Sista köksväggen färdig

Ett par dagars arbete med alla detaljer mellan dessa bilder!

Ett stort steg mot ett fungerande kök togs när vår installationstäta köksvägg blev klar.

Vi tog tidigt beslutet att koncentrera alla installationer med vatten och avlopp och viss el till husets mitt för att förenkla det logistiskt.  

Med vår ambition att skapa rum med tydlig medeltidskänsla för att verkligen uppleva en tidsresa när man bor i huset blev det också naturligt att dölja de nödvändiga moderna faciliteterna så mycket det går. Väggen är komplex vad gäller installationer men också konstruktionsmässigt, med våra amatörmått mätt. Vi valde att isolera och då framför allt av ljudskäl och fastnade till slut för hampa som lösning som är den vanligast förekommande förnybara isoleringen här nere.

Vi impregnerar den med Wood Bliss som är ger resistens mot såväl termiter som mögel och svampar samt brand. Det var för övrigt en intressant upplevelse att köra vår lilla bil fylld med en stor bal av hampa (Cannabis sativa) med dess karakteristiska lukt, hem från EcoMaison i Carcassonne. Säljaren försäkrade mig dock att denna variant var odlad för isolering och går inte att röka och polisen skulle inte bli förvånad om det blev kontroll!

Hemgjord distans av loppisinköpta metalldelar. Vi tillverkade fyra stycken.

För att undvika att isoleringen gick ända ned till golv byggde vi fyra små hållare av återanvända metalldelar för att slippa fuktvandring i händelse av läckage eller översvämning. Vattenrören till duschen fick sin kondensisolering och här ett av få tillfällen vi fått kapitulera vad gäller att endast använda naturmaterial. Denna isolering är av polyeten PE, som i och för sig är en tämligen snäll plast och sannolikt med hög återvinningsgrad även i framtiden.  

Sedan var det dags att tillverka, impregnera och montera kortlingar i Douglasgran. Dessa skall vara bas för IKEA-kökets väggskenor att hänga skåp och bänkar på.

Nu gick det inte längre att undvika att montera de mycket tunga men ur alla perspektiv hållbara väggskivorna Fermacell Power panel H2O. Svåra att flytta men väl på plats brandsäkra och fukttåliga samt vid både produktion och användning, miljösmarta.

Väggskivorna som väger runt 30 kg är otympliga men väl på plats, perfekta!

Efter att ha gjort genomföringar för fyra eldosor och uttag gällde det att få dem så rakt monterade som möjligt. Detta var i sig en stor utmaning med tanke på vikten och storleken och att huset inte har en enda rak vinkel. Men efter ganska mycket vedermöda var de båda på plats och kunde skruvas med specialskruvar, var 25:e cm. Nästa gång är det dags att montera köket.

Vi avrundar detta inlägg med två stämningsbilder från vårt kvarter och visst är känslan att det nästan lika kan vara år 1498 när man vandrar runt.           

Vårt hus blånande i kvällsmörkret, med terrassen uppe till höger.
Vänder man i gränden och går åt andra hållet möts man direkt av byns ”nya” slott från 1500-talet!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Kulturarv och stålreglar!

En före- efterbild på väggen från kökssidan!

Med den sydfranska canicule-hettan något avsvalnad kunde arbetet med vår installations-överfyllda mellanvägg fortsätta. Väggen som är konstruerad så sent som på 1900-talet av tegelplattor (parpaings) har ju redan tidigare fått såväl ett lager gobetis som underlag och sedan sin klassiskt vackra och fukthanterande medeltida tadelakt på badrumssidan. Vi har dock hela tiden oroats av väggens vekhet och med en tjocklek på endast cirka 50 mm är det uppenbart att vi måste sala på något på kökssidan för att kunna hänga köksskåp och köksbänkar. Den har dessutom ett otal genomföringar för installationer för el, vatten och avlopp m.m. som vi behöver utrymme för.  

Stålreglar levererade med vår lilla hyrda C3 som precis får plats på Rue de la Ville.

Vi har beslutat att på bottenvåningen endast använda murade ytor och konstruktioner för att säkra mot översvämningsskador och andra fuktskador. Risken för översvämning i husets höga läge härrör dock endast från möjliga hällregn av den nästan tropiska karaktär som börjar bli normalt i dessa klimatförändringstider. Detta ledde till beslutet att när vi nu behövde regla upp en tunn vägg så fick det bli stålreglar istället för fuktkänsliga träreglar.

Sagt och gjort iväg till bygghandeln M+ och inköp av stålreglar på dryga 2,5 meter som med nöd och näppe fraktades i vår lilla hyrda C3. Sen dags att konsultera YouTube i stålreglandets konst, som var ny för oss. Sedan inköp av en smart tång som knipsar ihop reglarna och på så sätt blir materialminimerande då inga skruvar behövs.

Vi fick börja med att gjuta en liten balk som bas för stålskelettet där vi direkt kunde försänka pluggar för (efter lite mätande) göra exakta borrhål i regeln och skruva fast. Samtidigt som vi lade mycket tid på att med laser rikta upp den nya väggdelen. Med inga lod- eller vågräta referenser är lasern verkligen en stor hjälp.  

Efter några timmar med framför allt mätning och otaliga kontroller med vattenpass och laser var så skelettet på plats och det blir nu dags att börja leta isolering. Vi funderade först på att lämna det förhållandevis lilla utrymmer oisolerat men fick rådet av vår granne i prästgården, att isolera för att undvika effekten av klanglåda och dessutom då med en vägg mot ett badrum.

Även om just stålreglar kanske inte är det yttersta beviset på vår strävan att restaurera så nära medeltida original som möjligt och med hållbara metoder, så är vi fortsatt mycket stolta över våra konsekventa val av samtliga material och tekniker ur dessa aspekter för övrigt.

Att vårda ett kulturarv från 1498 är ett uppfordrande ansvar men också magiskt roligt och inspirerande. Att dessutom göra det så att det kan fortsätta leva som ett fungerande hus i nutid ger det hela en extra dimension. Vårt mål är att när vi flyttar in och lever i huset skall det vara lite av en tidsresa var dag för oss och besökande vänner.

Något som är speciellt i fokus nu i september då kulturarvsdagarna pågår under ett antal veckor över hela Europa. I Frankrike sker det huvudsakligen denna helg och då med över 27 000 evenemang!

Vi avrundar denna episod med en bild som kanske om hundra år eller längre fram kan ge en lite svårtydd bild av vårt renoveringsarbete med alla de anteckningar vi gjort på väggen och som nu döljs för och bevaras för framtiden. Ännu en liten tidskapsel.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Från Nynäs Slott till hettan i Peyriac

Just anlända till Peyriac, via Toulouse (som välkomnade oss med 42 grader och en ”canicule” (eller extrem värmebölja till följd av klimatförändrat väder) så blir de första dagarna avsatta för planering då värmen gör det omöjligt att arbeta. Det finns dock vad jag förstår ingen max temperatur för att stoppa arbete i Frankrike men på en privat front är det ett lätt beslut att fatta.

Sista helgen innan vi åkte hit ned lydde vi ett råd från min äldste vän och besökte utställningen Hållbara Hus på Nynäs Slott. En liten men välgjord exposé över de tekniker och material vi kollektivt glömt bort under det senaste halvseklet men som är precis de vi som hållbara husrenoverare söker. Det var lite som att se vår favorithemsida ekobyggportalen.se i verkligheten.

En väl formulerad beskrivning av skillnaderna vill du läsa mer om hållbara fördelar se denna episod!

Genomgående för alla material och lösningar vi söker är bland annat att gå tillbaka till att låta våra hus andas igen och lämna tanken på täta hus och maskinell ventilation. På köpet får man ju då dessutom ett skönare inomhusklimat och slipper den uppsjö av icke nedbrytbara och i många fall toxiska kemikalier som vi annars översvämmas av i det moderna samhället.

Hållbar byggnation är naturligtvis mycket mer än så och det har vi under årens försökt beskriva vår ambition med i denna blogg. Botanisera gärna i gamla episoder med hjälp av sökfunktionen till höger.  

Insiktsfulla och inspirerande texter inte minst gladdes vi åt badrumstankarna som vi ju gjort vår Tadelaktversion av.

Besöket blev en fin bekräftelse på att vi tänkt rätt i så många av våra val i vårt projekt och dessutom gav det fina tips om bland annat isolering som blir aktuellt inte minst på vinden i vårt nya tak framöver. Missa inte denna utställning om du är intresserad av byggnadsvård!

En nyhet väl framme i vår by var att en av de gigantiska platanerna nere vid floden av säkerhetsskäl utsattas för hamling (èlagage eller èmondage som det verkar heta på franska).

Det måste ha känts speciellt för den av våra kommunanställda som satte sågen i detta uråldriga träd.

Nyhamlad platan
Place Bourguet med över 100 års tidsspann men samma plataner

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Vår medeltida dusch tar form

En påtaglig förändring efter en halv dags arbete.

Är medeltidsdusch en oxymoron eller har de funnits? Klart är att redan de gamla grekerna duschade men sen blev det nog mest bad på romartiden. Därefter rätt oklart men mer och mer forskning tyder på att medeltiden inte var så mörk och smutsig som vi ibland föreställer oss. Man badade nog en del i sjöar och floder samt på gemensamma badstugor.

I städerna var dock vattenkvaliteten och tillgången rätt dålig. Jag har inte sett några belägg för duschar förrän 1767 ty då patenterades den första mekaniska duschen av spismakaren William Feetham, som höll till i London i närheten av St Pauls.  

Publik dusch i Grekland för cirka 2600 år sedan.

Hursomhelst, vår ambition har varit att ta fram en modern hypereffektiv dusch med medeltida anstrykning och nu var det dags för montering av såväl duschgolv som duschset som tillsammans med våra fina tadelaktväggar, och framöver ett par välvda glasdörrar, kommer att utgöra duschen.

Lite intressant är ju att man i Frankrike kallar denna typ av installation ”douche a l’italienne” med referens till de gamla romarna! 

08.30 på morgonen var de båda bröderna från den lokala välrenommerade rörmokarfirman på plats och fortsatte det arbete som deras far påbörjat 2017 med att installera vårt nya avlopp i gjutjärn. Nu var det dags att ansluta till detta.

Först uppbilning för anslutning av den specialtunna avloppsbrunnen och redan då började man bli nervös för skador på våra fina tadelaktväggar. Värre blev det när vi insåg att vi behövde bila in spår i väggarna för att få receveuren på plats vattentätt. Men det gick fint och ganska snart hade vi ett fungerade duschgolv. Följande bildserie ger en överblick…

Sedan dags att montera duschsetet som vi valt ett svart för att slippa krom och dessutom fann det mer i stil med resten. Detta kan visa sig bli en arbetsintensiv lösning då vi lär få rengöra den ganska frekvent med vinäger, i dessa trakter med mycket kalk i vattnet. Efter ganska mycket letande hittade vi detta duschset som kommer från serien Ecosmart med en vattenförbrukning på 9 liter per minut. Detta att jämföra med en klassisk dusch som kan dra uppåt 20 liter minuten och en modern Europeisk som ligger runt 12 liter per minut.

Borrhammaren grep sig an tadelaktväggen för att göra hål för rören och jag höll andan. Men även hör gick det galant med tejp som skydd, start med liten borr och sedan ökande till större dimension. Med den eleganta lösningen att ha en dubbelvägg i köket så får vi ett ”schakt” med plats för all el och vatten. Lite klassiskt rörmokararbete och så var duschen på plats och inkopplad. Bilderna nedan visar utvecklingen…

De första vattendropparna strilade fint ned i golvbrunnen och från nu finns det helt klart en medeltida dusch, i all fall hos oss i Peyriac-Minervois.

Återstår att med lite råd från vår tadelaktmästare foga vattentätt i skarvarna samt lägga resterande klinker elegant mot den böjda fronten på duschgolvet.

Vi avrundar dagens episod med ett par bilder från vårt vinkooperativ med bland annat en leverans av tombuteljer som ger löften om ett och annat glas framöver.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Vår måttbeställda receveur har anlänt

Som vi berättat i en tidigare episod var utmaningen att hitta ett tillräckligt tunt (max 4 cm) duschgolv, en så kallad receveur. Detta för att slippa en tröskel in i duschen och samtidigt smidigt kunna ansluta till vårt nya avlopp som installerades för ett par år sedan.

Vårt just hämtade duschgolv, här från undersidan och med exakt borrat hål för avloppet.

Därutöver var ju kravet att hitta ett material som uppfyller våra hållbarhetskrav. Duschgolvsbranschen kryllar av mängder av syntetiska material med en cocktail av kemikalier och ibland kryddat med ett lager silverjoner som bakterieskydd. Allt detta vill vi naturligtvis slippa och dessutom hitta en lösning som harmonierar med våra tadelaktväggar och golvplattor och bidrar till att skapa den medeltida känsla vi söker. Svaret var sten.

Vi hittade ju till slut l’Atelier de la pierre ferroc i Carcassonne som gör allt i sten efter måttbeställning och efter ett antal mail och nu besök ritades till slut vår receveur upp i naturlig storlek på golvet i verkstaden och ett 30 mm tjockt stenblock i en vacker kalksten i en beige nyans valdes ut.

Stenplattan sågades till i rätt storlek och måtten för avlopp och fall ritades upp i dator så att slipmaskinerna med sina diamantklädda roterande enheter kunde börja sitt mödosamma arbete som tog ett antal timmar.

Nästan klar, bara slutslipning återstår. Dagen efter ringde vår vän Jerome och berättade att receveuren var klar att hämta.

Nu är den hämtad och står klar att installera i badrummet och bidra till känslan av ett medeltidsinspirerat badrum som vi så mycket strävar efter.

Vi avrundar dagens lilla episod i dessa påsktider med ett vackert fång påskliljor från hustruns trädgård i byn.

Glad Påsk!   

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Från Badens till vår terrass, noga övervakad av en get

Tillbaka i södra Frankrike så blev det rivstart med inköp av ett antal antika/begagnade tomettes för att slutföra golvet på terrassen och i det lilla rummet på bottenvåningen. Väl framme i den lilla byn Badens, hos säljaren, som jag hittat på Facebooks Marketplace, gick vi igenom runt 300 klinkers med det mått på 23 x 23 cm som jag sökte.

Efter ett intensivt borstande och kvalitetsgenomgång fann vi till slut 250 stycken av god kvalitet som vi bar ut på den gården framför huset för att sedan köras i min lilla bil i omgångar hem till Peyriac.

Ett 250 tal avborstade tomettes snyggt staplade på gården framför huset och resterande trasiga i hög bakom huset.

Det var då geten på ingressbilden dök upp och noga betraktade den konstige svensken som bar sten efter sten undrande varför jag inte gjorde något viktigt istället såsom att ge honom ett äpple.

250 tomettes lyckligt hemma efter fyra vändor med bilen för att hålla väl under maxlast.

Väl hemma i Peyriac blev det så dags att tvätta sig igenom det första 100 som dagen efter skulle användas för att lägga klart terrassens golv och sedan fortsätta med de 50 tal som kommer att behövas för att slutföra golvet i vårt lilla chambre på bottenvåningen. Rengöring med savon noir (såpa) kallt vatten och rotborste gör underverk ibland förstärkt med stålborste och spackel för de värsta fläckarna.

Ett digert arbete men som ger fint resultat.

Dessa tomettes är förvisso gamla men troligen bara tidigt 1900-tal. En gissning baserad på att de är förhållandevis standardiserade i storlek men troligen handslagna. Det är just blandningen av de rent antika och bara ”gamla” samt de olika färgskiftningarna i orange, gult och rött som gör de unika golven som man så ofta ser här nere i Le Sud. Som vi berättat om i tidigare episod är denna golvlösning perfekt, slitstark, sval och vacker.    

Så var det då dags nästa dag att slutföra terrassgolvet och Victor med kollega kom för att hjälpa till och fick snabbt på plats en ”chantier” (byggarbetsplats) på den lilla tvärgatan Rue St. Martin med en stor blandare, kalk, sand och redskap. Med en enkelt uppsatt lösning vinschades bruket upp hinkvis och arbetet kunde börja. På en dag hade de slutfört golvet och det återstår bara för mig att foga för att det skall vara klart och vattntätt.

Med snabbhet och precision lade Victor golvet som nu bara skall fogas.

Vi avrundar dagens epsiod med en bild som hommage till vår get ty det första jag mötte på Carrefour var ekologisk getmjölk i literförpackning. Getmjölk har tydligen en rad fördelar men låg fetthalt, mindre laktos, mer mineraler så kanske värd att prova.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Många små steg

Trappa från 1100-talet i Bromma Kyrka utanför Stockholm, fascinerande inspiration till denna episod.

Ytterligare ett år av vårt franska äventyr är till ända och många små men viktiga steg har tagits för att återställa vårt medeltida hus till beboeligt skick. Detta år har vi helt fokuserat på bottenvåningen med det tydliga målet att under 2023 kunna flytta in och bo i huset.

Årets mest läsa episod var en av flera om köksgolvet och självklart blev den mest lästa artikeln den som publicerades i Göteborgs-Posten på nyåret 2022

När jag häromdagen hade förmånen att av min vän Kyrkoherden i Bromma, få mig visad Stockholms och kanske Sveriges äldsta trappa, som återfinns i Bromma Kyrka, kom inspirationen och längtan efter att ta tag i våra trappor.

Till skillnad från denna trappa som är från 1100-talet (runt 400 år innan vårt hus byggdes) är våra trappor faktiskt av betydligt senare datum, den till vinden gissningsvis tidigt 1800-tal och trappan från bottenvåningen så sent som 50-tal. De utgör de få delar av husets konstruktion som inte är original och hur trapporna sett ut dessförinnan kan vi bara gissa oss till.   

Så många små steg har husets två trappor som vi berättat om i fyra artiklar under åren

Trapphuset på våning 1 då/nu, 2016

Trapphuset till vinden då/nu, 2016

Utgrävningen och stenen i trappen, 2017

Trappor i ett town house, 2020

Trappan från bottenvåningen skall vi troligen förse med klinkersteg och trappnosar i ek eller möjligen hela eksteg. Galleribilden nedan visar vår trappa längst till vänster som de ser ut idag samt två möjliga förebilder, (dock båda i lite ankommet skick men de ger en idé).

Trappan skall vidare förses med ett gjutjärnsräcke för den första halvmetern fram till nya badrumsväggen. Därefter blir det en trähandledare antingen på högra eller vänstra sidan. Vår trappa ses först i helikopterperspektiv, följd av exempel på gjutjärnsräcke och handledare. Båda dessa skall dock vara med mer medeltida känsla än dessa.

Trappan till vinden skall vi varsamt restaurera efter att vi gjort den till en del av salen genom att ta bort den enkla träväggen. De eksteg som behöver bytas blir av ny ek och konstruktionen förstärks något. En handledare lika den för nedre trappen monteras på murväggen. Bilderna nedan visar trappen idag. Allt trä behandlas med linolja.

Jag kan inte motstå att dela ytterligare en trappbild som på ett fint sätt visar några av historiens stora steg mellan åren 793 och 1793 och värt att notera att vårt hus byggdes vid det tionde steget uppifrån, runt åren då Columbus ”upptäckte” Amerika.

Vill minnas att bilden är från The Viking Museum på Kungliga Djurgården i Stockholm, ledsen att räcket döljer årtal på min bild.

Dagens episod med många små steg får avslutas med en bild av Stockholms troligen äldsta byggnad, min församlingskyrka, Bromma Kyrka och en tillönskan till alla läsare om ett

Gott Nytt År 2023

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Sista fogen i köket

Alla vi som renoverat och byggt om hus vet ju att just den sista listen eller fogen brukar vara den som aldrig blir färdig. Just därför känns det så bra att nu senast kunna konstatera att den sista av hundratals fogar är klar och vårt köksgolv består nu av 199 återanvända antika golvplattor. Många från vårt hus och några inköpta rengjorda hos vår leverantör i bergen norr om Avignon.

Vad gäller ålder och ursprung är de alla sannolikt lokalt producerade och gissningsvis från 1700-tal och framåt i en salig och underbart traditionsrik röra. Keramikklinker har tillverkats i trakten sedan romartiden.

De sista 22 plattorna (tomettes), fördelade över olika mer svåråtkomliga ställen satte jag nu förra veckan och fogade dem med kalkbruk. När jag fyllde den sista fogen med löst kalkbruk och jämnade den ut var det med stor tillfredsställelse.

Det var fem olika delar av golvet som av olika skäl inte blivit klara tidigare och i de flest fallen handlade det om ett antal tillskurna plattor för att få dem på plats.

I nedan exposéer ser vi de olika utmaningarna och deras slutresultat. Först ser vi den nisch mot lilla rummet som skall bli ett öppet skåp framöver.   

Nedan ser vi golvet inne i det skåp som uppstått när man under tidigt 1900-tal satte igen en gammal entrédörr och flyttade entrén till nuvarande plats, berdvid.

Och här en bildserie på de sista sju plattorna i golvet vid entrén från hallen, vilka vi tidigare inte kommit åt att sätta då väggskivor stått ivägen.

Processen lika var gång, mät upp och kapa till plattorna, blanda sättbruk i lagom konsistens (vi använder ett miljösmart hållbart specialbruk från Nature et Harmonie) , blötlägg plattorna, bruk på båda sidor som jämnas av med en fixkam ( Spatule crantée/peigne, på franska ), sätt plattan och väg av med vattenpass och torka av överskott av sättbruk. Låt härda ordentligt minst ett dygn

Foga dagen efter med löst kalkbruk (1 del kalk NHL 3,5 och 2 delar sand 0/2) som ”hälles i” med smal murslev och jämna av samt torka bort rester med blöt svamp. Låt härda ett antal timmar och sluttorka med ljummen 10 % vinägerlösning för att få bort sista rester av bruk på ovansidan. Ganska tidskrävande men inte så svårt när man väl kommit igång.  

En liten bit som saknades vid spiselfoten kräver samma process.
Och en platta som blivit utlämnad av andra skäl nu på plats.

Vi avrundar dagens episod med en bild på en utsökt lammlägg som fick avsluta en arbetsdag. Tillagad på vår bykrog Chez la Sosso.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Målet och vägen

Ett katedralbygge i full fart på medeltiden, bild från fransk skolaffisch från förra seklet. Skolmuseet i Carcassonne.

När vi funderar tillbaka på hösten 2015 när vi tillträdde vårt hus och den redan långa resa vi gjort under de senaste sju åren är det med en stor glädje och stolthet. Detta trots att vi fortsatt inte kan bo i huset – även om det närmar sig. De gamla katedralbyggena kunde sträcka sig över ett sekel så i det perspektivet är ju sju år blygsamt.

Vi brukar slarvigt säga att vi köpte en ruin och till delar är detta sant. Att taket omgående skulle totalrenoveras var självklart. Vår vän arkitekten sa det direkt till oss att alla ytskikt kommer ni att ta bort ned till väggmur och ekbjälkar, något vi inte insåg från början men som vartefter blev självklart och resulterade i hårt arbete och kubikmeter av ”gravat” att köra bort till återvinningen.

Ett exampel på förändring sedan 2015 är vår terrass som är på god väg att bli klar.

Arbete med att hitta rätt hantverkare som kan hållbart och historiskt byggande har varit omfattande och kul. På samma sätt har sökandet efter miljömässigt hållbara material, produkter och tekniker varit en oerhört lärorik resa för såväl oss, som de vi arbetat med.

Systemet med accompagnement där man arbetar ihop med en skicklig hantverkare har varit en framgångsfaktor och vi har lärt oss massor.

Ett annat exempel är ju hur vår skiss gjord i IKEAs program börjar ta form i köket.

Bland de förebilder vi har finns naturligtvis Guédelon, detta praktexempel på experimentell arkeologi i byggandet av ett befäst slott med medeltida originaltekniker. De har just gett ut en vackert illustrerad bok på 152 sidor om sitt projekt som pågått i 25 år och beräknas färdigt 2029. De har dessutom en kursverksamhet där man praktiskt kan delta i projektet.    

En annan förebild är det förtjusande och unga paret Anna och Philipp och deras projekt i Calvados med renoveringen av ett 1700-tals slott till hotellverksamhet och sitt hem. Allt lustfyllt beskrivet på deras egen YouTubekanal, How To Renovate A Chateau med gott om praktiska tips.

De har i dagarna valt att pausera sin gästverksamhet för att koncentrera sig på renoveringen (och de har bara hållit på i fyra år!) men kommer fortsatt publicera videos.    

Så tiden är en vän snarare än fiende då den ger oss möjlighet att förkovra oss i såväl husets och traktens historia såväl som medeltida byggnadstekniker.

Att vi inte har ett tvingande slutdatum har hela tiden varit befriande och vi har redan tidigare citerat Karin Boye med en strof ur hennes dikt I rörelse ur diktsamlingen Härdarna från 1927:

Nog finns det mål och mening i vår färd –

men det är vägen, som är mödan värd.

Tiden ger oss också möjligheten att i denna blogg dela med oss av erfarenheterna, hittills i 392 episoder på sammanlagt runt 120 tusen ord!

Något som redigerat och tillsammans med de tusentals bilder vi har tagit, en dag kanske skall bli en bok.


Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Ännu en dag i en murares liv

Det blir ganska många dagar med bättringsarbete av våra murade väggar och vi har berättat om det tidigare. Hittills har vi köksväggarna och badrummets väggar klara. Sist vi var nere och arbetade så fortsatte vi med lilla rummet på bottenvåningen. Vi har ju en klar bild av hur det skall se ut när det är klart men vägen dit består av dagar av murande.

En annan Stockholmsk murare, fast på medeltiden och dessutom mästare.

Det är klart man känner en samhörighet med de murare som under de 524 åren bidragit till vårt hus och med samma metoder (men troligen större skicklighet) som vi, arbetat metodiskt och på samma sätt med lokala material.

Verktyg och redskap klara för användning

Arbetet tar tid, i alla fall för en amatör så frimurare jag är, men är också kontemplativt och kreativt och inte minst ser man efter arbetsdagen ett tydligt bevis på resultat.  

Nogsamt handblandat kalkbruk för fogning och utjämning

Stenar som skall lämnas synliga markeras med ett kryss och väggen fuktas. Långsamt men säkert återtar väggen sin forna form och vi är noggranna med att bevara en organisk form som underlag för putsen.

När man så rört sig någon kvadrat framåt är det dags för paus och att drömma om hur den kommer se ut färdigputsad.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!