Hus

Golvvirke från Pyrenéerna

/ husifrankrike.com / 7 kommentarer

Så var det dags för en utflykt till den vackra lilla bergsbyn Quillan som ligger ungefär 8 mil från oss, i början av Pyrenéerna och genomfluten av floden Aude som gett vårt departement (#11), dess namn. Jag hade redan i somras beställt virket för golvet till kammaren och till slut föll valet på douglasgran.

Det är av någon otrolig anledning mycket svårt att hitta ek på sågverken i våra trakter, trots att en stor del av skogsbeståndet förefaller vara ek i västra Occitanie. Hur som, douglasgran är ett ypperligt hårt och fint trä med inbyggd motståndskraft mot termiter bland annat. Plankorna jag beställt skulle vara 20 cm breda och 28 mm tjocka och i fyrameterslängder.

Som framgår är det stort bestånd av ek i trakterna men det kanske exporteras. Bild: La forêt Chambaran

Hyrsläp som klarar dessa längder var det inte tal om att finna enkelt, så det blev en 20 m3 lastbil med skåp som jag hyrde på Leclerc i Carcassonne. Efter en snabb incheckning bar det av och det var kul att köra lastbil igen. Tror jag bara gjort det en gång sedan lumpen, då jag bland mycket annat körde Volvo F86 (som förvisso var några storlekar större) när vi satte upp militärsjukhus i fält.

Efter att ha passerat Limoux börjar vägen att smalna av och krokna ju längre upp i bergen man kommer. Quillan dök dock upp ganska snart jag kunde svänga in på sågen och lasta in de 44 metrarna hyvlad  douglasgran som väntade. Det visade sig att den blivit hyvlad på bägge sidor så jag tappade ett par mm golvtjocklek men fick än rakare plankor så det blir nog bra.

Samma vindlande vackra väg hem till Peyriac och passerade en ”kollega” med lite större last som ger en insikt i att virkesproduktionen är en viktig näring i dessa bergsområden.

Väl hemma, ingen idé att köra in på Rue de la Ville utan det blev att bära plankorna 2 och 2 från ett litet torg i närheten cirka 250 meter. Bra träning!

Jag stackade upp dem utanför gaveln på huset på vår lilla Rue St Martin som nästan aldrig har trafik och åkte och lämnade tillbaka lastbilen inom de föreskrivna fyra och en halv hyrtimmarna.

Åter i Peyriac var det dag att starta ett litet minisågverk på gatan och korta ned dem till 370 cm som är (med lite mån) det blivande golvets fulla längd i lilla kammaren en trappa upp. In med dem genom fönstret för lagring lutade mot väggen (på grund av längden) några dagar tills jag fick hjälp att lyfta upp dem.

Några dagar senare var det dags att flytta upp plankorna till rätt våning. Som tur var fick jag hjälp av min granne, finsnickaren från New York som numera äger och brygger om byns prästgård till ett unikt B&B för cyklister.

Att flytta de 3,7 meter långa plankorna genom hålet i taket, mellan bjälkarna ut en bit genom det lilla fönstret i rummet däruppe för att sedan vända ned dem på golvet var en operation motsvarande en timme på gymmet och något man inte gör på en man.

Väl klart, ligger de nu och acklimatiserar sig i rummet med distanser emellan för att hitta den lokala luftfuktigheten och bevara sin rakhet innan montering.

Nästa besök nere i Peyriac tar golvläggning vid med målet att skapa ett vackert medeltidsgolv. I nedan bilder den smidda spiken som väntar och en inspirationsbild tagen i Sverige.

Vi avrundar med en vacker bild av vinfälten väst om Peyriac som kryper ända in mot byn. Nu i höstfärger och med vårt romanska kyrktorn i fonden som restes på 1100-talet medan kyrkan började byggas redan på 800-talet.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

En tidsresa 20 mil söder om Paris

/ husifrankrike.com / 7 kommentarer
Château Guedelon cirka 20 mil rakt söder om Paris i departementet Yonne

Utöver visiten på Nationalarkivets utställning om tempelherrarna så bjöd min Parisvistelse på fler höjdpunkter och inte minst då besöket på Château Guedelon. Detta fascinerande projekt är ett ypperligt exempel på experimentell arkeologi och verkligen så nära den medeltida tidsresa vi drömmer om, som man kan komma.

För drygt 25 år sedan gick ett gäng kunniga arkeologer, byggare och lokala entreprenörer ihop för att bygga ett Château Fort i 1200-tals stil från ”scratch” och idag står det där och har redan utbildat hundratals och informerat 10 000-tals om återupptäckta byggnadstekniker från medeltiden.

Man har också skapat legenden bakom projektet som berättar att det var 1245 som en Guilbert Courtenay beställer slottet som skall passa en séigneur (slottsherre) från den lägre aristokratin.

På slingrande vägar i Bourgognes vackra lövskogar tar man sig ganska snabbt till detta fantastiska ställe som är öppet sommarhalvåret lite drygt. Här kommer vi så nära själen i vårt eget projekt som man kan komma och därav blir det framöver ett antal episoder om detta för att med full respekt dela alla de lärdomar som man kan åtnjuta vid ett besök. Lärdomar om de många yrkesroller som behövdes för att bygga ett medeltida hus.

Direkt vid entrén möts man av en medeltida krönikör som ger en 20 minuters introduktion till projektet som helhet. I bakgrunden tronar Château Guedelon!

Stenbrytare i arbete med att bryta den järnhaltiga sandstenen i stenbrottet som ligger 50 meter från slottet.

Denna första episod får fokus på stenbrytarna de som hade det hårda arbetet att bryta sten i det stenbrott som alltid måste finnas i anslutning till byggplatsen (transporter var dyra och svåra att genomföra).

Informativa tvåspråkiga planscher berättar om de olika hantverkarnas vardag och arbete.

I Guedelons fall är platsen vald på samma sätt som på medeltiden. Det vill säga att förutom att vara en del av riket eller grevskapet som behövde en befästning så var det nästan lika viktigt att det fanns ett stenbrott, gott om skog att hämta ved och virke i och naturligtvis gärna också rinnande vatten.

Stenbrytaren eller le carrier på franska, använde att antal olika verktyg för sitt tunga arbete att förse murarna med material. Verktyg som också tillverkades lokalt i smedjan.

För oss i Peyriac blir detta ju historiens tydliga vingslag när vi ser och arbetar med alla de stenar som vårt hus är murat med. 

Vårt hus på dryga 200 ton sten, sett från nordväst

Redan tidigare har vi gjort ett en enkel överslagsberäkning av vikten på gaveln mot väster som hamnade på runt 80 ton och om vi snabbt uppskattar hela husets massa till runt ett par hundra ton och inser man lätt det enorma arbete detta inneburit. Mycket av stenen i vårt hus är natursten men många också huggna. Det är med tacksamhet och respekt man tänker på dessa våra föregångare på 1400-talet.

Produkterna som blir resultat av stenbrytarens hårda arbete kommer i flera typer, allt från fina fyrkantiga stenar som sedan kan bearbetas av stenhuggaren till golvläggningssten men också rester som blir fyllning i slottets tjocka försvarsmurar.

Under dagen som kom att ge många ytterligare insikter hade jag också glädjen att springa på en kontakt sedan tidigare, inom fransk husrenovering och dessutom författare till det mest nedladdade dokumentet från vår blogg. Det blev en trevlig pratstund i den högkvalitativa lunchserveringen med honom och hans son. Med det avslutar vi dagens episod med det stilfulla brickunderlägget från restaurangen!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Planeringstider

/ husifrankrike.com / 4 kommentarer
Vy med byns försvarsmur från 1000-talet och med vårt hus längst in i fonden på Rue de la Ville.

Om två veckor bär det iväg till Paris med vidare tågresa till Toulouse för att i 14 dagar arbeta med huset i Peyriac-Minervois. Just nu intensiv planeringstid, dels för två studiebesök i Paris med omgivningar, och dels för alla delprojekt i Peyriac.

I Paris blir det först ett besök på ett av världens mest spännande exempel på experimentell arkeologi, nämligen Chateau Guédelon där man bygger ett 1200-tals slott från grunden sedan 23 år. Ett besök jag verkligen ser fram emot och som säkert kommer att rendera flertalet episoder här.

Vidare ett besök på Frankrikes största mässa för byggnadsvård, le Salon International du Patrimoine Culturel som går av stapeln varje år. Även denna en möjlighet att lära, inspireras och knyta kontakter samt naturligtvis också dela med våra läsare här på bloggen.

Därefter ställs kosan mot Peyriac och ett antal projekt för att komma närmare en beboelig undervåning till nästa år. Starten blir nog att sätta de sista golvplattorna i det lilla rummet på bottenvåningen och sedan foga dessa. Plattorna är tillskurna och ligger och väntar på mig.

Sedan dags för montering av IKEA köket som också ligger och väntar att få komma på plats på vår nya köksvägg. Dock blir köksluckorna ett senare projekt då dessa skall tillverkas på Blidö i Stockholms skärgård, förhoppningsvis med hjälp av min vän snickaren från Lönneberga.

Sen blir det stora projektet att lägga golv i lilla rummet på våning 1 som ju tillika blir tak i lilla rummet på bottenvåningen. Virket som är lokal douglasgran (oregon pine) i dimension 27 mm x 200 mm är redan beställt och skall bara hämtas. Handöverfräsen jag fått av hustrun i julklapp är nedsänd till Peyriac med bilburna goda vänner (handöverfräsar är inte att rekommendera att ta med på flyget). Den runda bjälken skall skrapas till jämnhet.

Väl på plats skall jag fräsa not i plankorna och foga med lös fjäder cirka 6-8 mm tjock. Plankorna läggs i golvets längdriktning och spikas med smidd spik av medeltida snitt som jag just nu söker på nätet. Sist blir det dags att besluta om golvbehandling där jag lura åt klassisk såpskurning eller möjligen oljning. För det senare alternativet rekommenderas dock ”golvolja” snarare än kokt linolja och sådan innehåller också ”mineraloljor” vilket är en omskrivning för en produkt gjord av vanlig fossil råolja, något vi inte vill ha i huset.

Det finns en radda med ytterligare potentiella projekt men jag stannar här i beskrivningen med tanken att hinner jag dessa, är jag nöjd.

En bild som porträtterar epicentret av år by nämligen vinproduktionen, här ser vi pressrester en masse.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Sista köksväggen färdig

/ husifrankrike.com / 4 kommentarer
Ett par dagars arbete med alla detaljer mellan dessa bilder!

Ett stort steg mot ett fungerande kök togs när vår installationstäta köksvägg blev klar.

Vi tog tidigt beslutet att koncentrera alla installationer med vatten och avlopp och viss el till husets mitt för att förenkla det logistiskt.  

Med vår ambition att skapa rum med tydlig medeltidskänsla för att verkligen uppleva en tidsresa när man bor i huset blev det också naturligt att dölja de nödvändiga moderna faciliteterna så mycket det går. Väggen är komplex vad gäller installationer men också konstruktionsmässigt, med våra amatörmått mätt. Vi valde att isolera och då framför allt av ljudskäl och fastnade till slut för hampa som lösning som är den vanligast förekommande förnybara isoleringen här nere.

Vi impregnerar den med Wood Bliss som är ger resistens mot såväl termiter som mögel och svampar samt brand. Det var för övrigt en intressant upplevelse att köra vår lilla bil fylld med en stor bal av hampa (Cannabis sativa) med dess karakteristiska lukt, hem från EcoMaison i Carcassonne. Säljaren försäkrade mig dock att denna variant var odlad för isolering och går inte att röka och polisen skulle inte bli förvånad om det blev kontroll!

Hemgjord distans av loppisinköpta metalldelar. Vi tillverkade fyra stycken.

För att undvika att isoleringen gick ända ned till golv byggde vi fyra små hållare av återanvända metalldelar för att slippa fuktvandring i händelse av läckage eller översvämning. Vattenrören till duschen fick sin kondensisolering och här ett av få tillfällen vi fått kapitulera vad gäller att endast använda naturmaterial. Denna isolering är av polyeten PE, som i och för sig är en tämligen snäll plast och sannolikt med hög återvinningsgrad även i framtiden.  

Sedan var det dags att tillverka, impregnera och montera kortlingar i Douglasgran. Dessa skall vara bas för IKEA-kökets väggskenor att hänga skåp och bänkar på.

Nu gick det inte längre att undvika att montera de mycket tunga men ur alla perspektiv hållbara väggskivorna Fermacell Power panel H2O. Svåra att flytta men väl på plats brandsäkra och fukttåliga samt vid både produktion och användning, miljösmarta.

Väggskivorna som väger runt 30 kg är otympliga men väl på plats, perfekta!

Efter att ha gjort genomföringar för fyra eldosor och uttag gällde det att få dem så rakt monterade som möjligt. Detta var i sig en stor utmaning med tanke på vikten och storleken och att huset inte har en enda rak vinkel. Men efter ganska mycket vedermöda var de båda på plats och kunde skruvas med specialskruvar, var 25:e cm. Nästa gång är det dags att montera köket.

Vi avrundar detta inlägg med två stämningsbilder från vårt kvarter och visst är känslan att det nästan lika kan vara år 1498 när man vandrar runt.           

Vårt hus blånande i kvällsmörkret, med terrassen uppe till höger.
Vänder man i gränden och går åt andra hållet möts man direkt av byns ”nya” slott från 1500-talet!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Kulturarv och stålreglar!

/ husifrankrike.com / 4 kommentarer
En före- efterbild på väggen från kökssidan!

Med den sydfranska canicule-hettan något avsvalnad kunde arbetet med vår installations-överfyllda mellanvägg fortsätta. Väggen som är konstruerad så sent som på 1900-talet av tegelplattor (parpaings) har ju redan tidigare fått såväl ett lager gobetis som underlag och sedan sin klassiskt vackra och fukthanterande medeltida tadelakt på badrumssidan. Vi har dock hela tiden oroats av väggens vekhet och med en tjocklek på endast cirka 50 mm är det uppenbart att vi måste sala på något på kökssidan för att kunna hänga köksskåp och köksbänkar. Den har dessutom ett otal genomföringar för installationer för el, vatten och avlopp m.m. som vi behöver utrymme för.  

Stålreglar levererade med vår lilla hyrda C3 som precis får plats på Rue de la Ville.

Vi har beslutat att på bottenvåningen endast använda murade ytor och konstruktioner för att säkra mot översvämningsskador och andra fuktskador. Risken för översvämning i husets höga läge härrör dock endast från möjliga hällregn av den nästan tropiska karaktär som börjar bli normalt i dessa klimatförändringstider. Detta ledde till beslutet att när vi nu behövde regla upp en tunn vägg så fick det bli stålreglar istället för fuktkänsliga träreglar.

Sagt och gjort iväg till bygghandeln M+ och inköp av stålreglar på dryga 2,5 meter som med nöd och näppe fraktades i vår lilla hyrda C3. Sen dags att konsultera YouTube i stålreglandets konst, som var ny för oss. Sedan inköp av en smart tång som knipsar ihop reglarna och på så sätt blir materialminimerande då inga skruvar behövs.

Vi fick börja med att gjuta en liten balk som bas för stålskelettet där vi direkt kunde försänka pluggar för (efter lite mätande) göra exakta borrhål i regeln och skruva fast. Samtidigt som vi lade mycket tid på att med laser rikta upp den nya väggdelen. Med inga lod- eller vågräta referenser är lasern verkligen en stor hjälp.  

Efter några timmar med framför allt mätning och otaliga kontroller med vattenpass och laser var så skelettet på plats och det blir nu dags att börja leta isolering. Vi funderade först på att lämna det förhållandevis lilla utrymmer oisolerat men fick rådet av vår granne i prästgården, att isolera för att undvika effekten av klanglåda och dessutom då med en vägg mot ett badrum.

Även om just stålreglar kanske inte är det yttersta beviset på vår strävan att restaurera så nära medeltida original som möjligt och med hållbara metoder, så är vi fortsatt mycket stolta över våra konsekventa val av samtliga material och tekniker ur dessa aspekter för övrigt.

Att vårda ett kulturarv från 1498 är ett uppfordrande ansvar men också magiskt roligt och inspirerande. Att dessutom göra det så att det kan fortsätta leva som ett fungerande hus i nutid ger det hela en extra dimension. Vårt mål är att när vi flyttar in och lever i huset skall det vara lite av en tidsresa var dag för oss och besökande vänner.

Något som är speciellt i fokus nu i september då kulturarvsdagarna pågår under ett antal veckor över hela Europa. I Frankrike sker det huvudsakligen denna helg och då med över 27 000 evenemang!

Vi avrundar denna episod med en bild som kanske om hundra år eller längre fram kan ge en lite svårtydd bild av vårt renoveringsarbete med alla de anteckningar vi gjort på väggen och som nu döljs för och bevaras för framtiden. Ännu en liten tidskapsel.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Från Nynäs Slott till hettan i Peyriac

/ husifrankrike.com / Lämna en kommentar

Just anlända till Peyriac, via Toulouse (som välkomnade oss med 42 grader och en ”canicule” (eller extrem värmebölja till följd av klimatförändrat väder) så blir de första dagarna avsatta för planering då värmen gör det omöjligt att arbeta. Det finns dock vad jag förstår ingen max temperatur för att stoppa arbete i Frankrike men på en privat front är det ett lätt beslut att fatta.

Sista helgen innan vi åkte hit ned lydde vi ett råd från min äldste vän och besökte utställningen Hållbara Hus på Nynäs Slott. En liten men välgjord exposé över de tekniker och material vi kollektivt glömt bort under det senaste halvseklet men som är precis de vi som hållbara husrenoverare söker. Det var lite som att se vår favorithemsida ekobyggportalen.se i verkligheten.

En väl formulerad beskrivning av skillnaderna vill du läsa mer om hållbara fördelar se denna episod!

Genomgående för alla material och lösningar vi söker är bland annat att gå tillbaka till att låta våra hus andas igen och lämna tanken på täta hus och maskinell ventilation. På köpet får man ju då dessutom ett skönare inomhusklimat och slipper den uppsjö av icke nedbrytbara och i många fall toxiska kemikalier som vi annars översvämmas av i det moderna samhället.

Hållbar byggnation är naturligtvis mycket mer än så och det har vi under årens försökt beskriva vår ambition med i denna blogg. Botanisera gärna i gamla episoder med hjälp av sökfunktionen till höger.  

Insiktsfulla och inspirerande texter inte minst gladdes vi åt badrumstankarna som vi ju gjort vår Tadelaktversion av.

Besöket blev en fin bekräftelse på att vi tänkt rätt i så många av våra val i vårt projekt och dessutom gav det fina tips om bland annat isolering som blir aktuellt inte minst på vinden i vårt nya tak framöver. Missa inte denna utställning om du är intresserad av byggnadsvård!

En nyhet väl framme i vår by var att en av de gigantiska platanerna nere vid floden av säkerhetsskäl utsattas för hamling (èlagage eller èmondage som det verkar heta på franska).

Det måste ha känts speciellt för den av våra kommunanställda som satte sågen i detta uråldriga träd.

Nyhamlad platan
Place Bourguet med över 100 års tidsspann men samma plataner

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Vår medeltida dusch tar form

/ husifrankrike.com / 5 kommentarer
En påtaglig förändring efter en halv dags arbete.

Är medeltidsdusch en oxymoron eller har de funnits? Klart är att redan de gamla grekerna duschade men sen blev det nog mest bad på romartiden. Därefter rätt oklart men mer och mer forskning tyder på att medeltiden inte var så mörk och smutsig som vi ibland föreställer oss. Man badade nog en del i sjöar och floder samt på gemensamma badstugor.

I städerna var dock vattenkvaliteten och tillgången rätt dålig. Jag har inte sett några belägg för duschar förrän 1767 ty då patenterades den första mekaniska duschen av spismakaren William Feetham, som höll till i London i närheten av St Pauls.  

Publik dusch i Grekland för cirka 2600 år sedan.

Hursomhelst, vår ambition har varit att ta fram en modern hypereffektiv dusch med medeltida anstrykning och nu var det dags för montering av såväl duschgolv som duschset som tillsammans med våra fina tadelaktväggar, och framöver ett par välvda glasdörrar, kommer att utgöra duschen.

Lite intressant är ju att man i Frankrike kallar denna typ av installation ”douche a l’italienne” med referens till de gamla romarna! 

08.30 på morgonen var de båda bröderna från den lokala välrenommerade rörmokarfirman på plats och fortsatte det arbete som deras far påbörjat 2017 med att installera vårt nya avlopp i gjutjärn. Nu var det dags att ansluta till detta.

Först uppbilning för anslutning av den specialtunna avloppsbrunnen och redan då började man bli nervös för skador på våra fina tadelaktväggar. Värre blev det när vi insåg att vi behövde bila in spår i väggarna för att få receveuren på plats vattentätt. Men det gick fint och ganska snart hade vi ett fungerade duschgolv. Följande bildserie ger en överblick…

Sedan dags att montera duschsetet som vi valt ett svart för att slippa krom och dessutom fann det mer i stil med resten. Detta kan visa sig bli en arbetsintensiv lösning då vi lär få rengöra den ganska frekvent med vinäger, i dessa trakter med mycket kalk i vattnet. Efter ganska mycket letande hittade vi detta duschset som kommer från serien Ecosmart med en vattenförbrukning på 9 liter per minut. Detta att jämföra med en klassisk dusch som kan dra uppåt 20 liter minuten och en modern Europeisk som ligger runt 12 liter per minut.

Borrhammaren grep sig an tadelaktväggen för att göra hål för rören och jag höll andan. Men även hör gick det galant med tejp som skydd, start med liten borr och sedan ökande till större dimension. Med den eleganta lösningen att ha en dubbelvägg i köket så får vi ett ”schakt” med plats för all el och vatten. Lite klassiskt rörmokararbete och så var duschen på plats och inkopplad. Bilderna nedan visar utvecklingen…

De första vattendropparna strilade fint ned i golvbrunnen och från nu finns det helt klart en medeltida dusch, i all fall hos oss i Peyriac-Minervois.

Återstår att med lite råd från vår tadelaktmästare foga vattentätt i skarvarna samt lägga resterande klinker elegant mot den böjda fronten på duschgolvet.

Vi avrundar dagens episod med ett par bilder från vårt vinkooperativ med bland annat en leverans av tombuteljer som ger löften om ett och annat glas framöver.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Vår måttbeställda receveur har anlänt

/ husifrankrike.com / 4 kommentarer

Som vi berättat i en tidigare episod var utmaningen att hitta ett tillräckligt tunt (max 4 cm) duschgolv, en så kallad receveur. Detta för att slippa en tröskel in i duschen och samtidigt smidigt kunna ansluta till vårt nya avlopp som installerades för ett par år sedan.

Vårt just hämtade duschgolv, här från undersidan och med exakt borrat hål för avloppet.

Därutöver var ju kravet att hitta ett material som uppfyller våra hållbarhetskrav. Duschgolvsbranschen kryllar av mängder av syntetiska material med en cocktail av kemikalier och ibland kryddat med ett lager silverjoner som bakterieskydd. Allt detta vill vi naturligtvis slippa och dessutom hitta en lösning som harmonierar med våra tadelaktväggar och golvplattor och bidrar till att skapa den medeltida känsla vi söker. Svaret var sten.

Vi hittade ju till slut l’Atelier de la pierre ferroc i Carcassonne som gör allt i sten efter måttbeställning och efter ett antal mail och nu besök ritades till slut vår receveur upp i naturlig storlek på golvet i verkstaden och ett 30 mm tjockt stenblock i en vacker kalksten i en beige nyans valdes ut.

Stenplattan sågades till i rätt storlek och måtten för avlopp och fall ritades upp i dator så att slipmaskinerna med sina diamantklädda roterande enheter kunde börja sitt mödosamma arbete som tog ett antal timmar.

Nästan klar, bara slutslipning återstår. Dagen efter ringde vår vän Jerome och berättade att receveuren var klar att hämta.

Nu är den hämtad och står klar att installera i badrummet och bidra till känslan av ett medeltidsinspirerat badrum som vi så mycket strävar efter.

Vi avrundar dagens lilla episod i dessa påsktider med ett vackert fång påskliljor från hustruns trädgård i byn.

Glad Påsk!   

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Från Badens till vår terrass, noga övervakad av en get

/ husifrankrike.com / 5 kommentarer

Tillbaka i södra Frankrike så blev det rivstart med inköp av ett antal antika/begagnade tomettes för att slutföra golvet på terrassen och i det lilla rummet på bottenvåningen. Väl framme i den lilla byn Badens, hos säljaren, som jag hittat på Facebooks Marketplace, gick vi igenom runt 300 klinkers med det mått på 23 x 23 cm som jag sökte.

Efter ett intensivt borstande och kvalitetsgenomgång fann vi till slut 250 stycken av god kvalitet som vi bar ut på den gården framför huset för att sedan köras i min lilla bil i omgångar hem till Peyriac.

Ett 250 tal avborstade tomettes snyggt staplade på gården framför huset och resterande trasiga i hög bakom huset.

Det var då geten på ingressbilden dök upp och noga betraktade den konstige svensken som bar sten efter sten undrande varför jag inte gjorde något viktigt istället såsom att ge honom ett äpple.

250 tomettes lyckligt hemma efter fyra vändor med bilen för att hålla väl under maxlast.

Väl hemma i Peyriac blev det så dags att tvätta sig igenom det första 100 som dagen efter skulle användas för att lägga klart terrassens golv och sedan fortsätta med de 50 tal som kommer att behövas för att slutföra golvet i vårt lilla chambre på bottenvåningen. Rengöring med savon noir (såpa) kallt vatten och rotborste gör underverk ibland förstärkt med stålborste och spackel för de värsta fläckarna.

Ett digert arbete men som ger fint resultat.

Dessa tomettes är förvisso gamla men troligen bara tidigt 1900-tal. En gissning baserad på att de är förhållandevis standardiserade i storlek men troligen handslagna. Det är just blandningen av de rent antika och bara ”gamla” samt de olika färgskiftningarna i orange, gult och rött som gör de unika golven som man så ofta ser här nere i Le Sud. Som vi berättat om i tidigare episod är denna golvlösning perfekt, slitstark, sval och vacker.    

Så var det då dags nästa dag att slutföra terrassgolvet och Victor med kollega kom för att hjälpa till och fick snabbt på plats en ”chantier” (byggarbetsplats) på den lilla tvärgatan Rue St. Martin med en stor blandare, kalk, sand och redskap. Med en enkelt uppsatt lösning vinschades bruket upp hinkvis och arbetet kunde börja. På en dag hade de slutfört golvet och det återstår bara för mig att foga för att det skall vara klart och vattntätt.

Med snabbhet och precision lade Victor golvet som nu bara skall fogas.

Vi avrundar dagens epsiod med en bild som hommage till vår get ty det första jag mötte på Carrefour var ekologisk getmjölk i literförpackning. Getmjölk har tydligen en rad fördelar men låg fetthalt, mindre laktos, mer mineraler så kanske värd att prova.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Många små steg

/ husifrankrike.com / 3 kommentarer
Trappa från 1100-talet i Bromma Kyrka utanför Stockholm, fascinerande inspiration till denna episod.

Ytterligare ett år av vårt franska äventyr är till ända och många små men viktiga steg har tagits för att återställa vårt medeltida hus till beboeligt skick. Detta år har vi helt fokuserat på bottenvåningen med det tydliga målet att under 2023 kunna flytta in och bo i huset.

Årets mest läsa episod var en av flera om köksgolvet och självklart blev den mest lästa artikeln den som publicerades i Göteborgs-Posten på nyåret 2022

När jag häromdagen hade förmånen att av min vän Kyrkoherden i Bromma, få mig visad Stockholms och kanske Sveriges äldsta trappa, som återfinns i Bromma Kyrka, kom inspirationen och längtan efter att ta tag i våra trappor.

Till skillnad från denna trappa som är från 1100-talet (runt 400 år innan vårt hus byggdes) är våra trappor faktiskt av betydligt senare datum, den till vinden gissningsvis tidigt 1800-tal och trappan från bottenvåningen så sent som 50-tal. De utgör de få delar av husets konstruktion som inte är original och hur trapporna sett ut dessförinnan kan vi bara gissa oss till.   

Så många små steg har husets två trappor som vi berättat om i fyra artiklar under åren

Trapphuset på våning 1 då/nu, 2016

Trapphuset till vinden då/nu, 2016

Utgrävningen och stenen i trappen, 2017

Trappor i ett town house, 2020

Trappan från bottenvåningen skall vi troligen förse med klinkersteg och trappnosar i ek eller möjligen hela eksteg. Galleribilden nedan visar vår trappa längst till vänster som de ser ut idag samt två möjliga förebilder, (dock båda i lite ankommet skick men de ger en idé).

Trappan skall vidare förses med ett gjutjärnsräcke för den första halvmetern fram till nya badrumsväggen. Därefter blir det en trähandledare antingen på högra eller vänstra sidan. Vår trappa ses först i helikopterperspektiv, följd av exempel på gjutjärnsräcke och handledare. Båda dessa skall dock vara med mer medeltida känsla än dessa.

Trappan till vinden skall vi varsamt restaurera efter att vi gjort den till en del av salen genom att ta bort den enkla träväggen. De eksteg som behöver bytas blir av ny ek och konstruktionen förstärks något. En handledare lika den för nedre trappen monteras på murväggen. Bilderna nedan visar trappen idag. Allt trä behandlas med linolja.

Jag kan inte motstå att dela ytterligare en trappbild som på ett fint sätt visar några av historiens stora steg mellan åren 793 och 1793 och värt att notera att vårt hus byggdes vid det tionde steget uppifrån, runt åren då Columbus ”upptäckte” Amerika.

Vill minnas att bilden är från The Viking Museum på Kungliga Djurgården i Stockholm, ledsen att räcket döljer årtal på min bild.

Dagens episod med många små steg får avslutas med en bild av Stockholms troligen äldsta byggnad, min församlingskyrka, Bromma Kyrka och en tillönskan till alla läsare om ett

Gott Nytt År 2023

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!