Inför öppen ridå – del 4, Gården

I vår serie med ”changemang à vue” bilder har vi kommit till vår lilla gård. Vi hade när vi gjorde vår checklista för husköpet underskattat värdet av uteplats men hade ju ändå turen att få med en liten gård och dessutom möjligheten att bygga terrassen.

Vår lilla gård som är en så kallad ”puit de soleil” eller ljusbrunn har sedan grannhuset revs för många år sedan blivit en funktionell men liten uteplats på cirka 3 m2. Tillräckligt för ett bord med två stolar och lite växter.

Efter att säljaren var snäll och städade ut ordentlig skräp som lätt samlas när ett hus stått obebott i sju år så rev vi det soltak i plast som fanns och har nu en yta på dryga 3 m2 för förvaring men också att använda som verkstad bland annat för att rengöra de antika golvplattorna allt i väntan på att slutligt skapa en vacker uteplats.

Skräpet som samlats under åren städade säljaren bort.
Innertaket i plast åkt ut direkt!
Blandning av upplag och verkstad dessutom med tappställe för vår nya vattenledning.

Men innan det blir dags för denna sista del av projektet gård skall vi börja med en amatörarkeologisk utgrävning för att se om vi kan hitta några artefakter från de senaste 500 åren. I samband med detta skall vi också anpassa anslutningen till dagvattenbrunnen som är del av byns medeltida odokumenterade men fungerande dagvattensystem. 

Medeltida dagvattenbrunn
Inloppet till dagvattenbrunnen dör man ser ned i 500 år gammalt avloppssystem!
En expert från kommunen som berättade att man faktiskt inte har ritningar över dagvattensystemet från medeltid!

Helt klart ser vi fram emot att kunna slå oss ned och ta en kaffe och croissant på vår lilla gård något mer förfinat än denna i och för sig mysiga kaffepaus i byggandet för något år sedan!

Avslutningsvis gården ur fågelperspektiv för att ge lite översikt!

Albertus Pictor inspirerar

Sveriges kanske största medeltida konstnär, den tyskfödde Albertus Pictor, bodde vid tiden för vårt hus byggnation, slutet av 1400-talet, i Stockholm och var då på höjden av sin karriär och i full färd med att smycka ett antal medeltida kyrkor i stadens omnejd.

Ett av få självporträtt av Albertus Pictor,
foto cred Wikipedia ur boken: Pilgrimsbok I Albertus Pictors fotspår

Mäster Pictors underbara och färgglada muralmålningar kan lära oss mycket om den medeltida föreställningsvärlden och vardagen men också i vårt fall, inspirera till nutida dekorativ väggmålning.

Det handlar om kammaren en trappa upp som kommer att bli vårt sovrum där vi ser framför oss att kopiera några av hans stiliserade växtslingor och symboler. Har man som vi lyckan att bo i Bromma så räcker det ju med att gå till församlingskyrkan för att se de mest fantastiska målningar Pictor gjort.

När man dessutom får en personlig visning av vår vän kyrkoherden är lyckan total. Till saken hör att Mäster Pictor troligen arbetade med just Bromma Kyrka just på 1480-talet då vårt hus sannolikt ursprungligen uppfördes.

Bromma Kyrka

I nedan bildserie återfinnes ett antal av de målningar från Bromma Kyrka vi tänkt oss inspireras av, eller för att vara tydligare, kopiera helt eller delvis.

Stiliserad växtlighet
Klassisk medeltida symbol
Draperi
Figurativ scen med symbolik
Pelardekoration, detalj

Så lång att vi återger de mer berättande bilderna som den ikoniska schackmatchen med döden, vilken inspirerade Ingemar Bergman till scenen med Bengt Ekroth och Max von Sydow i filmen sjunde inseglet, går vi nog inte, det skulle kunna störa nattsömnen.

Schackspel med döden bild cred: Wikipedia som återfinns i Täby Kyrka utanför Stockholm

Med vilken teknik vi skall kopiera utsmyckningarna på de putsade väggarna återstår att se. I nedan video kan man följa den tämligen komplicerade fresco tekniken. Den skall vi titta närmare på!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

God Jul med bilder från förr

Detta vårt projekts femte år har ju som för så många andra kännetecknats av en märklig paus i det normala. När vi nu önskar våra följare och övriga kära läsare en God Jul och ett mycket bättre Nytt År så gör vi det med hjälp av lite artificiell intelligens.

Ett fascinerade användningsområde, bland många, för AI är färgsättning av gamla fotografier och detta till och med som free-ware numera.

V har tagit två gamla vykort från vår by Peyriac-Minervois köpta på en loppis. Fotografierna som är svart-vita är tagna för mer än hundra år sedan och vips så blir de mer levande efter färgsättning.

l’Argent-Double floden som rinner från Montagne Noir och några byinnevånare.
Fästningsverk från medeltiden foto från seklets början.

Joyeux Noël et Bonne Année à Tous!  

Inspirerande slottsparkett!

Svarsjö Slott utanför Stockholm idag.

Häromdagen hade vi möjligheten att besöka Svartsjö Slott väster om Stockholm.  Ett rokokoslott ursprungligen ritat av Carl Hårleman runt 1730. Hårleman som också var delaktig i utsmyckningen av Stockholms Slott. Han var politiskt aktiv och god vän med tidens stora såsom Carl von Linné och Tessin. Han gjorde ett antal franska resor och anses vara den som tog rokokon till Sverige men också stå för ursprunget till den svenska enkelheten som ju senare återfunnits i den gustavianska stilen och i våra dagar i 1920-talets klassicism och funktionalismen.  

Vasaborgen vid Svartsjö på 1600-talet ur Suecia Antiqua Bild Wikimedia Commons

Vid tiden för byggnationen av vårt hus låg här ett medeltida stenhus som Gustav Vasa och hans söner på 1500-talet lät bygga om till en imposant Vasaborg. Denna eldhärjades 1638 och ersattes på 1730-talet av ursprunget till dagens slott. Av Vasaborgen återstår endast några mindre ruiner vilket påminner om hur ovanliga medeltida världsliga byggnader är idag.

Salsparkett med stjärnmönster

Svartsjö Slott är en imponerande byggnad och vi fastnade direkt för de stilfulla parkettgolven på nedervåningen. Dessa kommer att få tjäna som inspiration för våra ekgolv på första våningen i salen och lilla kammaren.

Bred böjd frisläggning i hörn av rum

Vi har sedan tidigare bestämt oss för att leta upp gamla ekplankor som vi slipar upp och förser med dubbel not och sammanfogar med lös fjäder

Eldstadsplan i kalksten och med fin fris som vi kommer att inspireras av.

Vi kommer att arbeta med så breda bräder vi kan finna (ju äldre hus ju bredare golvbrädor är ju en gammal sanning) och med en tjocklek på minst 28 mm upp mot dryga 30 mm. På Svartsjö fann vi olika parkettmönster men vi kommer nog att hålla oss till ett ganska enkelt mönster eller bara raka parallella plankor men med en fris runt kanten på rummen.  

Vi avslutar Svartsjöbesöket med bild av en vackert formad tröskel även om vårt hus blir tröskelfritt.

Våra två trägolv, på våning ett och vinden kännetecknas av mycket gamla och mycket breda brädor i flera olika träslag. Poppel och ek har vi hittat. Flera av dessa kan vara medeltida och i så fall troligen importerade från Alperna, vilket tydligen var vanligt förekommande i en tid när man annars byggde av det material man fann runt knuten. Tyvärr är virket i så dåligt skick att det inte går att slipa upp men vi funderar på att på vinden montera en glasskiva på ett ställe i golvet för att ge en inblick i ursprunget.

Dagens episod avrundas med en gammal bild av originalgolvet i salen som numer har ett regelverk som blir underlag för ny ekparkett.

Min vän biskopen

La Cité de Carcassonne

Carcassonne och inte minst dess uråldriga centrum La Cité har sedan vi kom till Aude utövat en speciell lockelse. Att vandra runt i de vackra gamla gränderna som trots en intensiv turistifiering ändå lyckats behålla sin magi, är en tidsresa var gång. Visst har den renovering som leddes av Viollet-le-Duc under 1800-talets andra hälft, fått utstå kritik för att det delvis varit ett nyskapande av medeltiden och en Disneyfiering men icke desto mindre är det ett fascinerande resultat som till del ligger bakom att La Cité idag är ett UNESCO Världsarv.

Spektakulär utsikt från hotellet med den så typiskt franska installationen i gult 2018
Sängen bäddad på favorithotellet i La Cité

Bredvid vårt absoluta favorithotell i den gamla biskopsgården, Hotel de la Cité som är del av Accorkedjan, ligger den fina basilikan Basilique Saint Nazaire som omnämns i skrifter första gången på 900-talet men dess ursprung sägs vara byggt på 500-talet eller möjligen på Charlemagnes initiativ några hundra år senare. Kyrkans fulla namn är La basilique Saint-Nazaire-et-Saint-Celse efter två romerska soldater som konverterade till kristendomen under första århundradet något som ledde till deras död och sedermera helgonförklaring. Nuvarande byggnad härstammar till största del från 1200-talet då Trencavels stod bakom ombyggnationen.

Biskop Géraud från 1400-talet dock med modernare huvud sägs det.

Basilikan erbjudet som så många andra historiska byggnader i trakten vittnesmål från otaliga epoker och av någon anledning har jag fastnat för ett magnifikt gravmonument i alabaster norr om koret. Vi ser en liggande man med biskopsmössa och ett lejon vid fotabjället.   

Jag brukar hälsa på honom var gång jag besöker basilikan och har undrat vem denne man en gång var. Efter lite efterforskning kan jag konstatera att han omnämns som Géraud du Puy och lär ha varit biskop i Carcassonne åren 1415 till sin död 1420 och dessutom franske kungens diplomat bland annat vid det viktiga Konciliet i Konstanz då man för denna gång löste en av många påvliga schismer med påve och motpåve.

Lejonet vid hans fötter

Géraud ligger på rygg i full biskopsskrud med mitra och sin symboliska herdestav, kräklan (vars övre del är borta) och, som noterat, med ett lejon vid fötterna. Lejonet på medeltida gravmonument sägs representera tapperhet, styrka, hårdhet och mod, kanske inte de första egenskaperna man tänker på för en biskop och diplomat. På bilder på internet kan man se att så sent som på 60-talet var toppen på kräklan fortfarande intakt.

Det finns källor som nämner honom Guillaume de Puy och ytterligare någon källa menar att det kan vara ärkebiskopen av Narbonne på 1500-talet, Simon Vigor, men jag lutar år att det är Géraud.

Hur som helst brukar jag som tradition tända ett ljus för min vän biskopen, inte minst sedan man nu infört ekologiska ljus som alternativ i församlingen.

Man kan hitta två olika vapensköldar för honom, möjligen från olika biskopsämbeten. Bild cred: wikipedia.org och Mathieu Chaine CC BY-SA 3.0

Många är de gåtor som La Cité ruvar på och därför känns det så privilegierat att bara bo 25 minuter därifrån när vi är hemma i Frankrike.

La Cité fylld med magi

Vi avslutar dagens episod med lite gregoriansk sång som man allt som oftast kan höra i basilikan.

Inför öppen ridå Del 3 – Salen

Salen 2015 och 2017

Som i många medeltida hus var salen på våning 1 (1 trappa upp) det finaste rummet och det största. Detta rum har ändrat såväl layout som utseende ett otal gånger under husets 500 år vilket vi har otaliga bevis för. Vi har hittills tagit det från en tidig och fyrkantig 1900-tals look till sitt ursprung för att nu återkalla den medeltida stämningen.

Först och främst det medeltida fönstret som vi hittade för ett par år sedan och som kommer att bli rummets viktigaste punkt. Vi har i ett flertal episoder berättat om såväl upptäckten som våra ansträngningar att förbereda återskapandet.

Idéskiss för återställning av det medeltida fönstret

Men vi har också andra bevis på salens tidigare planlösning som rester av ett valv i väggen som vi är osäkra på vad det varit samt naturligtvis det faktum att det i svunna tider funnits en längsgående balkong utanför.

Västgaveln med konsol som utgjort bas för utbyggnad av nordvägg.
Exempel från grannby på utbyggnad

Andreaskorset på sydväggen är en annan unik del som vi skrivit mycket om och som kommer att bli en iögonenfallande utsmyckning.

Andreaskorset frilagt

Vi har ju också all anledning att tro att vårt hus bara är hälften av det ursprungliga huset och att grannhuset som numera är till salu varit resten. Detta ger ju vi handen att denna våning varit dubbelt så stor.

Taklinjen där det framgår tydligt att det putsade huset till vänster tidigare varit ett med vårt.

Taket som vi plockat fram bakom ett 1800-tals innertak och vars bjälkar efter blästring nu skiner i all sin prakt.

Restaurerade takbjälkar som väntar på dekorativ målning.

Golvet som har så stort fall att vi var tvungna att rikta upp det och lagt ett första lager golv på vilket vi kommer att lägga återvunna ekplank så snart vi funnit sådana.

Golvet under uppriktning för att sedan täckas av återvunna ekplank.

Sist men inte minst den lilla toaletten som troligen byggts på senare delen av 1900-talet och som också hade en dusch i anslutning som vi rivit. Toaletten kommer vi att ha kvar bakom en dold dörr, en ”porte sous tenture”

70-tals duschrum som nu är rivet.
Det inplastade dörrhålet skall ersättas av en lönndörr in till toaletten
Vi avrundar denna episod med en liten rundvandring på plan1

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Inför öppen ridå – Del 2 Terrassen

I det tidigare inlägget Changement à vue visade vi badrummets förändring hittills under våra år i Peyriac och nu är det dags för att på nytt titta på terrassen.

När vi köpte huset var vi inte på det klara med hur stor betydelse en uteplats har när man bor i Occitanie och tänkte att vår lilla gård skulle vara tillräcklig. Ganska snart insåg vi dock att det fanns en fantastisk möjlighet att konstruera en terrass ovanpå den lägre och lite yngre delen av huset (gissningsvis byggt någon gång mellan 1600-talet och 1800-talet möjligen som en överbyggnad av en liten ”ruelle”, en gränd).

Taket som var i princip ihoprasat var i behov av total ombyggnation precis som överdelen av väggarna.

Taket på den lägre delen av huset innan rivning

Efter att ha träffat STAP i Carcassonne och gått igenom möjliga historiskt korrekta lösningar för en terrass och med hjälp av arkitekt Nadine Hillebrant i Stockholm skissat på hur vi ville ha det kom vi fram till en gyllene medelväg som ritades och byggdes av vår vän Raphael och hans equipe på Apex som är specialister på hållbart historiskt byggande. Bygglovsprocessen var seriös men smidig och snabbt handlagd av vårt Mairie.

Första illustration: Arkitekt Nadine Hillebrant, Stockholm
Anpassad efter myndigheternas önskemål – illustration Raphael Soulier, Limoux

Eken till konstruktionen är den från det gamla stora taket, återvunnen och renhyvlad som sedan kapats och gjorts färdig som byggsats i deras verkstad för att slutligen monteras på den nybyggda golvplattan och restaurerade väggarna.

Gamla taket som nu återvunnits till terrasskonstruktionen
Återanvänd: rengjord, hyvlad och monterad med tappar 500 år senare.

Vi har tagit upp ett dörrhål och fått tag på dörrar i grannbyn vilka skall monteras. Slutligen skall golvet göras klart med befintliga antika klinkers och ett 8 m långt och 1 m högt järnstaket med medeltidssnitt införskaffas eller tillverkas och monteras.

Med en fallhöjd på 7 meter är vi rätt försiktiga när vi arbetar på terrassen

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Medeltida fönsterluckor av ny svensk ek

En av de nuvarande fönsterluckorna med några hundra år på nacken; skall ersättas.

Så var det då dags för ytterligare ett pass tillsammans med min gode vän finsnickaren, för tillverkning av våra fönsterluckor. Vi har i tidigare episoder berättat om det omfattande och roliga arbetet med att hitta fin sörmländsk ek…

Och att såga densamma i fina breda plank som skall bli fönsterluckor, köksluckor och entrédörr vad det lider.

Vi startade igen en vacker höstdag på Blidö i Stockholms Skärgård och satte upp vår lilla uteverkstad…

Momenten är många, först borra för de specialgjorda ektapparna (eller dymlingarna). Detta sker med den specialsmidda mall som min vän fixat.

Här måste erkännas att vi använder borrmaskin och inte navare (trots att jag faktiskt har en sådan). Navare finns faktiskt belagda tillbaks till medeltid i Sverige och också troligen i hela Europa och lär vara det som använts av våra företrädare för 522 år sedan, när de byggde huset.  

Navare

Sedan skjuta samman bräderna över tapparna och inte limma då det skall kunna röra sig med fukt och säsong.

Förberedda dymlingar av fin ekrundstav från Solbacka Rundstavsfabrik

För att sedan mäta upp ramen som skall hålla samman och stadga upp konstruktionen

Brädor utlagda som ram på hopfogad lucka.

Och med mall mäta ut de smidda spikarnas placering och förborra hål

Med mall och 4 mm borr förborras för de smidda spikarna.

För att sedan slå i dessa genom konstruktionen och efter att kortat dem något, vika ned dem så att det hela blir hopnitat.

Spikarna kortas något och vikes ned för att låsa konstruktionen.

Färdigt resultat med de fyra första luckorna till husets norra vägg på bottenvåning och en trappa upp.

På samtliga luckor har vi lämnat en mån på cirka 40 mm runt om för att såga luckorna exakt efter fönsterhålets storlek på plats. Detta för att uppnå maximal täthet då luckorna också kommer att tjäna som andra delen av ett tvåglasfönster vilket vetenskapligt bevisats vara ett gott alternativ även för energibesparing.

Återstår nu bara att fasa ramens innerkanter i 30 grader med en överhandsfräs och inoljning med linolja som grund kommer att göras i Sverige medan slutmålning med linoljefärg sker på plats i Aude.

Nu är det bara tre fönster kvar att göra luckor till, samt ett antal köksluckor och ny medeltida front på ytterdörren som skall förfärdigas men det blir framtida episoder.

Vision av ytterdörr efter inklädnad

Changement à vue – del 1

Photo by CEphoto, Uwe Aranas

Att byta dekor med ridån uppe var en populär rutin i 1700-talets slottsteatrar, mycket för att majestätet skulle kunna visa upp magin som de sinnrika mekaniska konstruktionerna för kulisser och sättstycken skapade.

Changement à vue i den teatrala verkligheten

Missa inte att besöka denna världsunika teater nästa gång du besöker Stockholm.

I denna nya version av WordPress har en funktionalitet tillförts och med den som verktyg skall vi jämföra utseendet på vårt medeltida hus alla rum, vid övertagandet 2015 med deras utseende idag.

Allt under temat ”changement à vue”. Under huvudrubriken ”Om Huset” i denna blogg kan ni dyka djupare ned i de många tidigare episoder som beskriver förvandlingen så här långt och vår strävan att använda medeltida tekniker och material. I denna första episod av denna serie, börjar vi med badrummet…

  1. Badrummet – La salle de bains
La Salle de bains 2015 – 2020

När vi tog över huset fanns det en liten dusch en trappa upp bredvid husets enda toalett och en dusch på gården. Efter att ha funderat en del beslöt vi att koncentrera de installationstäta funktionerna kök och badrum, till bottenvåningen. Detta har inneburit att på dessa få kvadratmeter har mycket av arbetet koncentrerats hittills och nu återstår frontväggen med dörren in till badrummet och montering av inredning.

För att ge några av många bilder av arbetet mellan ”då och nu” jämförelsen ovan finner du ett urval nedan och mängder av mer information under rubriken ”Om Huset”.

Nya gjutjärnsstammar
Öppning av nytt dörrhål och igensättning av det gamla
Borttagning av gammal puts
Tadelaktmästaren lägger sista handen vid mästerverket
Vår skulptur på husets ytterhörn för avrunda dagens episod. Troligen ursprunglig enligt vår medletidsarkeolog och kanske en ”green man” enligt en vän on-line!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Medeltida fransk gryta i hösttider

Cassoulet classique foto:Wikimedia Commons

Ingen blogg med självaktning kan väl undvika en episod med mat tema då och då. Maten är ju dessutom ett av många skäl för oss att vara frankofiler och att ha gett oss in på denna spännande resa att renovera vårt medeltidshus i Frankrike. Med ett recept som är så centralt i traktens historia och med dess uråldriga ursprung ger det ännu bättre mersmak.

Cassoulet är den kanske mest klassiska rätten i våra trakter. En enkel gryta med lingotbönor från trakten, vars historia sträcker sig tillbaka till 1300-talet. Vill du fördjupa dig i hur Svarte Prinsen var upphov till dess tillkomst enligt legenden och varför Castelnaudary är dess hemstad så läs mer här i Clifford A. Wrights utmärkta artikel…

Helt klart är att den tillagats tusentals gånger i vårt hus under åren och mättat och glatt våra företrädare!

För pilen åt höger för att ser hur vi åter kommer laga Cassoulet i huset!

Gör dn egen Cassoulet enligt nedan recept men inspireras gärna först av detta charmerade reportage där ursprungsortens, Castelnaudary, kock tävlar med en Carcassonnekollega om den bästa Cassouleten. Allt övervakat av den briljanta franska journalisten och programledaren Julie Andrieu.

Cassoulet de Castelnaudary 4 p (recept: Confrerie du Cassoulet)

    500 gram vita lingotbönor (helst från Castelnaudary) blötlagda i ett dygn

    2 confiterade ank- eller gåslår som delas

    300 gram fläskkorv gärna av Toulouse typ vilken delas i fyra bitar

    200 gram fläskkött från karré, bog eller lägg vilken delas i fyra bitar

    250 gram svål varav hälften sparas för att reda grytan på slutet.

    50 gram saltad bacon och några vitlöksklyftor

    Ett fågelskrov (eller buljongben från gris), några gula lökar och morötter                

Tänk på att i första hand välja ekologiska, KRAV-märkta råvaror så får du den oförstörda kvalitet som våra förfäder kunde njuta av. Föredrar du en vegetarisk variant så hittar du ett recept här!

Blanchera de blötlagda bönorna i 5 minuter

Tag 3 liter vatten, lägg i hälften av den tärnade svålen, fågelskrovet (eller lite buljongben), en gul lök späckad med några nejlikor, ett par morötter, samt salta och peppra rikligt.

Koka buljongen i gott och väl en timme, sila av och spara svålen

Lägg i bönorna i buljongen och sjud dem mjuka (men ej mosiga) vilket tar ungefär en timme

Under tiden bryner du fågellåren lätt och använder sedan fettet för att bryna korv och fläsk

Häll av bönorna och håll buljongen varm

Krossa några vitlöksklyftor och mortla dem med baconet och lägg detta i bönorna.

Tag en stor ugnssäker keramikskål (”cassolo”)

Fodra denna med bitar av svålen

Lägg i en tredjedel av bönorna

Lägg på köttet och sedan resten av bönorna

Du kan välja att lägga korvbitarna ihop med köttet eller som dekoration i översta lagret

Häll på buljongen och återstående stekspad som tillsamman skall precis täcka bönorna

Svartpeppar från kvarn och gärna lite ankfett på toppen

In i ugnen på 150° C i två till tre timmar

Under tillagningen bildas en gyllenbrun skorpa som skall blandas ned (enligt gammalt minst sju gånger) Blir det torrt så häll på några matskedar buljong

Surdegsbröd bakat i Toulouse med Occitaniekors.

Ät och njut med baguette eller surdegsbröd och rött vin, gärna från Minervois! Här hittar du svenska Systembolagets breda utbud från våra hemtrakter, varför inte testa den ekologiska röda Chateau Gravade, från vår grannby Azille?

Väl nere Peyriac får det gärna bli byns eget vin men det hittar vi ej på systemet ännu!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Bon appétit!