En dag på vinfälten

Denna dag var det dags för en halvdags vila och en utflykt tillsammans med vår vän, en av de lokala vinbönderna. Anledningen var självklar nämligen att få den unika chansen att få en liten inblick i vardagen i en vinbondes liv men också faktiskt möjligheten att återanvända några ”souches” (vinstockar) att plantera i hustruns trädgård!

vinstock gammal levandeFullvuxen souche

Vi träffades efter lunch i det vinbondehuset vid byns huvudgata Avenue Ernest Ferroul. Uppkallad efter en radikal vänsterpolitiker och läkare som vid förra sekelskiftet var drivkraften i revolten bland vinodlarna i Aude 1907.

Min vän vinbonden visade först hur man ympar sticklingar av franska vinstockar på de amerikanska som man använder som stam eftersom de är motståndskraftiga mot nematoder och vinlusar och annat otyg.

Ympning med kniv vin audeTeknik med gammaldags bredbladig skarp ympkniv.

ympställe vin amerikanske fransk…och det klassiska fina resultatet som sedan lindas med en skyddstejp.

vinbonde sekatör languedocDen moderna specialtången som ofta används nuförtiden.

Sen bar det ut på fälten i en liten men stark gammal Peugeot 306 som verkligen var terränggående och dessutom med släp!  Vi besökte totalt fyra olika vinfält strax utanför Peyriac i jakt på nyligen upplöjda vinstockar.

souches peyriacVinfält plöjt för två veckor sedan med torkade vinstockar.

Ja just det, upplöjda ty för efter sisådär en 60 års tjänst (känns ju besvärande för en 61-åring men så är det) plöjs man upp och ersätts med nya plantor.

gammal vinstock audeEn torkad vinstock som gissningsvis producerat runt 100 flaskor vin under sin levnad!

Tyvärr var alla dessa upplöjda för cirka två veckor sedan vilket innebär att de redan torkat. Så efter denna för mig hyperintressanta eftermiddag bar det raskt tillbaka och jag fick med mig sju sticklingar att plantera i vår trädgård.

vinstockssticklingar aude 2019

Dessa skall nu växa till sig det kommande året för att sedan ympas med franska skott som förhoppningsvis blir fruktbärande.

Fyra putslager senare

Ett återkommande projekt vid mitt senaste besök i Peyriac var att färdigställa den södra köksväggen för slutputsning. Processen omfattar ganska många delar och lager vilket jag kort tänkte beskriva i ord och bild.

Sedan tidigare har vi ju knackat bort all 50-tals puts och gips från väggen samt lagat den ganska omfattande hålighet vi fann i den ganska dåligt murade söderväggen men nu var det dags för slutputsningen.

fyra putslager aude

På bilden ovan ser man alla de tekniker vi behövt använda för att få en ny yta som nu lätt kan beläggas med en ”enduit de finition” som blir det vackra slutresultatet.

I följande bildserie kan ni följa runt 8 timmar av murararbete med återkommande torktider och andra jobb emellan under en vecka och som nu resulterat i en vägg färdig att slutbehandla.

mur cusine 1 audeVäggen vid veckans början

mur cuisine 3 audeNågra lagningar och märkning av stenar som skall lämnas synliga.

tyrolienne mur cuisineTunt gobetisbruk och en nyinköpt Tyrolienne.

gobetis mur cuisineHalva väggen täckt med ”gobetis” som skall torka ett dygn.

mur cusine corps d enduit 2Ett dyng senare och halva väggen täckt med ”corps d’enduit”.

mur cuisine corps d enduit 3Sista dagen och väggen klar att slutputsas efter tre veckors torktid.

rue de la soif

Stilstudie från lokala bistron Chez la Sosso där välförtjänt muraröl intas!

Fyra hål i väggen

Andra dagen under min senaste sejour blev det lite småjobb och fortsatt grundputsning av väggarna i köket. En åtgärd som jag börjat med förra gången var det nu dags att göra klar, nämligen andningshål i väggen.

Fyra hål i väggen

Vi jobbar ju genomgående endast med kalkbruk och kalkputs för att återge huset möjligheten att andas och självt naturligt reglera fukthalten i rummen och väggarna över året.

Eftersom under de senaste dryga 100 åren andra material såsom cement har använts vi lagning och ombyggnation har bland annat bottenvåningens ytterväggar förhindrats sin naturliga andning genom cementputs på fasaden och cement murning på ett antal ställen där väggarna lagats eller byggts om.

ifyllt andningshål aude

För att ge väggen lite möjlighet att andas ut den fukt som hela tiden stiger från marken och tvingas upp i väggen mellan cementlagren utanpå och inne så har vi på denna väggavsnitt valt att ta upp fyra andningshål som vi borrar med en dosborr och sedan fyller med kalkbruk.

ett hål kvar

Sist putsas de över så att de blir osynliga. På det enda ställe där vi sett ett svagt fuktgenomslag i huset som nu annars är mycket torrt så överväger vi att lämna det helt öppet med ett litet elegant galler framför.

enduit de finition pretPutsat och klart!

Dagens episod får avslutas med en riktig vårbild av en bukett mimosa!

Mimosa

Lyssna på Husifrankrike.com på radio!

Jag hade härom veckan glädjen att bli intervjuad av Jerker Pettersson, frankofil och radioman och nedan hittar ni detta program.

Noteras att våra cirka 20% icke svenskspråkiga läsare får en kurs i svenska.

När 1500-tals huset i den sydfranska byn Peyriac-Minervois ska totalrenoveras med hållbarhetsförtecken erövrar Jan Peter Bergkvist nya lärdomar och får sina fördomar och erfarenheter såväl bekräftade som dementerade. Möt honom, i en annan 1500-tals miljö i Sverige, i det tolfte avsnittet av radioserien Livet i Languedoc i ett samtal med Jerker Pettersson från Radio Tyresö:

https://www.tyresoradion.se/2636

En vårbild från vår jardin får runda av denna ljudliga episod.

Medverkar:

Jan Peter Bergkvist, Jerker Pettersson

Tillbaka på jobbet!

Ja som byggare i Frankrike alltså. Efter en tredagars sejour i Paris med yngsta dottern (blir nog ett par episoder framöver) så lättade jag aningen på flygsamvetet och tog bekväma TGV tåget från Paris till Toulouse och även det får bli en episod framöver.

chartier nouveau montparnasseDen uppmärksamme noterar att klassiska Chartier nu också finns i Montparnasse!

Men nu till en riktig murardag, eller två faktiskt. För det första jag gjorde när jag kom ner var att sätta igång med den återstående väggbiten i badrummet som skall vara klar till fredag då min accompagnatrice från Atout Mur kommer på fredag. Hon skall hjälpa mig med färdigställandet av underlaget i badrummet så att det är helt klart när tadelaktmästaren kommer i slutet av april.

vägghål salle de bains.jpg

Hur murar man då en fristående vägg kan man undra? Ja, inte vet jag men i min strävan att återanvända så mycket som någonsin möjligt fick det bli en av de väggdelar som blev över när vi öppnade nya ingången till köket. Med en återvunnen järnregel från en tidigare avbalkning i kökstaket som stöd så murade jag fast detta gigantiska tegel för att sedan fortsätta dag 2 med att mura de sista bitarna så att det endast återstår en öppning som kommer att bli ett badrumsskåp.

Järnregel salle de bains

Passade samtidigt på att testa att göra kanaler för elrör eller i detta fall vattenrör med vinkelslipen försedd med stenkaptrissa och det fungerade utmärkt.  Nedan följer en serie bilder från de två första arbetsdagarna.

vattenrör vägg.jpgVinkelkapen har gjort sitt!

vattenrör vägg inbyggtRöret inmurat får se hur vi löser nedersta biten när tadelaktmannen kommer.

salle de bains petite cloissonVäggbiten inmurad och säkrad med järnregeln.

detalj salle de bains cloissonAndra delen av hålet fylls med parpaigns här säkrad med en tegelbit som sträva.

färdig vägg salle de bains med gobetisAllt klart och täckt med ”gobetis” kanske inte den vackraste men i alla fall!

Skönt att vara igång igen!

 

Heretics and Crusaders

Yet another of our rare re-blogged episodes, this time by our favourite fellow blogger Francetaste where they capture one dimension of the vast historical magic of this part of France:

Taste of France

La Cite from old hospitalIt’s late July in 1209. You wake up to yet another cloudless day, the morning fresh but free of dew—it’s far too dry. In the afternoon, the blazing summer sun will turn the stone walls and cobbled lanes of your fortified town, Carcassonne, into an oven.

cite castle The ensemble toward the right is the castle within the fortified city.

In the streets, people are worried. Reports have arrived of the massacre at Béziers. Pope Innocent III had called for a crusade against the Cathars, a dualist religion spreading in the south of France. About 10,000 crusaders arrived at Béziers on July 21, 1209, asking for the surrender of the city. When the locals refused, the crusaders the next day slaughtered the population, Cathars and Catholics alike. When asked how to distinguish the Catholics from the Cathars, the knight in charge, Arnaud-Amaury, supposedly said, “Kill them all; God will recognize his…

View original post 1 365 fler ord

Hållbar medeltid och nutid

”Förr var allt hållbart” är ju ett ganska vanligt och förhållandevis sant uttryck. Främst stämmer det väl vad gäller miljömässig hållbarhet där ju vare sig fossil energi eller några otrevliga persistenta kemikalier förekom, eller för den delen något överutnyttjande av våra naturresurser i varje fall inte med systematik. Vad gäller tungmetaller så var ju blyet redan då ett problem inte minst i fönstertillverkning även om man inte kände till dess toxicitet och jag kan tänka mig att alkemisterna slabbade en del med livsfarligt kvicksilver, men det var nog i det lilla.

grapes aude vertsSnabb förändring av viktigaste industrin (9% i drift och 17% under omställning till ”bio”

Därför går också vår hållbarhetsprofil hand i hand med ambitionen att använda tekniker och material från medeltiden. Vad gäller den sociala hållbarheten var det väl sämre beställt då skillnaden mellan fattig och rik var enorm och de få sociala skyddsnäten som fanns bestod i vad byn själv, i någon mån hjälpt av kyrkan, kunde leverera.

De kristna ordenssällskapen fyllde en viss funktion där Tempelherreorden på sin tid gav ett tionde av allt bröd till de fattiga och den orden som ägde Peyriac-Minervois från 1331 fram till revolutionen, l’ordre de Saint-Jean de Jérusalem (senare Malteserorden och Johanniterorden på svenska) byggde sjukhus något man kan återfinna hos deras arvtagare idag, Malteserorden, som driver sjukhus även i modern tid.

Green_man,_Cranbrook

En figur som dyker upp med jämna mellanrum med en tydligt budskap om hur nära naturen människan stod vid denna tid är l*homme vert eller Green Man som man finner på så många avbildningar i medeltida arkitektur. Han är en form av fruktbarhetssymbol och påminner om naturens ständiga pånyttfödelse och även om han nog kan anses ganska hednisk har han fått följa med in i katedraler och kyrkorum.

Men mest återfinns han nog i skogen med all den mystik och fascination som den burit med sig i alla tider. Detta beskrivs bra i detta avsnitt från Chateau Guédelon (7,45 min. in i videon):