Som vi berättat i tidigare episoder har vi gjort taken i salen och köket helt trärena med sodablästring. En miljösmart teknik som ger en vacker och ren yta men naturligtvis något uppruggad.

Alltså blir då utmaningen att hitta ett sätt att behandla denna yta som både ger skydd mot insekter och annan påverkan samt gärna ett brandskydd också. Och allt detta utan att använda svårnedbrytbara eller giftiga kemikalier.

Sen en tid har vi en kontakt med det belgiska bolaget Galtane som specialiserat sig på bra färger med juste miljöprestanda. Efter en kontakt med dem har vi hittat  Wood Bliss 1 som är en spännande produkt tillverkad av det tyska företaget MASID som är verksamt med tillämpad miljöforskning.

WOOD BLISS 1 består av mineral- och växtmaterial, såsom: kaliumkarbonat , kiselsyra , cellulosa, abietinsyra, trä socker och vatten. Den ger insektsskydd (till och med mot de elaka små termiter vi har i byn) samt skydd mot allmän förslitning och dessutom mot brand.

Taket i nuvarande skick innan strykning med Wood Bliss 1

Vi kommer att stryka samtliga träytor två gånger med denna produkt. Därefter skall vi bedöma om kökstaket skall målas i någon kulör och i salen blir det ju takmålningar som vi tidigare beskrivit.

PS Med denna episods uppenbara anstrykning av produktplacering vill jag bara konstatera att så ej är fallet. Så långt har vi ej kommit ännu utan passar bara på att dela med oss av de lösningar vi hittar.

 

 

 

 

En av de mest inspirerande utmaningarna med vårt projekt är att söka hållbara lösningar för varje del från byggnation till driften framöver.

Hittills har det varit ganska lätt, att välja bort PVC, cement och kemikalier och använda traditionella tekniker som kalkbruk och mer miljösmarta material som gjutjärn till exempel.

När det blir dags att investera i vitvaror och annat blir det mer komplicerat. Självklart kommer vi välja produkter som är miljömärkta och har bästa möjliga Energiprestanda (A eller A++).

Nu blir det aktuellt när vi skall förbereda för installation av varmvattenberedare.

Efter en del letande på nätet har vi hittat en spännande variant Edel Air som drivs med värmepump och överhuvudtaget ligger i framkant vad gäller hållbar teknologi och beräknas förbruka bortåt 70 % mindre energi för samma mängd varmvatten.

Beredaren tillverkas i Frankrike av Auer ett bolag med över hundratjugo år på nacken och hög servicegrad. Med franska energipriser räknar man dessutom hem denna investering på ett par år även om vi inte ens brytt oss att göra den kalkylen då detta är ett självklart val.

 

 

Ett av problemen med att vara deltidsfransoser är naturligtvis resandet. Med dagens ineffektiva europeiska tågnät är det flyget som tyvärr är alternativet. För oss blir det nästan alltid Toulouse Blagnac , som ju är en av Frankrikes större flygplatser och också bland annat huserar ett Airbuscenter.

Vi hoppas på att framöver se förbättringar av tågnätet i norra Europa (TGV fungerar ju mycket bra) och framförallt att man i dessa IT tider ser till att ta fram effektiva system för bokning av tågbiljetter.

Appen ”Railplanner” är ett steg i rätt riktning men är inte ett bokningssystem. Man kan köpa ett interrailkort för de fyra länder man passerar , som är giltigt för sex dagars resa under två månader och då hamnar man på dryga 460 euro. Vi hamnar vanligen på runt 200 euro per person för flyg Stockholm – Blagnac och det med en restid på sex timmar (tyvärr ett byte) istället för 35!

Sist så passade jag på att stanna en dag i den rosa staden Toulouse eftersom jag åkte hem själv då jag skulle arbeta i Helsingborg.

De kanske mest klassiska Toulousebilden med den rosa fasaden mot Place du Capitole 

Tolosa, grundades redan före romarna och var till och med halvt oberoende under romartiden. På 400-talet blev Toulouse huvudstad i Visigoternas rike. Den är idag Frankrikes fjärde största stad och tredje största studentstaden med 97 000 studenter av totalt 450,000 innevånare (1,3 miljoner i Stor-Toulouse) . Universitetet, Université de Toulouse grundades 1229 och var ett av de första som uppstod när utbildningsväsendet tog de första stegen ut från klostren för att bli sekulärt.

Nedan en kavalkad av intryck från denna vackra stad som kallas den rosa staden beroende på färgen på den lokala leran som blir rosa när den bränns till terrakotta.

Gigantisk Airbusmodell Beluga som flög över staden

Fransmännen har alltid varit svaga för sirligt målade karuseller, här på Place Wilson.

Personligen missar jag aldrig en stads saluhall – här fiskavdelningen.

och välhängt kött!

…och så då lunchpaus!

Sist men inte minst en limpa med le Croix Rouge d’Occitanie!

En hund har cirka 1000 gånger bättre luktsinne än ni – är det konstigt att man blir hungrig?

Det har nog inte gått någon vistelse nere i Aude utan ett besök i La Cité de Carcassonne. Det medeltida världsarvet med sin våldsamma historia och fortsatt magiska utstrålning.

Jag har skrivit om denna lilla pärla tidigare och visst finns det en dimension av turistfälla över det hela och visst kan man ifrågasätta Viollet-le-Ducs romantiserade och enligt många historiker ganska vilseledande restaurering men till syvende och sist är det hela imponerande och alldeles, alldeles underbart…

Ringmuren eller Les Remparts som omger den medeltida staden!

Missa inte en middag på l’Ostal de Troubadours när du är i stan, restaurang sedan urminnes tider!

Efter två veckors belägring år 1209 tvangs Roger Trencavel ge upp och staden föll i korsfararnas händer.

Katharerna förs ut ur staden och mötte grymma öden.

För mig står Carcassonne under medeltiden för det öppna och toleranta samhälle som Sydfrankrike var under dessa sekler och lite kan jag känna att det nu blåser förändringens vind i dagens Frankrike med nytt hopp om att de fortsatt skall kunna vara lika stolta över sin republik.

Kommer ”le Kid” som l’Express kallade honom att fixa detta är det också en framgång för ett öppet Europa!

 

 

 

 

Inspirerade av Time Team på TV och inte minst vår vänlige och kunnige arkeologvän, som till och med kom förbi och tittade till oss och huset vid vårt senaste besök, startade vi häromsistens ett försök till en första utgrävning i huset.

Efter att nogsamt läst på on-line om metodik vid utgrävningar så hade vi tagit fram såväl en norrpil som en mätsticka och började direkt beskriva varje lager vi tog bort såväl i ord som bild.

Stor hjälp har vi haft av boken Moyen Âge som väl i och för sig vänder sig till en publik i 11-årsåldern men det motsvarar ganska väl vår nivå såväl vad det gäller arkeologi som franska språket!

Tanken är att gräva ut på tre ställen. Dels eldstadens botten i köket där det redan är hål i golvplattan och sedan under trappen i hallen där golvplattan är i dåligt skick och sist hela vår lilla gård.

Första 5 cm skiktet borta som mest bestod av småsten från floden.

Första utgrävningen startade vi alltså sist vi var nere och vi kom 15 cm ned och har hittills inte hittat något alls. Men skam den som ger sig. Vi vet ju att det bott folk i Peyriac sedan 1000-talet och i vårt hus sedan 1500-talets början.

15 cm ned och hårdare material men ännu inga fynd.

Målet är att hitta något eller några fynd som tillsammans med arkeologens första bedömning och resultaten av dendrokronologiproverna samt övrig forskning om husets historia kunna bestämma byggår men också vad husets använts för under seklerna.

 

i Peyriac-Minervois precis som i alla byar och städer och egentligen två historier, dels den namnet gett dem och dels den som deras innevånare skapat över tidevarven. Ibland är de sammankopplade ibland inte. Detta är det första i ett rad inlägg där vi kommer att titta närmare på byns alla gator och gränder.

Vår tjusiga gatuskylt krönt med stadens sköld med tre stenar.

Vår gata, Rue de la Ville, är byns ursprungliga huvudgata som går tvärs genom stadens gamla kärna som omgärdades av stadsmuren. Gatan som går i väst-östlig riktning har en bebyggelse av tvåvånings ”town houses” ofta med vindsvåningar.

Karta klippt ur byns turistkarta med vårt hus vid stjärnan

Vår rörmokare berättade om hur gatan som idag inte har någon affär i hans barndom (vilket gissningsvis var 60-talet) hade över 20 butiker. Som jag berättat i tidigare inlägg så finns spåren kvar av några av dem än idag.

Rue de la Ville då…                                        och nu

Gatan har runt 50 fastigheter med entré mot gatan något man kan studera i detalj på Franska statens ypperliga lantmäterisystem le Cadastre som både etymologiskt och historiskt har en lång historia som i basen var en skattelängd.

Bild från: Le castrum de Peyriac-Minervois vårt hus har nummer 12 på kartan

Vi bor på Rue de la Ville nummer 16 och vårt hus är sannolikt ett av gatans äldsta med ett uppskattat byggår någon gång mellan 1470 och 1520. Totalt finns det två eller tre ytterligare hus med lika lång historia längs gatan och totalt upp mot ett tiotal i hela byns kärna eller ”castrum” som är benämningen på staden inom murarna.