Med vår nya dörröppning till köket färdig så blev nästa steg att mura igen den gamla för att där sedan göra plats för duschhörna på ena sidan och kylskåpet på den andra.

Dörr som skall muras igen, på golvet ritat dusch (hörnet), handfat och tvättmaskin.

Vid besöket hos våra vänner på byggmarknaden införskaffades 20 st. parpainger och ingredienser till ett kraftigt kalkmurbruk, vilket blandas av 3 delar sand (0/4 alltså 0 till 4 mms sandkorn) 1 del kalk NHL 5 och vatten till lagom konsistens (forma en boll med handen).

Så dags att börja med att sopa rent från damm och ta bort ojämnheter. Dock valde vi att låta dörrfodret sitta kvar även om bruk inte fäster lika bra mot målat trä (möjligen kommer vi att under väggputsen som ju först blir grovputs ”gobetis” och sedan ”tadelakt” i badrummet, montera några tunna bleck som förstärkning).

Första stenen och alla berörda vägg- och golvytor fuktas och stenen får ett cirka 15 mm lager bruk och sätts på plats med vickande rörelser i sidled. Viktigt att sedan få den exakt i lod och våg eftersom minsta fel blir mycket större ju högre man kommer.

Vår ackompanjatris visade hur man använder en ”fil à plombe” (lod)  för att få ännu mer exakt lodrätt linje än vad vattenpasset kan erbjuda.

Första stenen på plats och då var det dags att kapa en sten för att få den lagom stor. Fram med vår ”meuleuse” (vinkelkap på svenska) försedd med diamantskiva dagen till ära. Den skar som smör genom vår cementparpaing och vips hade vi en sten av rätt storlek.

Steg för steg växer dörrhålet igen och blir nästan färdigt denna gång.

Tredje stenen på plats och nu var det dags att göra resten själv!

Min väggmurarbana har börjat.

Så långt kom vi med detta projekt denna gång ty det var mycket annat att göra.

Dagens episod avrundas med en fransk variant av odlingsbädd från vår lite osannolika favoritloppis ”11 Brocante” på vägen till Limoux.

 

– en introduktion till Tadelakt

En tidig morgon anträdde vi resan mot Apt, en liten stad utanför Avignon och målet var att lära mer om tadelakt-tekniken och träffa en av dess mästare, Jamal Daddis, som har sin Atelier Pitoresque i stan.

Efter dryga tre timmars bilfärd var vi framme i Apt, som dagen till ära hade marknad och med det var till bristningsgränsen fylld med bilar. Vi hittade den sista parkeringsplatsen och vandrade upp mot ateljén.

Hustrun i M Daddis färgsprakande ateljé

Herr Daddis hälsade oss välkomna i sin vackra ateljé och bjöd på Marockanskt mynta te och började berätta om tadelaktens bakgrund och hans egen resa för att återuppväcka denna unika teknik i vårt århundrade. Fritt översatt betyder tadelakt, massage vilket kommer sig av den ganska omfattande proceduren att putsa det halvtorra bruket med en sammetslen granitsten.

Ett av många användningssätt för den vackra och fukttäta tekniken

Vi insåg snabbt att vår plan att göra badrummet i tadelakt var genial för att undvika alla de otäcka kemikalier som behövs för att annars göra ett godkänt våtrum idag. Tekniken uppstod troligen redan på 700-talet och användes i Nordafrika för att göra vattencisterner täta och var i full schwung när vårt hus byggdes på sent 1400-tal och bygger på att man använder ett kalk som kommer från en specifik plats utanför Marrakech.

Vi köpte boken ”Le Tadelakt” som M Daddis skrivit för att kunna studera vidare hemma på vår kammare tills det att de blir dags att bjuda över M Daddis för att under några dagar tillsammans med oss fixa vårt badrum och lära oss tekniken hjälpligt. Mötet avslutades med att vi blev medbjudna till en workshop han senare under dagen skulle hålla på ”ôkhra, conservatoire des ocres et de la couleur” i Roussillon, cirka  10 minuter från Apt – men det blir en egen episod.

Ett av stånden med ekologiskt på Apts marknad

Så var det då dags att ta upp nya dörrhålet till köket från hallen; som skall ersätta det som kommer att hamna bakom duschen.

Efter noggranna mätningar var hustrun och jag säkra på var öppningen skulle vara.

För detta jobb kände vi att de var dags att ha lite ”accompagnemang” och eftersom gänget på Apex var helt fullbokade rekommenderade de en murare med miljö- och traditionell byggnation som specialitet.

Denna gång en maçonne, alltså en kvinnlig murarmästare som dök upp vid 9 tiden och som direkt på samma sätt som tidigare ackompanjatörer fick oss att lära nya kunskaper snabbt och på ett kul sätt.

Det första jag inte tänkt på var att det behövs en ”lintau” för att bära upp vikten ovan dörrhålet och hur jag fick tag på en sådan på 20 minuter blir en episod för sig själv. Men efter att ha tagit upp hål precis för denna bjälke lades den på plats och kilades fast för att senare fixeras med gips vilket också blir en episod för sig.

Sen var det bara att skära med den diamanttandade skärtrissan som snabbt åt sig genom de 30 mm tjocka tegelparpaingerna som väggen är murad av och vips hade vi ett nytt dörrhål. Den undre delen av väggen fick vi loss hel för att kunna återanvända på annat ställe.

Dammigt blir det

Halva dörren öppen

Mera damm

Öppet!

Efter lite finputsning av kanterna återstod bara att bila bort den tröskel bit som blivit kvar, för hand och sedan att mura golvet jämt.

Så är då portalen till köket öppen och väggkanterna kommer vi att bekläda med så kallad baguett d’angle som man sedan putsar med gips eller bruk för att få ett snyggt avslut.

Det blev två helt nya rum efter det att vi var klara!

Trots att Peyriac-Minervois är en by med bara dryga 1000 innevånare har vi tre bygghandlare vilket väl dels tyder på att det här, precis som i Sverige, ofta är så att man är mångsysslare och byggjobb är en sysselsättning för många. Visserligen ligger en av de tre i Rieux-Minervois, grannbyn vi är hopväxta med även om vi är två klart skilda byar organisatoriskt med ett var sina Mairier, postkontor och flera boulangerier och affärer var. Men det finns ju runt 35,000 kommuner i Frankrike.

Närmast oss ligger M+ som är en välsorterad bygghandel och del av stor kedja, precis som de övriga två, strax därefter Mr Bricolage som är mer fokuserad på verktyg och liknar en järnhandel och längst bort i östkanten av Rieux-Minervois ligger Union Materiaux som är den största.

Vi har sedan länge Mr Bricolage kortet och är numera också stamkunder med rabatt i de bägge andra butikerna. En mycket god service och kunnig personal kännetecknar all tre.

Igår var det iväg att handla kalk och sand av olika typer för att förbereda morgondagen då ännu en specialist på miljöbyggande och medeltida byggare kommer för att lära oss lite murning och putsning.

Murarsand 0/4

Chaux Aerienne 90 och Chaux NHL 3,5

Dagens största händelse var annars att gendarmerna kom förbi för att titta på ett inbrott i en lagerlokal i ett hus på gatan. Kan inte låta bli att notera att detta måste vara en dröm för polisen med dessa spår, som i en gammaldags deckare.

Gendarmbil

De konstaterade dock snabbt att det inte var något för dem utan skulle hanteras av Police Municipal vilka kom dagen efter och startade en utredning. Spännande saker händer inpå knuten.

Gendarmeriet är en gammal företeelse (medeltida uttryck gens d’armes, beväpnade människor) som fick spridning under Napoleontiden och är idag en nationell polisstyrka under försvarsmakten.

Redan på ett tidigt stadium bestämde vi oss att inte ha öppen eld i huset (eftersom vi kommer att hyra ut och det innebär en uppenbar brandrisk) så därför blir den gamla eldstaden med skorsten istället köksfläkt ovan spisen.

Ett av de första jobben denna gång blev att dra elen fram till spisen. När min svåger, elektrikern var här i höstas drog vi själva grundnätet för el och nu när vi skall börja rappa väggarna måste vi bestämma oss för hur det mer finmaskiga elnätet skall distribueras.

Första kablaget att angripa blev elen till spisen som ju här är extra kraftiga ledningar eftersom man inte har trefas utan istället högre strömstyrka.

Kabeln som vi dragit från huvudcentralen i hallen via golvbjälklaget en trappa upp kom ned i det nordvästra hörnet av köket och passligt nog fanns där en täckplatta i ekplywood avsedd att göra sista lilla bjälken till en lika stor bjälke som övriga.

Visst ser det enkelt ut att dra röret ovan denna bjälke…

Snabbt skruvade jag bort denna och drog det PVC-fria special röret ovan för att sedan jobba ungefär en och en halv timme med att få den förbi en tvärgående balk och in i spiskåpan.

Röret med dragkabel hängande

Men skam den som ger sig och nu har vi ordentligt med ampere framme till platsen där vår spis skall stå.

Hela röret innehållande alla ledare framme och färdigt att dra in i spiskåpan

Installationen klar!

Spis ja, vi letar på Le Bon Coin efter ett begagnat ”piano” men elektriskt och hoppas finna det som skall ge rätt gastronomkänsla till vårt fina franska kök.

Gamla spisen på ett äldre foto som skall bli ventilationskåpa (när hustrun och jag enats)

Exempel på ”piano” el (courtesy lyncrutorial.com )

Infästning av regel i vägg

Avslutningsvis passade jag på att ta bort två gamla infästningar av reglar gjorda med plastic padding eller något annat äckligt för att få en första köksvägg helt färdig att putsa nästa vecka.