Golvvirke från Pyrenéerna

2 december 20232 december 2023 / husifrankrike.com / 7 kommentarer

Så var det dags för en utflykt till den vackra lilla bergsbyn Quillan som ligger ungefär 8 mil från oss, i början av Pyrenéerna och genomfluten av floden Aude som gett vårt departement (#11), dess namn. Jag hade redan i somras beställt virket för golvet till kammaren och till slut föll valet på douglasgran.

Det är av någon otrolig anledning mycket svårt att hitta ek på sågverken i våra trakter, trots att en stor del av skogsbeståndet förefaller vara ek i västra Occitanie. Hur som, douglasgran är ett ypperligt hårt och fint trä med inbyggd motståndskraft mot termiter bland annat. Plankorna jag beställt skulle vara 20 cm breda och 28 mm tjocka och i fyrameterslängder.

*Som framgår är det stort bestånd av ek i trakterna men det kanske exporteras*. Bild: La forêt Chambaran

Hyrsläp som klarar dessa längder var det inte tal om att finna enkelt, så det blev en 20 m3 lastbil med skåp som jag hyrde på Leclerc i Carcassonne. Efter en snabb incheckning bar det av och det var kul att köra lastbil igen. Tror jag bara gjort det en gång sedan lumpen, då jag bland mycket annat körde Volvo F86 (som förvisso var några storlekar större) när vi satte upp militärsjukhus i fält.

Efter att ha passerat Limoux börjar vägen att smalna av och krokna ju längre upp i bergen man kommer. Quillan dök dock upp ganska snart jag kunde svänga in på sågen och lasta in de 44 metrarna hyvlad douglasgran som väntade. Det visade sig att den blivit hyvlad på bägge sidor så jag tappade ett par mm golvtjocklek men fick än rakare plankor så det blir nog bra.

Samma vindlande vackra väg hem till Peyriac och passerade en ”kollega” med lite större last som ger en insikt i att virkesproduktionen är en viktig näring i dessa bergsområden.

Väl hemma, ingen idé att köra in på Rue de la Ville utan det blev att bära plankorna 2 och 2 från ett litet torg i närheten cirka 250 meter. Bra träning!

Jag stackade upp dem utanför gaveln på huset på vår lilla Rue St Martin som nästan aldrig har trafik och åkte och lämnade tillbaka lastbilen inom de föreskrivna fyra och en halv hyrtimmarna.

Åter i Peyriac var det dag att starta ett litet minisågverk på gatan och korta ned dem till 370 cm som är (med lite mån) det blivande golvets fulla längd i lilla kammaren en trappa upp. In med dem genom fönstret för lagring lutade mot väggen (på grund av längden) några dagar tills jag fick hjälp att lyfta upp dem.

Några dagar senare var det dags att flytta upp plankorna till rätt våning. Som tur var fick jag hjälp av min granne, finsnickaren från New York som numera äger och brygger om byns prästgård till ett unikt B&B för cyklister.

Att flytta de 3,7 meter långa plankorna genom hålet i taket, mellan bjälkarna ut en bit genom det lilla fönstret i rummet däruppe för att sedan vända ned dem på golvet var en operation motsvarande en timme på gymmet och något man inte gör på en man.

Väl klart, ligger de nu och acklimatiserar sig i rummet med distanser emellan för att hitta den lokala luftfuktigheten och bevara sin rakhet innan montering.

Nästa besök nere i Peyriac tar golvläggning vid med målet att skapa ett vackert medeltidsgolv. I nedan bilder den smidda spiken som väntar och en inspirationsbild tagen i Sverige.

Vi avrundar med en vacker bild av vinfälten väst om Peyriac som kryper ända in mot byn. Nu i höstfärger och med vårt romanska kyrktorn i fonden som restes på 1100-talet medan kyrkan började byggas redan på 800-talet.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

En tidsresa 20 mil söder om Paris

18 november 202318 november 2023 / husifrankrike.com / 7 kommentarer

*Château Guedelon cirka 20 mil rakt söder om Paris i departementet Yonne*

Utöver visiten på Nationalarkivets utställning om tempelherrarna så bjöd min Parisvistelse på fler höjdpunkter och inte minst då besöket på Château Guedelon. Detta fascinerande projekt är ett ypperligt exempel på experimentell arkeologi och verkligen så nära den medeltida tidsresa vi drömmer om, som man kan komma.

För drygt 25 år sedan gick ett gäng kunniga arkeologer, byggare och lokala entreprenörer ihop för att bygga ett Château Fort i 1200-tals stil från ”scratch” och idag står det där och har redan utbildat hundratals och informerat 10 000-tals om återupptäckta byggnadstekniker från medeltiden.

Man har också skapat legenden bakom projektet som berättar att det var 1245 som en Guilbert Courtenay beställer slottet som skall passa en séigneur (slottsherre) från den lägre aristokratin.

På slingrande vägar i Bourgognes vackra lövskogar tar man sig ganska snabbt till detta fantastiska ställe som är öppet sommarhalvåret lite drygt. Här kommer vi så nära själen i vårt eget projekt som man kan komma och därav blir det framöver ett antal episoder om detta för att med full respekt dela alla de lärdomar som man kan åtnjuta vid ett besök. Lärdomar om de många yrkesroller som behövdes för att bygga ett medeltida hus.

Direkt vid entrén möts man av en medeltida krönikör som ger en 20 minuters introduktion till projektet som helhet. I bakgrunden tronar Château Guedelon!

*Stenbrytare i arbete med att bryta den järnhaltiga sandstenen i stenbrottet som ligger 50 meter från slottet.*

Denna första episod får fokus på stenbrytarna de som hade det hårda arbetet att bryta sten i det stenbrott som alltid måste finnas i anslutning till byggplatsen (transporter var dyra och svåra att genomföra).

*Informativa tvåspråkiga planscher berättar om de olika hantverkarnas vardag och arbete.*

I Guedelons fall är platsen vald på samma sätt som på medeltiden. Det vill säga att förutom att vara en del av riket eller grevskapet som behövde en befästning så var det nästan lika viktigt att det fanns ett stenbrott, gott om skog att hämta ved och virke i och naturligtvis gärna också rinnande vatten.

Stenbrytaren eller le carrier på franska, använde att antal olika verktyg för sitt tunga arbete att förse murarna med material. Verktyg som också tillverkades lokalt i smedjan.

För oss i Peyriac blir detta ju historiens tydliga vingslag när vi ser och arbetar med alla de stenar som vårt hus är murat med.

*Vårt hus på dryga 200 ton sten, sett från nordväst*

Redan tidigare har vi gjort ett en enkel överslagsberäkning av vikten på gaveln mot väster som hamnade på runt 80 ton och om vi snabbt uppskattar hela husets massa till runt ett par hundra ton och inser man lätt det enorma arbete detta inneburit. Mycket av stenen i vårt hus är natursten men många också huggna. Det är med tacksamhet och respekt man tänker på dessa våra föregångare på 1400-talet.

Produkterna som blir resultat av stenbrytarens hårda arbete kommer i flera typer, allt från fina fyrkantiga stenar som sedan kan bearbetas av stenhuggaren till golvläggningssten men också rester som blir fyllning i slottets tjocka försvarsmurar.

Under dagen som kom att ge många ytterligare insikter hade jag också glädjen att springa på en kontakt sedan tidigare, inom fransk husrenovering och dessutom författare till det mest nedladdade dokumentet från vår blogg. Det blev en trevlig pratstund i den högkvalitativa lunchserveringen med honom och hans son. Med det avslutar vi dagens episod med det stilfulla brickunderlägget från restaurangen!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Tempelherrar och smidd spik

4 november 20234 november 2023 / husifrankrike.com / 4 kommentarer

*Detalj av den över 20 m långa förhörslängden från 1307 inför ”rättegången” mot Tempelherrarna.*

På vägen ned till Peyriac blev det ett stopp i Paris i två fantastiska dagar med mängder av insupen kunskap och träffar med gamla och nya vänner.

Ett kort men minnesvärt besök på Musée des Archives nationales första utställning i serien ”Les Remarquables” förtjänar att beskrivas här, inte minst då det finns en koppling med vårt hus.

Utställningen (som är den första av fyra under de kommande åren) visar objekt som röstats fram av museibesökarna som de yppersta av skatter på nationalarkivet och som förtjänar en egen utställning. Denna första visar förhörslängden från den ”rättegång” Philip IV, Le Bel, höll mot Tempelherrarna 1307. De tre återstående temata blir en bild av Jeanne d’Arc från 1429, kontraktet för byggandet av Eiffeltornet från 1887 samt ett tal av Simone Veil från 1974. Allt i vackra Hôtel de Soubise i Maraiskvarteren.

Utställningen inleds med lite allmän arkivhistoria där jag speciellt fastnade vid montern om pergamentet som skrivunderlag och det faktum att det skrevs och förvarades i rullar av samsydda ark. På medeltiden rullades dessa på längden till skillnad från antiken då de oftast skrevs och rullades på bredden.

När ett dokument blev så omfångsrikt som det här förhörsprotokollet, där ett antal tempelherrars under tortyr framtvingade vittnesmål nedskrevs, kunde det bli väl över 20 meter långt (och brett ungefär som en A4). För detta gick det åt 22 getter som fick släppa till sina hudar.

*Förhörslängden (20+ m!) nogsamt signerade med notariernas symboler på varje pergament.*

Bland de många utställda dokumenten kan man också se påven Clemens V:s bulla där han förklarar ordens fastigheter förverkade och donerar delar av dem till Johanniterorden (de monetära tillgångarna lär han och kungen delat på). Här kommer kopplingen till oss och Peyriac-Minervois, ty byn lät vara ett av dessa många landinnehav som nu kom i Johanniterordens ägo och så förblev fram till revolutionen.

*Påvens bulla ”Ad providam” om Tempelherreordens arv av fastigheter.*

Väl nere i Peyriac blev första aktivitet att hämta en försändelse med 100 handsmidda spikar som skall bli såväl konstruktionsdelar som utsmyckning av det nya plankgolvet i lilla kammaren en trappa upp (och med det tak i kammaren på bottenplan). Spikarna såg precis ut som jag önskat och om allt går som planerat kommer jag få glädjen att slå i dem om några dagar.

Inne i huset stod min nya handöverfräs, en gåva från hustrun som goda vänner som åkt bil ned tagit med sig, så även denna del i den kedja av händelser som skall resultera i ett medeltida trägolv är på plats. Jag skall med den fräsa not på alla planksidor för att fästa dem vid varandra med lösa fjädrar.

*Överhandsfräsen som på måndag skall få ett skär som kan göra 7 mm bred spår längsgående på sidorna.*

På vägen hit stannade jag som vanligt i Carcassonne och passade då på att hyra den sista tillgängliga lilla hyrlastbilen på Leclerc nästa vecka (tisdag) så då blir det plankhämtning.

Imorgon blir en första rolig arbetsdag och vi avslutar denna episod med en av otaliga bilder från den oerhört inspirerande byggnadsvårdssalongen i Paris, som jag kommer att beskriva utförligt i en separat episod.

*Kunniga, trevliga yrkesmän delade med sig tips. Jobbar på Vinci (ja, både autoroutes och byggnadsvård!)*

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com här och på dina sociala medier!

Planeringstider

21 oktober 202321 oktober 2023 / husifrankrike.com / 4 kommentarer

*Vy med byns försvarsmur från 1000-talet och med vårt hus längst in i fonden på Rue de la Ville.*

Om två veckor bär det iväg till Paris med vidare tågresa till Toulouse för att i 14 dagar arbeta med huset i Peyriac-Minervois. Just nu intensiv planeringstid, dels för två studiebesök i Paris med omgivningar, och dels för alla delprojekt i Peyriac.

I Paris blir det först ett besök på ett av världens mest spännande exempel på experimentell arkeologi, nämligen Chateau Guédelon där man bygger ett 1200-tals slott från grunden sedan 23 år. Ett besök jag verkligen ser fram emot och som säkert kommer att rendera flertalet episoder här.

Vidare ett besök på Frankrikes största mässa för byggnadsvård, le Salon International du Patrimoine Culturel som går av stapeln varje år. Även denna en möjlighet att lära, inspireras och knyta kontakter samt naturligtvis också dela med våra läsare här på bloggen.

Därefter ställs kosan mot Peyriac och ett antal projekt för att komma närmare en beboelig undervåning till nästa år. Starten blir nog att sätta de sista golvplattorna i det lilla rummet på bottenvåningen och sedan foga dessa. Plattorna är tillskurna och ligger och väntar på mig.

Sedan dags för montering av IKEA köket som också ligger och väntar att få komma på plats på vår nya köksvägg. Dock blir köksluckorna ett senare projekt då dessa skall tillverkas på Blidö i Stockholms skärgård, förhoppningsvis med hjälp av min vän snickaren från Lönneberga.

Sen blir det stora projektet att lägga golv i lilla rummet på våning 1 som ju tillika blir tak i lilla rummet på bottenvåningen. Virket som är lokal douglasgran (oregon pine) i dimension 27 mm x 200 mm är redan beställt och skall bara hämtas. Handöverfräsen jag fått av hustrun i julklapp är nedsänd till Peyriac med bilburna goda vänner (handöverfräsar är inte att rekommendera att ta med på flyget). Den runda bjälken skall skrapas till jämnhet.

Väl på plats skall jag fräsa not i plankorna och foga med lös fjäder cirka 6-8 mm tjock. Plankorna läggs i golvets längdriktning och spikas med smidd spik av medeltida snitt som jag just nu söker på nätet. Sist blir det dags att besluta om golvbehandling där jag lura åt klassisk såpskurning eller möjligen oljning. För det senare alternativet rekommenderas dock ”golvolja” snarare än kokt linolja och sådan innehåller också ”mineraloljor” vilket är en omskrivning för en produkt gjord av vanlig fossil råolja, något vi inte vill ha i huset.

Det finns en radda med ytterligare potentiella projekt men jag stannar här i beskrivningen med tanken att hinner jag dessa, är jag nöjd.

En bild som porträtterar epicentret av år by nämligen vinproduktionen, här ser vi pressrester en masse.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Sista köksväggen färdig

30 september 202330 september 2023 / husifrankrike.com / 4 kommentarer

*Ett par dagars arbete med alla detaljer mellan dessa bilder!*

Ett stort steg mot ett fungerande kök togs när vår installationstäta köksvägg blev klar.

Vi tog tidigt beslutet att koncentrera alla installationer med vatten och avlopp och viss el till husets mitt för att förenkla det logistiskt.

Med vår ambition att skapa rum med tydlig medeltidskänsla för att verkligen uppleva en tidsresa när man bor i huset blev det också naturligt att dölja de nödvändiga moderna faciliteterna så mycket det går. Väggen är komplex vad gäller installationer men också konstruktionsmässigt, med våra amatörmått mätt. Vi valde att isolera och då framför allt av ljudskäl och fastnade till slut för hampa som lösning som är den vanligast förekommande förnybara isoleringen här nere.

Vi impregnerar den med Wood Bliss som är ger resistens mot såväl termiter som mögel och svampar samt brand. Det var för övrigt en intressant upplevelse att köra vår lilla bil fylld med en stor bal av hampa (Cannabis sativa) med dess karakteristiska lukt, hem från EcoMaison i Carcassonne. Säljaren försäkrade mig dock att denna variant var odlad för isolering och går inte att röka och polisen skulle inte bli förvånad om det blev kontroll!

*Hemgjord distans av loppisinköpta metalldelar. Vi tillverkade fyra stycken.*

För att undvika att isoleringen gick ända ned till golv byggde vi fyra små hållare av återanvända metalldelar för att slippa fuktvandring i händelse av läckage eller översvämning. Vattenrören till duschen fick sin kondensisolering och här ett av få tillfällen vi fått kapitulera vad gäller att endast använda naturmaterial. Denna isolering är av polyeten PE, som i och för sig är en tämligen snäll plast och sannolikt med hög återvinningsgrad även i framtiden.

Sedan var det dags att tillverka, impregnera och montera kortlingar i Douglasgran. Dessa skall vara bas för IKEA-kökets väggskenor att hänga skåp och bänkar på.

Nu gick det inte längre att undvika att montera de mycket tunga men ur alla perspektiv hållbara väggskivorna Fermacell Power panel H2O. Svåra att flytta men väl på plats brandsäkra och fukttåliga samt vid både produktion och användning, miljösmarta.

*Väggskivorna som väger runt 30 kg är otympliga men väl på plats, perfekta!*

Efter att ha gjort genomföringar för fyra eldosor och uttag gällde det att få dem så rakt monterade som möjligt. Detta var i sig en stor utmaning med tanke på vikten och storleken och att huset inte har en enda rak vinkel. Men efter ganska mycket vedermöda var de båda på plats och kunde skruvas med specialskruvar, var 25:e cm. Nästa gång är det dags att montera köket.

Vi avrundar detta inlägg med två stämningsbilder från vårt kvarter och visst är känslan att det nästan lika kan vara år 1498 när man vandrar runt.

*Vårt hus blånande i kvällsmörkret, med terrassen uppe till höger.*

*Vänder man i gränden och går åt andra hållet möts man direkt av byns ”nya” slott från 1500-talet!*

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Kulturarv och stålreglar!

16 september 202316 september 2023 / husifrankrike.com / 4 kommentarer

*En före- efterbild på väggen från kökssidan!*

Med den sydfranska canicule-hettan något avsvalnad kunde arbetet med vår installations-överfyllda mellanvägg fortsätta. Väggen som är konstruerad så sent som på 1900-talet av tegelplattor (parpaings) har ju redan tidigare fått såväl ett lager gobetis som underlag och sedan sin klassiskt vackra och fukthanterande medeltida tadelakt på badrumssidan. Vi har dock hela tiden oroats av väggens vekhet och med en tjocklek på endast cirka 50 mm är det uppenbart att vi måste sala på något på kökssidan för att kunna hänga köksskåp och köksbänkar. Den har dessutom ett otal genomföringar för installationer för el, vatten och avlopp m.m. som vi behöver utrymme för.

*Stålreglar levererade med vår lilla hyrda C3 som precis får plats på Rue de la Ville.*

Vi har beslutat att på bottenvåningen endast använda murade ytor och konstruktioner för att säkra mot översvämningsskador och andra fuktskador. Risken för översvämning i husets höga läge härrör dock endast från möjliga hällregn av den nästan tropiska karaktär som börjar bli normalt i dessa klimatförändringstider. Detta ledde till beslutet att när vi nu behövde regla upp en tunn vägg så fick det bli stålreglar istället för fuktkänsliga träreglar.

Sagt och gjort iväg till bygghandeln M+ och inköp av stålreglar på dryga 2,5 meter som med nöd och näppe fraktades i vår lilla hyrda C3. Sen dags att konsultera YouTube i stålreglandets konst, som var ny för oss. Sedan inköp av en smart tång som knipsar ihop reglarna och på så sätt blir materialminimerande då inga skruvar behövs.

Vi fick börja med att gjuta en liten balk som bas för stålskelettet där vi direkt kunde försänka pluggar för (efter lite mätande) göra exakta borrhål i regeln och skruva fast. Samtidigt som vi lade mycket tid på att med laser rikta upp den nya väggdelen. Med inga lod- eller vågräta referenser är lasern verkligen en stor hjälp.

Efter några timmar med framför allt mätning och otaliga kontroller med vattenpass och laser var så skelettet på plats och det blir nu dags att börja leta isolering. Vi funderade först på att lämna det förhållandevis lilla utrymmer oisolerat men fick rådet av vår granne i prästgården, att isolera för att undvika effekten av klanglåda och dessutom då med en vägg mot ett badrum.

Även om just stålreglar kanske inte är det yttersta beviset på vår strävan att restaurera så nära medeltida original som möjligt och med hållbara metoder, så är vi fortsatt mycket stolta över våra konsekventa val av samtliga material och tekniker ur dessa aspekter för övrigt.

Att vårda ett kulturarv från 1498 är ett uppfordrande ansvar men också magiskt roligt och inspirerande. Att dessutom göra det så att det kan fortsätta leva som ett fungerande hus i nutid ger det hela en extra dimension. Vårt mål är att när vi flyttar in och lever i huset skall det vara lite av en tidsresa var dag för oss och besökande vänner.

Något som är speciellt i fokus nu i september då kulturarvsdagarna pågår under ett antal veckor över hela Europa. I Frankrike sker det huvudsakligen denna helg och då med över 27 000 evenemang!

Vi avrundar denna episod med en bild som kanske om hundra år eller längre fram kan ge en lite svårtydd bild av vårt renoveringsarbete med alla de anteckningar vi gjort på väggen och som nu döljs för och bevaras för framtiden. Ännu en liten tidskapsel.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Från Nynäs Slott till hettan i Peyriac

26 augusti 202326 augusti 2023 / husifrankrike.com / Lämna en kommentar

Just anlända till Peyriac, via Toulouse (som välkomnade oss med 42 grader och en ”canicule” (eller extrem värmebölja till följd av klimatförändrat väder) så blir de första dagarna avsatta för planering då värmen gör det omöjligt att arbeta. Det finns dock vad jag förstår ingen max temperatur för att stoppa arbete i Frankrike men på en privat front är det ett lätt beslut att fatta.

Sista helgen innan vi åkte hit ned lydde vi ett råd från min äldste vän och besökte utställningen Hållbara Hus på Nynäs Slott. En liten men välgjord exposé över de tekniker och material vi kollektivt glömt bort under det senaste halvseklet men som är precis de vi som hållbara husrenoverare söker. Det var lite som att se vår favorithemsida ekobyggportalen.se i verkligheten.

En väl formulerad beskrivning av skillnaderna vill du läsa mer om **hållbara fördelar se denna episod!**

Genomgående för alla material och lösningar vi söker är bland annat att gå tillbaka till att låta våra hus andas igen och lämna tanken på täta hus och maskinell ventilation. På köpet får man ju då dessutom ett skönare inomhusklimat och slipper den uppsjö av icke nedbrytbara och i många fall toxiska kemikalier som vi annars översvämmas av i det moderna samhället.

Hållbar byggnation är naturligtvis mycket mer än så och det har vi under årens försökt beskriva vår ambition med i denna blogg. Botanisera gärna i gamla episoder med hjälp av sökfunktionen till höger.

Insiktsfulla och inspirerande texter inte minst gladdes vi åt badrumstankarna som vi ju gjort vår **Tadelaktversion** av.

Besöket blev en fin bekräftelse på att vi tänkt rätt i så många av våra val i vårt projekt och dessutom gav det fina tips om bland annat isolering som blir aktuellt inte minst på vinden i vårt nya tak framöver. Missa inte denna utställning om du är intresserad av byggnadsvård!

En nyhet väl framme i vår by var att en av de gigantiska platanerna nere vid floden av säkerhetsskäl utsattas för hamling (èlagage eller èmondage som det verkar heta på franska).

Det måste ha känts speciellt för den av våra kommunanställda som satte sågen i detta uråldriga träd.

*Place Bourguet med över 100 års tidsspann men samma plataner*

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Tankarna svindlar

29 juli 202329 juli 2023 / husifrankrike.com / 6 kommentarer

Sedan köpet av vårt franska hus för åtta år sedan, har fascinationen för dess medeltida ursprung bara ökat. Det faktum att vi delar ansvaret och underhållet av huset med runt 20 generationer ger en förunderlig känsla av samhörighet med alla dessa människor från 1498 och framåt.

Det hela blir kanske extra tydligt när man ser biskopslängden i katedralen Basilique Saint-Nazaire i Cité de Carcassonne där man bland annat kan konstatera att Pierre d’Aussillon var biskop när vårt hus byggdes. För övrigt en herre jag planerar att forska lite kring framöver.

Inspiration för våra medeltida och hållbara byggnadstekniker och material har vi fått från otaliga källor och då inte minst det praktiska arkeologiprojektet Le Château Fort à Guédelon utanför Paris, som man nära kan följa on-line på deras hemsida men nu också i en 90 minuter lång och mycket sevärd dokumentär på franska Arte.

Guedelon – Rebuilding the Past – Watch the full documentary | ARTE in English

Vi tar nu nästa steg i vår forskning kring husets historia. Vid ett besök nyligen på klassiska Archives Nationales i Maraiskvarteren i Paris fick jag besökslicens och många goda råd av en av deras forskare. I nedan bilder ser vi en exklusiva entrén till Archives Nationales även om jag gick in i en mer blygsam på baksidan. Noteras bör att mannen på entrébilden inte är jag medan jag däremot skymtar avspeglad på i skylten som visar mot de spännande domäner man kan utforska här.

Vi skall åter börja vid källan och fråga om vilka annaler som finns hos vårt Mairie i Peyriac för att sedan ta en förnyad kontakt med Archives Départemental i Carcassonne och denna gång efter det tips jag fick nu, utgå från vår bys slott då det är sannolikt att vårt hus haft en tydlig relation till detta (eller möjligen till det gamla slottet från 1000-tal som idag endast kan spåras till vår bykyrka med anor från 900-tal).

*Byns nya slott som är från 1500-talet kan kanske hjälpa oss hitta fakta om vårt hus som ligger strax bredvid.*

Parallellt har vi fått tillgång till de källor som gjort publika i Archives Nationales omfattande virtuella läsesal och skall också där leta efter spår som är kopplade till byns slott.

Att ta sig an detta stora projekt gör verkligen att tanken svindlar och husets historia kommer oss än mer nära, om än så länge något dold bakom våra svindlande tankar.

*Denna episod får avslutas med min standardfrukost i Paris!*

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Fogade hermelinsvansar

8 juli 2023 / husifrankrike.com / 2 kommentarer

*Runt 200 fogar senare är badrumsgolvet nu klart!*

Vårt badrums kanske tydligaste medeltida koppling är det egendesignade mönstret på golvets klinkers. Ett mönster inspirerat av drottningen Anne av Bretagne, vars vapensköld var försedd med tydliga hermelinsvansar. Anne av Bretagne var alltså svärmor till kung Frans I som regerade från 1515 och hade efterträtt Ludvig XII, som var Frankrikes kung när vårt hus stod klart 1498.

Hermelinens päls har under århundraden varit högt värderad och den svarta svansspetsen, ofta på vit botten, har blivit en heraldisk symbol i Europa, inte sällan använd av kungligheter. Kanske kommer ”herminens” popularitet från det faktum att djuret sågs som en symbol för renhet och enligt myten hellre dog än smutsade ner sin päls. Det latinska ordspråket ”Malo mori quam foedari” (hellre död än vanärad), förknippas med den myten.

*Hermelinsvansar kan i heraldiken ta otaliga former men vi är nöjda med vår design! Bild: CC Wikipedia*

Lite efterforskningar till en tidigare episod visade också att en av vår regions stora män Raymond Roger Trencavel också hade herminer i sitt vapen och enligt ryktet så är han en av förebilderna till Wolfram von Eschenbachs odödlige hjälte Parsifal, så lämpligare mönster är svårt att hitta.

Nyligen noterade vi att vårt mönster tydligen blivit så uppskattat att det nu återfinns som artikel hos en av de stora kakeltillverkarna i södra Frankrike!

Senast kunde jag med stor tillfredsställelse avsluta läggningen av dessa plattor med fogning med en fogmassa bestående av vit cement och vitt marmorpulver. Fogningen av dem var som att foga vanligt kakel, klart nervöst när man kladdar ut fogmassan över de vackra plattorna för att sedan massera ned den i fogarna och torka rent.

När jag i veckan köpte en instruktionsbok för klinkersättning (f.ö. skriven av samma författare som gjort den förnämliga skriften ”Lumiere” som våra läsare gratis kan ladda ned i en av våra tidigare episoder) såg jag att takterna satt i och jag hade gjort i det stora hela, helt rätt.

Slutresultatet blev precis som vi önskat och nu återstår även här att mätta dessa klinker med linolja och frågan är om det räcker med kokt linolja som jag blivit rekommenderad i den trevliga Facebookgruppen ”Vi som älskar linolja” eller om det måste till balsamterpentin, för att få det att tränga in ordentligt. Terpentin ät ju förvisso en naturlig produkt av träråvara men likväl giftig.

En avslutande fundering i dagens episod blir att ibland hinner historien upp en. I mitt fall blev detta uppenbart när jag häromdagen bläddrade igenom vårt gamla familjearkiv och hittade korrespondens med Deutsche Burgenvereingung.

Jag blev medlem där 1973, 16 år gammal efter en ansökan skriven på min bästa skoltyska och detta med en klar tanke att arbeta med medeltida byggnation. Att 50 år senare kunna konstatera att man är lycklig ägare till ett hus från 1498 som vi renoverar, visar kanske att ungdomlig ambition lönar sig!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Färdigt badrum men utan väggar!

27 maj 202327 maj 2023 / husifrankrike.com / 2 kommentarer

*Vi kan inte motstå en liten då/nu bild jämfört med 2015 som inledning på dagens episod!*

Det sista vi färdigställde innan återresa till Sverige var badrummet som nu är i princip komplett om man bortser från väggar och tak.

Våra briljanta rörmokare dök upp på utsatt tid och ägnade eftermiddagen åt att tillsammans med mig, få handfatet med möbel och kran på plats. Dessutom att fixa slutjustering av toalettens vattensnåla spolning och färdigställandet av anslutningar för tvättmaskin.Vatten och avlopp för en 40 cm djup och 60 cm bred tvättmaskin är på plats så nu börjar sökandet efter Europas mest vatten- och energieffektiva tvättmaskin med dessa mått!

*Monteringen av tvättmaskinsanslutningar för vatten och avlopp.*

Så var det, det där med väggar, Vi skall regla upp frontvägg med dörr och sidovägg samt pendla ned ett innertak och sen är det bara att börja använda badrummet.

Handfatet från IKEA som jag nogsamt monterat efter den logiska bruksanvisningen monterades och säkrades med genomgående maskinskruv.

Infästningen av handfatet innebar den sista hoppas jag genomföringen genom tadelaktväggen. Varje gång det skall borras håller man andan men efter fyra nya hål kunde handfatet säkras med skruv och mutter från baksidan (i köksväggen som kommer att vara dold bakom en uppreglad ny vägg för att få bra fäste för köksskåp mm och dessutom utrymme för el och vattendragning).

Toaletten säkrades nu med en andra skruv till väggen, En skruv som efter irrfärder hem till Sverige och en mekanisk verkstad på Lidingö förlängts till 23 cm för att kunna fungera som förankring av vår snedställda toalett.

I detta sammanhang värt att nämna att arbetet med att hitta bästa tillgängliga teknik när det gäller dusch och WC inte har varit det lättaste men nu sitter vår WC där, den spansk-tillverkade ROCA Gap Square, som endast förbrukar 2 respektive 4 liter vid spolningarna. Efter ganska mycket studerande av den med pictogram utförda bruksanvisningen lyckades de mest seniora av våra plombiers att ställa in den med topprestanda.

Vår dusch som vi hittade efter mycket letande är ju av serien Ecosmart med en vattenförbrukning på 9 liter per minut (jämfört med en klassisk dusch som kan dra uppåt 20 liter minuten och en modern Europeisk som ligger runt 12 liter per minut) vilket vi berättat om i tidigare inlägg.

Justeringar och sammankopplingar av inkommande vatten i vår lilla kopplingscentral som färdigställdes för några år sedan och fungerar perfekt. Läs gärna mer om detta i en tidigare episod.

Vi avrundar dagens renoveringsepisod med lite inspiration från Paris. På vägen hem häromsistens stannade jag till i Paris och tittade till Notre Dame bygget och man börjar nu bli klar att återmontera spiran.

En ytterligt pedagogisk utställning följer runt alla avskärmningar runt katedralen och i nedan video kan man följa det oerhört professionella arbetet med denna restauration. Förmodligen är detta projekt något av det yppersta vi med dagens och gårdagens kunskap kan prestera idag. Följ dem gärna på Facebook via QR koden.

Arbete med spiran och dess konstruktion beskrivs i nedan video – Titta och njut och inspireras!