linolja

Med ett så pass omfattande projekt som detta är för oss, blir det viktigt att fira varje seger. Att nu fönstret i lilla kammaren på bottenvåningen, som vetter mot Rue St Martin, är färdigmålat är en liten milstolpe på vägen till vårt medeltida drömhus här i Sydfrankrike,

Detta fönster som sannolikt är från 50-talet eller däromkring är utan tvivel det mest moderna fönster vi har i huset men inte desto mindre är det ett fantastiskt ljusinsläpp i vårt lilla chambre på bottenvåningen.

Hustrun kastade sig över detta projekt första arbetsdagen vid vårt senaste besök efter att vi under helgen haft förmånen att visa några av våra bästa vänner på besök från Sverige vårt paradis här i Peyriac. De fortsatte därefter till sitt paradis vid Atlantkusten några timmar från oss.

*Lagning av den enda sprickan på det runt 70 år gamla fönstret.*

Fönstret som är tillverkat av ypperlig träråvara av en skicklig menuisier är stort och mycket stabilt. Vi hängde av det och slipningen tog fart, Sedan köpegenomgången vet vi att detta inte var ett blymålat fönster så vanlig andningsmask var nog. Slipning ned till jämn räcker men även detta krävde sin kvinna, med alla de profiler som fönstret har.

Vidare bortmontering och noga uppmärkning av spanjoletten med alla dess fästen. Därefter dags att måla spanjoletten med en mattsvart vattenbaserad färg med mycket bra miljöprestanda (om än ej miljömärkt) vilket kunde ske i två omgångar med sex timmars mellantid.

Maskning med tejp och dags för grundmålning med vår hållbara vita grundfärg efter fixeringen av flisas som brutits loss.

Därefter följde två strykningar med vår blå linoljefärg vi också använt till vårt betydligt äldre köksfönster tidigare och som inspirerats av den kulör Montagnes Noires antar varje kvällning.

Med 24 timmars torktid mellan varje ”couche” tog detta några dagar men bra grundarbete är A och O för fint resultat.

*Precis den yta vi önskar tydligt handmålat och vacker struktur.*

Nu dags att hänga upp fönstren och njuta av ännu ett delprojekt klart! Dagen kunde sedan avslutas med en löksoppa på vår favoritrestaurang i La Cité i Carcassonne L’Ostal des Troubadours som varit krog sedan 1200-talet enligt sägen.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

*Köksfönstret inifrån med den charmiga låsanordningen, totalrenoverat. Fönstersmygen kommer bli träpanel.*

Ja, våra icke svenskspråkiga läsare får ursäkta den dåliga ordvitsen (blott=endast och blått=färgen uttalas lika på svenska) men efter allt arbete vi under åren lagt ned på vårt köksfönster är det ett gott exempel på vår ambition att bevara.

Fönstret som sannolikt inte är mer än dryga 100 år, möjligen från sent 1800-tal, beslöt vi på ett tidigt stadium att spara trots att det var husets största blykälla. Dels för den charmiga låsanordningen och det antika munblåsta fönsterglaset men också för att vi i ny forskning lärt att englasfönster plus tät fönsterlucka ger bra energivärde.

Nu är det ju bara det där att man skall välja kulör på färgen och med två starka viljor och dessutom med olika färgseende är detta en källa till förhandling mellan hustrun och undertecknad. Vi var nog rätta eniga om blått och för mig är det en blå nyans man vissa kvällar ser när man tittar mot vår blånande bergskedja, Montagne Noir, så svart den heter.

*Blott en blånande bergskedja som dessutom är en utlöpare av Centralmassivet, Montagne Noir.*

Sagt och gjort iväg till EcoMaison, en väl försedd byggmaterialbutik i Carcassonne med uteslutande hållbara produkter. Döm om bådas vår förvåning när vi efter en knapp timme med de uthålliga fransmännens hjälp, enats inte bara om färgen på våra fönster och fönsterluckor utan även om en brun kulör för mindre snickerier inomhus.

*EcoMaison med brett utbud av hållbara produkter försåg oss med ekologiska färgen Natura.*

Nu var det så till slut dags att måla efter renovering och renskrapning från flera lager av blyfärg och kittning, allt beskrivit i en egen episod.

Hustrun tog sig an detta ganska omfattande jobb. Fönstrens åldriga gångjärn har vi inte lyckats lista ut hur man hänger av så det blev att måla ”in situ” vilket ju alltid blir lite krångligare.

Efter nogsam tejpning (34 tejpremsor till de åtta glasens båda sidor), först ett lager Natura grundfärg för fäste och utjämning av underlaget som ju var påverkat av tidens tand och mycket skrapning.

*34 tejpremsor på plats och grundmålningen kan börja!*

Sedan efter ett dygns torktid med julivärmen som hjälp, dags för ett första lager av vår fina blå nyans. Återigen torktid ett dygn och sedan ett andra täckande lager blått.

Nu återstår bara att sätta fönsterlister av lin för täthet och energibesparing samt fönstertvätt!

*Blytyngt fönster 2015 att jämföra med Naturafärgat blått 2022, sakta men säkert återuppstår vårt hus.*

Vi avrundar dagens episod med bilder från vårt (välförtjänta) deltagande i det lokala vinkooperativets fest efter arbetsdagen där vi njöt grillat kött, Aligot de l’Aubrac och Chateau Peyriac i magnumbuteljer! Aligot är ett ostblandat potatismos som på medeltiden var klassisk mat för pilgrimer på deras väg från norra Europa till St Jaques de Compostelle. Rätten kommer i denna variant från Aubrac cirka tre timmar norr om oss i Centralmassivet.