Sista fogen i köket

Alla vi som renoverat och byggt om hus vet ju att just den sista listen eller fogen brukar vara den som aldrig blir färdig. Just därför känns det så bra att nu senast kunna konstatera att den sista av hundratals fogar är klar och vårt köksgolv består nu av 199 återanvända antika golvplattor. Många från vårt hus och några inköpta rengjorda hos vår leverantör i bergen norr om Avignon.

Vad gäller ålder och ursprung är de alla sannolikt lokalt producerade och gissningsvis från 1700-tal och framåt i en salig och underbart traditionsrik röra. Keramikklinker har tillverkats i trakten sedan romartiden.

De sista 22 plattorna (tomettes), fördelade över olika mer svåråtkomliga ställen satte jag nu förra veckan och fogade dem med kalkbruk. När jag fyllde den sista fogen med löst kalkbruk och jämnade den ut var det med stor tillfredsställelse.

Det var fem olika delar av golvet som av olika skäl inte blivit klara tidigare och i de flest fallen handlade det om ett antal tillskurna plattor för att få dem på plats.

I nedan exposéer ser vi de olika utmaningarna och deras slutresultat. Först ser vi den nisch mot lilla rummet som skall bli ett öppet skåp framöver.   

Nedan ser vi golvet inne i det skåp som uppstått när man under tidigt 1900-tal satte igen en gammal entrédörr och flyttade entrén till nuvarande plats, berdvid.

Och här en bildserie på de sista sju plattorna i golvet vid entrén från hallen, vilka vi tidigare inte kommit åt att sätta då väggskivor stått ivägen.

Processen lika var gång, mät upp och kapa till plattorna, blanda sättbruk i lagom konsistens (vi använder ett miljösmart hållbart specialbruk från Nature et Harmonie) , blötlägg plattorna, bruk på båda sidor som jämnas av med en fixkam ( Spatule crantée/peigne, på franska ), sätt plattan och väg av med vattenpass och torka av överskott av sättbruk. Låt härda ordentligt minst ett dygn

Foga dagen efter med löst kalkbruk (1 del kalk NHL 3,5 och 2 delar sand 0/2) som ”hälles i” med smal murslev och jämna av samt torka bort rester med blöt svamp. Låt härda ett antal timmar och sluttorka med ljummen 10 % vinägerlösning för att få bort sista rester av bruk på ovansidan. Ganska tidskrävande men inte så svårt när man väl kommit igång.  

En liten bit som saknades vid spiselfoten kräver samma process.
Och en platta som blivit utlämnad av andra skäl nu på plats.

Vi avrundar dagens episod med en bild på en utsökt lammlägg som fick avsluta en arbetsdag. Tillagad på vår bykrog Chez la Sosso.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Med(el)tida installation

Runt 200 kg blandad sten är ett bra gympass som start på dagen. Sten som sparas att mura med är guld värd i ett medeltida hus.

Med en inledande ursäkt för rubriken är det dags för en första rapport från vår ”chantier” (byggarbetsplats) här i Peyriac-Minervois. En intensiv vecka med ett flertal småarbeten gör att rumskänslan i köket ökar men också att tiden för att blogga varit begränsad.

Köket med blivande gästrum bakom. börjar ta form men nu var det dags att förbereda de sista elinstallationerna på denna våning.

Det stora arbetet denna gång är att nu slutföra elinstallationen på bottenvåningen. Installationen som gjordes av min svåger från Finland, för några år sedan, är färdig till 80 % och nu tar en lokal elektriker vid och avslutar.

Hoppas självklart se svågern mycket här framöver men lite långt att åka från Finland för att jobba varje gång. Ser fram emot att se honom här för att åka motorcykel och dricka vin (dock ej samtidigt).

Först uppmätning av den nuvarande ganska dålig jordtaget från tidigare installation från 60-talet.

Efter genomgång med elektrikern (som gav toppbetyg till svågern!) inleddes dagen med ett test av vårt nya jordspett som jag själv monterat och berättat om i en tidigare episod. Det visade sig vara perfekt och mätte 54 Ω (får ej vara över 100 Ω i Frankrike) till skillnad från vårt nuvarande inkopplade som gav över 150. Så en bra start.

…och sedan toppresultatet från vår nya jord. Denna elcentral och all ny installation ännu ej inkopplad.

Med ambitionen att husets inredning skall förmedla en tydlig upplevelse av medeltid blir ju elektriska installationer et utmaning och därför är ambitionen att göra dem dolda. Det innebär en del bilning för dosor och återstående dragning av flexslang (pvcfri och skärmad).

Så dag ett handlade om bilning och förberedelser för installation allt enligt nedan bildserier.

Dags först att att göra genomföringen till lilla rummet i den 65 cm tjocka väggen. Med lite tur anades en öppning vid sidan av nischens vägg som gjorde att endast 10 cm vägg behövde borras upp och strax kunde man se ljuset! Sedan en bilning av kanal fram till hörnet och ned till golv.

Hål för uttag för ett stödelement (huvuduppvärmning blir luft/luftvärmepump) samt vägguttag klara.

För första gången blev golvets ojämnhet (som resulterat i ett väl tjockt lager av dyrt ekologiskt sättlim för golvplattorna) till glädje då det ger tillräcklig höjd för att dra elrör längs golvet utan bilning.

och så ytterligare ett vägguttag i den södra ytterväggens bastanta murverk.

Eftter ett antal ytterligare bilningar är nu allt klart för elektrikerns återkomst för en full arbetsdag om någon dag och till dess har jag dukat upp ett smörgåsbord med materiel. Resan att hitta PVC fria dosor blir värd ett eget inlägg framöver men nu är de här!

Smörgåsbord för en elktriker och allt PVC fritt (förutom den gamla centralen som ej skall användas här).

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Målet och vägen

Ett katedralbygge i full fart på medeltiden, bild från fransk skolaffisch från förra seklet. Skolmuseet i Carcassonne.

När vi funderar tillbaka på hösten 2015 när vi tillträdde vårt hus och den redan långa resa vi gjort under de senaste sju åren är det med en stor glädje och stolthet. Detta trots att vi fortsatt inte kan bo i huset – även om det närmar sig. De gamla katedralbyggena kunde sträcka sig över ett sekel så i det perspektivet är ju sju år blygsamt.

Vi brukar slarvigt säga att vi köpte en ruin och till delar är detta sant. Att taket omgående skulle totalrenoveras var självklart. Vår vän arkitekten sa det direkt till oss att alla ytskikt kommer ni att ta bort ned till väggmur och ekbjälkar, något vi inte insåg från början men som vartefter blev självklart och resulterade i hårt arbete och kubikmeter av ”gravat” att köra bort till återvinningen.

Ett exampel på förändring sedan 2015 är vår terrass som är på god väg att bli klar.

Arbete med att hitta rätt hantverkare som kan hållbart och historiskt byggande har varit omfattande och kul. På samma sätt har sökandet efter miljömässigt hållbara material, produkter och tekniker varit en oerhört lärorik resa för såväl oss, som de vi arbetat med.

Systemet med accompagnement där man arbetar ihop med en skicklig hantverkare har varit en framgångsfaktor och vi har lärt oss massor.

Ett annat exempel är ju hur vår skiss gjord i IKEAs program börjar ta form i köket.

Bland de förebilder vi har finns naturligtvis Guédelon, detta praktexempel på experimentell arkeologi i byggandet av ett befäst slott med medeltida originaltekniker. De har just gett ut en vackert illustrerad bok på 152 sidor om sitt projekt som pågått i 25 år och beräknas färdigt 2029. De har dessutom en kursverksamhet där man praktiskt kan delta i projektet.    

En annan förebild är det förtjusande och unga paret Anna och Philipp och deras projekt i Calvados med renoveringen av ett 1700-tals slott till hotellverksamhet och sitt hem. Allt lustfyllt beskrivet på deras egen YouTubekanal, How To Renovate A Chateau med gott om praktiska tips.

De har i dagarna valt att pausera sin gästverksamhet för att koncentrera sig på renoveringen (och de har bara hållit på i fyra år!) men kommer fortsatt publicera videos.    

Så tiden är en vän snarare än fiende då den ger oss möjlighet att förkovra oss i såväl husets och traktens historia såväl som medeltida byggnadstekniker.

Att vi inte har ett tvingande slutdatum har hela tiden varit befriande och vi har redan tidigare citerat Karin Boye med en strof ur hennes dikt I rörelse ur diktsamlingen Härdarna från 1927:

Nog finns det mål och mening i vår färd –

men det är vägen, som är mödan värd.

Tiden ger oss också möjligheten att i denna blogg dela med oss av erfarenheterna, hittills i 392 episoder på sammanlagt runt 120 tusen ord!

Något som redigerat och tillsammans med de tusentals bilder vi har tagit, en dag kanske skall bli en bok.


Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Ännu en dag i en murares liv

Det blir ganska många dagar med bättringsarbete av våra murade väggar och vi har berättat om det tidigare. Hittills har vi köksväggarna och badrummets väggar klara. Sist vi var nere och arbetade så fortsatte vi med lilla rummet på bottenvåningen. Vi har ju en klar bild av hur det skall se ut när det är klart men vägen dit består av dagar av murande.

En annan Stockholmsk murare, fast på medeltiden och dessutom mästare.

Det är klart man känner en samhörighet med de murare som under de 524 åren bidragit till vårt hus och med samma metoder (men troligen större skicklighet) som vi, arbetat metodiskt och på samma sätt med lokala material.

Verktyg och redskap klara för användning

Arbetet tar tid, i alla fall för en amatör så frimurare jag är, men är också kontemplativt och kreativt och inte minst ser man efter arbetsdagen ett tydligt bevis på resultat.  

Nogsamt handblandat kalkbruk för fogning och utjämning

Stenar som skall lämnas synliga markeras med ett kryss och väggen fuktas. Långsamt men säkert återtar väggen sin forna form och vi är noggranna med att bevara en organisk form som underlag för putsen.

När man så rört sig någon kvadrat framåt är det dags för paus och att drömma om hur den kommer se ut färdigputsad.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Tre små lås

Vår renovering är en blandning av stort och smått och nu hemma i Stockholms Skärgård passar det bra att ägna några timmar åt renoveringsarbete i det lilla.

Vi har demonterat tre lås till skåpdörrar som skall återanvändas och nu skall de renskrapas och fräschas upp. Vi har gjort ett försök att tidsbestämma dem och dessa så kallade ”verrou targettes” eller regellås är lite svåra att tidsbestämma men jag gissar på tidigt 1900-tal.

Det första av låsen rengjort med varmluftpistol och färdigt att stålullsrengöras.

Det första av låsen som vi nu rengjort är tillverkat av firman V.F. som startades av bröderna Louis och Emile Vachette (Vachette Frères) 1864 i Troyes i trakterna av Paris och finns fortsatt idag och ägs sedan 1997 av svenska ASSA Abloy.

V.F. logo

Märkningen som vi hittar under ett antal lager av färg innehåller förutom bokstäverna V.F. för bolaget också Paris, två korslagda nycklar som var bolagets symbol och ordet deposé som var en tidigare motsvarighet till designpatent i Frankrike.

Låset nästan klart att monteras, bara några repor kvar att fixa.

Arbetet består i att skrapa bort färgen efter att ha mjukat upp den med värmepistol och rengöring med stålull för att få en stålren yta. Låset oljas sedan och blir som nytt. Så nu bara två kvar att fixa till. Den som är intresserad av mer låsrenovering är välkommen att läsa en tidigare episod om renovering av ett större lås.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Köksgolvet nästan färdigt…

Ja, det är ju liksom inte riktigt färdigt men efter flera dagars arbete på plats i Peyriac, nu färdigfogat och med det börjar köket ta en tydlig form av ett rum. Ett rum som vi verkligen känner oss hemma i efter att bokstavligen renoverat varje millimeter själva. Vi inleder med en före – efter bild som vi med viss stolthet presenterar.

Väggen med blivande nischskåpet 2015 och idag 2022.

Detta har ju varit en lång följetong här i bloggen och jag tar mig friheten att nedan lista tre av alla artiklar om just köksgolvet för den som vill följa resan (vill du läsa fler så sök på ”köksgolv”).

Golvplattan gjutes september 2017
Golvläggning börjar april 2019
Läggningen i full gång november 2021
Nybliven husägare städar ut PVC-matta juli 2015

Så det som startade med rivning av PVC-matta avslutas nu med sista fogningen av tomettes med kalkbruk (1 del Chaux NHL 3,5 och 2 delar sable 0/2). Sista skedet i arbetet blir att sätta de få plattor som saknas i golv i skåp och nisch för att sedan mätta alla våra antika keramik klinkers med ekologisk linolja och sedan såpskura dem.

Blandningen av röda och gula nyanser av golvplattor är klassisk här i Aude och i vårt fall är de som så ofta från olika tidevarv, Helt klart har vi tomettes från de två senaste århundradena och kanske en och annan kan vara 1700-tal.

Några detaljbilder från fogningsarbetet ovan ger kanske en insikt i att det är ganska tidsödande. Vi har också hela tiden strävat att få en känsla av ett golv som legat där i århundraden. Och så avslutningsvis några översiktsbilder ur olika vinklar som kanske kan ge en uppfattning om hur vårt kök kommer att te sig

Köksgolvet sett från lilla rummet.
Detaljbild från nordvästra hörnet med ett par fogar ofogade.
Lite av den slutliga kökskänslan börjar komma på plats!

Vi avrundar dagens episod med en kanske lite annorlunda vinkling av alkoholreklam än vi är vana vid, denna från 50-talet här i Minervois.

För vad kan vara en naturligare koppling än kök och vin i denna del av Frankrike som ju faktiskt är världens störta vinregion om man får tro vad som sägs.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via e-mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Entréskåpets metamorfos

Värmepistol, färgskrapa och gott om tid är vad som behövs…

Eller i all fall början på densamma. Vid den typ av försiktig restaurering som vi hänger oss åt blir lätt varje del av vårt medeltida hus ett projekt som tar tid, bidrar till att man lär sig mer och dessutom bevarar en epok i husets historia.

I höstas kastade vi oss över det som vi kallar entréskåpet i köket. Smeknamnet härrör från det faktum att detta tidigare i husets historia varit entrédörren något vi berättat om i en episod om alla våra dörrar.

När entrén flyttades utnyttjade man detta till ett nischskåp för förvaring och under den tid vi kommer att förvalta vårt nu 525-åriga hus, kommer det att tjäna som vitrinskåp för porslin och glas. Nuvarande dörrar och dörrkarm troligen från tidigt 1900-tal emedan dörröppningen kan härstamma från vilket sekel som helst dessförinnan.

Återigen var det fråga om skrapning av ett antal färglager ned till trärent. Denna gång med värdefull hjälp av en granne och vän som själv har ett jätteprojekt med att totalrenovera byns gamla destilleri.     

En annat delprojekt var att laga den glipa som uppstått mellan den gamla överliggaren ovan dörrhålet och skåpets karm. Vi monterade en fondbräda bakom och fyllde upp med Plâtre de Paris (gips).

Vi var också nödsakade att korta luckorna för det nedre skåpet eftersom vi höjt golvet med 15 cm och skall nog avluta nederdelen med en list framöver för att få det hela att hänga ihop. De gamla låsen har vi tagit hem till Sverige för att rengöra och sedan återmontera.

När vi väl bestämt oss för kulör på snickerifärgen i köket skall sedan allt målas. Hyllor och innerväggar kommer vi troligen måla vita och allt med äggoljetempera förstås.   

Vi avrundar dagens episod med en vacker bild från Occitanie, denna gång från en grannby.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Le jardin!

Trädgården i sin nuvarande vilda form en aprildag

I många av de medeltida byarna, som precis som vår har omgetts av ett försvarsverk, var det vanligt att utanför detta ha en odlingslott för att förse sig med färska grönsaker och frukter. Detta går att jämföra med de svenska koloniträdgårdarna och engelska allotments som blev vanliga vid industrialismens början 400 år senare för att då ge industriarbetare möjlighet att stärka upp matkontot.

Typisk bygata idag och som den kan sett ut för 100 år sedan (fransk skoplansch) med inget utrymme för odlingar!

För ett par år sedan köpte vi oss en bit trädgårdsland som ligger cirka 12 minuters promenad från huset. Planerna för trädgården (som faktiskt är hustruns födelsedagspresent, även om jag hoppas få njuta av den också) är att plantera träd som sköter sig ganska mycket själva, Vi siktar på fikon, valnöt, persika, plommon och kanske några till. Därutöver har den redan ett gigantiskt björnbärssnår och ett kvittenträd samt ett antal ännu ej identifierade arter.

Därutöver kommer vi att plantera några kronärtskockor som hommage till historien (och därför att de är goda). Den franske historikern Le Roy Ladurie skriver i sin bok Les Paysans de Languedoc att denna växt började odlas just runt slutet av 1400-talet; när vårt hus byggdes. Ovan bild på kronärtskocka och parisisk 1700-tals försäljare av desamma (Bild CC, beskurna)

Grannträdgård med lite av visionen av hur vi vill utveckla vår.

I vår lilla by finns sedan länge en trädgårdsförening där vi är medlemmar. Den har till huvuduppgift att samordna bevattningssystemet för de säkert över 100 trädgårdarna, varav av vi äger en som vi köpte för ett par år sedan. Nedan bildserie visar årets rensning följd av en ren kanal och sedan det livgivande vattenflödet:

Hittills har vi (för ett par år sedan) grovröjt sly och städat upp i trädgården och vid senaste besöket deltog vi i städningen av vattenkanalerna och tipsades då av en granne om att vi faktiskt hade en vattenkanal ända in på vår mark, vilken vi tidigare inte hittat. När vi testade den kunde vi leda vatten in i vår mark men hur rördragningen ser ut i trädgården återstår att finna ut. Vattnet pumpas från en akvifer norr om byn och två gånger i veckan släpps vattnet på och skall då broderligen och systerligen delas av alla trädgårdsägare via ett sinnrikt system med slussluckor. Det ligger nog i farans riktning att detta system som funnits under 1900-talet kommer att drabbas av bevattningsförbud framöver vilket är ett ytterligare skäl att välja tåligare träd och dessutom är vi ju inte på plats hela tiden och kan sköta grönsaksland och odlingar. Följande bildserie visar systemet med grova rör och slussar som alla gör sitt jobb:

Vidare får man bygga ett mindre skjul för förvaring och vi avser att i en framtid mura upp ett sådant i sydfransk stil. Några grannskjul som exempel på storlek, nedan:

Framför skjulet en fast bänk och kanske ett litet däck med några stolar varifrån man kommer kunna njuta utsikten över det gränsande vinfältet och inte minst Montagnes Noir i fonden. Detta dock ett framtida projekt, först skall huset i byn bli beboeligt! 

Vingård med ekologiskt odlade druvor för vitt vin gränsar direkt till oss.

I fonden breder de magiska svarta bergen Montagnes Noirs ut sig (sydspetsen av Centralmassivet) .

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Supermarket med antik sten

Vacker fontän med kar en av tusentals imponerande antika produkter hos Materiaux ancien du Sud

Denna vackra dag var det dags att leta tomettes för att ha tillräckligt många när Pauline från Atout Mur kommer och jobbar med oss i veckan. Efter att ha letat runt i det ganska magra utbudet av byggnadsvårdsbutiker och liknande vårt departement har vi hittat en som håller till någon timme norr om Montpellier.

Före och efter! Skillnaden kanske inte är överväldigande på bilderna men för oss var det 800 kg i lyft och 40 mil på vackra franska landsvägar.

Just återkommen från semester meddelande han det glädjande beskedet att visst hade han antika tomettes i storleken 23 x 23 cm och dessutom kunde han tänka sig att köpa vår gamla med cementbruk på. Vi har redan bestämt oss för att inte fortsätta att rengöra de runt 200 som vi har kvar då det är en för smutsig verksamhet nu när huset börjar bli lite mer ordnat.

Cementtyngda tomettes från vårt hus på väg till försäljning och tvätt.

Snabbt borstade vi av det värsta och lastade 70 smutsiga tomettes att sälja. Dessa golvkakel av terrakotta är klassiska härnere och har tillverkats sedan medeltiden och vårt utbud och det vi nu söker är en blandning om inte från alla dessa sekel så åtminstone från de senaste tre.

Dryga två timmar bilresa med vår hybrid som snällt rullar på, tar oss upp till MAS i Saint-Christol-lès-Alès där Thierry och hans kollega som är stenhuggare håller till. Ja, detta visar sig vara ett verkligt snabbköp för antik byggnadsvårdsmaterial och dessutom med ett enormt utbud.

Efter att ha titta runt ett tag (se bildspel ovan) och fascinerats av allt det arbete som gjorts för att skapa alla dessa vackra ting ur sten var det dags att välja ut våra tomettes. Med lyxen att få välja ute de bästa ur högarna med 23 x 23 cm började vi plocka. Vi vågade lasta ett 90-tal vilket motsvarar runt 175 kg och är väl under bilens maxlastvikt.

Hustrun väljer och vrakar.

Med en dags marginal har vi nu tillräckligt med tomettes för att imorgon fortsätta att arbeta en dag med köksgolvet tillsammans med vår accompagnatrice och maître maçon, Pauline.

Läs mer här om hur vi själva tidigare rengjort våra tomettes.

Läs mer här om när vi började lägga köksgolvet.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Köksplaneringen startar

Lite genomtänkta tankar och en skiss på gång!

Efter en lång och skön semester i Stockholms Skärgård då även bloggandet fått vila är det nu dags att slutföra detalj-planeringen av köket och badrummet inför kommande arbetsbesök i vårt Peyriac-Minervois i vackra Aude.

Skillnaden mellan att romantiskt drömma fram en medeltidsinspirerad inredning till att detaljplanera bygget med flera personer inblandade och material som skall införskaffas blir snabbt påtaglig. Detta dessutom 250 mil söderut, på franska OCH med tydliga hållbarhetsförtecken.

ksmiljö från från Skokloster, olja av R Londius 1565, alltså runt 70 år yngre än vårt hus. Foto: Jens Mohr/Wikipedia

Låt oss först ta en titt på köket efter det körschema vi satt ihop. E-mail är avsända till våra specialisthantverkare. Rörmokaren i byn, en elektriker och våra två murare, tadelaktmästaren från Atelier Pittoresque i Apt och vår kvinnliga mäster från grannbyn Peyrolles, som vi arbetar med för golv och väggar.

Nu blir det digitalt planeringsmöte med IKEAs köksrådgivare för att sammanställa inköpslista. Som vi tidigare berättat är prioriteringen ur ett hållbarhetsperspektiv följande:

  1. Uteslut det vi inte behöver
  2. Återanvänd och köp på Loppis
  3. Köp miljömärkt när det finns
  4. Köp IKEA produkter

Vi har ju länge funderat och skissat på olika lösningar och sammanställt flera mood board som beskriver den känsla vi vill uppnå inspirerade av ovan målning och liknande från senmedeltid.

Ett av våra mood boards

Taket är renoverat och klart sedan tidigare, de putsade väggarna är klara medan väggen mot badrummet bakom diskbänk och kylskåp kommer att kläs med en platta som heter Powerpanel H20 och som har mycket bra miljö-prestanda samt är robust och vattentålig.

Kökstaket nyblästrat DÅ, och målat NU

På golvet blir det återvunnen klinker från huset kompletterad med inköpt återvunnen sådan, i dimensionen 23 x 23 cm (ungefär) tillverkade vid olika tidpunkter under de senaste seklerna.

Dessa ”tomettes” finns vanligen i en färgskala som sträcker sig från blekgult rött till orangebrunt allt beroende på vilken lera som använts och tiden de bränts. Man lägger dem traditionellt i ett ojämnt mönster oberoende av färgskiftning.    

Väggar och golv DÅ vid köpet 2015 och NU

Vill du läsa mer om kökets utveckling så kasta ett öga på någon av nedan episoder eller sök på kök i sökfunktionen ovan.

Finns det medeltida kök på IKEA?

Tomettes – ett bestående underlag

Köket Då och NU

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!