Épisodes méditerranéens

Helikopterperspektiv på grannens trädgård från vår terrass, vi ser väggen vi börjat laga för att fortsatt stå emot väder och vind!

Efter förra inläggets historiska tillbakablick är det dags att återgå till lite hardcore renovering. Vinterns kraftiga regnstormar gjorde det tydligt för alla i byn hur sårbart det kan vara med sprickor och hål i väggarna.

Sedan de första stenarna murades på plats för 528 år sedan har vårt hus stått emot krig, torka, stränga vintrar, heta somrar och inte minst de ibland mycket våldsamma, regn som drabbar trakten, så kallade de épisodes méditerranéen.

Långt före dagens regnmätningar fanns berättas det om stora översvämningar, särskilt 1843 och 1875. I modern tid minns många katastroferna 1999, 2017 och 2018.

Hösten 2025 var inte ovanligt regnig totalt sett. September och oktober var snarare torrare än normalt. Men det är just detta som kännetecknar Medelhavsklimatet: långa torrperioder kan plötsligt avlösas av enorma mängder vatten på mycket kort tid vilket skedde ett antal gånger under hösten.

Vårt täta och fina tak som på kort tid kan få ta emot en fem kubikmeter under en intensiv épisode méditerranéen.

Med ett dygnsrekord på 88 mm på ett dygn i byn under året, handlar det om närmare 5 000 liter vatten som forsar ner på och från vårt tak under en kort tid.

Tillsammans med hårda vindar pressas regnet dessutom rakt in mot, och ibland in i, väggarna. Det blir därför helt avgörande att laga alla sprickor och hål som uppkommit.

I och med att vår trevliga granne gett oss tillträde till hennes trädgård på vår södra sida har vi fått möjligheten att fixa till den fasaden.

Vi inledde med att hugga ned och ta bort all sly som vuxit upp mot väggen och har nu också rensat bort växter som faktiskt börjat växa ut ur väggen.

Hustrun tar en första kik på den lilla utbyggnad vi knappt noterat tidigare.

Efter att ha fått detta godkännande att ta bort sly som slog mot vår fasad kunde vi enklare inspektera den och fann då på en utbyggnad vi inte tidigare funderat kring, stora hål som lär ha fungerat mer eller mindre som avlopp för regnvatten rakt in i vår tjocka, murade vägg.

Rätt skrämmande att kunna se rakt in i väggen lite skamset att inte redan tidigare noterat detta.

Nu kan ju kalkbruksmurade väggar andas bort stora mängder fukt men när det blir stora hål och dessa kombineras med de alltmer intensiva regn vi ser i klimatkrisens spår, blir det för mycket.

Dags att blanda bruk och som vanligt i förhållandet 1:3 med kalk NHL 3,5 och 0/4 sand. Blandning för hand i minst tio minuter efter att bilden togs.

Alltså dags att mura igen. Vi kom på detta mot slutet av vår senaste vistelse så ett antal hål återstår ännu men ett stort steg togs helt klart mot ett hus som efter 528 år kan fortsätta att leva med det förändrade vädret.  

Ganska stora mängder sten och bruk går åt för att nöjaktigt reparera våra urgamla väggar.

   

Avslutar dagens episod med en växt som gett balkonglåda en ny innebörd.

Vi hoppas Du väljer att följa oss på WordPress eller via mail!

Gilla, om du uppskattar inläggen från husifrankrike.com och dela gärna på dina sociala medier!

Gör som många av våra över 103 000 besökare över åren och botanisera i tidigare episoder, de senaste nedan eller frisök i de totalt 463 publicerade i sökrutan ovan till höger!

Terrassgolvet fogat och klart

Färdigfogad terrass (tittar man riktigt noga på bilden ser man att den togs innan de sista sex fogarna, dock)

När vi 2016 tog det stora steget att bygga en terrass i anslutning till vinden anade vi föga att sista fogen mellan dess antika golvklinkers skulle bli klar först dryga sex år senare. Men vårt fokus på att få bottenplanet beboeligt snart och inte minst ett par år av pandemifördröjning, spelade in.

Nu är i alla fall golvet helt klart och oron för att de byggplattor som utgjort del av golv skulle börja släppa in regnvatten vid de värsta skyfallen här nere, är över. Visst har terrassen tak men när det regnar ordentligt blir det vått överallt.

Fogning är som många vet ett tidsödande jobb och fogning av antika klinkers satta med en  fogbredd på 5 till 10 mm och ett fogdjup på runt 20 mm kräver mycket bruk.

Fog för fog fylls med rinnigt kalkbruk och stryks raka, torkas med svamp direkt samt med 10% vinägerlösning efter 2 timmar

Som vi beskrivit i denna episod om köksgolvet så är det ett ganska pillrigt jobb att foga med löst kalkbruk, i alla fall med den metod vi valt att använda men fint blir det tycker vi.

Lite bruk blir det ju ofta över och då fick det användas till att påbörja mura att igen ett av många hål i väggen från sent 1400-tal. Vi funderar nu på om vi skall såga av en bit på det utstickande ekbjälkarna. Helst vill man ju inte det men de har en påfallande förmåga att träffa smalbenen när man är på terrassen.

Nu återstår att hitta ett runt 8 meter långt järnräcke med en känsla av medeltida design. Men också som uppfyller dagens säkerhetskrav på höjd och bredd mellan spjälor. Vi lär hålla oss till svensk byggnorm som föreskriver bland annat minst 110 cm höjd och högst 10 cm mellan spjälor samt att det inte skall vara ”klättringsbart” för barn. Men den stora utmaningen blir att lita upp den medeltida stil för smide som gällde på sen 1400-tal. Samtidigt skall vi också ta ett snack med Enedis om att dra om en av alla de ledningar som nu går för nära vår terrass (om än isolerad förstås).

Nedan återfinns några av de episoder där vi beskrivit terrassens framväxt:

Dagens episod får avslutas med denna fina gamla skylt med en flaska lokal blanquette mot klar himmel, något vi ser fram emot att dela med många vänner på terrassen, så snart räcket är på plats.           

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Blott ett fönster

Köksfönstret inifrån med den charmiga låsanordningen, totalrenoverat. Fönstersmygen kommer bli träpanel.

Ja, våra icke svenskspråkiga läsare får ursäkta den dåliga ordvitsen (blott=endast och blått=färgen uttalas lika på svenska) men efter allt arbete vi under åren lagt ned på vårt köksfönster är det ett gott exempel på vår ambition att bevara.

Fönstret som sannolikt inte är mer än dryga 100 år, möjligen från sent 1800-tal, beslöt vi på ett tidigt stadium att spara trots att det var husets största blykälla. Dels för den charmiga låsanordningen och det antika munblåsta fönsterglaset men också för att vi i ny forskning lärt att englasfönster plus tät fönsterlucka ger bra energivärde.

Nu är det ju bara det där att man skall välja kulör på färgen och med två starka viljor och dessutom med olika färgseende är detta en källa till förhandling mellan hustrun och undertecknad. Vi var nog rätta eniga om blått och för mig är det en blå nyans man vissa kvällar ser när man tittar mot vår blånande bergskedja, Montagne Noir, så svart den heter.

Blott en blånande bergskedja som dessutom är en utlöpare av Centralmassivet, Montagne Noir.

Sagt och gjort iväg till EcoMaison, en väl försedd byggmaterialbutik i Carcassonne med uteslutande hållbara produkter. Döm om bådas vår förvåning när vi efter en knapp timme med de uthålliga fransmännens hjälp, enats inte bara om färgen på våra fönster och fönsterluckor utan även om en brun kulör för mindre snickerier inomhus.

Nu var det så till slut dags att måla efter renovering och renskrapning från flera lager av blyfärg och kittning, allt beskrivit i en egen episod.

Hustrun tog sig an detta ganska omfattande jobb. Fönstrens åldriga gångjärn har vi inte lyckats lista ut hur man hänger av så det blev att måla ”in situ” vilket ju alltid blir lite krångligare.

Efter nogsam tejpning (34 tejpremsor till de åtta glasens båda sidor), först ett lager Natura grundfärg för fäste och utjämning av underlaget som ju var påverkat av tidens tand och mycket skrapning.       

34 tejpremsor på plats och grundmålningen kan börja!

Sedan efter ett dygns torktid med julivärmen som hjälp, dags för ett första lager av vår fina blå nyans. Återigen torktid ett dygn och sedan ett andra täckande lager blått.

Nu återstår bara att sätta fönsterlister av lin för täthet och energibesparing samt fönstertvätt!

Blytyngt fönster 2015 att jämföra med Naturafärgat blått 2022, sakta men säkert återuppstår vårt hus.

Vi avrundar dagens episod med bilder från vårt (välförtjänta) deltagande i det lokala vinkooperativets fest efter arbetsdagen där vi njöt grillat kött, Aligot de l’Aubrac och Chateau Peyriac i magnumbuteljer! Aligot är ett ostblandat potatismos som på medeltiden var klassisk mat för pilgrimer på deras väg från norra Europa till St Jaques de Compostelle. Rätten kommer i denna variant från Aubrac cirka tre timmar norr om oss i Centralmassivet.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Gott Nytt 2022!

Med vårt nyårskort från Rue de la Ville nummer 16, drömmer vi oss ned till Peyriac-Minervois, vår lilla by i departementet Aude (11) inom regionen Occitanie i södra Frankrike.

Samtidigt passar vi på att med några ytterligare bilder från grannskapet, och påminnelser om några av våra mest lästa inlägg under åren, önska alla nya och gamla läsare och följare ett fint 2022!

Vad passar bättre än att börja berättelsen om Peyriac-Minervois med vår lokala krog/bistro som inte bara är en källa till kontakter utan också har ett bra kök med lätta rätter, tapas och naturligtvis våra lokala viner från Minervois. Även om jag måste erkänna att det för mig ofta blir en pinte bière à la pression!

Den andra naturliga centralpunkten i byn är naturligtvis Le Mairie där Madame Le Maire tillsammans med kommunstyrelsen på ett ypperligt sätt utvecklar Peyriac åt rätt håll. Sedan ett antal år har vi också en ungdomsfullmäktige med barn från byn som kompletterar de ordinarie fullmäktige. Ett idé som förtjänas att kopieras i många städer och kommuner! Här kan man läsa deras senaste mötesprotokoll.

Frankrike har runt 35,000 kommuner med administration och allt och hur det fungerar i samband med kommunalvalen kan man läsa i Lars Näslunds utmärkta blogg Franska Fönster.

Vinet som ju är så centralt i vår region får bli tredje fokusområde. Våra röda viner brukar beskrivas som sammetsmjuka med färg av körsbär och doft av mogen frukt. Med min gom kort sagt, goda!

Såväl röda- som vita- och roséviner produceras och glädjande nog i ökande grad ekologiska viner.

Ovan serie av tre bilder på det ”nya” slottet som bygges på 1500-talet får illustrera den rikedom av historia som byn, bygden och denna del av Frankrike kännetecknas av. Slottet ersatte det tidigare från tidig medeltid som omgav kyrkan.

Vårt hus kan man nästan skymta genom portalen på den tredje bilden och har med stor sannolikhet uppförts i samma veva, eftersom vi lyckats fastställa ett troligt byggår som är 1498.

Jour de nettoyage et de fête!

Vår foyer är lite som Folkets Hus i Sverige och används som samlingslokal för allehanda aktiviteter såsom städning av byn och fest i byn på bilderna ovan. Den är en ombyggd gammal vinlada och har precis fått en renovering av platsen utanför med dansbana och allt.

Carrefours föredömliga ekologiska utbud!

Självklart är också våra ”Hallar”, Les Halles de Minervois en given samlingsplats. Denna nyöppnade generöst stora Carrefour betjänar naturligtvis inte bara vår by utan en stor del av omgivningen.

Med bemannad fisk-, charkuteri-, ost och köttdisk är den en fantastisk inspiration för kreativ matlagning. Inte minst tack vare att det ekologiska utbudet är i klass med COOPs i Sverige och ibland bättre.

Vi avrundar med en vy av vår port på 16, Rue de la Ville där QR koden leder till denna blogg! Dessutom passar vi på att lista de tre senaste årens mest lästa av de totalt 376 episoder som finns på bloggen sedan 2015 och som besökts av totalt 58 000 läsare och har 150 följare. Vill du följa oss registrera dig gärna ovan!

Live från Languedoc

Köket Då och NU

Billigt att skaffa sig en fransk dröm…

En villa i Bromma eller…


Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Château Montségur – en förebild

I våra trakter i granndepartementet Ariège ligger det kanske mest klassiska katarslottet, Chateau Montségur. En förebild för oss, dels som byggnation då ”Montsegur III” den nuvarande byggnaden, byggdes under samma era som vårt hus.

Men också en förebild vad det gäller att presentera en levande bild av den medeltida verkligheten. Både i det lokala museet men också i den här nyligen publicerade 3D videon som på ett fascinerade sätt levandegör känslan från 1200-talet. 

Att besöka Montségur är i sig en upplevelse med den långa, tunga och mycket branta vandringen med 170 meters höjdskillnad upp till toppen av berget med tunnare och tunnare luft tills man till sist är dryga 1200 m över havet.

Det blir tämligen uppenbart när man är på toppen att detta är det som på occitanska heter en puòg eller puèg som betyder ”bergstopp” och dessutom bekräftar det verkligen namnets innebörd Montségur – trygg bergstopp!    

Det lilla lokala museet vid bergets fot ger också en spännande och skrämmande inblick i denna våldsamma del av historien, med de vapen man använde vid belägringen även om det troligen var just belägringen i sig som till slut knäckte katarerna när maten och vattnet tog slut.  

Kopia på armborst med pilar som hittats vid berget

Stenar som slungades med en blida upp mot slottet.

Krig var grymt då precis som nu och hur en Blida (trebuchet) som var ett populärt vapen vi belägringar, fungerar kan man med all önskvärd tydlighet se på nedan klipp. Den användes förstås för att skjuta sönder murar men också som eldkastare och för bakteriologisk krigsföring genom att skjuta in smittade djurkroppar t ex.

Belägringen av Montségur med de sista resterna av de fritänkande katarerna inleddes år 1243 för att sedan efter 10 månader sluta med att alla de återstående avrättades (runt 200 här namngivna) på ett bål vid bergets fot den 16/3 1244, när de gav upp allt utom sin tro.

En suggestiv bild av skräcken och terrorn när katolska kyrkan och franske kungen och katolska kyrkan tillsammans belägrade slottet, ger Iron Maidens stycke nedan, från deras album Dance of Death som släpptes 2003.

Château Montségur och katarerna har under århundradena inspirerat tänkare, författare och drömmare och fått kopplingar till allt från Graalslegenden till Parsifal och naturligtvis katarernas skatt, vilket beskrivs fint i denna ypperliga artikel från the Guardian.

Minnesstenen över tragedin vid bergets fot har fortfarande 775 år senare några färska blommor från besökare. Stenen restes på 1960-talet på initiativ av den lokala katarkännaren och esoterikern Déodat Roché.


Andra episoder på husifrankrike.com med koppling till katarerna hittar du här!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!