Den 30 mars 2020 klockan 14.30 är det fem år sedan våra blickar första gången föll på det som skulle bli vårt hus i Frankrike och en så stor och viktig del i våra liv framöver.

Det ganska illa medfarna lilla huset vi först tittade på!

Det var då mäklaren, och nu mer vår vän, Solveig först visade oss ett litet hus vi själva letat upp on-line men som var i väldigt dåligt skick. För att sedan säga att – jag har ett hus som precis kommit ut på marknaden och ligger här runt hörnet, vill ni titta på det?

Det ville vi, och ganska direkt kände vi att nu hade vi hittat rätt även om vi försökte hålla oss professionella och tog det slutliga beslutet först ett par dagar senare, hemma i Sverige.

Vårt hus som ju finns i detalj beskrivet i de 335 episoderna hittills i denna blogg. (Prova gärna att söka i fältet här uppe till höger och botanisera bland alla våra erfarenheter under dessa fem år).

Fem år är en lång tid och ibland kan det kännas som inte så mycket hänt speciellt när man med rådande omständigheter inte kunnat komma ned som planerat. Men under de totalt cirka 24 veckor vi varit därnere har det hänt ganska mycket. Stora saker som nytt tak och ny terrass där vi fått hjälp men också de över 1000 arbetstimmar vi själva lagt ned på förts rivning och nu konstruktion och allt med hållbara och historiskt riktiga metoder.

Här följer fyra vinklar från nedervåningen och köket med ”då och nu” bilder för att ge en känsla av vart vi är på väg. Klicka gärna på de markerade orden i bildtexterna för att komma till aktuell episod.

Första anblicken av eldstaden i köket.

Köket idag med framtagna murväggar som kalkputsas och eldstaden blir spiskåpa.

Dåvarande dörr från hall in till köket.

Idag igensatt och ersatt av nytt dörrhål samt väggar framtagna, lagade och putsade.

Köksväggen mot Rue de la ville i originalskick 2015.

Köksväggen idag, framtagen. lagad och kalkputsad samt med originalgolv som återläggs.

Dörren till gården i sorgligt skick.

Samma dörr omsorgsfullt renoverad.

Det känns naturligtvis konstigt på många sätt i dessa tider när man inte kan komma ned men desto mer att se fram emot när denna kris är över. Jag citerar en av traktens trubadurer från 1100-talet, även om ha skaldade om Aragonien och jag travesterat strofen till att gälla Peyriac-Minervois!

Aldrig har jag varit

borta från Peyriac

utan att vilja skynda dit

                                                                                                                                    Arnaut Daniel, Occitanie under 1100-talets andra hälft

För den som vill lyssna mer på Arnaut, en av traktens alla trubadurer, denne begåvning som var med och skapade den västerländska lyriken lyssna gärna på nedan klipp.

Avslutningsvis en vårblomma från hustruns trädgård som gissningsvis ser ut så nu igen.

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Vad gör man i dessa tider förutom att följa myndigheternas föreskrifter? Planerar för när allt är åter till det normala. För min del innebär det att istället för att mura på huset i Frankrike så blir det att jobba hemifrån i huset på ön i skärgården och använda tiden till lite förkovran och förberedelser.

Väl medveten om att jag är privilegierad som har denna möjlighet är jag tacksam och ödmjuk men har också valt att tro att denna globala kris kommer som andra kriser att ha ett förlopp och vara över om en ganska snar framtid.

Så vid sidan av vanligt kontorsarbete i mitt bolag så blir det lite tid över till små projekt. I min kalender har jag sedan ett halvår haft en notering som ständigt flyttats fram ”renovera låset”.

När vi av vår vän, den amerikanske finsnickaren som renoverar prästgården i Peyriac, fick en antik (1800-tal) dörr till vårt badrum så var den dessutom försedd med ett lås från samma epok. Det har legat i boden här på ön. Så nu var det dags att prya som låssmed.

Fördelen med gamla produkter är att de är konstruerade för att hålla och för att kunna repareras.

Med en liten skruv öppnar man detta lås och den enkla men sinnrika konstruktionen blir ganska snabbt uppenbar, även för en amatör. Youtube är ju en ständig källa till kunskap och så även i denna nischade verksamhet, här ett smakprov.

Efter borttagning av alla färglager (med viss försiktighet och skyddsmask, då man har haft en svaghet för blyfärger i Frankrike långa tider).

Samtidigt var det dags att försöka tidsbestämma låset och finna tillverkaren. Till min glädje gick det att rengöra den lilla plattan med låssmedens firmamärke där man nu tydligt kan läsa ”M.D 1er QUALITÉ”.

Mot slutet av rengöringen kom en graverad signatur fram, som jag tyder till Launart eller Saunart, om någon läser bättre eller känner någon som kan gamla lås så hör gärna av er.

NOTERA! Efter snabbt inspel från en läsare kan vi konstatera att det troligen rör sig om en låssmed eller firma som heter M.D LAURENT och kan ha hållit till i södra Frankrike.

Och tack vare inspel från ytterligare en läsare så kan vi också konstatera att det finns identiska lås med olika firmanamn så man kan misstänka en gemensam tillverkare eller maskintillverkare och att man sedan satte sin label på låsen lokalt.  

Min slutsats är att låset är från sent 1800-tal vilket dörren kan tyda på men även jämförelser från nätet.

Avslutningsvis var det dags att göra rent och smörja upp låset som är helt funktionellt och det ryktas att originalnyckeln kan finnas kvar i prästgården men det får vi se i framtiden.

Magnifik port till medeltida hus i Paris som vinjett till denna inspirationsepisod.  

Under vårt hus 522-åriga historia har entrédörren varit placerad på flera olika ställen i fasaden och framförallt haft många olika funktioner. Från att i början dels ha uppgiften att se imponerande ut i detta hus som sannolikt beboddes av någon ganska välbärgad och greven närstående, till att stå emot inte bara inbrott men också anfall av illasinnade fiender. Till att idag vara en välkomnande entré men naturligtvis också skydda från inbrott.

På vår väg att skapa ett hus som är trevligt att bo i på 2000-talet men med tydlig känsla av en tidsresa till medeltiden, kommer entrédörren att vara en viktig del och en första signal om att man träder in i en annan epok.

Porten idag med lite skavanker av tidens tand längst ned.

Nuvarande dörr är mycket välbyggd och det troligen senare delen av 1900-talets första hälft. Den är försedd med tre gångjärn vilket gör att vi bedömer att den skulle orka med en ny front i ek och att vi på det sättet kan skapa den dörr vi önskar. Entrén flyttades senast cirka 1 meter åt vänster under 1900-talet av något skäl och man kan fortsatt se spår av den tidigare entrén som vi berättar mer om i den här episoden.

I nedan kavalkad av dörrar med medeltida snitt och i vissa fall kanske till och med medeltida ursprung hämtar vi inspiration till en ny front.

Troligen från medeltiden och så många av dessa finns ej kvar – trä är förgängligt.

Definitivt från medeltiden, en dörr till skattkammare, Påvepalatset i Avignon (1300-tal)

Dörrar blir också gamla även om denna säkert inte är äldre än sent 1800-tal.

Viktigt är att bevara ljusinsläppet i dörrens ovankant dels för att vi behöver dagsljuset men också för att vi tror att denna lösning förekom även på medeltiden.

Dubbeldörr med ljusinsläpp och de klassiska rombiska spikhuvudena.

Enkeldörr med synliga smidda spikar och klassisk hög sparksockel.

Dörren med smidda gångjärn med dekorativa avslut.

Åldrig dörr med snudd på modernistiskt mönster i dekorationen.

En av de förebilder vi tittat på med hög sparksockel, ljusinsläpp och synliga spikar.

En andra förebild vad gäller inte minst färg och sockel.

Vi kommer att troligen att bevara det befintliga vackra brevinkastet även om detta är ett nyare påfund. Postgång har dock funnits i Europa sedan romartiden och La Poste de France föregångare grundades redan 1464 av Louis XI och hette la Surintendance générale des postes.

Lettres

Dagens episod avrundas med detalj av dörren till vår bykyrka och det utsökt vackra låset med utsmyckningar.