Ja det känns faktiskt så och denna gång i ett grönskande (efter veckor av regn) men nu mycket hett Peyriac som dag efter dag ser en termometer som visar på över 35 grader.

Druvorna ser ut att må utmärkt efter allt regn

Nu bor vi in oss i vårt fina grannhus som vi hyrt för ett halvår framåt (ja, du som vill komma ner och hjälpa oss att bygga nu finns det sovplats när vi är här).

Första frukost serverad – men ännu inget bord

Annars är allt sig likt härnere och ganska snabbt kommer man in i den lite sydfranska lunken. Itsället för att jobba så startade vi idag med en utflykt till den fina konstgjorda insjön Lac de Jouarres och tog oss ett bad men snart så börjar allvaret!

Blomsterprakten är enorm!

Som vi berättat i tidigare episoder har vi lag ned ganska mycket tankeverksamhet och arbete för att återställa våra medeltida takbjälkar till sin forna glans.

Vi började med att riva det tråkiga innertaket av fransk gissningsvis 50-tals modell och fortsatte med att rengöra genom den unika tekniken sodablästring.

Därpå en impregnering med ekologisk skyddsvätska som är verksam mot såväl svamp och mögel som termiter (det finns sådana i vår by och bland annat har prästgården drabbats).

Sen var det då dags att laga större sprickor med hjälp av klassisk ”träfylla” som vi blandade av sågspån (som blev över när vi sågade upp lister till takkasetterna) med äkta benlim från Skansen.

Med listerna på plats var det så dags att sätta in snedställda plattor (closoirs) vid vägganslutningen som vi sett att man gjort i taket i salen en trappa upp.

Förebild från museet i Limoux där de snedställda closoirs syns.

Grundmålningen tog fart och efter två lager ser det ganska bra ut men vi kände ändå att en ytterligare förbättring som skulle ge optimalt slutresultat var om vi kunde hitta ett ekologiskt spackel för att fylla ut de mindre håligheterna i ytträet på ekbjälkarna. Dessa kan se ganska ankomna ut på vissa ställen men så fort man sågar i en gammal medeltida ekbjälke blir man påmind om att bara någon halv centimeter in i träet är det hårt som stål.

Alltså dags att leta efter ett bra ekologikst spackel och efter lite surfande dök vi på Färgriket och hittade deras gipsbaserade Fin- och strukturspackel som nu är inköpt och nu packas ned i bagaget när vi nästa vecka anträder färden till Sydfrankrike. Med en ytspackling på de mest heterogena delarna hoppas vi att helhetsintrycket av våra bjälkar när de är färdigmålade med ekkulör av äggoljetempera kommer att se som nya, förlåt gamla ut!

Obs! husifrankrike.com arbetar ej med produktplacering och allt vi rekommenderar gör vi för att vi själva funnit det vara bra produkter.

Inte minst för oss som hängivna renoverare. ”Då och nu” har för oss två spår, dels vår kontinuerliga jakt på husets historia från sekelskiftet 1500 till idag och dels en av husifrankrike.com huvudrubriker ”Om Huset” där vi sedan början haft ”då och nu” beskrivningar med bilder av var och ett av husets snart åtta rum och samt den nya terrassen och vår lilla gård.

Det är nu (juni 2018) hög tid att uppdatera dessa vilket kommer att ske i en serie episoder med början med denna.  Och visst har förändringen varit slående, efter nära två år av destruktionsfas är vi nu i konstruktionsfas med grundinfrastruktur i form av vatten, avlopp och el på plats.

Vi kommer i dessa episoder att ge en översikt av utvecklingen per rum och koppla till de relevanta tidigare inläggen där arbetet beskrivs i detalj.

Låt oss börja med köket där vi kommit längst. Golvet är nygjutet och är nu i samma nivå på hela bottenplanet, de första stegen med grundmålning av det återställda original kökstaket är klart och vatten och avlopp framdraget. El från tre olika säkringar är framdragen och skall nu fällas in i väggar.

Så kanske kan man säga att vi kommit mer än halvvägs i just detta rum.

DÅ – 2015:

NU – 2018:

Historiskt vet vi att detta är ett av husets äldsta rum dels för att det ligger i bottenplan men också för att våra en av två dendrokronoligidateringar av takbjälkarna visar (med viss osäkerhet) på ett troligt fällningsår precis före 1500.

Till Om Huset (scrolla sedan nedåt och kilcka på Köket)

Vid vårt senaste besök nere i Aude tog vi ledigt från byggarbetet en eftermiddag och svängde iväg mot Capestang och dess imponerande kyrka St Etienne.

Dåtida målning av detta Guds underverk mitt ute på landet

Capestang är en by ungefär dubbel så stor som vår men också denna med en händelserik historia från romartiden och framåt.  Capestang var sommarställe för ärkebiskopen i Narbonne som här byggde ett befäst palats men också byggde vidare på byns urgamla kyrka som har rötterna i en äldre kultplats men varit kristen kyrka sedan 900-talet.

Kyrkan är lika imponerande idag på 2000-talet

Inte för en sekund blir man förvånad att den lokale bonden som på medeltiden närmade sig denna enorma byggnad insåg att den inte kunde vara skapad av mänsklig hand alena, utan att Gud bör ha haft ett finger med i spelet. Det må vara hur det vill med det men väl därinne är det lätt att bli lika överväldigad som den medeltida bonden och bara tyst och andäktigt betrakta härligheten.

Återigen blir man påmind om den enorma mängd av unika och intressanta historiska platser vi har i vår närmaste omgivning.

Den historiska bakgrunden till biskopens sommarstuga

Ingången som den ser ut idag