Denna ser ut som den gjort sedan vi tog över huset och det enda vi hittills gjort är att riva väggen under för att bereda plats åt badrummet.

Trappan som är en självbärande konstruktion i betong från 1900-tal är troligen ytterligare ett bevis på att huset tidigare var dubbelt så stort då det som är grannhuset idag var del av vårt hus och väggen mot vilken trappan vilar var försedd med genomgångar.

Trappan sedd  underifrån

Väggen längs trappen är en korsvirkeskonstruktion och har någonstans alltså en eller flera dörröppningar som satts igen när huset delades i två. På husets takfot kan man ganska tydligt se det tidigare varit ett med grannhuset och att egentligen bara fasadytskiktet skiljer dem åt. Troligen delades de upp under 1800-talet då en stor arbetskraftsinvandring till den snabbt ökande vinproduktionen gjorde behovet av bostäder stort i trakten.

Tanken är att ersätta den nuvarande trappgaveln i klumpig betong med en elegant fransk ledstång i gjutjärn av äldre snitt. Möjligen skall vi i anslutning till trappan också hitta en plats för vår vän vi fick av yngsta dottern.

Planstegen har vi tänkt belägga med ek och sättstegen med återanvända gamla terrakottaklinker inspirerade av en trappa i Raymond Rogers slott i Carcassonne. Blocksteget i trappans början nedtill kommer vi troligen att få bila upp för att dra nytt avlopp och därefter återställa som resten av hallgolvet.

Redan inköpta är några läckra lampor att lysa upp trappan med, förvisso icke antika men tillräckligt sobra för att inte upplevas som kitschiga, hoppas vi. Hur taket och väggarna i trappen skall se ut har vi ännu inte kommit på. En utmaning är att jag som är 190 cm lång bara precis passerar utan att slå huvudet i taket vid trappans början. Men det skall vi nog lösa.