En magisk kväll med fest i byn som lika gärna kunnat vara för hundratals år sedan.

Vi har i tidigare episoder berättat om hur vi daterat huset, vad som hände vid tiden för dess tillblivelse men också om några samtida ögonblick från en lokal tidning från den 16 november 1931 som lästs av en murare innan han använde dem som isolering mot dörrkarmen till gårdsdörren.

Vårt projekt som skall utmynna i huset Le Coin du Chateau som bostad för oss och för hyrande gäster består ju av tre delar, totalrenoveringen av det medeltida huset, den övergripande målsättningen att göra allt på ett ekologiskt och socialt hållbart sätt och den historiska kartläggningen av huset och dess olika epoker sedan 1498 och möjligen tidigare!

Vy över överdelen av vår urgamla gavel som till och med kan vara från långt före 1498.

Vad hörde och såg i så fall stenarna i våra solida väggar för 80 år sedan? Ja, som vi redan berättat om hördes 1931 Hindenburgs radiotal men också mer triviala saker som erbjudanden i annonsform och nu har vi återställt ytterligare ett par av pappersbitarnas budskap som ger en och annan inblick i vardagen då.

Riktigt hur logiken med jaktgevär och cyklar hänger ihop vet jag dock inte!

Men skulle man handla så kanske en diskret kredit ända från Paris kunde vara aktuell.

Denna trettiotalsvardag som för övrigt ypperligt beskrivs med en tydlig fläkt från historiens vindar om man läser berättelsen ”Min by mellan de två krigen” av en anonym Peyriac-bo. Den berättar bland annat att vi då hade över 10 butiker på vår Rue de la Ville (idag ingen kvar). Man kan läsa den på franska i sin helhet här i nättidningen Journal du MAUSS.

Unnar vi oss nu lyxen att hoppa hela 800 år bakåt i tiden istället och läser texter som nedan (min översättning) samtidigt som vi drar oss till minnes att vår vän medeltidsarkeologen här i Aude nämnt att gaveln på vårt hus mycket väl kan vara av betydligt äldre datum än 1498 så blir man nästan andlös.

”Vid delningen av Castrumet i Peyriac-Minervois mellan Greven av Carcassonne och Greven av Minerve, som sker under andra hälften av 1100-talet beskrevs denna typ av aristokratiska hus i detalj. Här finns en fantastisk ”Cinctus” som hör till Greve Roger II, ett antal ”solarium” ägda av Ermengaudus Ferraca, Pierre Guilhem de Grava och två ”solarium cum camera” där Pierre de Minerve och Arnaud av Thézan bodde. Här finns också en kyrka, ett gammalt torn och en tornförsedd port”

Den som vill rådbråka sitt latin kan kasta ett öga (kapitel 58) i boken La Seigneurie collective som beskriver denna tidiga modell av europeisk stadsbildning. Vi kan utan tvekan föreställa oss att de sex ädla husen som nämnts ovan, av vilka några var mer eller mindre befästa utgjorde Peyriac på sent 1100-tal. Och kanske kan vårat ha varit del av ett av dem…

Ja uppslagen med kopplingar till historien blir oändlig och vi har tidigare berättat om böcker värda att läsa och avrundar idag med att nämna boken Ermengard of Narbonne and the world of Troubadours som kom med posten från Kopparberg idag, där jag hittat ett exemplar.

Trubadurtraditionen som uppstått några hundra år tidigare är intimt förknippad med Ermengard och hon i sin tur var djup involverad med alla de grevar som härskade i våra trakter på 1100-talet. Trubadurernas poesi är ju mycket av en resonansbotten för hela den Occitanska kulturen så det känns rätt att börja studera den här boken och varför inte lyssna på en musikalisk introduktion till boken för att komma i medeltida stämning.

Dela gärna våra inlägg från husifrankrike.com på sociala medier!