Så här i mellandagarna efter en underbar jul med familjen är det kul att planera för vårt äventyr i Frankrike och fundera kring inredningen av köket, men mer om det i senare episod.

Hustru och dotter djupt försjunkna i medeltida köksplanering

Men innan det är dags för inredning skall samtliga väggar i köket färdigställas och det innebär att de stenar och stockar i den murade väggen som vi väljer att bevara synliga skall lämnas oputsade men väl rengjorda och påminna oss om den imponerande storleken och tyngden i våra murade väggar.

Det gäller att välja ut stora stenar med snygg yta.

Efter att ha putsat noggrant runt en sten vi valt skall förbli synlig så att putsen ligger i liv med stenytan och den känns som en naturlig del av väggen låter man putsen torka.

Dagen efter borstar man bort överflödiga putsrester med en stålborste så att stenens yta blir ren och fin.

Sedan är det dags att med en tvättsvamp torka rent den synliga stenytan med en blandning av ljummet vatten och en tiondel (10 %) ekologisk vitvinsvinäger. Syran i vinägern neutraliserar och tar bort de kraftigt basiska kalkbruksresterna.

De träöverstycken som vi väljer att bevara synliga maskar man av noggrant och målar när putsen kring dem torkat.

Det slutliga resultatet som förhoppningsvis skall bestå i hundra år eller mer blir både medeltida och tidlöst.

Det blir ju perfekt att runda av denna episod men en bild på tre synliga stenar i vår vägg som ju också råkar vara vår bys vapen.

 

 

Vårt projekt har tydliga hållbarhetsförtecken och som framgått av tidigare episoder gäller det såväl restaureringen som senare uthyrningsverksamheten. I korthet vill vi bidra med ett testlaboratorium för hållbar turism i Frankrike.

Vid materialval är prioriteringen lätt, inga plaster, bara metaller som är vanligt förekommande i naturen, så lite kemikalier som möjligt och endast de snabbt nedbrytbara, bara trä från hållbara bestånd och all detta tillverkat på ett socialt hållbart sätt och med så kort transporter som möjligt.

När det gäller inredning och utrustning så väljer vi i första hand att köpa begagnat och återanvända saker men när vi köper nytt blir det miljömärkt med EU-Blomman, Svanen och FSC. Hittar vi inget som uppfyller ovanstående blir IKEA den sista lösningen. Förvisso inte ett helt hållbart företag men ett som tagit ett stort antal steg år rätt håll och fortsätter att så göra.

Information om IKEAs hållbarhetsarbete i praktiken

Och som svensk är det inte utan stolthet man besöker sitt närmsta IKEA, i vårt fall i Montpellier. Och visst känns det som man är i Älmhult eller Kungens Kurva när man promenerar förbi Bokhyllan Billy som man känt längre än hustrun.

En ytterligare fördel är att produktnumren är desamma på de flesta artiklar i Frankrike och Sverige och att IKEA KÖK i Stockholms City erbjudit oss hjälp även om vi köper grejorna i Frankrike.

Senast vi var där fick inköpen inskränka sig till en skohylla för vårt hyrda grannhus i Peyriac och en madrass men mer lär det bli.

Denna episod avslutas med den klassiska korven för en billig penning!

Hustrun och jag har länge haft lite skiftande förhållande till den ganska stora spis med spiskåpa som finns mitt på den västra köksväggen men efter lite eftertanke och råd av vår acompagnatrice så har vi nog hittat en lösning. En sann svensk lösning då vi går halva vägen var vad gäller storleken.

Vi kommer att skära av hälften av de pelare i tegel som bär upp kåpan och sedan göra en anslutning med tydlig medeltidsinspiration. Första alternativet var efter en förebild vi hittat på Wikipedia som är snygg och tidsenlig men sen stod jag och tog en paus utanför huset och plötsligt föll blicken på gavelns konsol (Encorbellement kan man läsa att den heter i denna fina lilla ordlista över medeltida byggnadstermer) vars profil blir perfekt.

Den visade sig också märkligt nog följa de moderna tegelstenarnas kantlinje på ett par ställen på spiskåpan.

I och med att vi tar bort så mycket stödmur har vi bedömt att det blir nödvändigt med en metallram i nederkanten av kåpan så en gammal L-balk i järn vi sparat från rivningen kapades snabbt upp i rätta längder och skall inom kort iväg till bysmeden för att bli en på millimetern perfekt förstärkningsram.  Eftersom kåpan har ett stort antal vinklar kommer jag att göra en 3D modell i en bit återanvänd papp eller liknande så att vi har en mall som passar exakt och som gör att järnramen kommer att ligga an åt alla fyra håll och kunna skruvas fast i teglet inifrån kåpan.

Spisstädning på gång!

Rengöring ja, det var nog inte bara spisen som murades på 50-talet utan då skedde nog den senaste rengöringen misstänker jag. Ett centimeter tjockt lager av fett sot gick att skrapa bort manuellt för att sedan tvätta med vatten och miljömärkt diskmedel. Sen eftersköljning med vatten och låta torka.

Fick vidare tipset att efter rengöring, måla innandömet på den gamla öppna spisen med ett spärrskikt som gör att det feta sotet inte sedan slår igenom gobetisen och putsen och missfärgar den nya väggytan.

Så var det då dags för det ekologiska spärrskiktet som består av ett rågummi granulat som kallas gum lac vilket blandas med 24 % städalkohol (som finns i varje välsorterad fransk butik) och får stå att lösa upp ett dygn. Rör gärna om med jämna mellanrum.

Dagen efter var det bara att stryka på detta och vips var tätskiktet på plats.

Nästa sejour blir det dags att ta fram kapen och modellera fram medeltiden och sätta fast metallramen och sedan gobetissa, jag kan knappast bärga mig!

Kanske kan det vara intressant med en bild på spisen som den såg ut när vi köpte huset för några år sedan…

Kök med spis i juli 2015 innan städning och rivning.