Även om man har ambitionen att begränsa elanvändning är det bara att konstatera att ett hem idag är mycket elintensivt. Vi ser kylen, frysen, elspisen, och värmen som lika självklara som lampan som en gång i tiden var det enda som drevs av el.

Bloggaren som ellärling

Utöver ovan nämnda självklara faciliteter så förväntar vi oss idag också en och annan köksmaskin och hårtork och rakapparatuttag i badrummet; och så förstås en varmvattenberedare som även om den som i vårt fall kommer att vara värmepumpsdriven, behöver en större säkring.

Schematisk bild på rekommenderade säkringsstyrkor för olika elbehov

Det är kul att se hur snabbt och genomtänkt min svåger med den professionelles säkerhet analyserar våra behov och samtidigt snappar upp de lokala franska kraven såsom t.ex. att spisen måste ha en egen 32 amperes säkring då de ju inte har trefas här.

Dragningen gick snabbt och enkelt och vi valde att dra det mesta i trossbottnen mellan tak och golv efter att ha öppnat några av salens golvplattor.

Viktigt att också vid varje dragning av ledare komma ihåg att få med den extra jorden som gör våra specialrör strålningsskärmade.

En hel vetenskap för den oinvigde är märkningen av rören i båda ändar, något som först verkar lite överdrivet men som efter ett tag när man har 10 olika rör vid det som skall bli el-centralen och alla ser likadana ut blir ett väldigt tydligt behov. Viktigt också att skriva ned hur man tänker, under installationens gång, för att komma ihåg alla smarta lösningar man kommer på vart efter.

Efter andra dagen var mer än hälften av kablarna dragna vilket känns mycket skönt och vi var ett antal steg närmare el i huset.

Höst i vinfälten med Peyriacs kyrka med anor från 900-talet, i fonden.

Är det något som känns som uppbyggande och konstruktion, efter nästan två år av rivande och destruktion så är det installationer. Vi har ju redan upplevt avlopps- och vatteninstallationen och nu var det så dags för el.

Man blir ganska snabbt imponerad av yrkesmannens kunskaper och inte minst snabbhet i att tänka rätt och vara effektiv, även när denne är en god vän och släkting som min svåger.

Vi kom snabbt igång efter att ha diskuterat igenom hustruns och min amatörmässiga elritning. Efter att noga tänkt igenom grupper och med det vilka säkringar som kommer att styra vad så var det bara att börja.

Först gäller det att dra in ledarna i rören och i vårt fall med det PVC-fria och skärmade röret som också minimerar strålning drar man en extra jordledare i varje rör.

Här gäller att man kan dra i så många ledare man kan få i men sju stycken burkar vara rekommenderat maximum och vi hamnade väl oftast på tre eller sex med den extra jorden i dessa 20 mm tjocka rör.

När de, i vissa fall 18 meter långa, rören är klara skall de så dras under golv, i vägg eller ovan tak. Vårt hus lämpar sig väl för detta och vi hittade ganska snabbt bra vägar att dra rören. Viktigt att tänka på lärde jag mig, är att rören ligger lösa för då glider de undan om någon av misstag skulle borra in i väggen eller taket i framtiden just där röret ligger.

Vi började med bottenvåningen och utgick naturligtvis från den nya plats som vi skall flytta vår elmätare till. Nästa sak att lära sig är vikten av att märka upp alla rör så att man efter ett tag fortfarande vet för vad dessa ledare är avsedda. Man skriver samma korta kod i båda ändar för att man senare när man skall börja koppla in skall kunna skilja alla likadana rör.

I Frankrike (och hela Europa gissar jag) har man samma färgkod för jord (gulgrön) och nolla (blå) men däremot har man här i Frankrike rött för fasen som i Sverige och Finland normalt är brun. I Frankrike använder man inte trefas utan bara 240 volt och har istället då högre avsäkrat.

Efter första dagen kändes det som vårt fina gamla hus fått lite nya blodådror och det verkar glädjande nog också som att vi helt kan undvika synliga elledningar.

Dragning under golv mellan bottenvåning och våning 1.

Efter en enkel fransk frukost bar det av till BoisEcoMateriAude för att nu hämta våra elrör som i samma hektiska veva som den PVC-fria kabeln, fixats fram på rekordtid men denna gång av två mycket tillmötesgående Monsieurer på Courant och hos deras återförsäljare BoisEcoMateriAude.

Genom solbelysta, höstfärgade vingårdar gick färden mot grannbyn Lezignan-Corbière en halvtimme bort och det första som möter oss i denna butik var ett brett utbud av hållbara tekniker såsom bland annat dagsljusbelysningen Solatube som står på min framtida önskelista.

Men nu var det våra skärmade kabelrör utan PVC som hägrade. Och visst där stod de, levererade med rekordfart (beställda på onsdagen och expresslevererade från Manziat strax norr om Lyon).

Inte billiga men bra och framförallt levererade nu när vi behöver dem. Till skillnad från elkabeln som ju också var fransktillverkad behövde ju dessa inte åka en sväng över Sverige först för att nå oss.

Svågern lastade in dem i bilen och så var det dags att åka hemåt för att planera första dagens arbete.

Hösten är vacker i Aude!

Denna långa men spännande dag var crescendot av en vecka av letande efter installationsmaterial inför favoritsvågerns (har bara en!) och min, nedfärd till Frankrike.

Det började när vi bestämde oss för att åka ned för att börja med elen för en vecka sedan och plötsligt blev det skäl att göra dyr verklighet av mina fina ord om PVC-fri elinstallation i olika inlägg i denna blogg.

Låt oss börja med PVC-fria rör att dra elkablarna i, dessa som jag fann i Frankrike har dessutom elegansen att skärma strålning ett mer och mer uppmärksammat problem i våra installationstäta hem, något som jag kanske inte ser som det största problemet men kunde man få det på köpet så à la bonheur! Men mer om dem i ett separat inlägg.

Kabeln då, jo halogenfri och PVC-fri kabel tillverkas som så mycket annan kabel i Frankrike så det blir ju en lätt match tänkte jag. Men icke – när jag kontaktade Nexans, en av Frankrikes ledande kabeltillverkare blev jag hänvisad till deras svenska bolag. Återigen en bra påminnelse om att allt inte redan ser ut som i Sverige. Här i Frankrike kallas ju till och med många byggmarknader något som börjar med PVC, Bois … (alltså PVC gård med trä utbud!).

Så vad göra med bara ett dygn kvar till avresa när jag blir varse detta? Efter lite surfande inser jag snabbt att Ahlsell verkar vara den ledande i branschen (nej detta är inte betald reklam) och kontaktar dem. Javisst PVC-fri kabel har vi, och dessutom i dimensionerna jag söker och färgerna. Här i Frankrike skall ju fasen vara röd (inte brun som i Sverige). Perfekt, jag slår till och åker dit tänker jag direkt när jag får frågan: är du kund? Efter att ha insett att man måste godkännas som fakturakund (vilket normalt tar ett eller ett par dygn) så kan jag efter några timmars väntan inse att jag efter samtal mer deras vänliga kundservice har fått en ”gräddfil” och mitt bolag och jag bir kund på ett par timmar (mot det ändå normalt snabba ett dygn).

Morgonen avresedagen, kolsvart, kallt och 6.45 avresa till Årsta där jag, i en gigantisk butik omgiven av hantverkare som alla skall plocka ihop dagens ingredienser, snabbt hittar mina specialkablar och snabbt checkar ut hos den förtjusande och effektiva kvinnliga expediten.

Inser när jag bär ut detta, väldigt påtagligt, att dessa 15 kg koppar (för Nexans har ännu inte styrt över till aluminium vilket jag antar fungerar eftersom man gör det med stora kablar) kommer att rasera min gräns på 12 kg för kabinbagage!

Men tack Ahlsell för ypperlig service!

Nåväl tre timmar senare dags att checka in på Bromma Flygplats. En nervös frankofil närmar sig check-indisken och berättar i princip hela historien för den jättevänliga tjejen som lugnar mig med att detta skall nog lösa sig och checkar in mig med kabinbagage eftersom man får ha en extra påse också. Nu bara säkerhetskontrollen som jag i min enfald tror inte tidigare upplevt elkabel men det skall nog till konstigare saker än så för att överraska dem.

Fyra timmar senar i Toulouse, släpar jag nöjd mina 600 m (ja, ihoprullad) elkabel till hyrbilen och tar med svågern som anlänt från Helsinki och vi anträder resan till Peyriac i ett  höstfärgat landskap!

Tack Brussels Airlines!

Ibland när man tycker att det är väldigt långt kvar på resan till ett beboeligt medeltida hus kan det vara trösterikt att titta på hur mycket som redan har gjorts och att det är nu det spännande arbetet med färdigställande och dekoration snart tar sin början.

Taket i salen är ett bra exempel på detta. Ett tak vi inte ens visste hur det egentligen såg ut när vi först köpt huset.

Så såg det ut första gången vi såg det!

Ovan gipset fanns något spännande!

Då var det dolt av ett platt gipstak med lite dekorationer från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Vid genomgången av hela husets konstruktion insåg vi ganska snart att det var ett sannolikt därunder fanns ett tak med förmodligen medeltida bjälkar.

Bjälkarna framträder

När undertaket var borta kunde vi så rengöra det hela genom sodablästring och få det ursprungliga ektaket att framträda. Och just nu (närmast när jag åker ned till Peyriac i mitten på november) är det dags att fortsätta impregneringen av taket med den miljösmarta produkten vi köpt.

Rengjort tak.

Så tydligt att timmermannens signatur för att få betalt för runt 500 år sedan syns.

Målet med taket i salen är sedan klassiska medeltida plafondmålningar efter att vi återställt alla kassetter och den sneda avslutningen mellan ekbjälkarna.

Konstruktionsprinciper för plafonder.

Tekniskt dålig bild men viktigt innehåll och terminologi.

Plafondmålning har en unik tradition i trakterna och det är lätt att bli inspirerad till stordåd hoppas vi.

Motivexempel.

Överdåd.

Avslutar denna episod men en modern bild på ett fyllesvin men naturligtvis inte fransk utan Belgiskt!