Snabb frukost och med raska steg på väg till huset för att blanda första tråget kalkbruk hejdas jag av vår nyfunne brittiske vän som är vänlig nog att bjuda in mig på en tur runt i sitt hus. Ett hus som han pietetsfull renoverat med lokal charm. Dessutom köpte han grannhuset för att få lite mer space och det har han verkligen fått. Hans berättar att hans femåriga barnbarn kommer på besök inom kort och jag har svårt att tänka mig en mer spännande omgivning för en unge att utforska. Bakom varje dörr en ny överraskning och en våning till. Med två av rummen inredda mer eller mindre, som verkstäder kan min nye vän ta upp kampen med lokala byggmarknaden, Mr Bricolage, om bredd på innehav och utbud av byggrejor.

Än mer inspirerade av detta och framme vid huset så kan jag börja blanda bruk efter att ha hämtat vatten i floden så som byggare gjort här i tusentals år. Idag skall jag rekonstruktionsmura en liten bit av korsvirkesväggen i salen på plan 1.

Korsvirkesväggarna har troligen ursprungligen (lite beroende på byggåret som ännu ej fastställts) varit fyllda med lera men senare på 1500-talet, och kanske av brandskäl, ersatts med stenmur. När hustrun pickerade denna vägg kunde hon konstatera att det övre högra hörnet var i dåligt skick och att man mer eller mindre kunde se rakt ut genom väggen och att bruket mellan stenarna var löst i ett område stort som ett halvt A3.

Vår förnämliga stege med avsats för stenar, vattenhink och bruk åkte upp och jag kunde plocka bort de lösa stenarna och soppa rent från rester av bruk och damm tills vi hade ett hål omgärdat av korsvirkesstockarna och med en bas av stabil mur.

NU! Skulle jag för första gången börja rekonstruktionsmura (ja visst har vi tidigare murat fast med golvbjälkarna i lilla rummet men det var mer av ett större arbete och byggnation) och igen gällde det att försöka komma ihåg vad man lärt sig: En mur skall hålla även utan bruket, bruket skall inte vara för torrt och inte för blött, det gäller att kasta med den rätta snärten så att det fastnar (och inte minst når in i fogarna). Man börjar med att blöta de omgivande stenarna och stockarna och bottnar med bruk för att sedan lägga stenarna i ett snyggt förband lite omlott och avslutar med att kasta på bruk så att det fyller ut fogarna. Sen efterdrar och trycker man fogarna med en smalare murslev och borstar det hela lätt. Dagen efter, men inte senare, borstar man rent de synliga stenarna från det nu torkade bruket så att man har synliga rena stenar och jämna snygga fogar. Sen kan man välja att putsa ytterligare ett lager men det är mer kosmetiskt och det får bli en annan gång.

Men, gick det så här då? Ja nästan faktiskt, och efter några svordomar och mycket svett var hålet lagat och det ser helt OK och stabilt ut på insidan, Yttersidan kan vi inte komma åt förrän arbetet med terassen skall bli av och först då kan man fixa fogar och putsa den delen av lagningen också.

Arbetsdagen var över redan 13.00 då vi lämnade Peyriac-Minervois och vår värd på Maison de Margot för att åka till Carcassonne och fira 29-årig bröllopsdag.