Klockan 9.00 exakt som de svenskar vi är, stod vi på plats utanför Foyer Municipal vilket är lite grann som Folkets Hus och finns i alla franska kommuner. Vår Foyer Municipal färdigställdes på 30-talet efter ombyggnation av en tidigare vinlada och har sedan dess tjänat som festlokal, biograf, samlingslokal och mycket annat.

Det hade redan samlats ett antal bybor under ledning av kommunens ungdomsfullmäktige. En nytänkande institution som är en parallellorganisation till det ordinarie kommunalfullmäktige med uppgiften att ge ungas perspektiv på de kommunala frågorna men också att engagera ungdomar i lokalpolitikern.

Vi möttes direkt av vår vän fastighetsmäklaren som sedan köpet förblivit en toppenkontakt och hjälpt oss på olika sätt. Hon är också den som i kommunfullmäktige är den ansvariga för ungdomsrådet.

Sagt och gjort efter ett officiellt inledningstal av en av ungdomarna delades vi in i grupper var och en med en av ungdomarna som ledare och en vuxen som ansvarig för säkerheten.

Försedda med varselväst vänligen sponsrad av varuhuskedjan Leclerc (som väl annars inte framstår som någon ledare inom hållbarhet) och en sopsäck och en ”sac jaune” (förpackningsåtervinningssäck) travade vi iväg i vår grupp som fått området norr om floden l’Argent double fram till begravningsplatsen.

Återigen blir man varse det faktum att nästan allt skräp man hittar längs vägarna är plast. Plast i alla dess former men där det som fortfarande håller ihop i form av flaskor eller delar av bilar eller förpackningar är någorlunda lätt att plocka upp men det som redan blivit molekylärt skräp är spritt i naturen och ej längre möjligt att få bort.

Den andra stora produkten är tomma cigarettpaket med plastfolie runt. Det förefaller som ett otal rökare har oturen att tappa dessa ut genom bilfönstret.

Det var fantastiskt att se allas engagemang och inte minst barnen och ungdomarna som också hade en påfallande bra kunskap och insikt i vårt beroende av en natur i harmoni med och överordnad samhället.

Efter väl förrättat värv som avslutades med en extra runda i den nu helt uttorkade flodbanken (där vi hittade ett och annat att återvinna) så var det dags att köra bort fynden.

Och sedan för oss alla att njuta en lunchbuffé ned charkuterier från den lokala slaktaren Dos Santos ackompanjerad av traktens förträffliga vin, denna gång i form av Château Pautard.

Som omväxling ägnade vi eftermiddagen åt att städa i huset. Efter rivning och byggnation av terrassen var behovet att städa undan påtagligt och det faktum att jag också påbörjat rivningen av duschen på plan 1 gjorde behovet än större.

Men efter fyra timmar av svettig städning hade vi ett 10 tal storsäckar fulla med olika fraktioner som på måndag skall till återvinningen.