Efter frukost på terrassen var det dags för en tour runt Aude med loppmarknad i Azille, medeltidshantverk på klostret Abbaye de Fontefroid och till sist en spännande utställning om målade medeltidstak i Lagrasse.
Azille är en söt liten grannby till Peyriac-Minervois där huvudgatan med jämna mellanrum fylls av en några hundra meter lång vide-grenier med ett varierande och spännande utbud. Loppistraditionen är lång och väl inarbetad i Frankrike och utbudet ofta av god kvalitet till bra priser. Självklart finns här också rena skräpmarknader men det får man överse med och glädjas när man hittar de rätta. Dagens fynd blev fem stora kaffekoppar med fat och gräddkanna i gott skick och av samma servis som tallrikarna vi köpte förra gången, en servis som heter Violette och verkar vara stapelvara från 50- eller 60-talet. Blomman viol som har figurerat redan i den grekiska mytologin är också ett vanligt franskt flicknamn sedan medeltiden.
Abbaye de Fontefroid är ett stort klassiskt Cistercienserkloster som köptes och renoverades kärleksfullt i början av förra seklet av Gustave Fayet som var vän med Gaugin och många andra kända franska konstnärer. Detta har resulterat i att klostret idag inte bara har en fantastisk trädgård med ett omfattande Rosarium utan också ett brett kulturutbud med konserter och konstutställningar utöver sin självklara och fascinerande 1000-åriga historia som kloster.
Denna helg var det uppvisning av falkenerare och medeltida hantverk. Att se jaktfalkarna fånga byte i luften (köttbitar som falkeneraren kastade upp) var fascinerande och har inte min franska spelat mig ett spratt berättade chefsfalkeneraren att de kan komma upp i hastigheter på 400 km/h när de dyker och är med det världen snabbaste djur. Hur kul dessa fåglar i fångenskap tycker att resten av livet är, kan man ju verkligen fråga sig men just när de jagar verkade de motiverade. Denna jaktform var på medeltiden och framåt, vanligt förekommande men förbehållen adeln eftersom falkarna flög så högt och med det kom så nära Gud och då kunde ju inte vanligt folk få ägna sig åt detta.
Hantverkstälten gav lite prov på medeltida matlagning, ullspinning, kalligrafi, svarvning och färgning. En trevlig tillställning men aningen förvånande att ett flertal stånd tog paus för siesta och lunch mitt i det hela, när det var över 1000 besökare där och det hela var öppet i några timmar bara!
Raskt vidare till Lagrasse. En större by som utsetts till en av Frankrikes vackraste, vid flera tillfällen. Lagrasse delas mitt itu av floden l’Orbieu och ligger vid foten av Pyrenéerna. I anslutning till deras turistinformation har man sedan ett drygt år en permanent utställning om medeltida målade tak i regionen. Detta var ju mumma för oss som är lyckliga ägare till två tidstypiska medeltida bjälklagstak som vi just frilagt. I nedan kabaré av bilder ser ni lite av all den inspiration som välde över oss och som vi nu bearbetar för att komma fram till hur våra tak skall målas. Till detta skall man lägga att i juli kommer medeltidsarkeologerna och tittar närmare på våra tak för att säkra spår av äldre befintliga målningar och åldersbestämma dessa närmare.




Väl hemma i Peyriac-Minervois var vi bjudna på ett glas till våra australiensiska grannar på Rue de la ville på med en ömsesidig husvisning. En kväll som visade sig bli hur trevlig som helst och gav ”ett glas” en ny innebörd ty vi fick tilltugg, tårta och lokalt mousserande också!
Dessutom gav kvällen oss ytterligare en ny vän och granne, en engelsman som bott i byn i 15 år och också var gäst denna underbara kväll. Det hela slutade med bisamråttespotting (utter spotting) vid floden l’Argent Doubble!
Sedan några veckor har det nämligen ryktats att det bor uttrar i vår flod och att de kommer fram vi 9-tiden så på slaget 9.00 stod vi där hela gänget, australiensare, en britt, en finne och en svensk och väntade! Och bara efter någon minut kom en söt liten varelse simmande som de kallade ”otter” både på både brittisk och australisk engelska medan hustrun hävdade att det år en bisamråtta. Jag skall fråga min gode väns dotter som doktorerar på iller i veckan, vad det egentligen är.
Jag vet ej om det är omgivningen eller vädret eller vad det är, men vi konstaterade alla att kvällar som denna när man träffar likasinnade med liknande justa värderingar och liknande intressen men från olika platser på vår glob blir man aningen positivare och får känslan att vi kan få en fin framtid på den här planeten.
Själv tog jag mig an tre av köksväggarna som förvisso inte avslöjade lika vackra konstruktioner. Merparten av det frilagda var cementerad vägg som troligen tillkommit vid en restauration under 1900-talet med också ett antal stråk med riktig fin stenmur uppenbarade sig och alla tre väggarna är ju innerst inne från 1500-talet eller ännu äldre. Så fort man stöter på cement blir det lite av en besvikelse för en medeltidsrestaurerare då cement till skillnad från kalkbruk ofta ger upphov till fuktproblem och dessutom är i princip omöjligt att knacka bort för hand. Men å andra sidan kan det utgöra en stabil bas att putsa över så är det bara rätt form på väggen så kan det fungera.
Fyra rundor till la Déchetterie idag med totalt säkert mer än 500 kg gravats, det blir stora mängder och många kilo när man knackar ner ytskikt.
Lyckliga ägare till vår nya grovdammsugare kunde vi inte låta bli att städa lite även på denna våning och bottenvåningen även om det är ganska meningslöst när vi skall börja hugga bort puts från väggarna imorgon. Men bara känslan av ett städat rum om än med lite förtecken av ruin ger ett tydligt hopp om att här kommer man att kunna bo.
Dagen avrundades med en drink vid poolsidan hemma på Maison de Margot tillsammans med vår fantastiska mäklare, hennes trevlige make och vår värd på stället. En riktigt trevlig kväll med där man ibland började känna sig nästan fransk och för varje minut lärde mer om detta spännande land och dess människor.
Sist tog hustrun och jag en sen kvällspromenad i ett magiskt ljust och 22 grader varmt Peyriac trots att klockan redan var 23.00. Till sist kan jag inte undanhålla er bilden tagen tidigare på dagen av två ”turturduvor” på taket till vår romanska kyrka med anor från 900-talet.
Under den tapet som var klistrad i taket dolde sig en schablonmålad figur som vi förevigat för att eventuellt kunna använda som mönster i något sammanhang.
Vi kom nästa ända fram enligt plan idag, jag rev 80 % av innertaket och hustrun storstädade vinden så att det nästan blivit beboeligt direkt. De urgamla ekplankorna återtog sin ljusbruna färg och luften var helt plötsligt inte längre bemängd av damm.
Precis som vid vår senaste arbetsvecka blir det dagliga dagboksanteckningar med start idag och sju dagar framåt. På att göra listan denna gång förutom att slutföra rivning och pickering av väggar står också att inköpa grovdammsugare och nogsamt städa ur vindsvåningen med en liten tanke att kanske bo där vid nästa besök i juli.
För en blygsam summa fick vi den första viktiga basen till köket i vårt hus en hel servis med hel- och halvtallrikar i dussinet var samt uppläggningsfat, såssnipor och mycket annat.
Lite extra värde var det att servisen använts i denna fina lunchrestaurang och framförallt att vi inte behövde köpa något nyproducerat. Sen kan man möjligen invända att det är aningen irrationellt att köpa servisen innan man ens köpt köket men så kan det bli när man köper efter tillgång med mål att återanvända.
I juli skall vi ju få finbesök av våra medeltidsarkeologer och då skall hela interiören vara avklädd ned till grundkonstruktionen (utom en kvadratmeter per vägg som vi lämnar för att analysera ytskikten bakåt i tiden).
Ostal går att härleda till hostel, alltså värdshus och 







Om man inte bara vill svalka sig och doppa tårna i vår kristallklara lokala flod l’Argent Double är vår lilla by Peyriac-Minervois lyckligt lottad som blivit platsen för en av regionens nyaste och mest påkostade badanläggningar,
38 minuter med cykel (eller 17 minuter med bil) rakt österut ligger den fina lilla sjön Lac de Jouarres. Den är från början en konstgjord bevattningsdamm på 100 hektar som utvecklats till en badsjö med vattensporter och restauration.
Och så förstås…