Vårt medeltida kammargolv – klart!

Med 50 smidda spik ytterligare, lite slipning här och där samt rejäl såpaskurning är det klart!

Ett av flera projekt under vår senaste vistelse i Aude nu i november var färdigställandet av golvet i kammaren på första våningen. Ett golv som samtidigt utgör tak till kammaren på bottenvåningen. Resan till Peyriac gick via Paris, från en snötäckt huvudstad till våra något varmare trakter.

Vädret utanför tågkupéns fönster skiftade när vi från Paris närmade oss Touloluse.

Golvrenoveringen har från början varit en medveten satsning på att kombinera traditionellt hantverk och robusta material, för att skapa både stabilitet och en medeltida känsla i rummet.

Projektet har tagit tid, men nu återstår bara de sista femtio av de totalt 162 smidda spikarna som skall på plats i redan förborrade hål.

Vägen från ett rum med tomettes lagda i sand på ett bräckligt bjälklag till detta nuvarande, bastanta plankgolv i lokal Douglasgran med dubbla not och lös fjäder, har varit lång men slutresultatet känns helt rätt. Den som är vetgirig kan följa processen i ett antal av våra tidigare episoder listade här.

Dag 2 – dagen då två rum blev ett!

Dag 5 – första egna konstruktionen efter många dagar av destruktion.

Då och nu – kammaren på våning ett

Golvvirke från Pyrenéerna

77 meter not

Motsträvigt medeltidsgolv

Denna gång fick vi proffsig hjälp av min vän och granne, finsnickarmästaren från New York, som såg till att de sista, något motsträviga plankorna hamnade perfekt. Helheten blev precis så som vi önskade – med en känsla av att golvet lika gärna skulle ha kunnat vara lagt 1498.

Att formsåga och framförallt tolka den ojämna väggens form kräver sin man, men nu vet vi hur man gör.

Med fjäder och not på alla plankorna känner vi att golvet blir tillräckligt ljudisolerat utan mer isolering och putsen på väggarna kommer att ansluta tätt till golvet.

Efter att de sista formsågade plankbitarna var på plats återstår nu alltså bara några av de smidda spikarna och sedan dags för skurning med linoljesåpa.

Kammaren som skall bli vårt sovrum skall härefter få sina väggar pickerade och omrappade med kalkbruk och sedan har vi en dröm om att skapa en stjärnhimnel i taket och renovera det lilla fönstret från sent 1800-tal.

Väl torkat på plats och lagt och färdigt med 2 år mellan bilderna!

För att ge lite extra fransk stämning, och som en hyllning till mitt nu för alltid stängda, favorithak i Paris, Chez Louisette, avslutar vi med en klassisk Piafsång med ambiancen från just denna krog.

Lokalen står tom vid loppmarkanden i Clignancourt och minns ambiancen från förr!

Vi hoppas Du väljer att följa oss på WordPress eller via mail!

Gilla, om du uppskattar inläggen från husifrankrike.com och dela gärna på dina sociala medier!

Ett medeltida kök växer fram

Översikt över del av köket innan väggen till vänster var klar.

Så var det dags att börja montera vårt Metodkök från IKEA inköpt för ett tag sedan. Väggen som vi konstruerat med extra reglar fick nu sina bärskenor att hänga skåpen på. Med laser märkte vi ut en linje helt i våg som nog blev den första raka linjen i detta kök någonsin.

Lasern ger oavvisligt raka linjer.

Vi har tidigare berättat om hur vi ser på att försöka återskapa den medeltida känslan på olika sätt och av praktiska skäl valt att använda denna stomme.

Köket levererat för ett bra tag sedan.

Efter att noga ha studerat ett par filmer på YouTube och lusläst IKEA:s ypperliga bruksanvisning var det bara att börja montera.

Första upphängningsskenan på plats – helt i våg!

Högskåpet för kyl och frys var snart på plats med ett litet utrymme lämnat till höger för enklare dörröppning och framförallt för att murväggen inte var i lod.

Snabbt och smidigt bara man tar sig tid att läsa bruksanvisnigen!

Skåpet som skall innehålla diskbänk snabbt monterat och upphängt på den smarta skenan fick även det sina fötter. Ett urtag för avloppet fixades med hålsågen och vattenrören slank in genom det förberedda hålet i skåpest ryggplatta.

Sist denna gång, överskåpet som också snabb kom på plats. Nu återstår att fixa att alla kommer i exakt räta vinklar till varandra och för att luckorna skall sitta snyggt.

För den som just undrar var luckorna är blir svaret på Blidö i Stockholms Skärgård där vi förberett det unika ekvirket från Sörmland för att slutmontera köket luckor i sann medeltida stil i ek.

Dessa väntar fortsatt på transport till Frankrike och slutlig tillskärning i rätt storlek på millimetern och att förses med IKEA:s gångjärn.

Min vän finsnickaren när vi för några år sedan hittade eken i Sörmlands skogar.

Ett par halvdagars arbete blev ett stort steg mot vårt kök av medeltida snitt.   

Köket har vuxit en bit och väntar nu efter den sista bänken (för diskmaskin), ekluckor, vask och bänkskiva.

Snart kan vi börja matlagning och njuta middagar i detta kök. Till dess kan den intresserade, precis som vi titta på unika franska exempel på medeltida slottskök i nedan video.

Tills dess får det bli en kopp kaffe och en croissant på lokalt café!

Vi hoppas Du väljer att följa oss på WordPress eller via mail!

Gilla, om du uppskattar inläggen från husifrankrike.com och dela gärna på dina sociala medier!

Medeltida trappnosar

Såväl blocksteget som sättsteg för trappen till våning 1 blev terrakottta och med kant i kant fog.

Så var det dags att göra två trappnosar, en för blocksteget på vår trapp till första våningen och en för entréns insteg. Men också att börja fundera på hur trappan som helhet skall restaureras.

Vi har i en tidigare episod beskrivit husets alla trappor.

I medeltida boningshus var trapporna ofta massiva sten- eller träkonstruktioner utan en profilerad trappnos som dock efter ett tag blev avnötta i framkant. Trätrappor byggdes i ek, kastanj eller furu och man kunde låta stegen sticka ut någon centimeter för att skydda sättsteget men vanligtvis utan någon dekorativ profil.

Mot senmedeltiden och tiden för vårt hus byggnation, började man göra en liten avrundning för att minska slitage på kanterna och för att göra trappan bekvämare att gå i. Trots en utveckling av trappdesign under renässansen och framåt har denna lösning förblivit den förhärskande fram till våra dagar i enklare hus på landet, såsom vårt. Man kan notera att även på vår trappa gjuten betong (sannolikt i mitten på 1900-talet) just den lilla rundningen återfinns.

Betongtrappan i betong med den karakteristiska rundade nosen som varit med hundratals år.

I tillägg till detta kan noteras att i våra trakter och i västra Frankrike, där terrakotta var ett etablerat byggmaterial, kombinerades det ofta med trä och då enligt principen med plansteg (de horisontella delarna) i trä då de var billigare, varmare att gå på och enklare att byta ut medan sättstegen gjordes av terrakotta som är hållbarare, brandsäkert och rent estetiskt harmonierade med golven i samma material.

Så skälen var inte i grunden estetiska eller designmässiga utan praktiska och ekonomiska en blev en typisk tradition i södra och västra Frankrike.

Klassisk trapp från våra trakter med trä i plansteg och terrakotta i sättstegen.

I trädfattiga områden kunde man se en omvänd lösning med en variant där terrakottan täckte planstegen för slitstyrka och träet i sättstegen för att minska vikten. Denna senare lösning kom sedan här att bli en dominerande tills betongtrapporna gjorde sitt intåg på 1900-talet men återfinns även idag i ny arkitektur.

Med detta i bakhuvudet lutar det åt att göra plansteg i ek och sättsteg i terrakotta och därav att de två första sättstegen som färdigställts blev i terrakotta.

Steg för steg växer instegets sättsteg fram…

Trappans blocksteg fick först sitt plan i terrakotta och sedan också sitt sättsteg. Men med ledning av ovan slutsats lutar det nu mycket åt att övriga plansteg i trappan blir i ek med rundad framkant.

Hallgolvet börjar nu ta form och väntar bara på att fogas (de sista tomettes nära väggen blev satta efter att denna bild togs). Vi måste också hitta en snygg lösning för att märka kanten på sättstegets nos för att undvika snubbelrisk för oss alla och uppfylla tillgänglighetskrav för de som ser lite sämre.

Vi avrundar dagens episod med ett olivträd. Oliver står för en viktig del av traktens jordbruk men trots att Occitanie står för runt en tredejedel av Frankrikes produktion är den realtivt liten jämfört med vinproduktionen som lär nå upp mot 15 miljoner hektoliter!

Nedan bild kommer från vårt närmaste olivkoopertaiv l’Oulibu i Bize Minervois, väl värt ett besök för att lära mer om olivens historia i södra Frankrike och inte minst för att njuta av de läckra oliverna.

Vi hoppas Du väljer att följa oss på WordPress eller via mail!

Gilla, om du uppskattar inläggen från husifrankrike.com och dela gärna på dina sociala medier!

Slarvfönster

Vårt ”slarvfönster” på plats inför höststormarna!

För ett tag sedan ”hittade” vi ju ett fönster till, ovan gårdsdörren i lilla kammaren på botten våningen vilket varit igenmurat länge.

Detta har sedan dess varit fyllt med en plastsäck och några tvärställda bräder för att hålla regn och duvor ute medan vi sökt på otaliga loppisar och lite on-line efter ett passande fönster.

Vår provisoriska tätning började sakta ge upp!

Liggande fönster med måtten 54 x 40 cm och i någon äldre passande stil växer dock ej på träd och sökandet fortsätter. Vi tänker oss ett enkelfönster något infällt och sedan fönsterlucka på utsidan.

Hustrun tvättade fönstret och det var nog ett par decennier sedan det såg vatten senast!

Tills vi hittat detta var det dock nu dags att inför höststormarna fixa till ett ”slarvfönster”.

Det fick bli återanvändning av en gammal badrumsskåplucka från huset som vi helt sonika skruvade i den uråldriga fönsterkarmen i väggen.

Fönstret på plats sett inifrån.

Detta försågs slutligne med en liten ”keps” mot regn och tätades på sidorna mot insekter. Känns bra att fått detta gjort. Återstår frågan om vilken typ av fönster vi skall anstränga oss att hitta.

Spontant ett med tydlig medeltida känsla alternativt ett som harmonierar med vår gårdsdörr från första halvan av 1900-talet.

Varje litet ljusinsläpp har stor betydelse i medeltida hus.

För den som undrar hur det gått med vår beresta varmvattenberedare från SolarEast i Kina, som nu lagt dryga 1300 mil bakom sig på havet och anlände Rotterdam för 14 dagar sedan, så kan vi berätta följande.

Fem timmar efter att vi lämnat Peyriac på fredagen dök den upp och tack vare vår granne och vän, snickarmästaren från New York, så blev den väl mottagen och står nu och väntar i hans källare till vårt nästa besök.

Så var den då slutligt i byn, vår luftpumpsvarmvattenberedare, här betraktad av leverantören!

Vi hoppas Du väljer att följa oss på WordPress eller via mail!

Gilla, om du uppskattar inlägg från husifrankrike.com dela gärna på dina sociala medier!

Lagt golv ligger

Efter tre dagars makligt arbete ligger det där – för evigt?

Åter på plats i vår lilla by blev det direkt dags att sätta golvplattor. Denna gång i hallen och för första gången med trappnos, ja faktiskt två stycken vad det lider men det blir nästa episod.

Något fattas – hallgolvets ytskick! Nu var det dags att lägga detta med våra antika tommettes från huset.

Lyckligtvis hade vi ett hundratal av mindre tomettes (17,5 x17, 5 cm) som vi räddat från ett av de mindre rummen och vinden när vi rensade ur huset direkt efter köpet. Dessa tycker vi passar bra i vår lilla hall som är cirka 3,2 m2 och de bidrar till att bilda en helhet med de två rum på bottenvåningen som redan fått dessa antika terrakottaplattor.

Ursprunget är oklart men mycket talat för att det är en salig blandning av lokalt producerade plattor från sent 1700-tal och framåt tidigt 1900-tal.

Det var bara att dra sig till minnes hur man gjorde och nu är tidigare episoder i bloggen en gudagåva för en minnessvag restaurerare. Även denna gång gör vi som i köket och sätter dem med vårt ekologiska sättlim.

Allt börjar ju med en rak linje och sen går det ganska fort, tills man kommer till de kantplattor som måste formskäras.

Processen med att mäta, lista, rita upp och sen kapa blir som en liten industri i sig och för detta lilla rum blev det till slut totalt 23 av de totalt 94 plattorna som var tvunget att anpassa genom kapning. Vinkelslipen med diamantskiva är nu din bäste vän.

Så efter tre dagars jobb (i maklig takt) ligger nu golvet på plats och väntar bara på fogning med tunt NHL bruk med lätt beige ton, från den lokala sanden och sedan sina trappnosar. Men mer om detta framöver.

Före och efter ur ett ågelperspektiv!

I dessa stunder är det svårt att inte fundera på hur många gånger under de senaste 527 åren som en dåtida murarkollega med samma stolthet som nu jag, tittat på sitt nylagda golv med fast övertygelse om att det kommer bestå för alltid!

Bilden nedan får symbolisera alla dessa kollegor under århundradena.

Vår frie murarmästare från medeltida Stockholm, dryga 2 månaders vandring eller 240 mil norröver.

Sanningen i den kanske lite banala frasen ”Vi är bara gäster i husets långa historia” blir uppenbar.

Förresten, för den som undrar var vår varmvattenberedare befinner sig så är den just nu utanför södra Portugals kust på containerbåten EVER ART och gör goda 20 knop!

Vi rundar av episoden med starten på dagen, vår standardfrukost; även murare måste äta gott!

Fransk favoritfrukost till stora delar ekologisk (”Bio”) – tack Carrefour för det!

Vi hoppas Du väljer att följa oss på WordPress eller via mail!

Gilla, om du uppskattar inläggen från husifrankrike.com – dela gärna på dina sociala medier!

En tidsresa i helgen!

Nu den 5 och 6 juli anordnas i vår by Peyriac-Minervois, en byggnadsvårdsfest med medeltidstema för att påminna byns innevånare och besökare om dess rika historiska arv och för att samla in medel för att restaurera klocktornet vid vår bykyrka med anor från 900-talet.

Jesu Kristi Förklaringskyrka är en magisk byggnad med en rik och mångfasetterad arkitektur som vittnar om dess långa historia. Med troliga anor från 900-talet byggdes den om runt mitten av 1100-talet och var del av byns ursprungliga slott.

På 1500-talet tillkom sex sidokapell, vilket berikade kyrkans inre arkitektur. Från 1850 pågick fler tillbyggnadsarbeten, särskilt ett femte kapell längst i öster sedermera helgat till St Therese och avsett som övernattningsmöjlighet för pilgrimer på väg till Santiago de Compostela.

Kyrkan med klocktornet en magisk Occitanienatt

Flera föreningar från byn och trakten går samman för att göra festen till en minnesvärd upplevelse. L’épée de Gaston från Ariège anordnar ett medeltida läger med olika workshops under den första dagen (vapen, spel, smide, porslin, teckning, illumination etc.). Medeltida danser som framförs av byns sekulära förening kommer också att bidra till tidsresan.

Inspirerade av detta men tyvärr förhindrade att deltaga har vi publicerat en artikel om vårt projekt med ambitionen att vårt hus skall kunna vara del av liknande evenemang i framtiden.

Här nedan finner du broschyren på tre olika språk och den är fri att spridas! 

En Tidsresa till medeltiden (svenska)

A journey through time (English)

Un voyage à travers le temps (français)

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Kistor

Svensk kista från sen medeltid med sirliga dekorationer och enkelt lås.

I södra Frankrike runt år 1498 återspeglade möblerna i väpnares och borgarnas hem deras sociala status, livsstil och regionens kulturella influenser.

Vi antar att vårt hus bebotts av någon som tjänstgjorde vid slottet som ju ligger i samma kvarter eller möjligen en borgare och handelsman med verksamhet i huset.

Träsnidare i full gång med att tillverka en kista. Medeltida träskulptur från Paris Medeltidsmuseum.

Möblerna vid denna tid var robusta och funktionella, och sällan fristående. Bockbord med bänkar i matsal. Möjligen någon högryggad fristående stol för husets herre och en inbyggd säng med baldakin och gardiner, för värme och avskildhet.

Var husets ägare läs- och skrivkunnig kan det funnits en läspulpet. Allt gjort av lokala material som ek eller valnöt med en enkel design med inslag av utskurna dekorationer för att visa rikedom och stil. Gobelänger på väggarna och så förstås den vanligaste möbeln, kistan.

Kistan som var såväl förvaring som kassaskåp och dessutom en föregångare till vår tids soffor såsom sittmöbel utgjorde den kanske vanligaste men också viktigaste möbeln i det medeltida hushållet.

Nytillverkad, rikt ornamenterad kista från Kulturen i Lund för vårt Årsbarn Glimmingehus.

Tillverkningen av en kista var kostsam och det krävdes en skicklig lokal hantverkare. Här kan vi följa en mästare som gör en kopia på en medeltida kista från Södermanlands Museum för Glimmingehus.

Följs länken: https://www.facebook.com/share/v/14Rfr1PU3by

Vi köpte för något år sedan en kista tillverkad på sent 1800-tal i Sverige som vi nu skall börja renovera till en medeltida variant. Med ovan kistor från Stockholm, Paris och Glimmingehus som skall få tjäna som förebilder.

Vår kista som först skall skrapas trären och sedan förvandlas till medeltida.

Vi har också ambitionen att komplettera med att köpa in en medeltida järnskodd kista då dessa finns på auktioner då och då till överkomliga priseräven från sent 1400-tal.

Vi avrundar med en bild från Snickeriet vid Chateau Guédelon som hommage till alla dessa skickliga hantverkare som under århundraden förfärdigat dessa praktiska, vackra och funktionella kistor!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Anno Domini 1498

Hur såg vardagen ut för 527 år sedan för dem som flyttade in i vårt hus när det var nybyggt? Den hisnande frågeställningen har vi redan i ett par tidigare episoder funderat kring och hur livet vid medeltidens slut såg ut i vår lilla by.

Skylten med QR-koder till denna blogg. Ytterdörren är dock snare från 1948; men resten av huset…

Nu tar vi nästa steg för att forska efter vilka som ägt och nyttjat huset sedan det byggdes vid 1400 talets slut och fram till vi köpte det hösten 2015. Hur vi bedömt 1498 som sannolikt byggår kan man läsa här.

Vi är redan inskrivna som besökande forskare hos såväl Archives National i Paris som Archives Departemental i Carcassonne och har från båda institutionerna fått goda råd om hur man bäst söker sitt hus historia. Det finns gott om böcker i ämnet och många är de innevånare i Frankrikes 38 000 kommuner som söker sina fascinerande hus rötter. 

Bilderna nedan från Carcassonnes arkivets vackra läsesal med ivrigt forskande hustru, exempel på instruktiva böcker och beställningsblanketter för dokument från de stora arkiven.

Ett av grundtipsen är att koncentrera sin forskning kring något av de mer betydande husen i byn såsom i vårt fall det nya slottet som är vår närmsta granne eller vår vackra romanska kyrka med anor från 900-talet. Vanligtvis är det om dessa byggnader historia skrivits och dokument bevarats. Där kan enklare hus som vårt komma med i kanten.

Byns vackra romanska kyrka med kor från så tidigt som 900-tal var också basen för det första slottet.

Vår vän Borgmästarinnan i Peyriac, berättade för ett tag sedan att ett stort antal mycket gamla dokument håller på att överföras från ett lokalt arkiv till just Archives Departemental i Carcassonne så i augusti var vi där och beställde fram dem.

Katalogen över dokumenten från by med början i 1470 tal! Som konstaterat tidigare, tanken svindlar.

Dokumenten hade dock inte ännu gjorts tillgängliga för forskning så vi får snällt vänta ett tag med just det.

Vi har dock samtidigt börjat i andra änden med att följa ägarlängden bakåt från idag. Ett inlägg i byns Facebookgrupp gav direkt resultat med namn på några ägare under 1900 talet och kanske kommer vi till och med att få tag på lite foton!

Det finns en underbar artikel om livet i vår by i mellankrigstiden, som vi redan skrivit om. Där berättas bland mycket annat om de mängder av butiker som fanns i vår by, som i princip alltid haft drygt 1000 innevånare de senaste 1000 åren!   

Denna vår forskning kan fortsätta hur långt som helst men helt klart är den överordnade drömmen att dels få en någorlunda komplett ägarlängd för husets hela levnad men också att beskriva hur det dagliga liver varit vid olika epoker under dessa dryga 500 år. Var gång man hittar en hålighet i väggarna kommer tanken på vem som senast såg detta och när!

En av flera möjligheter att blicka in i dåtiden! Denna i lilla kammaren en trappa upp.

Hur såg då världen ut 1498 nedan två kartor visar på de europeiska ländernas utbredning och befolkningsmängd. Regent i Frankrike var den nykrönte Louis XII av Orleans kallad ”folkets fader” och var trots krigsambitioner populär bland annat för att sänkte en impopulär fastighetsskatt.

I dessa orostider känns ändå fint att bo i en fredsby men helt klart är att historien varit allt annat än fredlig under många århundraden i Centraleuropa och sannolikt har vårt hus bebotts av någon som var i feodalherrens tjänst men det är ju en av de saker vi hoppas komma fram till i vår forskning.

Kanske var detta vardagen för vår föregångare på 16, Rue de la Ville!

För att avsluta denna vår forskningsepisod lite fredligare får det bli en bild på en annan viktigt företeelse vid sidan av krig och fred, här i Occitanie, nämligen vinet!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Valvposten målad

Detalj av den nymålade dörrposten i valvet som har 20 ton vägg över sig,

Den valvformade öppningen mellan köket och kammaren på bottenvåningen som vi tidigare murat om, bytt del av karmen på och skrapat trären skulle nu slutmålas. Under århundradena har denna genomgång sett ut på många sätt antar vi men nu blir den ett valv möjligen försedd med draperi.

Efter maskning av den putsade väggen med en bred tejp som fäster lagom och inte tar med sig putsen var det dags att stryka två gånger med den ekologiska linoljefärgen vi köpt på stamstället för hållbara byggprodukter, EcoMaison i Carcassonne.

Det närmaste klassisk linoljefärg där vi inte använder äggoljetempera.

Natura som gör färgen föreskiver två strykningar med minst ett dygns torktid mellan styrkningarna. Målningen, som hustrun elegant gjorde, gick smidigt men färgen är lite annorlunda än svensk linoljefärg. då den är baserad på solros-, hamp- och ricinolja.

Det är något visst med att lägga sista finishen vid husets alla olika delar som vi ju arbetat med så länge. Mellan ”då och nu” i bilderna nedan ligger så många timmar av kul och lärorik restaurering vilka kanske inte alltid längre syns.

I nedan episoder kan du följa en del av arbetet mellan dessa bilder.

Ett undertak med 20 ton ovanför sig! | hus i frankrike

Det är många små detaljer… | hus i frankrike

Medeltida mureri | hus i frankrike

När vi ändå höll på i anslutning till lilla kammaren på bottenvåningen kom i på att vi skulle fixa elgenomföringen för taklampa. Så vi borrade ett 16 mm hål i den urgamla poppelbjälken som är det enda som är kvar av bjälklaget mellan de två små kamrarna sedan vår ombyggnation.

Det gick precis att pressa ned vårt PVC-fria rör med ledare och nu gäller bara att hitta en lampa som passar. Så nu kunde de sista golvplankorna hamna på plats. 

Vi avrundade dagen med ett besök på en vingård, i grannbyn denna gång, och kunde köpa några flaskor mitt i skörden och på vägen hem utanför var rännstenen full av vin så inga tvivel om att vi bor i världens största vinregion.    

Med det önskar vi våra läsare en fortsatt fin dag och utbringar en skål tillsammans med mannen som älskar livet på en promotionaffisch från 50-talet, för franskt vin!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Restaurering av takkronan

Takkronan testar sin plats i köket före restaureringen.

Vår takkrona som vi för några år sedan hittade på en Brocante uppe i bergen, fick sig en redig uppfräschning i somras när hustrun tog sig an den med stålborste, sandpapper och spissvärta.

Redo att restaureras

Grundarbetet med restaureringen tog sina modiga två dagar då kronan består av otaliga detaljer som alla nogsamt var täckta med damm och rost. Spissvärta gör underverk och när den polerats smetar den ej längre. Den har dessutom en bevarande funktion för det smidda järnet.

Detalj renborstad till vänster och en detalj spisvärtad till höger.

I nästa steg skall vi dra elen med de PVC-fria tunna svarta kablar vi köpt samt nio E14 socklar i svart. På Salon de Patrimoine i Paris förförra året hittade jag en vacker LED-lampa som var slående lik ett medeltida vaxljus som jag funderar på att beställa.

Frankrikes förra kulturminister, Rima Abdul Malak vid invigningen av Salon de Patrimoine 2023.

I detta sammanhang kom jag att tänka igenom om det är restaurering eller renovering vi håller på med och slutsatsen får bli en hållbar restaurering eller kanske rätt och slätt byggnadsvård. I en intressant artikel av Maria Soxbo beskrivs skillnaden mellan att ”återställa” och ”förnya” och där delas dessutom en länk till Svenska Byggnadsvårdsföreningens utmärkta sammanställning av definitioner av begreppet byggnadsvård.

Kronan färdig, rengjord och svärtad hängandes och väntar på sina elinstallation!

På franska är ju ordet patrimoine som väl kan översättas med kulturarv med övervikt mot byggnader och dess värden. Föreningen Fondation du Patrimoine gör ett jättejobb här för att bevara kulturarvet och så också Maison Paysannes de France där vi varit medlemmar.

Reklaminstallation av sollampa av lite större modell.

I ljussammanhang kan det också vara värt att berätta om vår ambition att någonstans hitta en plats för en solljuslampa. Denna teknik utvecklas snabbt och vi hoppas hitta en med smalare ”tub” eftersom det är besvärligt att göra allt för stora genomföringar i våra tjocka väggar.

Köket skulle helt klart må mycket bra av det extra ljus en sådan ger under dygnets ljusa timmar och så även badrummet som ju helt kommer att sakna fönster.

Helbild på samma där konstruktionen framgår tydligt.

Avrundningen av dagens episod får bli en av dessa många fasadmålningar man så ofta ser i våra trakter. Denna är från en grannby och sannolikt med kända figurer i fönstren, Mannen på vindsvåningen skulle kunna vara Charles Trenet (ni vet han med La Mer) men det är blott en gissning.

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!