En av många fördelar när vi är nere i Languedoc är den outtömliga tillgången på turistmål. Utflykter i grannskapet på en timme eller lite längre resor till klassiska turistmål som Carcassonne, Lourdes, Andorra, Barcelona, Camargue, Rennes-le-chateau, Cote d’azur bara för att nämna några. Väljer man att se det ur en historisk vinkel så är utbudet lika stort med fornlämningar, romarrikets tydliga spår, katarerna, tempelherrar, hugenotter, och under senaste seklet le Maquis, motståndrörelsen mot Hitler och Pétain som hade baser i Montagne Noir.

Vi som mestadels arbetar heltid med renoveringen när vi är där nere brukar dock alltid kosta på oss lediga söndagar för en utflykt. Denna gång i somras så bestämde vi oss för att följa ett råd vi fått av våra svenska vänner härnere och besöka en renoverad väderkvarn som producerar eget mjöl i vår grannby Villeneuve-Minervois.

Kvarnen som fyller 200 år i år heter Le Moulin Bénazeth och ligger på vinegendomen Domain Bénazeth och har varit föremål för en genomgripande restaurering. Besökt var dubbelt intressant eftersom man fick lära sig om traditionell mjöltillverkning men också följa renoveringsprojektet som helt klart har en del likheter med vårt.

Vacker detalj på det varsamt renoverade maskineriet i kvarnen

En oväntad knorr på dagen var när jag mot slutet av visningen fick syn på en minnestavla på väggen och när jag frågade vår trevlig och kunniga guide var det var från och hon svarade ”någon stad i gamla öst” kunde jag direkt härleda den till Pakruoijs, en stad i hjärtat av sovjets kornbodar i det då ockuperade Litauen.

Jag hade nämligen glädjen att jobba där i somras och besöka ett fantastiskt gods i ett EU projekt om hållbar kulturturism och kände direkt igen symbolen för staden. Pakruoijs som dels var ett centrum för just spannmål och bröd men också för Litauens fina öltradition.

Jag kan inte låta bli att runda av dagens inlägg med en magiskt vacker bild från Blidö i Stockholms skärgård där vi har lyckan att också bo och där denna episod författats.