Draken har ju alltid haft en central betydelse i allas vår romantiska bild av medeltiden och dess sägner med fagra ungmör och hjältemodiga riddare. Så vad kunde vara mer passligt än när några av våra vänner i byn hade en eldstadsplatta av gjutjärn att sälja med ett drakmotiv.

Avbildningen av en vacker drake som kråmar sig elegant och håller huvudet bakåt känns som gjord för vår stora öppna spis i salen på första våningen.

Öppna spisen som den ser ut idag i väntan på spiselkrans och ”drake”

Lite efterforskning visar dock att det inte är en drake utan Frans I:s salamander omgiven av hans hustrus mors (Anne av Bretagne) symbol, hermelinsvansar. Detta är ju speciellt kul eftersom Frans I föddes när vårt hus byggdes och han blev kung 20 år senare.

Frans I kung av Frankrike 1494-1547 (kung från 1515)

Plattan är troligen gjuten på 17- eller 1800-talet men våra vänner säljarna som för övrigt har köpt byns gamla destilleri som de i ett omfattande projekt skall göra om till bostad, fann till vår glädje att draken passar bättre i vår medeltidsmiljö än deras från 1800-talet.

 Claude de France 1499-1524

Eldstadsplattor (plaques de cheminée) av gjutjärn har en lång historia och användes för att skydda spisens mur samtidigt som de magasinerade värme och förbättrade den öppna spisens ganska dåliga uppvärmningsförmåga. De är ju också mycket dekorativa.

Vi avrundar dagens episod med en bild av en rustning från Frans I:s tid (1510 italienskt arbete) för att bibehålla medeltidsstämningen.

Så var då cirkusen Tour de France åter i våra trakter och stage 11 var den näst sista av de lite snällare och planare etapperna innan de når Pyrenéerna med sina krävande stigningar på flera kilometer.

Vi gav oss av vid 10-tiden på morgonen min vän den engelske diplomaten och jag, försedda med ett par fällstolar, en GPS och några namn på byar vi visste de skulle passera på vår väg genom Montagne Noir.

Hisnande utsikt över Mazamet

Semestertider i Frankrike innebär precis som i Sverige vägarbeten och varje gång ett sådant dök upp var vi förvissade om att detta var så lång vi skulle komma och att vägarna var avspärrade för Touren.

Men efter att ha trixat oss fram till den första orten fick vi av en vänlig lokal man informationen att det var en ort med samma namn (men lite kortare) och att vi kommit fel. Så in med nästa ort i GPS:en och 40 minuter senare rullade vi in i Gaillac där de precis höll på att sätta upp de första avspärrningarna och en vänlig polisman visade oss en parkering 50 m bort. Vi tog våra stolar och satte oss på första parkett.

Efter en timme av trevligt samtal och en sandwich började cirkusen med Le Caravan som bestod av säkert mer än 100 fordon av de mest skiftande slag där sponsorerna högljutt marknadsförde sig och vräkte ut give-aways av skiftande kvalitet till folket.

En sponsor var Lotto med årets byggnadsvårdslotto…

Fiskeriksförbundet kan man väl kalla dem var en annan.

och Asterix parken en tredje av de som jag fastnade för av alla.

Därefter en timme då spänningen byggdes upp för att strax innan cyklisternas ankomst bli på topp när MC polis körde varv efter varv för att rensa vägen helt från folk.

Säkerheten upplevdes hög men inte överdriven och brandförsvaret hade en sponsorbil.

Så kom då gänget i ledning som i superhög hastighet svischade förbi under folkets jubel…

för att några minuter senare följas av klungan som i lika hög hastighet trots att de var nära 200 cyklister och dessutom strax alla svängde en ganska snäv högersväng. Fransmannen Julian Alaphilippe med ledartröjan var en av dem. Det var en imponerande kraft som passerade på några sekunder och absolut värt att uppleva live.

Annars är ju Touren som TV sport sevärd för den mycket fina bildproduktionen med skickligt invävda presentationer av Frankrikes historia och sevärdheter väl förklarat av kommentatorerna från, som jag gissar, ganska väl och av fransmännen förberedda script.

Sen bar det hemåt genom ett annat pass i Montagne Noir med flera fantastiska utsiktspunkter och besöksmål för framtiden.

Vi avrundar med en bild på ett av de enorma solrosfälten på hemvägen.

Som vi berättat om i tidigare episoder så är det en utmaning att bygga ett hållbart våtrum redan innan man satt kraven att det skall ge en medeltidskänsla.

Photo cred: Wikipedia

Hur var det då på medeltiden?  Jo, man badade och höll sig tämligen ren efter vad historieforskning visat men inte i hemmet utan i lokala badstugor, inrättningar som dessutom vände sig till både män och kvinnor och med tiden fick lite dåligt rykte av detta skäl, rättvist eller ej.

Fransmännen kallade dem étuves medan vi hade förstadiet till bastun nämligen ”bastughu” som sedan blev bastu, och finnen hade sin sauna som troligen har sitt ursprung i det finska ordet savu (rök) och som för övrigt lär vara ett av få finska ord som kommit in i engelska språket.

Lavatorium i klostret i Gloucester                                                              Photo cred; Wikipedia

Klostren hade sina ”lavatorium” och att tvätta sig var del av ritualen. Så där och i städerna samt hos noblessen var det nog rätt bra med hygienen och kan man kanske anta även på landet, efter som staden och de styrande alltid har utgjort norm. Den som vill läsa mer kan kolla in denna artikel.

Dock hade man som nämnts, inte badrum i hemmet så detta får bli en innovativ lösning som kombinerar dagens krav på bekvämlighet med naturliga material och medeltida känsla. Se en 3D översikt av layouten dock med moderna material som exempel.

Det två väggar som skall vara täckta med tadelakt är ju klara sedan några månader så nu är det dags att bygga klart de väggdelar som saknas och skapa ett riktigt rum.

Utmaningen är att hitta ett material som är fuktsäkert, kan utgöra grund för kalkputs (enduit) och dessutom är stabilt nog att konstruera en vägg av.

Efter mycket letande har vi bestämt oss för en skiva som heter Powerpanel H2O och består av cement och glas. Inte perfekt men godtagbart. Med lite tur verkar det som Union Materiaux i Rieux-Minervois kommer att kunna leverera dessa nu i veckan när jag kommer ner.

Powerpanel H2O

Golvet blir i handgjorda klinkers från Marocko och hustrun och jag har funderat på mönster men problemet är att urvalet är för stort och att man dessutom kan få specialdesignade till ett överkomligt pris. Vi fortsätter fundera men måste bestämma oss före augusti.

Katalog med 1000-tals mönster!

Inser just nu på tåget till Toulouse att det är ju det här som är resande man kan följa landskapets förändring genom fönstret, ta de lite lugnt eller vandra bort till Bistron för ett mellanmål. Framförallt får man ju den verkliga känslan av att resa när man kommer till Centralstation. Jag började dagen i Amsterdam och möttes av deras fantastiska station.

Amsterdam Centraal från 1889

Visst är detta coolare än VIP Lounge!

Tåg det är att resa på riktigt!

Not: Produktplacering förekommer ej på denna blogg informationen är helt styrd av oss och omnämnda produkter i denna och andra artiklar finns med utan att företagen är informerade därom.

För en frankofil är det alltid speciellt att komma tillbaka till ens drömmars stad. Jag var nyligen där med yngsta dottern för att hämta lite inspiration till vårt husprojekt och uppleva ett antal ”Paris moments”.

Vi utgick från artonde arrondissementet och startade med en frukost på Place du Tertre för att sedan via Sacré-Cœur ta oss till det charmiga lilla Musée de Montmartre.

Museet som numera ägs och drivs av magnaten och mecenaten Kléber Rossillon, lyckas verkligen fånga så många av de unika beståndsdelar som formar vår romantiska bild av Paris. Beläget i några av de äldsta byggnaderna på La Butte Montmartre utgjorde det en mötesplats för Renoir och gänget runt honom och fortfarande finner man här en återställd vindsateljé från 1910-talet som en gång nyttjades av Pariskonstnärer.

Vid sidan av all lärdom om Montmartres betydelse för Paris utveckling och inte minst som råvarukälla för sten och gips till stadens alla våningar så fick vi med oss ett litet men stilfullt tips på trappdesign som vi skall ta upp vid renoveringen av vindstrappan.

Elegant sväng på trappstegen som ger trappen en arbetad stil med enkla medel.

Tittar man ut genom fönstret från museet ser man den unika vingården Clos Montmartre, som skapades som ett socialt initiativ av Paris stad på 30-talet och sedan dess producerar vin mitt i stan!Vi promenerade vidare till mina gamla kvarter i Le Marais och stannade till vid Victor Hugos våning som också är museum idag. Här hittade vi en av honom designad soffa av senmedeltida snitt med det latinska citatet ”vive ama” vilket väl kan översättas med leva livet eller något sådant. Någon typ av tung möbel av denna typ lär nog dyka upp i salen på en trappa.

Victor Hugo’s skiss

Det imponerande slutresultatet!

Lunch blev det, som så ofta, på favorithaket Chez Luisette i Clignancourt där Piaf en gång i tiden uppträtt i sin karriärs början.

För att sedan fortsätta med en flera timmar lång promenad längs loppmarknadens gränder där man ju kan finna i princip allt man kan (och inte kan) föreställa sig. Spiselkransen nedan är ett bra exempel på vad vi inte skall ha i salen på våning 1.

En spiselkrans som kanske lite mer harmonierar med vårt medeltida tema var den vid vilken kocken, på en annan favoritkrog, Robert et Louise tillredde aftonens middag.

Och här i deras matsal i källaren hittade vi ytterligare en inspirerande detalj.

En spegel med pålimmade spröjs vilka ger ett fantastiskt djup till ett litet utrymme.

Självklart blev det också ett besök på det fina medeltidsmuseet Musée de Cluny som trots att det just nu genomgår en total ombyggnad visar några av sina medeltida skatter.

Helt klart blir det en gobeläng i salen med något romantiskt trubadurmotiv eller så.

Efter två händelserika dygn var det så dags att vinka av dottern och för mig att ta tåget till Toulouse fylld med ett antal fina Parisminnen till och en påfylld frankofilkänsla.

Visst finns det en doft av ”tourist-trap” men Paris är och förblir Paris!

Denna underbara stad som allra bäst besjungs av Yves Montand i klassikern nedan: