Det är bara att konstatera att den lägre, mindre delen av huset som vetter mot söder och innehåller en kammare per våning och vår fina nya terrass på taket är den enda del av huset som på sina ställen är slarvigt murad.

Orsaken är svår att bedöma och vad denna del varit tidigare finns olika teorier om, allt från stall till en liten överbyggd gränd som murats igen. Hur som, väggen ovan dörrhålet till köket var i stort behov av förbättring och efter en noggrann genomgång med min accompagnatrice så rådde hon mig att inte ta bort dörrposten som har en viss bärande funktion utan att byta nedre delen av den vänstra dörrposten för att öka bärigheten då den delvis brutits ned av tidens tand och i övrigt mura igen de håligheter som uppstått i väggen under århundradena.

Efter att ha monterat ett stödben mitt i dörrhålet sågade jag av den dåliga delen och tog bort den. Jag rensade bakom och kapade till en fräsch bit douglasgran som slogs in och säkrades med ett antal skruv i sin gamla ovandel.

Därefter murades det hela ihop och jag passade på att dra i ett antal skruvar på balkens baksida för att få den att fästa bättre i bruket.

Det hela blev rätt bra och jag känner mig trygg nog med det för att senare hyvla bort 1 cm på alla delar av dörrposten för att förstora dörrhålet i tillgänglighetssyfte.

Sedan var det då dags att mura ihop de håligheter som vi också funnit ovan dörren och som några sträckte sig 40 cm in i väggen.

Som att titta femhundra år bakåt i tiden

Rengöring av löst bruk och skräp.

Färdigt att återställningsmura

Underlaget blött så att bruket fastnar.

Det blev en blandning av att fylla ut med sten och bruk och i de yttre lagren mura på riktig, så att alltid en ny sten vilar på två underliggande för att få ett riktigt förband.

Yttersta lagret blev mer av estetik men bidrar det också till hållfastheten och gav dessutom 3 nya stenar att lämna synliga när det blir dags för att putsa väggen. Allt mureri gjordes med befintlig sten (vi har ett ganska stort lager vilket är mycket värt) och naturligtvis en Mortier Standard blandad av 3 delar lokal sand (0/4 mm) och 1 del kalk NHL 3,5 samt vatten till rätt konsistens.

När jag stod där och tittade på den stötta jag hade monterat roade jag mig med att göra en överslagsberäkning av vilka vikter man leker med och det blev då gaveln som är den äldsta väggen och som helt består av kalkmurad lokal natursten jag räknade på.

Elevationsritning av Nadine Hillebrant, hint arktitektur

Med en längd på 7 meter och en snitthöjd (spetsigt tak) på 9 m och en tjocklek på 0,65 m blir det volym på runt 42 m3 som med en densitet på sten och bruk i snitt på gissningsvis 2 ger totalt en 85 ton sisådär och det bara för en gavel! Som jämförelse kan man ta en 24-meters fullastad långtradare som maximalt får väga 60 ton. Kanske bra att inte chansa med dessa krafter känns det som.

Vad vår kyrka med rötter i 900-talet väger vågar jag inte drömma om.