Sedan köpet har vi skämtat om att vi i något hålrum säkert kommer att hitta Katarernas skatt (det som vissa tror är den Heliga Graalen) och redan nu har vi funnit vår skatt. Vid sidan av att vi hittade 1,50 euro på gårdstaket när vi började riva detta så fann vi en verklig skatt igår när vi öppnade upp väggen i salen en trappa upp och hittade det igenmurade fönstret som syns på utsidan av gaveln.

Detta fönster med sin konstnärligt utformade ”arc en accolade” i fasaden, har vi hela tiden haft ambitionen att öppna upp och det är något som STAP, bygglovsmyndigheten, i princip sagt ja till, givet att vi sätter in ett tidstypiskt fönster.

Både vi och vår kunnige rådgivare från APEX hade räknat ut att fönstret troligen inte var öppningsbart eftersom om man mätte från utsidan så skulle yttermuren täcka halva fönstret på insidan vilket ju skulle vara en missräkning! Nåväl när så vår vän från APEX kastade sig över innerväggen uppbyggd av 2,5 cm tjocka tegelplattor och fick upp ett hål stort nog att titta in genom såg vi för första gången vårt medeltida fönster från insidan. Glädjen och överraskningen blev stor när vi kunde konstatera att ytterväggen böjde av utåt och fönstret var fullt tillgängligt och dessutom med en elegant liten nisch med en hylla nere till höger.

Dessutom visade sig resterna av en stenspröjs på den övre delen av fönsteröppningen. Det var ganska lätt att ta beslutet att detta skall vi återställa till att bli en ”ikon” för vårt fina franska hus även om detta kan komma att bli en ganska kostsam resa.

”Arc en accolade”, överstycke med falskt valv, uthugget eller mönsterskuret i sten är väl representerade i slutet av medeltiden och ”det finns flera avbildningar av en tidig variant från 1460 i boken om turneringar av kung René”. Mönsterskurna varianter av samma typ förekommer in i mitten av 1500-talet.
Källa: “Le castrum de Peyriac Minervois” av Frédéric LOPPE et al