Många små steg

Trappa från 1100-talet i Bromma Kyrka utanför Stockholm, fascinerande inspiration till denna episod.

Ytterligare ett år av vårt franska äventyr är till ända och många små men viktiga steg har tagits för att återställa vårt medeltida hus till beboeligt skick. Detta år har vi helt fokuserat på bottenvåningen med det tydliga målet att under 2023 kunna flytta in och bo i huset.

Årets mest läsa episod var en av flera om köksgolvet och självklart blev den mest lästa artikeln den som publicerades i Göteborgs-Posten på nyåret 2022

När jag häromdagen hade förmånen att av min vän Kyrkoherden i Bromma, få mig visad Stockholms och kanske Sveriges äldsta trappa, som återfinns i Bromma Kyrka, kom inspirationen och längtan efter att ta tag i våra trappor.

Till skillnad från denna trappa som är från 1100-talet (runt 400 år innan vårt hus byggdes) är våra trappor faktiskt av betydligt senare datum, den till vinden gissningsvis tidigt 1800-tal och trappan från bottenvåningen så sent som 50-tal. De utgör de få delar av husets konstruktion som inte är original och hur trapporna sett ut dessförinnan kan vi bara gissa oss till.   

Så många små steg har husets två trappor som vi berättat om i fyra artiklar under åren

Trapphuset på våning 1 då/nu, 2016

Trapphuset till vinden då/nu, 2016

Utgrävningen och stenen i trappen, 2017

Trappor i ett town house, 2020

Trappan från bottenvåningen skall vi troligen förse med klinkersteg och trappnosar i ek eller möjligen hela eksteg. Galleribilden nedan visar vår trappa längst till vänster som de ser ut idag samt två möjliga förebilder, (dock båda i lite ankommet skick men de ger en idé).

Trappan skall vidare förses med ett gjutjärnsräcke för den första halvmetern fram till nya badrumsväggen. Därefter blir det en trähandledare antingen på högra eller vänstra sidan. Vår trappa ses först i helikopterperspektiv, följd av exempel på gjutjärnsräcke och handledare. Båda dessa skall dock vara med mer medeltida känsla än dessa.

Trappan till vinden skall vi varsamt restaurera efter att vi gjort den till en del av salen genom att ta bort den enkla träväggen. De eksteg som behöver bytas blir av ny ek och konstruktionen förstärks något. En handledare lika den för nedre trappen monteras på murväggen. Bilderna nedan visar trappen idag. Allt trä behandlas med linolja.

Jag kan inte motstå att dela ytterligare en trappbild som på ett fint sätt visar några av historiens stora steg mellan åren 793 och 1793 och värt att notera att vårt hus byggdes vid det tionde steget uppifrån, runt åren då Columbus ”upptäckte” Amerika.

Vill minnas att bilden är från The Viking Museum på Kungliga Djurgården i Stockholm, ledsen att räcket döljer årtal på min bild.

Dagens episod med många små steg får avslutas med en bild av Stockholms troligen äldsta byggnad, min församlingskyrka, Bromma Kyrka och en tillönskan till alla läsare om ett

Gott Nytt År 2023

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Sista fogen i köket

Alla vi som renoverat och byggt om hus vet ju att just den sista listen eller fogen brukar vara den som aldrig blir färdig. Just därför känns det så bra att nu senast kunna konstatera att den sista av hundratals fogar är klar och vårt köksgolv består nu av 199 återanvända antika golvplattor. Många från vårt hus och några inköpta rengjorda hos vår leverantör i bergen norr om Avignon.

Vad gäller ålder och ursprung är de alla sannolikt lokalt producerade och gissningsvis från 1700-tal och framåt i en salig och underbart traditionsrik röra. Keramikklinker har tillverkats i trakten sedan romartiden.

De sista 22 plattorna (tomettes), fördelade över olika mer svåråtkomliga ställen satte jag nu förra veckan och fogade dem med kalkbruk. När jag fyllde den sista fogen med löst kalkbruk och jämnade den ut var det med stor tillfredsställelse.

Det var fem olika delar av golvet som av olika skäl inte blivit klara tidigare och i de flest fallen handlade det om ett antal tillskurna plattor för att få dem på plats.

I nedan exposéer ser vi de olika utmaningarna och deras slutresultat. Först ser vi den nisch mot lilla rummet som skall bli ett öppet skåp framöver.   

Nedan ser vi golvet inne i det skåp som uppstått när man under tidigt 1900-tal satte igen en gammal entrédörr och flyttade entrén till nuvarande plats, berdvid.

Och här en bildserie på de sista sju plattorna i golvet vid entrén från hallen, vilka vi tidigare inte kommit åt att sätta då väggskivor stått ivägen.

Processen lika var gång, mät upp och kapa till plattorna, blanda sättbruk i lagom konsistens (vi använder ett miljösmart hållbart specialbruk från Nature et Harmonie) , blötlägg plattorna, bruk på båda sidor som jämnas av med en fixkam ( Spatule crantée/peigne, på franska ), sätt plattan och väg av med vattenpass och torka av överskott av sättbruk. Låt härda ordentligt minst ett dygn

Foga dagen efter med löst kalkbruk (1 del kalk NHL 3,5 och 2 delar sand 0/2) som ”hälles i” med smal murslev och jämna av samt torka bort rester med blöt svamp. Låt härda ett antal timmar och sluttorka med ljummen 10 % vinägerlösning för att få bort sista rester av bruk på ovansidan. Ganska tidskrävande men inte så svårt när man väl kommit igång.  

En liten bit som saknades vid spiselfoten kräver samma process.
Och en platta som blivit utlämnad av andra skäl nu på plats.

Vi avrundar dagens episod med en bild på en utsökt lammlägg som fick avsluta en arbetsdag. Tillagad på vår bykrog Chez la Sosso.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Med(el)tida installation

Runt 200 kg blandad sten är ett bra gympass som start på dagen. Sten som sparas att mura med är guld värd i ett medeltida hus.

Med en inledande ursäkt för rubriken är det dags för en första rapport från vår ”chantier” (byggarbetsplats) här i Peyriac-Minervois. En intensiv vecka med ett flertal småarbeten gör att rumskänslan i köket ökar men också att tiden för att blogga varit begränsad.

Köket med blivande gästrum bakom. börjar ta form men nu var det dags att förbereda de sista elinstallationerna på denna våning.

Det stora arbetet denna gång är att nu slutföra elinstallationen på bottenvåningen. Installationen som gjordes av min svåger från Finland, för några år sedan, är färdig till 80 % och nu tar en lokal elektriker vid och avslutar.

Hoppas självklart se svågern mycket här framöver men lite långt att åka från Finland för att jobba varje gång. Ser fram emot att se honom här för att åka motorcykel och dricka vin (dock ej samtidigt).

Först uppmätning av den nuvarande ganska dålig jordtaget från tidigare installation från 60-talet.

Efter genomgång med elektrikern (som gav toppbetyg till svågern!) inleddes dagen med ett test av vårt nya jordspett som jag själv monterat och berättat om i en tidigare episod. Det visade sig vara perfekt och mätte 54 Ω (får ej vara över 100 Ω i Frankrike) till skillnad från vårt nuvarande inkopplade som gav över 150. Så en bra start.

…och sedan toppresultatet från vår nya jord. Denna elcentral och all ny installation ännu ej inkopplad.

Med ambitionen att husets inredning skall förmedla en tydlig upplevelse av medeltid blir ju elektriska installationer et utmaning och därför är ambitionen att göra dem dolda. Det innebär en del bilning för dosor och återstående dragning av flexslang (pvcfri och skärmad).

Så dag ett handlade om bilning och förberedelser för installation allt enligt nedan bildserier.

Dags först att att göra genomföringen till lilla rummet i den 65 cm tjocka väggen. Med lite tur anades en öppning vid sidan av nischens vägg som gjorde att endast 10 cm vägg behövde borras upp och strax kunde man se ljuset! Sedan en bilning av kanal fram till hörnet och ned till golv.

Hål för uttag för ett stödelement (huvuduppvärmning blir luft/luftvärmepump) samt vägguttag klara.

För första gången blev golvets ojämnhet (som resulterat i ett väl tjockt lager av dyrt ekologiskt sättlim för golvplattorna) till glädje då det ger tillräcklig höjd för att dra elrör längs golvet utan bilning.

och så ytterligare ett vägguttag i den södra ytterväggens bastanta murverk.

Eftter ett antal ytterligare bilningar är nu allt klart för elektrikerns återkomst för en full arbetsdag om någon dag och till dess har jag dukat upp ett smörgåsbord med materiel. Resan att hitta PVC fria dosor blir värd ett eget inlägg framöver men nu är de här!

Smörgåsbord för en elktriker och allt PVC fritt (förutom den gamla centralen som ej skall användas här).

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Målet och vägen

Ett katedralbygge i full fart på medeltiden, bild från fransk skolaffisch från förra seklet. Skolmuseet i Carcassonne.

När vi funderar tillbaka på hösten 2015 när vi tillträdde vårt hus och den redan långa resa vi gjort under de senaste sju åren är det med en stor glädje och stolthet. Detta trots att vi fortsatt inte kan bo i huset – även om det närmar sig. De gamla katedralbyggena kunde sträcka sig över ett sekel så i det perspektivet är ju sju år blygsamt.

Vi brukar slarvigt säga att vi köpte en ruin och till delar är detta sant. Att taket omgående skulle totalrenoveras var självklart. Vår vän arkitekten sa det direkt till oss att alla ytskikt kommer ni att ta bort ned till väggmur och ekbjälkar, något vi inte insåg från början men som vartefter blev självklart och resulterade i hårt arbete och kubikmeter av ”gravat” att köra bort till återvinningen.

Ett exampel på förändring sedan 2015 är vår terrass som är på god väg att bli klar.

Arbete med att hitta rätt hantverkare som kan hållbart och historiskt byggande har varit omfattande och kul. På samma sätt har sökandet efter miljömässigt hållbara material, produkter och tekniker varit en oerhört lärorik resa för såväl oss, som de vi arbetat med.

Systemet med accompagnement där man arbetar ihop med en skicklig hantverkare har varit en framgångsfaktor och vi har lärt oss massor.

Ett annat exempel är ju hur vår skiss gjord i IKEAs program börjar ta form i köket.

Bland de förebilder vi har finns naturligtvis Guédelon, detta praktexempel på experimentell arkeologi i byggandet av ett befäst slott med medeltida originaltekniker. De har just gett ut en vackert illustrerad bok på 152 sidor om sitt projekt som pågått i 25 år och beräknas färdigt 2029. De har dessutom en kursverksamhet där man praktiskt kan delta i projektet.    

En annan förebild är det förtjusande och unga paret Anna och Philipp och deras projekt i Calvados med renoveringen av ett 1700-tals slott till hotellverksamhet och sitt hem. Allt lustfyllt beskrivet på deras egen YouTubekanal, How To Renovate A Chateau med gott om praktiska tips.

De har i dagarna valt att pausera sin gästverksamhet för att koncentrera sig på renoveringen (och de har bara hållit på i fyra år!) men kommer fortsatt publicera videos.    

Så tiden är en vän snarare än fiende då den ger oss möjlighet att förkovra oss i såväl husets och traktens historia såväl som medeltida byggnadstekniker.

Att vi inte har ett tvingande slutdatum har hela tiden varit befriande och vi har redan tidigare citerat Karin Boye med en strof ur hennes dikt I rörelse ur diktsamlingen Härdarna från 1927:

Nog finns det mål och mening i vår färd –

men det är vägen, som är mödan värd.

Tiden ger oss också möjligheten att i denna blogg dela med oss av erfarenheterna, hittills i 392 episoder på sammanlagt runt 120 tusen ord!

Något som redigerat och tillsammans med de tusentals bilder vi har tagit, en dag kanske skall bli en bok.


Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Köksskåp med medeltida arv

I hela Europa firas nu i september Kulturarvsdagar. I Sverige var det i år den 11/9 och i Frankrike nu i helgen den 17-18/9. Glädjande nog är årets tema hållbart kulturarv något man får hoppas blir mer än ett tema och istället en bestående del av detta.

Luckor från första halvan av 1900-talet är en del av husets levande historia och får också vara med!

För oss som nu drivit vårt lilla hållbara kulturarvsprojekt sedan hösten 2015 går det sakta men säkert framåt. Vid vårt senaste besök i juli fick sig köksskåpet som vi tidigare renskrapat nu en slutlig yttre restaurering.

Innan jag i detalj visar restaureringen kan jag inte låta bli att dela denna jämförelse av byggnadsår som blev så tydlig för mig när jag tog en av mina nästan dagliga lunchpromenader på Kungliga Djurgården, där jag har mitt kontor. Det blev inte bara tydlig utan fyllde mig med ödmjukhet och stolthet att få vara del av att bevara det mittre objektet till framtiden.

Ett av Skansens äldsta hus 1478 Vårt hus 1498 Regalskeppet Vasa 1628

Så till vårt lilla skåp och värt att notera är att detta skåp skapats så sent som i mitten på 1900-talet av en nisch från en äldre dörröppning och med återanvända antika fönster (gissar vi) som överluckor och då nygjorda nederluckor. Detaljerna är otaliga när man vill återställa och bevara också detta sena tillskott i vårt hus nu 524-åriga historia.

Nu till skåpets pånyttfödelse. De renskrapade dörrarna fick två nya glasrutor från Mr Bricolage (tyvärr har de bara modernt floatglas) för att sedan grundas och målas två gånger i vår nya ekbruna kulör av vår ekologiska färg. Se nedan bildserie.

Skåpets innandöme fick en första grov lagning med plâtre de Paris av håligheter och de gamla inplastade maskätna hyllorna åket ut för att senare ersättas med sörmländsk ek.

Grundfyllning med plâtre de Paris

Den avsågade nederluckan (golvet höjt 12 cm) slipades och fick nya gångjärn Det nedre paret satt så längt med att de försvann när luckan kapades).

Sist men inte minst målades alla luckor och ramar så att skåpet fick sin ekbruna färg i harmoni med våra takbjälkar från 1400-talet.

Metamorfos

Kan inte heller i dessa kulturarvsdagar låta bli att drömma om vad som stått i detta köks tidigare hyllor och skåp, när huset var nytt.

Nedan en exposé av medeltida keramik från Historiska Museet i Stockholm som ger en känsla av tidsresa men också inspel till vilken typ av porslin vi skall ha till del, när huset blir klart att användas.

I detta sammanhang känns det rätt att lyfta fram två projekt som kan fungera som häftig inspiration för oss och andra medeltidsrenoverare.  

Arkeologer i Tjeckien har upptäckt resterna av ett kök med anor från 1400-talet. Många föremål har hittats i anmärkningsvärt skick, inklusive grytor med intakta lock och köksredskap.

Nordens kanske främsta medeltidsborg Glimmingehus som började byggas 1499 (året efter vårt hus) visar nedan på ett ypperligt sätt upp sitt kök i en fascinerande 3D presentation som ger en känsla för ett riktigt ståndsmässigt kök.

Klicka på länken för att nå Riksantikvarieämbetets fascinerande funktionalitet https://skfb.ly/6WnYU

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Tre små lås

Vår renovering är en blandning av stort och smått och nu hemma i Stockholms Skärgård passar det bra att ägna några timmar åt renoveringsarbete i det lilla.

Vi har demonterat tre lås till skåpdörrar som skall återanvändas och nu skall de renskrapas och fräschas upp. Vi har gjort ett försök att tidsbestämma dem och dessa så kallade ”verrou targettes” eller regellås är lite svåra att tidsbestämma men jag gissar på tidigt 1900-tal.

Det första av låsen rengjort med varmluftpistol och färdigt att stålullsrengöras.

Det första av låsen som vi nu rengjort är tillverkat av firman V.F. som startades av bröderna Louis och Emile Vachette (Vachette Frères) 1864 i Troyes i trakterna av Paris och finns fortsatt idag och ägs sedan 1997 av svenska ASSA Abloy.

V.F. logo

Märkningen som vi hittar under ett antal lager av färg innehåller förutom bokstäverna V.F. för bolaget också Paris, två korslagda nycklar som var bolagets symbol och ordet deposé som var en tidigare motsvarighet till designpatent i Frankrike.

Låset nästan klart att monteras, bara några repor kvar att fixa.

Arbetet består i att skrapa bort färgen efter att ha mjukat upp den med värmepistol och rengöring med stålull för att få en stålren yta. Låset oljas sedan och blir som nytt. Så nu bara två kvar att fixa till. Den som är intresserad av mer låsrenovering är välkommen att läsa en tidigare episod om renovering av ett större lås.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Blott ett fönster

Köksfönstret inifrån med den charmiga låsanordningen, totalrenoverat. Fönstersmygen kommer bli träpanel.

Ja, våra icke svenskspråkiga läsare får ursäkta den dåliga ordvitsen (blott=endast och blått=färgen uttalas lika på svenska) men efter allt arbete vi under åren lagt ned på vårt köksfönster är det ett gott exempel på vår ambition att bevara.

Fönstret som sannolikt inte är mer än dryga 100 år, möjligen från sent 1800-tal, beslöt vi på ett tidigt stadium att spara trots att det var husets största blykälla. Dels för den charmiga låsanordningen och det antika munblåsta fönsterglaset men också för att vi i ny forskning lärt att englasfönster plus tät fönsterlucka ger bra energivärde.

Nu är det ju bara det där att man skall välja kulör på färgen och med två starka viljor och dessutom med olika färgseende är detta en källa till förhandling mellan hustrun och undertecknad. Vi var nog rätta eniga om blått och för mig är det en blå nyans man vissa kvällar ser när man tittar mot vår blånande bergskedja, Montagne Noir, så svart den heter.

Blott en blånande bergskedja som dessutom är en utlöpare av Centralmassivet, Montagne Noir.

Sagt och gjort iväg till EcoMaison, en väl försedd byggmaterialbutik i Carcassonne med uteslutande hållbara produkter. Döm om bådas vår förvåning när vi efter en knapp timme med de uthålliga fransmännens hjälp, enats inte bara om färgen på våra fönster och fönsterluckor utan även om en brun kulör för mindre snickerier inomhus.

Nu var det så till slut dags att måla efter renovering och renskrapning från flera lager av blyfärg och kittning, allt beskrivit i en egen episod.

Hustrun tog sig an detta ganska omfattande jobb. Fönstrens åldriga gångjärn har vi inte lyckats lista ut hur man hänger av så det blev att måla ”in situ” vilket ju alltid blir lite krångligare.

Efter nogsam tejpning (34 tejpremsor till de åtta glasens båda sidor), först ett lager Natura grundfärg för fäste och utjämning av underlaget som ju var påverkat av tidens tand och mycket skrapning.       

34 tejpremsor på plats och grundmålningen kan börja!

Sedan efter ett dygns torktid med julivärmen som hjälp, dags för ett första lager av vår fina blå nyans. Återigen torktid ett dygn och sedan ett andra täckande lager blått.

Nu återstår bara att sätta fönsterlister av lin för täthet och energibesparing samt fönstertvätt!

Blytyngt fönster 2015 att jämföra med Naturafärgat blått 2022, sakta men säkert återuppstår vårt hus.

Vi avrundar dagens episod med bilder från vårt (välförtjänta) deltagande i det lokala vinkooperativets fest efter arbetsdagen där vi njöt grillat kött, Aligot de l’Aubrac och Chateau Peyriac i magnumbuteljer! Aligot är ett ostblandat potatismos som på medeltiden var klassisk mat för pilgrimer på deras väg från norra Europa till St Jaques de Compostelle. Rätten kommer i denna variant från Aubrac cirka tre timmar norr om oss i Centralmassivet.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Köksgolvet nästan färdigt…

Ja, det är ju liksom inte riktigt färdigt men efter flera dagars arbete på plats i Peyriac, nu färdigfogat och med det börjar köket ta en tydlig form av ett rum. Ett rum som vi verkligen känner oss hemma i efter att bokstavligen renoverat varje millimeter själva. Vi inleder med en före – efter bild som vi med viss stolthet presenterar.

Väggen med blivande nischskåpet 2015 och idag 2022.

Detta har ju varit en lång följetong här i bloggen och jag tar mig friheten att nedan lista tre av alla artiklar om just köksgolvet för den som vill följa resan (vill du läsa fler så sök på ”köksgolv”).

Golvplattan gjutes september 2017
Golvläggning börjar april 2019
Läggningen i full gång november 2021
Nybliven husägare städar ut PVC-matta juli 2015

Så det som startade med rivning av PVC-matta avslutas nu med sista fogningen av tomettes med kalkbruk (1 del Chaux NHL 3,5 och 2 delar sable 0/2). Sista skedet i arbetet blir att sätta de få plattor som saknas i golv i skåp och nisch för att sedan mätta alla våra antika keramik klinkers med ekologisk linolja och sedan såpskura dem.

Blandningen av röda och gula nyanser av golvplattor är klassisk här i Aude och i vårt fall är de som så ofta från olika tidevarv, Helt klart har vi tomettes från de två senaste århundradena och kanske en och annan kan vara 1700-tal.

Några detaljbilder från fogningsarbetet ovan ger kanske en insikt i att det är ganska tidsödande. Vi har också hela tiden strävat att få en känsla av ett golv som legat där i århundraden. Och så avslutningsvis några översiktsbilder ur olika vinklar som kanske kan ge en uppfattning om hur vårt kök kommer att te sig

Köksgolvet sett från lilla rummet.
Detaljbild från nordvästra hörnet med ett par fogar ofogade.
Lite av den slutliga kökskänslan börjar komma på plats!

Vi avrundar dagens episod med en kanske lite annorlunda vinkling av alkoholreklam än vi är vana vid, denna från 50-talet här i Minervois.

För vad kan vara en naturligare koppling än kök och vin i denna del av Frankrike som ju faktiskt är världens störta vinregion om man får tro vad som sägs.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via e-mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Entréskåpets metamorfos

Värmepistol, färgskrapa och gott om tid är vad som behövs…

Eller i all fall början på densamma. Vid den typ av försiktig restaurering som vi hänger oss åt blir lätt varje del av vårt medeltida hus ett projekt som tar tid, bidrar till att man lär sig mer och dessutom bevarar en epok i husets historia.

I höstas kastade vi oss över det som vi kallar entréskåpet i köket. Smeknamnet härrör från det faktum att detta tidigare i husets historia varit entrédörren något vi berättat om i en episod om alla våra dörrar.

När entrén flyttades utnyttjade man detta till ett nischskåp för förvaring och under den tid vi kommer att förvalta vårt nu 525-åriga hus, kommer det att tjäna som vitrinskåp för porslin och glas. Nuvarande dörrar och dörrkarm troligen från tidigt 1900-tal emedan dörröppningen kan härstamma från vilket sekel som helst dessförinnan.

Återigen var det fråga om skrapning av ett antal färglager ned till trärent. Denna gång med värdefull hjälp av en granne och vän som själv har ett jätteprojekt med att totalrenovera byns gamla destilleri.     

En annat delprojekt var att laga den glipa som uppstått mellan den gamla överliggaren ovan dörrhålet och skåpets karm. Vi monterade en fondbräda bakom och fyllde upp med Plâtre de Paris (gips).

Vi var också nödsakade att korta luckorna för det nedre skåpet eftersom vi höjt golvet med 15 cm och skall nog avluta nederdelen med en list framöver för att få det hela att hänga ihop. De gamla låsen har vi tagit hem till Sverige för att rengöra och sedan återmontera.

När vi väl bestämt oss för kulör på snickerifärgen i köket skall sedan allt målas. Hyllor och innerväggar kommer vi troligen måla vita och allt med äggoljetempera förstås.   

Vi avrundar dagens episod med en vacker bild från Occitanie, denna gång från en grannby.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Le jardin!

Trädgården i sin nuvarande vilda form en aprildag

I många av de medeltida byarna, som precis som vår har omgetts av ett försvarsverk, var det vanligt att utanför detta ha en odlingslott för att förse sig med färska grönsaker och frukter. Detta går att jämföra med de svenska koloniträdgårdarna och engelska allotments som blev vanliga vid industrialismens början 400 år senare för att då ge industriarbetare möjlighet att stärka upp matkontot.

Typisk bygata idag och som den kan sett ut för 100 år sedan (fransk skoplansch) med inget utrymme för odlingar!

För ett par år sedan köpte vi oss en bit trädgårdsland som ligger cirka 12 minuters promenad från huset. Planerna för trädgården (som faktiskt är hustruns födelsedagspresent, även om jag hoppas få njuta av den också) är att plantera träd som sköter sig ganska mycket själva, Vi siktar på fikon, valnöt, persika, plommon och kanske några till. Därutöver har den redan ett gigantiskt björnbärssnår och ett kvittenträd samt ett antal ännu ej identifierade arter.

Därutöver kommer vi att plantera några kronärtskockor som hommage till historien (och därför att de är goda). Den franske historikern Le Roy Ladurie skriver i sin bok Les Paysans de Languedoc att denna växt började odlas just runt slutet av 1400-talet; när vårt hus byggdes. Ovan bild på kronärtskocka och parisisk 1700-tals försäljare av desamma (Bild CC, beskurna)

Grannträdgård med lite av visionen av hur vi vill utveckla vår.

I vår lilla by finns sedan länge en trädgårdsförening där vi är medlemmar. Den har till huvuduppgift att samordna bevattningssystemet för de säkert över 100 trädgårdarna, varav av vi äger en som vi köpte för ett par år sedan. Nedan bildserie visar årets rensning följd av en ren kanal och sedan det livgivande vattenflödet:

Hittills har vi (för ett par år sedan) grovröjt sly och städat upp i trädgården och vid senaste besöket deltog vi i städningen av vattenkanalerna och tipsades då av en granne om att vi faktiskt hade en vattenkanal ända in på vår mark, vilken vi tidigare inte hittat. När vi testade den kunde vi leda vatten in i vår mark men hur rördragningen ser ut i trädgården återstår att finna ut. Vattnet pumpas från en akvifer norr om byn och två gånger i veckan släpps vattnet på och skall då broderligen och systerligen delas av alla trädgårdsägare via ett sinnrikt system med slussluckor. Det ligger nog i farans riktning att detta system som funnits under 1900-talet kommer att drabbas av bevattningsförbud framöver vilket är ett ytterligare skäl att välja tåligare träd och dessutom är vi ju inte på plats hela tiden och kan sköta grönsaksland och odlingar. Följande bildserie visar systemet med grova rör och slussar som alla gör sitt jobb:

Vidare får man bygga ett mindre skjul för förvaring och vi avser att i en framtid mura upp ett sådant i sydfransk stil. Några grannskjul som exempel på storlek, nedan:

Framför skjulet en fast bänk och kanske ett litet däck med några stolar varifrån man kommer kunna njuta utsikten över det gränsande vinfältet och inte minst Montagnes Noir i fonden. Detta dock ett framtida projekt, först skall huset i byn bli beboeligt! 

Vingård med ekologiskt odlade druvor för vitt vin gränsar direkt till oss.

I fonden breder de magiska svarta bergen Montagnes Noirs ut sig (sydspetsen av Centralmassivet) .

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!