Köksskåp med medeltida arv

I hela Europa firas nu i september Kulturarvsdagar. I Sverige var det i år den 11/9 och i Frankrike nu i helgen den 17-18/9. Glädjande nog är årets tema hållbart kulturarv något man får hoppas blir mer än ett tema och istället en bestående del av detta.

Luckor från första halvan av 1900-talet är en del av husets levande historia och får också vara med!

För oss som nu drivit vårt lilla hållbara kulturarvsprojekt sedan hösten 2015 går det sakta men säkert framåt. Vid vårt senaste besök i juli fick sig köksskåpet som vi tidigare renskrapat nu en slutlig yttre restaurering.

Innan jag i detalj visar restaureringen kan jag inte låta bli att dela denna jämförelse av byggnadsår som blev så tydlig för mig när jag tog en av mina nästan dagliga lunchpromenader på Kungliga Djurgården, där jag har mitt kontor. Det blev inte bara tydlig utan fyllde mig med ödmjukhet och stolthet att få vara del av att bevara det mittre objektet till framtiden.

Ett av Skansens äldsta hus 1478 Vårt hus 1498 Regalskeppet Vasa 1628

Så till vårt lilla skåp och värt att notera är att detta skåp skapats så sent som i mitten på 1900-talet av en nisch från en äldre dörröppning och med återanvända antika fönster (gissar vi) som överluckor och då nygjorda nederluckor. Detaljerna är otaliga när man vill återställa och bevara också detta sena tillskott i vårt hus nu 524-åriga historia.

Nu till skåpets pånyttfödelse. De renskrapade dörrarna fick två nya glasrutor från Mr Bricolage (tyvärr har de bara modernt floatglas) för att sedan grundas och målas två gånger i vår nya ekbruna kulör av vår ekologiska färg. Se nedan bildserie.

Skåpets innandöme fick en första grov lagning med plâtre de Paris av håligheter och de gamla inplastade maskätna hyllorna åket ut för att senare ersättas med sörmländsk ek.

Grundfyllning med plâtre de Paris

Den avsågade nederluckan (golvet höjt 12 cm) slipades och fick nya gångjärn Det nedre paret satt så längt med att de försvann när luckan kapades).

Sist men inte minst målades alla luckor och ramar så att skåpet fick sin ekbruna färg i harmoni med våra takbjälkar från 1400-talet.

Metamorfos

Kan inte heller i dessa kulturarvsdagar låta bli att drömma om vad som stått i detta köks tidigare hyllor och skåp, när huset var nytt.

Nedan en exposé av medeltida keramik från Historiska Museet i Stockholm som ger en känsla av tidsresa men också inspel till vilken typ av porslin vi skall ha till del, när huset blir klart att användas.

I detta sammanhang känns det rätt att lyfta fram två projekt som kan fungera som häftig inspiration för oss och andra medeltidsrenoverare.  

Arkeologer i Tjeckien har upptäckt resterna av ett kök med anor från 1400-talet. Många föremål har hittats i anmärkningsvärt skick, inklusive grytor med intakta lock och köksredskap.

Nordens kanske främsta medeltidsborg Glimmingehus som började byggas 1499 (året efter vårt hus) visar nedan på ett ypperligt sätt upp sitt kök i en fascinerande 3D presentation som ger en känsla för ett riktigt ståndsmässigt kök.

Klicka på länken för att nå Riksantikvarieämbetets fascinerande funktionalitet https://skfb.ly/6WnYU

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Tre små lås

Vår renovering är en blandning av stort och smått och nu hemma i Stockholms Skärgård passar det bra att ägna några timmar åt renoveringsarbete i det lilla.

Vi har demonterat tre lås till skåpdörrar som skall återanvändas och nu skall de renskrapas och fräschas upp. Vi har gjort ett försök att tidsbestämma dem och dessa så kallade ”verrou targettes” eller regellås är lite svåra att tidsbestämma men jag gissar på tidigt 1900-tal.

Det första av låsen rengjort med varmluftpistol och färdigt att stålullsrengöras.

Det första av låsen som vi nu rengjort är tillverkat av firman V.F. som startades av bröderna Louis och Emile Vachette (Vachette Frères) 1864 i Troyes i trakterna av Paris och finns fortsatt idag och ägs sedan 1997 av svenska ASSA Abloy.

V.F. logo

Märkningen som vi hittar under ett antal lager av färg innehåller förutom bokstäverna V.F. för bolaget också Paris, två korslagda nycklar som var bolagets symbol och ordet deposé som var en tidigare motsvarighet till designpatent i Frankrike.

Låset nästan klart att monteras, bara några repor kvar att fixa.

Arbetet består i att skrapa bort färgen efter att ha mjukat upp den med värmepistol och rengöring med stålull för att få en stålren yta. Låset oljas sedan och blir som nytt. Så nu bara två kvar att fixa till. Den som är intresserad av mer låsrenovering är välkommen att läsa en tidigare episod om renovering av ett större lås.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Blott ett fönster

Köksfönstret inifrån med den charmiga låsanordningen, totalrenoverat. Fönstersmygen kommer bli träpanel.

Ja, våra icke svenskspråkiga läsare får ursäkta den dåliga ordvitsen (blott=endast och blått=färgen uttalas lika på svenska) men efter allt arbete vi under åren lagt ned på vårt köksfönster är det ett gott exempel på vår ambition att bevara.

Fönstret som sannolikt inte är mer än dryga 100 år, möjligen från sent 1800-tal, beslöt vi på ett tidigt stadium att spara trots att det var husets största blykälla. Dels för den charmiga låsanordningen och det antika munblåsta fönsterglaset men också för att vi i ny forskning lärt att englasfönster plus tät fönsterlucka ger bra energivärde.

Nu är det ju bara det där att man skall välja kulör på färgen och med två starka viljor och dessutom med olika färgseende är detta en källa till förhandling mellan hustrun och undertecknad. Vi var nog rätta eniga om blått och för mig är det en blå nyans man vissa kvällar ser när man tittar mot vår blånande bergskedja, Montagne Noir, så svart den heter.

Blott en blånande bergskedja som dessutom är en utlöpare av Centralmassivet, Montagne Noir.

Sagt och gjort iväg till EcoMaison, en väl försedd byggmaterialbutik i Carcassonne med uteslutande hållbara produkter. Döm om bådas vår förvåning när vi efter en knapp timme med de uthålliga fransmännens hjälp, enats inte bara om färgen på våra fönster och fönsterluckor utan även om en brun kulör för mindre snickerier inomhus.

Nu var det så till slut dags att måla efter renovering och renskrapning från flera lager av blyfärg och kittning, allt beskrivit i en egen episod.

Hustrun tog sig an detta ganska omfattande jobb. Fönstrens åldriga gångjärn har vi inte lyckats lista ut hur man hänger av så det blev att måla ”in situ” vilket ju alltid blir lite krångligare.

Efter nogsam tejpning (34 tejpremsor till de åtta glasens båda sidor), först ett lager Natura grundfärg för fäste och utjämning av underlaget som ju var påverkat av tidens tand och mycket skrapning.       

34 tejpremsor på plats och grundmålningen kan börja!

Sedan efter ett dygns torktid med julivärmen som hjälp, dags för ett första lager av vår fina blå nyans. Återigen torktid ett dygn och sedan ett andra täckande lager blått.

Nu återstår bara att sätta fönsterlister av lin för täthet och energibesparing samt fönstertvätt!

Blytyngt fönster 2015 att jämföra med Naturafärgat blått 2022, sakta men säkert återuppstår vårt hus.

Vi avrundar dagens episod med bilder från vårt (välförtjänta) deltagande i det lokala vinkooperativets fest efter arbetsdagen där vi njöt grillat kött, Aligot de l’Aubrac och Chateau Peyriac i magnumbuteljer! Aligot är ett ostblandat potatismos som på medeltiden var klassisk mat för pilgrimer på deras väg från norra Europa till St Jaques de Compostelle. Rätten kommer i denna variant från Aubrac cirka tre timmar norr om oss i Centralmassivet.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Köksgolvet nästan färdigt…

Ja, det är ju liksom inte riktigt färdigt men efter flera dagars arbete på plats i Peyriac, nu färdigfogat och med det börjar köket ta en tydlig form av ett rum. Ett rum som vi verkligen känner oss hemma i efter att bokstavligen renoverat varje millimeter själva. Vi inleder med en före – efter bild som vi med viss stolthet presenterar.

Väggen med blivande nischskåpet 2015 och idag 2022.

Detta har ju varit en lång följetong här i bloggen och jag tar mig friheten att nedan lista tre av alla artiklar om just köksgolvet för den som vill följa resan (vill du läsa fler så sök på ”köksgolv”).

Golvplattan gjutes september 2017
Golvläggning börjar april 2019
Läggningen i full gång november 2021
Nybliven husägare städar ut PVC-matta juli 2015

Så det som startade med rivning av PVC-matta avslutas nu med sista fogningen av tomettes med kalkbruk (1 del Chaux NHL 3,5 och 2 delar sable 0/2). Sista skedet i arbetet blir att sätta de få plattor som saknas i golv i skåp och nisch för att sedan mätta alla våra antika keramik klinkers med ekologisk linolja och sedan såpskura dem.

Blandningen av röda och gula nyanser av golvplattor är klassisk här i Aude och i vårt fall är de som så ofta från olika tidevarv, Helt klart har vi tomettes från de två senaste århundradena och kanske en och annan kan vara 1700-tal.

Några detaljbilder från fogningsarbetet ovan ger kanske en insikt i att det är ganska tidsödande. Vi har också hela tiden strävat att få en känsla av ett golv som legat där i århundraden. Och så avslutningsvis några översiktsbilder ur olika vinklar som kanske kan ge en uppfattning om hur vårt kök kommer att te sig

Köksgolvet sett från lilla rummet.
Detaljbild från nordvästra hörnet med ett par fogar ofogade.
Lite av den slutliga kökskänslan börjar komma på plats!

Vi avrundar dagens episod med en kanske lite annorlunda vinkling av alkoholreklam än vi är vana vid, denna från 50-talet här i Minervois.

För vad kan vara en naturligare koppling än kök och vin i denna del av Frankrike som ju faktiskt är världens störta vinregion om man får tro vad som sägs.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via e-mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Entréskåpets metamorfos

Värmepistol, färgskrapa och gott om tid är vad som behövs…

Eller i all fall början på densamma. Vid den typ av försiktig restaurering som vi hänger oss åt blir lätt varje del av vårt medeltida hus ett projekt som tar tid, bidrar till att man lär sig mer och dessutom bevarar en epok i husets historia.

I höstas kastade vi oss över det som vi kallar entréskåpet i köket. Smeknamnet härrör från det faktum att detta tidigare i husets historia varit entrédörren något vi berättat om i en episod om alla våra dörrar.

När entrén flyttades utnyttjade man detta till ett nischskåp för förvaring och under den tid vi kommer att förvalta vårt nu 525-åriga hus, kommer det att tjäna som vitrinskåp för porslin och glas. Nuvarande dörrar och dörrkarm troligen från tidigt 1900-tal emedan dörröppningen kan härstamma från vilket sekel som helst dessförinnan.

Återigen var det fråga om skrapning av ett antal färglager ned till trärent. Denna gång med värdefull hjälp av en granne och vän som själv har ett jätteprojekt med att totalrenovera byns gamla destilleri.     

En annat delprojekt var att laga den glipa som uppstått mellan den gamla överliggaren ovan dörrhålet och skåpets karm. Vi monterade en fondbräda bakom och fyllde upp med Plâtre de Paris (gips).

Vi var också nödsakade att korta luckorna för det nedre skåpet eftersom vi höjt golvet med 15 cm och skall nog avluta nederdelen med en list framöver för att få det hela att hänga ihop. De gamla låsen har vi tagit hem till Sverige för att rengöra och sedan återmontera.

När vi väl bestämt oss för kulör på snickerifärgen i köket skall sedan allt målas. Hyllor och innerväggar kommer vi troligen måla vita och allt med äggoljetempera förstås.   

Vi avrundar dagens episod med en vacker bild från Occitanie, denna gång från en grannby.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Le jardin!

Trädgården i sin nuvarande vilda form en aprildag

I många av de medeltida byarna, som precis som vår har omgetts av ett försvarsverk, var det vanligt att utanför detta ha en odlingslott för att förse sig med färska grönsaker och frukter. Detta går att jämföra med de svenska koloniträdgårdarna och engelska allotments som blev vanliga vid industrialismens början 400 år senare för att då ge industriarbetare möjlighet att stärka upp matkontot.

Typisk bygata idag och som den kan sett ut för 100 år sedan (fransk skoplansch) med inget utrymme för odlingar!

För ett par år sedan köpte vi oss en bit trädgårdsland som ligger cirka 12 minuters promenad från huset. Planerna för trädgården (som faktiskt är hustruns födelsedagspresent, även om jag hoppas få njuta av den också) är att plantera träd som sköter sig ganska mycket själva, Vi siktar på fikon, valnöt, persika, plommon och kanske några till. Därutöver har den redan ett gigantiskt björnbärssnår och ett kvittenträd samt ett antal ännu ej identifierade arter.

Därutöver kommer vi att plantera några kronärtskockor som hommage till historien (och därför att de är goda). Den franske historikern Le Roy Ladurie skriver i sin bok Les Paysans de Languedoc att denna växt började odlas just runt slutet av 1400-talet; när vårt hus byggdes. Ovan bild på kronärtskocka och parisisk 1700-tals försäljare av desamma (Bild CC, beskurna)

Grannträdgård med lite av visionen av hur vi vill utveckla vår.

I vår lilla by finns sedan länge en trädgårdsförening där vi är medlemmar. Den har till huvuduppgift att samordna bevattningssystemet för de säkert över 100 trädgårdarna, varav av vi äger en som vi köpte för ett par år sedan. Nedan bildserie visar årets rensning följd av en ren kanal och sedan det livgivande vattenflödet:

Hittills har vi (för ett par år sedan) grovröjt sly och städat upp i trädgården och vid senaste besöket deltog vi i städningen av vattenkanalerna och tipsades då av en granne om att vi faktiskt hade en vattenkanal ända in på vår mark, vilken vi tidigare inte hittat. När vi testade den kunde vi leda vatten in i vår mark men hur rördragningen ser ut i trädgården återstår att finna ut. Vattnet pumpas från en akvifer norr om byn och två gånger i veckan släpps vattnet på och skall då broderligen och systerligen delas av alla trädgårdsägare via ett sinnrikt system med slussluckor. Det ligger nog i farans riktning att detta system som funnits under 1900-talet kommer att drabbas av bevattningsförbud framöver vilket är ett ytterligare skäl att välja tåligare träd och dessutom är vi ju inte på plats hela tiden och kan sköta grönsaksland och odlingar. Följande bildserie visar systemet med grova rör och slussar som alla gör sitt jobb:

Vidare får man bygga ett mindre skjul för förvaring och vi avser att i en framtid mura upp ett sådant i sydfransk stil. Några grannskjul som exempel på storlek, nedan:

Framför skjulet en fast bänk och kanske ett litet däck med några stolar varifrån man kommer kunna njuta utsikten över det gränsande vinfältet och inte minst Montagnes Noir i fonden. Detta dock ett framtida projekt, först skall huset i byn bli beboeligt! 

Vingård med ekologiskt odlade druvor för vitt vin gränsar direkt till oss.

I fonden breder de magiska svarta bergen Montagnes Noirs ut sig (sydspetsen av Centralmassivet) .

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Någon m2 återställd vägg

Naken vägg som väntar på omvårdnad med några av stenarna markerade med kryss.

Det kanske inte så glamorösa men ändå rätt tillfredsställande arbete man alltid kan ta itu med när tid finnes, är att rehabilitera murade väggar. Vi har ju sedan köpet knackat rent runt 75 m2 murad vägg bara i kök och kammare på bottenvåningen, från åtskilliga lager av puts, gips och täckytor av alla de slag. Alla dessa väggar behöver genomgås och här och var måste murningen återställas för att garantera stabilitet i väggen men också för att få en plan yta för ny kalkputs.

På bilderna ser man lilla kammaren 2015 med 50-tals plana putsade väggar samt idag helt nakna väggar.

Proceduren börjar med att knacka loss eventuellt kvarvarande lösa stenar eller bruksrester för att få en solid grundyta. Sedan markerar vi de stenar som vi har för avsikt att bevara synliga och inte putsa. Tvättar rent och återfuktar med vatten och börjar sedan mura med franskt standardbruk (tre delar sand 0/4, 1 del hydraulisk kalk NHL 3,5 samt vatten till önskad konsistens, allt blandas väl med vattnet sist).

Det är nu man behöver alla de småstenar man sparat av de mest olika geometriska former för att få ett snyggt och stabilt murverk. Avslutningsvis fogar men med samma bruk mellan de nya stenarna och strävar att få en yta som är slät nog för det tunnare putsbruket som skall dit vid ett senare tillfälle. Viktigt att komma ihåg de stenar som skall lämnas synliga så att det blir snygg fog mot dem och att avslutningsvis tvätta dem med svamp doppad i 10% vinägerlösning.  

Visst känner jag lite samhörighet med mina professionella föregångare från medeltiden.

Arbetet tar sin tid för en amatör men har en dimension av lugn och kontemplation i sig och ständigt fascineras man av att kollegan som gjorde detta ursprungligen stod här 1498 (i all fall för de flesta av väggarnas murverk). Som lite historisk bakgrund rundar vi av dagens episod med ännu en film från det fantastiska projektet i Guédelon i norra Frankrike.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Fog för noggrannhet

Detaljstudie av färdigfogat golv som sedan skall skuras och linoljemättas.

Så var det dags att foga köksgolvet för att närma sig slutresultatet. Vi får börja med en ursäkt till alla våra icke svenskspråkiga läsare då jag är tveksam till att Google Translate lyckas förmedla dubbelmeningen i rubriken. Att det är ”fog för något” betyder på svenska att det finns skäl att göra det, alltså har ordet fog en dubbel betydelse både ”skarv, sammanfogning och not” men också ”skäl, grund, orsak, anledning” detta om detta och jag vet inte om det blev klarare efter översättning!

Vad som däremot är glasklart är att just det finns gott om ”skäl, grund, orsak, anledning” att vara noggrann när man fogar för att få ett stabilt och solitt golv som skall vara i många hundra år. Med en historik för huset på över femhundra år är det naturligt att också blicka långt framåt.

Så var det dags att foga och när man satt dessa tomettes med sättbruk så att de är fastlimmade, så fogar man lämpligen med ett mycket löst bruk bestående av 1 del kalk 3,5 och 2 delar sand 0/2 som man nästan ”häller” i fogarna och ser till att packa ned ordentligt med en liten smal murslev. Sedan låter man det torka någon timme eller mer beroende på temperatur och torkar sedan av med blöt svamp för att vänta ytterligare någon timme eller två innan man rengör slutligt från kvarvarande kalkrester med 10 % vinägerlösning. Bildserien ovan visar stegen som jag gjorde dem.

Och i denna bildserie ser man ofogat, fogat och sedan två gånger rengjort och nedan slutresultatet.

Nu återstår att skura och sedan mätta golvet med linolja men den processen ta vi tag i nästa gång när vi färdigställt hela golvet på bottenvåningen.

Arbetet slut för dagen och verktygen rengjorda

Denna gång avrundar vi episoden med en bild från vår lokala bistro där Le Chef var vänlig nog att låna mig två spännande böcker med fransk slang. Kul att läsa men snabbt inser man att ens 64-åriga hjärna har nog med att försöka lära sig tillräckligt med vanliga franska ord men kul att läsa för stunden och inse vidden av en annan kultur och språkvärld.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Golvet breder ut sig

Huvudnumret vid senaste vistelsen nere i Aude har varit att få golvet i köket och kammaren på bottenvåningen klara. Efter antal dagar fyllda med kapning, sättning och fogning av våra runt 300 antika golvplattor som går åt bara till dessa två rum, har vi kommit ett stort steg närmare ett beboeligt hus. Kapningen är ett smutsigt men kul jobb som speglas i nedan tre bilder.

Alla tomettes i köket är nu satta och 50 % av dem också fogade. I kammaren är runt 60 % av golvet färdigt. Arbete som skett i accompagnemang under ledning av Pauline från Autout Mur har nästan till 100 procent bestått i att hon satt klinkers och jag hantlangat och kapat till plattorna som behöver anpassas vid vinklar och väggar. Sen har jag ett mig på jobbet att foga som är tidsödande men kul och förtjänar en egen episod. Golvet i köket breder ut sig ganska snabbt under en arbetsdag som nedan.

Jag har medvetet låtit Pauline göra jobbet då det är rätt komplicerat att arbeta med plattor av lite olika storlek och tjocklek och där till ett golv som inte är helt i våg. Resultatet blir dock precis som jag önskat även om jobbet arbetet ibland påminner mer om praktisk arkeologi än traditionell golvläggning. Min avsikt är senare att sätta hallgolvet själv, med de något mindre plattor jag har och där dra nytta av den flod av lärdom som sköljt över mig dessa dagar.

Arbetsplatsen börjar bli ganska trång nu och man måste tänka på varje steg man tar speciellt med nysatta klinkers till både höger och vänster och med en torktid på minst ett dygn innan belastning. Nedan en bildserie där lilla kammarens golv växer fram.

I gamla tider satte man normalt dessa tomettes i ett väldigt magert kalkbruk som gjorde att man lätt kunde flytta dem vid ombyggnation men också att det var betydligt lättare att sätta och man kunde justera dem nästan hur länge som helst. Vi har dock valt att sätta med ett modernt och miljömärkt sättbruk vilket är mer komplicerat men ger ett helt solitt och beständigt golv som dessutom står emot översvämningar (osannolikt i vårt hus men med klimatpåverkan av vädret framöver och de nästan tropiska regn vi ser redan idag ibland, så känns det ändå bra).   

Den som vill läsa mer om tomettes och vår jakt på dessa och golvläggning rekommenderas att söka på tomettes i sökfunktionen ovan till höger så kommer ett 10 tal tidigare episoder upp. Vi avrundar denna med en bild på middagen på vår lokala bistro Chez la Sosso.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Fortsatt jakt på antika klinker

Fullastad bil med tomettes tyngda av gammalt bruk

Väl nere i ett ganska vårkyligt Sydfrankrike bar det direct iväg till den lilla byn Saint-Christol-lès-Alès, och Materiaux Anciens du Sud som vi berättat om i en tidigare episod.

Med bilen fullastad med så många smutsiga tomettes som maxlasten tillåter för säker färd, bar det av de dryga 14 milen nordöst ut för att rengöra dem och komplettera med andra antika klinker.

Vingård efter vingård mil efter mil…

Genom Languedocs vackra landskap som ju är helt dominerat av vingårdarna blev det en kort kaffepaus på ett lokalt patisserie med en gräddfylld skapelse och gott kaffe därtill.

Gräddbulle modell större slank lätt ned

Väl framme hos Thierry, som är patron på stället så lastade vi av mina tomettes vid hans rengöringsstation och jag fick ett antal timmar fritid att besöka trakten medan han började rengöra.

Klinkertvätt med såväl högtryck som diamantslip

Detta gav mig bland annat tillfälle att beundra ett välgjort restaureringsarbete i en av de många medeltida byarna och inspireras i min murargärning.

Vackra nyslagna romanska valv

Väl åter kunde jag få med de av mina tomnttes han hunnit rengöra kompletterat med andra antika av lokalt ursprung i samma färger och storlek. Standarder hade inte fullt slagit igenom när dessa klinkers gjordes, för ett eller tvåhundra år sedan och mitt närmevärde är 23 x 23 cm men det varierar med upp till 7 mm år båda hållen och så även tjockleken. Färgerna som skall läggas blandat varierar från gula nyanser över orange till rött och rostbrunt och beror på typ av lera (väldigt lokalt betingat) och bränntid.

Dubbelt så många som jag vågade lasta i bilen!

Med nu betydligt fler plattor i bilen (rena väger bara hälften av smutsiga ungefär) så bar det av hem till Peyriac-Minervois lyckligt medveten om att med dessa så har jag tillräckligt med tomettes för hela köket och lilla kammaren vilket är runt 290 st!

Väl över 100 plattor på plats i hallen färdiga att sätta.

Vi avrundar dagens inlägg med en nytagen bild av vår takterass med vårhimmel som fond, ser fram emot att njuta en pastis där men troligen en god idé att sätta upp räcket först. Kan dessutom inte låta bli att dela en bild från dagens viktiga Presidentval.     

Takterrassen som bara väntar på sin dörr och ett räcke i järn.
President Macron och hans elva medtävlare, allt från trotskister till tokhöger.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!