Var skall man fira freden 1918 lämpligare än i Peyriac-Minervois, vår by som är en fredsby och dessutom Louis Barthas hemort. Barthas som levde i byn hela sitt liv var tunnbindare och inkallades som miljoner män 1917 till det meningslösa dödandet i La Grande Guerre. Han var dock en av dem som fick komma hem, en ynnest som inte gällde 10.000.000 europeiska män efter detta blodiga krig.

Dagen högtidlighölls med klockringning 11.00 (den 11/11) som var tiden för det officiella undertecknandet av vapenstilleståndet (i elfte timmen) i den berömda järnvägsvagnen som tyvärr kom att användas igen 1940. Versaillesfreden slöts först officiellt 1919.

Sedan samlades många av byns innevånare framför Le Mairie för att i procession tåga till le Monument des morts.

En finstämd och allvarlig ceremoni följde där småskolebarn läste upp namnen på alla Peyriacois som stupat i krigen. Fanborgen bars av vår väninna mäklaren och en medaljprydd ”Ancien combattant” från Algerietkriget på 50-talet.

Sedan gjorde vår Borgmästare det som samtidigt runt 36,000 borgmästare gjorde, nämligen läste en text som President Macron sammanställt och som prisade freden och det Europeiska samarbete och underströk att vi måste vara aktsamma om fred och samarbete i världen i dessa politiskt oroliga tider (inte helt olika 1910-talet och 1930-talet, min kommentar).

Namn skrivna i sten som tydliggör krigets fasa när man hör dem läsas upp (detta är bara hälften),

En blombukett till alla de som sköts av de egna för att statuera exempel!

Precis som engelsmännen bär en poppy denna dag bär fransmännen denna Le Bleuet de France!

Ceremonin avslutades med Marseljäsen och alla vandrade till samlingslokalen för snittar och ett glas Minervoisvin.

Här finner ni de tre första av de totalt sju verserna samt refrängen!

Firandet av freden fortsätter och fler episoder om detta kommer.