Dagen före hade jag blötlagt de 500 grammen med torkade pärlor med benlim i vanligt kallt vatten. Skall erkännas att jag hällde i vatten i benlimsburken som hade en volym på kanske 1 liter, innan jag ganska snabbt blev varse att det sväller runt fem gånger sin egen volym och det fick bli en 10 liters hink istället.

Vid ett besök på den unika Loppisen Brocante 11 som jag tidigare beskrivit och kommer att göra en episod om framöver, hittade vi de två kastruller vi behövde för att i vattenbad värma benlimmet till 60 grader som är dess smältpunkt. Första gången var som alltid lite osäker, skulle det fungera och hur vet man utan termometer när det blir 60 grader. Inga problem ty när jag sakta rörde i benlimsröran så försvann alla de uppsvällda pärlorna som genom ett trollslag och jag hade varmt och färdigt benlim.

Tredje limkokningsomgången och lite trött!

Då var det dags att göra träfylla. Från Apex hade jag fått med mig sållat ekspån från vår sågning och i det varma limmet rörde vi så ned träspånet tills en nötbrun lagom tjock gröt uppstod och så var det dags att laga.

Skulle det fungera? Tekniken jag lärde mig av en teaterscenograf för runt 45 år sedan och som lät så klok. Javisst spricka efter spricka och hål på hål fylldes snabbt och träfyllan satt kvar. Så när dagen var över såg det väldigt tjusigt ut!  Men… skulle det torka eller spricka eller pulvriseras och falla ned när det torkade undrade vi när det var läggdags.

Ett ganska stort jobb att fylla alla sprickor och hål som uppstått under århundraden

En större lagning av sedan gammalt insektsäten yta på annars sund ekbjälke.

Dagen efter kunde vi på morgonen andas ut och se hur det torkat fint och antagit samma färg som originalbjälkarna.

Träfylla på väg att torka och anta ekkulör.

Med jämna mellanrum upptäcker man hälsningar från tidigare husägare där denna krok förfärdigad av en gammal nyckel var en kul detalj.