Med en månad kvar till nästa arbetssejour i Peyriac är vi nu fullt sysselsatta med att välja ut de rätta och bästa möblerna för vårt medeltida badrum. Vi har i tidigare episoder berättat om hur vi lagt golvet med handgjorda klinkers från Marocko som skall linoljeimpregneras för att bli vattentäta och att väggarna är klara sedan ett tag gjorda av vattenavstötande och vacker tadelakt, ett material som man mycket väl kunnat hitta på medeltiden då det har sitt ursprung i Nordafrika runt år 1000.

Ja, tankarna kring att bygga ett medeltida badrum som ju inte är helt självklara har vi också utvecklat i en tidigare episod, men nu skall det till slut bli klart.

Vi har redan köpt IKEAs fina handfat Rättviken med skåp och därtill av en god vän, en oanvänd överbliven (ej kromad) vattensnål armatur.

Nu är det dags att beställa ett duschgolv och eftersom våra klinkers är mönstrade och med det svåra att lägga med det fall som behövs i duschen har vi länge letat efter ett sådan i porslin men inte hittat något tillräckligt tunt. Nu har vi beslutat att låta göra ett duschgolv i solid sten som vi skall mätta med någon form av naturligt medel.

Vid vårt senaste besök kom vi av en händelse att besöka Atelier de la pierre Ferroc i Carcassonne som tillverkar steninreding på beställning. Målet är nu att hitta en stensort som är så vattentät som möjligt och helst från ett franskt stenbrott. Vi har gjort en första skiss men skall nu fråga rörmokaren om lämpligt avlopp så att vi kan beställa uttag för detta i duschgolvet.

Detaljerna är många, så parallellt med detta letar vi toalett, duscharmatur, varmvattenberedare och tvättmaskin, som alla skall vara av absolut miljöbästa prestanda, något som kommer att bli föremål för egna episoder.  

Vi avrundar dagens episod med en helt annan bild från ett möjligt restaureringsobjekt i byn som jag tyvärr tror kommer att rivas. På denna smygtagna bild ser vi väntsalen i Gard de Peyriac-Rieux byggd 1887 under järnvägarnas storhetstid och del av linjen från Moux till Caunes som drevs av Compagnie des chemins de fer du Midi vilket 1934 gick ihop med Compagnie du chemin de fer de Paris à Orléans och blev PO-Midi. Bolaget förstatligades 1938 och blev då SNCF. Redan 1939 sägs det att persontrafiken lades ned för att stänga linjen definitivt 1969.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Våra senaste episoder…