Medeltida trappnosar

Såväl blocksteget som sättsteg för trappen till våning 1 blev terrakottta och med kant i kant fog.

Så var det dags att göra två trappnosar, en för blocksteget på vår trapp till första våningen och en för entréns insteg. Men också att börja fundera på hur trappan som helhet skall restaureras.

Vi har i en tidigare episod beskrivit husets alla trappor.

I medeltida boningshus var trapporna ofta massiva sten- eller träkonstruktioner utan en profilerad trappnos som dock efter ett tag blev avnötta i framkant. Trätrappor byggdes i ek, kastanj eller furu och man kunde låta stegen sticka ut någon centimeter för att skydda sättsteget men vanligtvis utan någon dekorativ profil.

Mot senmedeltiden och tiden för vårt hus byggnation, började man göra en liten avrundning för att minska slitage på kanterna och för att göra trappan bekvämare att gå i. Trots en utveckling av trappdesign under renässansen och framåt har denna lösning förblivit den förhärskande fram till våra dagar i enklare hus på landet, såsom vårt. Man kan notera att även på vår trappa gjuten betong (sannolikt i mitten på 1900-talet) just den lilla rundningen återfinns.

Betongtrappan i betong med den karakteristiska rundade nosen som varit med hundratals år.

I tillägg till detta kan noteras att i våra trakter och i västra Frankrike, där terrakotta var ett etablerat byggmaterial, kombinerades det ofta med trä och då enligt principen med plansteg (de horisontella delarna) i trä då de var billigare, varmare att gå på och enklare att byta ut medan sättstegen gjordes av terrakotta som är hållbarare, brandsäkert och rent estetiskt harmonierade med golven i samma material.

Så skälen var inte i grunden estetiska eller designmässiga utan praktiska och ekonomiska en blev en typisk tradition i södra och västra Frankrike.

Klassisk trapp från våra trakter med trä i plansteg och terrakotta i sättstegen.

I trädfattiga områden kunde man se en omvänd lösning med en variant där terrakottan täckte planstegen för slitstyrka och träet i sättstegen för att minska vikten. Denna senare lösning kom sedan här att bli en dominerande tills betongtrapporna gjorde sitt intåg på 1900-talet men återfinns även idag i ny arkitektur.

Med detta i bakhuvudet lutar det åt att göra plansteg i ek och sättsteg i terrakotta och därav att de två första sättstegen som färdigställts blev i terrakotta.

Steg för steg växer instegets sättsteg fram…

Trappans blocksteg fick först sitt plan i terrakotta och sedan också sitt sättsteg. Men med ledning av ovan slutsats lutar det nu mycket åt att övriga plansteg i trappan blir i ek med rundad framkant.

Hallgolvet börjar nu ta form och väntar bara på att fogas (de sista tomettes nära väggen blev satta efter att denna bild togs). Vi måste också hitta en snygg lösning för att märka kanten på sättstegets nos för att undvika snubbelrisk för oss alla och uppfylla tillgänglighetskrav för de som ser lite sämre.

Vi avrundar dagens episod med ett olivträd. Oliver står för en viktig del av traktens jordbruk men trots att Occitanie står för runt en tredejedel av Frankrikes produktion är den realtivt liten jämfört med vinproduktionen som lär nå upp mot 15 miljoner hektoliter!

Nedan bild kommer från vårt närmaste olivkoopertaiv l’Oulibu i Bize Minervois, väl värt ett besök för att lära mer om olivens historia i södra Frankrike och inte minst för att njuta av de läckra oliverna.

Vi hoppas Du väljer att följa oss på WordPress eller via mail!

Gilla, om du uppskattar inläggen från husifrankrike.com och dela gärna på dina sociala medier!

Lagt golv ligger

Efter tre dagars makligt arbete ligger det där – för evigt?

Åter på plats i vår lilla by blev det direkt dags att sätta golvplattor. Denna gång i hallen och för första gången med trappnos, ja faktiskt två stycken vad det lider men det blir nästa episod.

Något fattas – hallgolvets ytskick! Nu var det dags att lägga detta med våra antika tommettes från huset.

Lyckligtvis hade vi ett hundratal av mindre tomettes (17,5 x17, 5 cm) som vi räddat från ett av de mindre rummen och vinden när vi rensade ur huset direkt efter köpet. Dessa tycker vi passar bra i vår lilla hall som är cirka 3,2 m2 och de bidrar till att bilda en helhet med de två rum på bottenvåningen som redan fått dessa antika terrakottaplattor.

Ursprunget är oklart men mycket talat för att det är en salig blandning av lokalt producerade plattor från sent 1700-tal och framåt tidigt 1900-tal.

Det var bara att dra sig till minnes hur man gjorde och nu är tidigare episoder i bloggen en gudagåva för en minnessvag restaurerare. Även denna gång gör vi som i köket och sätter dem med vårt ekologiska sättlim.

Allt börjar ju med en rak linje och sen går det ganska fort, tills man kommer till de kantplattor som måste formskäras.

Processen med att mäta, lista, rita upp och sen kapa blir som en liten industri i sig och för detta lilla rum blev det till slut totalt 23 av de totalt 94 plattorna som var tvunget att anpassa genom kapning. Vinkelslipen med diamantskiva är nu din bäste vän.

Så efter tre dagars jobb (i maklig takt) ligger nu golvet på plats och väntar bara på fogning med tunt NHL bruk med lätt beige ton, från den lokala sanden och sedan sina trappnosar. Men mer om detta framöver.

Före och efter ur ett ågelperspektiv!

I dessa stunder är det svårt att inte fundera på hur många gånger under de senaste 527 åren som en dåtida murarkollega med samma stolthet som nu jag, tittat på sitt nylagda golv med fast övertygelse om att det kommer bestå för alltid!

Bilden nedan får symbolisera alla dessa kollegor under århundradena.

Vår frie murarmästare från medeltida Stockholm, dryga 2 månaders vandring eller 240 mil norröver.

Sanningen i den kanske lite banala frasen ”Vi är bara gäster i husets långa historia” blir uppenbar.

Förresten, för den som undrar var vår varmvattenberedare befinner sig så är den just nu utanför södra Portugals kust på containerbåten EVER ART och gör goda 20 knop!

Vi rundar av episoden med starten på dagen, vår standardfrukost; även murare måste äta gott!

Fransk favoritfrukost till stora delar ekologisk (”Bio”) – tack Carrefour för det!

Vi hoppas Du väljer att följa oss på WordPress eller via mail!

Gilla, om du uppskattar inläggen från husifrankrike.com – dela gärna på dina sociala medier!

Penningby slott – medeltid i Roslagen

Mitt i den uppvuxna parken i hjärtat av Roslagen gömmer sig en borg med anor från sent 1400-tal!

Penningby slott i Roslagen utanför Stockholm är en unik representant för senmedeltida svensk borgarkitektur, som vi hade glädjen att besöka nyligen. Nedan ett urval bilder på modeller av byggnadens utveckling sedan 1400-talet till idag (sista bilden från idag cred. CC).

Precis som vid vårt besök på Glimmingehus gav detta upphov till ett antal inspirerande idéer och tankar för vårt hus i Frankrike. Borgen byggdes vid slutet av 1400-talet precis som vårt hus.

Troligen var det Birgitta Tordsdotter Bonde, dotter till riksdrotsen Tord Karlsson Bonde, som lät uppföra en försvarsanläggning här. Borgen utformades som ett så kallat ”tvillinghus” och byggdes i sten – ovanligt för en privat borg vid denna tid. Den försågs senare med två diagonala kanontorn under Lars Turesson Tre Rosor som ägde slottet på 1500-talet.

Vackert medeltida källarvalv med golv lika våra.

Under 1600- och 1700-talen förvandlades Penningby från robust försvarsbyggnad till elegant adelsbostad. Ombyggnationen inleddes på 1670-talet och fortsatte in i 1730-talet, där slottet fick nya fönster, mansardtak, rokokoinspirerade former och praktfulla interiörer. Passa gärna på att gå en vända i Penningby Slott guidad av Stockholms Läns Museums bebyggelseantikvarie och guide Stina Hagelqvist.

På första våningen – den som står kvar i sin nästan ursprungliga form – syns tydligt livsstilen vid slutet av 1700- och början av 1800-talet. Här finns kakelugnar, troligen tillverkade under Fabian Casimir Wredes tid, då han tillsammans med Carl Johan Cronstedt lanserade denna effektiva värmekälla i Sverige.

Inspirerande och vackra antika kistor

Vid en ödesdiger brand 1831 totalförstördes slottets översta våning och tak. Den överbyggda strukturen förenklades och ändrades så att tornen fick låga koniska tak, och den centrala delen täcktes med ett sadeltak. Vid en omfattande restaurering på 50-talet fick tornen åter sina kupolformade tak. Slottet är kulturminnesmärkt och sedan länge ägt av samma släkt som förvaltar och utvecklar det på ett mycket ansvarsfullt sätt.

Vad blev då det bestående intrycket från denna unika rundvandring med slottsfrun?  Kanske de hillebarder som fanns i hallen som rent estetiskt tilltalade även en aktiv fredsvän och så förstås de många uråldriga kistorna som bekräftar vår ambition att ha sådana i vår möblering. Hillebarden är ett otäckt europeiskt stångvapen från 1300–1600-talet, utvecklat för att kombinera yxans huggkraft, spjutets stickförmåga och en krok för att fälla ryttare.

Men kanske var den allra mest bestående insikten att en byggnad på dryga 500 år har gått igenom så många skeden och att det finns en charm i att låta dessa reflekteras i inredningen även om naturligtvis medeltiden blir huvuddragen i vårt hus.     

Brunnen i sjötornets botten, lika djup som bred.

Vi kan ju avslutningsvis inte låta bli att visa den gigantiska brunnen i botten på det södra tornet, självklrt avsedd att förse slottets innevånare med vatten vid en länger belägring. Något som påminner om dessa tiders otrygga samhälle.

För den som händelsevis läste vår senaste artikel och med spänning undrar hur långt vår luftpumpsvarmvattenberedare (27 bokstäver!!) kommit på sin resa så delar vi aktuell karta nedan.

Hon är mitt i Indiska Oceanen men mest slås man väl att att hon inte är ensam direkt!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Vårt Årsbarn!

I förra veckan var vi på ett mycket inspirerande besök på Nordens bäst bevarade medeltida borg, Glimmingehus på vackra Österlen i Skåne, södra Sverige.

Glimmingehus idag och som museet föreställt sig borgen 1505

Borgen byggd av och för den danske herremannen och riddaren Jens Holgersen Ulfstand och hans hustru Margareta Arvidsdotter från Sverige, är imponerande. Vid denna tid var Skåne danskt territorium och grundstenen lär ha lagts 1499 alltså runt 10 år efter att vårt hus sannolikt stod klart.

Men med tanke på att detta är 427 år sedan och exaktheten, inte minst i vår datering, kan lämna utrymme för avvikelser, tar vi oss friheten att se de båda byggnaderna som årsbarn.

Vårt hus som ChatGTP gett en blå himmel men också ett medeltida fönster på plats (som komma skall).

Det var slående hur mycket känslan från vårt hus i Frankrike återspeglades när man vandrade runt i det omsorgsfullt bevarade Glimmingehus. Sannolikt låg Danmark och Sverige lite efter Frankrike i utvecklingen och medeltiden dröjde sig möjligen kvar här precis som vi tror den gjorde på landsbyggden i södra Frankrike; i vår lilla by.

Vårt hus byggdes kanske av någon som tjänstgjorde på slottet bredvid och Glimmingehus byggdes förvisso av en av de rikaste männen i landet och jämförelsen kanske är lite övermaga men mest som inspiration för oss själva kommer här en rad jämförelsebilder.

Först några takbjälkar där man ser hur Glimminghus (till vänster) troligen återskapat delar av taket i en robust enklel lösning men våra bjälkar från sent 1400-tal är rakhuggna och med dekorativa lister över mellanrummen mellan golvplankorna.

Salen på Glimmingehus inspirerar oss på många sätt och inte minst för köket på bottenvåningen med den 50-tals spis vi nu konverterar till ett medeltida snitt men också takbjälkarna och även här golvet, som inte stenlagts utan fått antik terrakotta, så typisk för trakten.

Vårt kök till höger under fördigställandet.

En liten nisch, troligen avsedd för ett skåp eller som i vårt fall där den är placerad nära öppna spisen möjligen för att hålla tändmaterial som fnöske eller bark torrt, återfinner vi också både i Glimingehus och hos oss. Här kan man läsa om när vi öppnade upp den efter ett antal hundra år.

Nisch från Glimmingehus till vänster och vår till höger.

Och så det klassiska medeltida fönstret med sin bänk att sitta vid för att använda dagsljuset för handarbete eller kanske läsning för den som behärskade det. Dessa återfinner man ju i snart sagt varje medeltida hus och vår står ju inför återställning, precis som dess idag igenmurade fönster.

Glimminghusförebild till vänster och vårt ännu så länge bara frilagda, fönster i salen.

Plankgolven vi beslutat oss för en trappa upp, har ju också klara förebilder på Glimmingehus. Även om deras sannolikt ej längre är original får man vara trygg i att Riksantikvarieämbetet återställt på ett historiskt korrekt sätt.

I det lilla rummet har vi ju redan lagt golvet nästan klart och använt lokal Douglasgran medan det finns en möjlighet att använda senvuxen svensk skärgårdsek för golvet i salen bara vi lyckas fixa transporten.

Glimmingehusvariant till vänster och vårt nylagda i Douglasgran til höger.

En annan gemensam sak är den urgamla seden att spara och återanvända. Allt från sten till golvplattor. Detta inte bara av hållbarhets- eller ekonomiska skäl utan ursprungligen för att slippa bära. Som murare är man alltid glad att ha säväl plattor som sten på plats.

Vårt lager till höger men numera är dessa på plats på undervåningen!

Vi rundar av med lite utsmyckningsdetaljer. Först en takkronevariant som jag är lite osäker på vad tanken är med, på Glimmingehus. Men desto säkrare är jag på vår takkrona till höger nedan, som vi snart restaurerat klart i sann medeltida stil.

Nu saknas bara eldragningen i vår takkrona till höger.

Sist ännu en utsmyckningsdetalj den på medeltiden så viktiga och värmande väggbonaden. Glimminghus har en vacker replik på en sådan och så även vi.

Med en översiktsbild av Glimminghus tackar vi för inspiration och rekommenderar varje Skåneturist att stanna till och uppleva en stund av äkta medeltidskänsla i denna unika borg. Kan man inte hålla sig kan man med 3D gå en sväng runt borgen.

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Röda hermelinsvansar blir svarta

Våra nya svarta plattor till toalettgolvet på plan 1.

Redan för några år sedan designade vi på egen hand, mönstret till våra cementklinker för badrumsgolvet och detta med en tydlig medeltida ansats för att ge en sådan prägel på badrummet. Badrum var ju kanske inte så vanligt förekommande på sent 1400-tal.

Mönstret är en stiliserad hermelinsvans och inspirerades av den symbol som drottning Anne av Bretagne (1477–1514) valt för sitt vapen.

Drottning Claudes vapen från det hon blev drottning 1515.

Hennes dotter Claude som också anammade hermelinsvansar i sitt vapen, föddes 1499 och gifte sig med en ung man vid namn Frans 1514. Sju månader efter giftermålet dog hennes far Ludvig XII och Claude stod näst i kö för att ta över tronen. Kvinnlig tronföljd var dock ej tillåtet och hennes nyblivne man fick ta över den franska tronen.

Porträtt målat 30 år efter hennes död. Återfinns i Livre d’heures de Catherine de Médicis.

Den 1 januari 1515 blev därför hennes man Frankrikes kung under namnet Frans I. Bland hennes hovdamer fanns bland andra de namnkunniga Diane de Poitiers och Anne Boleyn.

Det kanske mest tydliga avtryck Drottning Claude gjort i vår tid är nog att plommonsorten Reine Claude är uppkallad efter henne.

Mönstret börjar breda ut sig med hjälp av Jamal.

Vi har tidigare berättat om såväl beställning, tillverkning och läggning av våra klinkers i några episoder och är mycket nöjda med resultatet. Läggningen påbörjades av vår tadelaktmästare Jamal men sisat hälften (med den svängda skarven mot duschgolvet gjorde vi själva!)

Förutom hos Carocim hittade vi dem också på en amerikansk sida! Kul!

Döm om vår positiva förvåning när vi on-line för ett tag sedan hittade vårt mönster men i svart, till försäljning. Nu med namnet Castel. Det var ett restparti vilket ju tyder på att den varit i produktion. Vi beställde snabbt de resterande 50 plattorna som kommer att passa perfekt som golv i vår lilla toalett på våning 1.

Litet urval från Carocims gigantiska utbud av handtillverkade cementklinker i underbara färger.

För att hämta dessa tog vi en utflykt till Carocims fina anläggning i Puyricard utanför Aix-en-Provence och gladdes inte minst åt att ställa frågan vem som hade designat dem. Vi fick ett vänligt men svepande svar och kunde då med viss stolthet berätta att det faktiskt var vi som låg bakom mönstret.

Carocim handlar troligen med samma tillverkare från Marrakech som vår tadelaktmästare, genom vilken vi beställt våra ursprungliga plattor.

Leverans av våra plattor.

I affären finns en fin utställning som berättade om den unika tekniken att handtillverka cementklinker, något som är en lång tradition i Marocko.

Tillverkning av golvplattor i lera är en tradition med anor från 700-talet i Marocko medan dagens teknik med handgjutna cementplattor har något sekel på nacken och kommer från Frankrike, vilket inte minst den imponerade hydraulpressen från Lachade & Fils vittnar om. I nedan video från Youtube kan man följa processen i detalj.

Dagens episod avrundas med en bild av vårt favoritslott Carcassonne som vi ofta tittar på när längtan efter vårt medeltida, sagoomspunna och historietäta Aude blir allt för svår!

De märkliga skiftningarna i bandform är från en installation för ett tag sedan, då målade i gult!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Fogat och klart!  

Golvet i vårt chambre på bottenvåningen äntligen klart och väntar nu bara på linoljeimpregnering!

Häromsistens nere i Peyriac blev till slut också golvet i vårt lilla chambre innanför köket på bottenvåningen klart. Det råder inga tvivel om att ju mer man själv färdigställer så växer beundran för professionella hantverkare som dubbelt så snabbt och med ett kanske ännu kvalitativare resultat gör sådant dagligdags.

Golvet innan de sista 40 tillskurna plattorna längs väggarna.

Med risk för att en episod som denna blir lite omständlig och en upprepning vill vi ändock beskriva alla de moment som måste till för att få ett fint resultat. Det återstod nu bara ett 40-tal tomettes (antika återanvända klinkers) att sätta i lilla rummet men samtliga skulle beskäras.

Var och en mäts, kapas och märks upp varefter vi sätter dem med vanligt standardkalkbruk med en ganska bred fog och sedan fogar med tunt kalkbruk för att avslutningsvis tvätta bort resterande kalkrester med en 10%-ig vinägerlösning efter att det torkat ett par timmar.

Det hela tar mycket längre tid än man tror men med tanke på att golvet kanske kommer att ligga i ett eller ett par hundra år är det ju bara ett ögonblick i det stora hela. Senast detta golv gjordes var visserligen ganska nyligt, gissningsvis bara 75 år sedan någon gång på 50-talet, av det mönstrade och målade cementgolvet att döma.

Det golv vi sätter nu och som vi nu också hittade referenser till på Guedelon vid vårt besök där, hoppas vi blir kvar länge. Vi visste redan att tuiles och tomettes tillverkats länge och har skrivit om det tidigare men kul att se att det fanns en sådan verkstad och att snarlika golv läggs i deras experimentella arkeologiska projekt.

Vi passar på att avrunda denna episod med bilder från ett besök på ett vinslott vid Canal du midi Chateau Ventenac här i Minervois: Detta är ett gammalt familjeslott med ett fantastiskt museum och ett projekt med renovering av en av Europas äldsta båtar en vinbark Marie-Thérèse, som transporterat vin på kanalen sedan århundranden.

Vi fastnade också för museets omfattande samling av skolaffischer med de lokala druvsorterna som utgör en lektion för varje vinintresserad läsare. Bildsviten avrundad med en vy över utbudet i vår lokala Carrefour!

Santé!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Planeringstider

Vy med byns försvarsmur från 1000-talet och med vårt hus längst in i fonden på Rue de la Ville.

Om två veckor bär det iväg till Paris med vidare tågresa till Toulouse för att i 14 dagar arbeta med huset i Peyriac-Minervois. Just nu intensiv planeringstid, dels för två studiebesök i Paris med omgivningar, och dels för alla delprojekt i Peyriac.

I Paris blir det först ett besök på ett av världens mest spännande exempel på experimentell arkeologi, nämligen Chateau Guédelon där man bygger ett 1200-tals slott från grunden sedan 23 år. Ett besök jag verkligen ser fram emot och som säkert kommer att rendera flertalet episoder här.

Vidare ett besök på Frankrikes största mässa för byggnadsvård, le Salon International du Patrimoine Culturel som går av stapeln varje år. Även denna en möjlighet att lära, inspireras och knyta kontakter samt naturligtvis också dela med våra läsare här på bloggen.

Därefter ställs kosan mot Peyriac och ett antal projekt för att komma närmare en beboelig undervåning till nästa år. Starten blir nog att sätta de sista golvplattorna i det lilla rummet på bottenvåningen och sedan foga dessa. Plattorna är tillskurna och ligger och väntar på mig.

Sedan dags för montering av IKEA köket som också ligger och väntar att få komma på plats på vår nya köksvägg. Dock blir köksluckorna ett senare projekt då dessa skall tillverkas på Blidö i Stockholms skärgård, förhoppningsvis med hjälp av min vän snickaren från Lönneberga.

Sen blir det stora projektet att lägga golv i lilla rummet på våning 1 som ju tillika blir tak i lilla rummet på bottenvåningen. Virket som är lokal douglasgran (oregon pine) i dimension 27 mm x 200 mm är redan beställt och skall bara hämtas. Handöverfräsen jag fått av hustrun i julklapp är nedsänd till Peyriac med bilburna goda vänner (handöverfräsar är inte att rekommendera att ta med på flyget). Den runda bjälken skall skrapas till jämnhet.

Väl på plats skall jag fräsa not i plankorna och foga med lös fjäder cirka 6-8 mm tjock. Plankorna läggs i golvets längdriktning och spikas med smidd spik av medeltida snitt som jag just nu söker på nätet. Sist blir det dags att besluta om golvbehandling där jag lura åt klassisk såpskurning eller möjligen oljning. För det senare alternativet rekommenderas dock ”golvolja” snarare än kokt linolja och sådan innehåller också ”mineraloljor” vilket är en omskrivning för en produkt gjord av vanlig fossil råolja, något vi inte vill ha i huset.

Det finns en radda med ytterligare potentiella projekt men jag stannar här i beskrivningen med tanken att hinner jag dessa, är jag nöjd.

En bild som porträtterar epicentret av år by nämligen vinproduktionen, här ser vi pressrester en masse.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Terrassgolvet fogat och klart

Färdigfogad terrass (tittar man riktigt noga på bilden ser man att den togs innan de sista sex fogarna, dock)

När vi 2016 tog det stora steget att bygga en terrass i anslutning till vinden anade vi föga att sista fogen mellan dess antika golvklinkers skulle bli klar först dryga sex år senare. Men vårt fokus på att få bottenplanet beboeligt snart och inte minst ett par år av pandemifördröjning, spelade in.

Nu är i alla fall golvet helt klart och oron för att de byggplattor som utgjort del av golv skulle börja släppa in regnvatten vid de värsta skyfallen här nere, är över. Visst har terrassen tak men när det regnar ordentligt blir det vått överallt.

Fogning är som många vet ett tidsödande jobb och fogning av antika klinkers satta med en  fogbredd på 5 till 10 mm och ett fogdjup på runt 20 mm kräver mycket bruk.

Fog för fog fylls med rinnigt kalkbruk och stryks raka, torkas med svamp direkt samt med 10% vinägerlösning efter 2 timmar

Som vi beskrivit i denna episod om köksgolvet så är det ett ganska pillrigt jobb att foga med löst kalkbruk, i alla fall med den metod vi valt att använda men fint blir det tycker vi.

Lite bruk blir det ju ofta över och då fick det användas till att påbörja mura att igen ett av många hål i väggen från sent 1400-tal. Vi funderar nu på om vi skall såga av en bit på det utstickande ekbjälkarna. Helst vill man ju inte det men de har en påfallande förmåga att träffa smalbenen när man är på terrassen.

Nu återstår att hitta ett runt 8 meter långt järnräcke med en känsla av medeltida design. Men också som uppfyller dagens säkerhetskrav på höjd och bredd mellan spjälor. Vi lär hålla oss till svensk byggnorm som föreskriver bland annat minst 110 cm höjd och högst 10 cm mellan spjälor samt att det inte skall vara ”klättringsbart” för barn. Men den stora utmaningen blir att lita upp den medeltida stil för smide som gällde på sen 1400-tal. Samtidigt skall vi också ta ett snack med Enedis om att dra om en av alla de ledningar som nu går för nära vår terrass (om än isolerad förstås).

Nedan återfinns några av de episoder där vi beskrivit terrassens framväxt:

Dagens episod får avslutas med denna fina gamla skylt med en flaska lokal blanquette mot klar himmel, något vi ser fram emot att dela med många vänner på terrassen, så snart räcket är på plats.           

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Från Badens till vår terrass, noga övervakad av en get

Tillbaka i södra Frankrike så blev det rivstart med inköp av ett antal antika/begagnade tomettes för att slutföra golvet på terrassen och i det lilla rummet på bottenvåningen. Väl framme i den lilla byn Badens, hos säljaren, som jag hittat på Facebooks Marketplace, gick vi igenom runt 300 klinkers med det mått på 23 x 23 cm som jag sökte.

Efter ett intensivt borstande och kvalitetsgenomgång fann vi till slut 250 stycken av god kvalitet som vi bar ut på den gården framför huset för att sedan köras i min lilla bil i omgångar hem till Peyriac.

Ett 250 tal avborstade tomettes snyggt staplade på gården framför huset och resterande trasiga i hög bakom huset.

Det var då geten på ingressbilden dök upp och noga betraktade den konstige svensken som bar sten efter sten undrande varför jag inte gjorde något viktigt istället såsom att ge honom ett äpple.

250 tomettes lyckligt hemma efter fyra vändor med bilen för att hålla väl under maxlast.

Väl hemma i Peyriac blev det så dags att tvätta sig igenom det första 100 som dagen efter skulle användas för att lägga klart terrassens golv och sedan fortsätta med de 50 tal som kommer att behövas för att slutföra golvet i vårt lilla chambre på bottenvåningen. Rengöring med savon noir (såpa) kallt vatten och rotborste gör underverk ibland förstärkt med stålborste och spackel för de värsta fläckarna.

Ett digert arbete men som ger fint resultat.

Dessa tomettes är förvisso gamla men troligen bara tidigt 1900-tal. En gissning baserad på att de är förhållandevis standardiserade i storlek men troligen handslagna. Det är just blandningen av de rent antika och bara ”gamla” samt de olika färgskiftningarna i orange, gult och rött som gör de unika golven som man så ofta ser här nere i Le Sud. Som vi berättat om i tidigare episod är denna golvlösning perfekt, slitstark, sval och vacker.    

Så var det då dags nästa dag att slutföra terrassgolvet och Victor med kollega kom för att hjälpa till och fick snabbt på plats en ”chantier” (byggarbetsplats) på den lilla tvärgatan Rue St. Martin med en stor blandare, kalk, sand och redskap. Med en enkelt uppsatt lösning vinschades bruket upp hinkvis och arbetet kunde börja. På en dag hade de slutfört golvet och det återstår bara för mig att foga för att det skall vara klart och vattntätt.

Med snabbhet och precision lade Victor golvet som nu bara skall fogas.

Vi avrundar dagens epsiod med en bild som hommage till vår get ty det första jag mötte på Carrefour var ekologisk getmjölk i literförpackning. Getmjölk har tydligen en rad fördelar men låg fetthalt, mindre laktos, mer mineraler så kanske värd att prova.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

På jakt efter en receveur till duschen

Med en månad kvar till nästa arbetssejour i Peyriac är vi nu fullt sysselsatta med att välja ut de rätta och bästa möblerna för vårt medeltida badrum. Vi har i tidigare episoder berättat om hur vi lagt golvet med handgjorda klinkers från Marocko som skall linoljeimpregneras för att bli vattentäta och att väggarna är klara sedan ett tag gjorda av vattenavstötande och vacker tadelakt, ett material som man mycket väl kunnat hitta på medeltiden då det har sitt ursprung i Nordafrika runt år 1000.

Ja, tankarna kring att bygga ett medeltida badrum som ju inte är helt självklara har vi också utvecklat i en tidigare episod, men nu skall det till slut bli klart.

Vi har redan köpt IKEAs fina handfat Rättviken med skåp och därtill av en god vän, en oanvänd överbliven (ej kromad) vattensnål armatur.

Badrummet som det ser ut idag i väntan på fogning och inredning.

Nu är det dags att beställa ett duschgolv och eftersom våra klinkers är mönstrade och med det svåra att lägga med det fall som behövs i duschen har vi länge letat efter ett sådan i porslin men inte hittat något tillräckligt tunt. Nu har vi beslutat att låta göra ett duschgolv i solid sten som vi skall mätta med någon form av naturligt medel.

Vid vårt senaste besök kom vi av en händelse att besöka Atelier de la pierre Ferroc i Carcassonne som tillverkar steninreding på beställning. Målet är nu att hitta en stensort som är så vattentät som möjligt och helst från ett franskt stenbrott. Vi har gjort en första skiss men skall nu fråga rörmokaren om lämpligt avlopp så att vi kan beställa uttag för detta i duschgolvet.

Detaljerna är många, så parallellt med detta letar vi toalett, duscharmatur, varmvattenberedare och tvättmaskin, som alla skall vara av absolut miljöbästa prestanda, något som kommer att bli föremål för egna episoder.  

Vi avrundar dagens episod med en helt annan bild från ett möjligt restaureringsobjekt i byn som jag tyvärr tror kommer att rivas. På denna smygtagna bild ser vi väntsalen i Gard de Peyriac-Rieux byggd 1887 under järnvägarnas storhetstid och del av linjen från Moux till Caunes som drevs av Compagnie des chemins de fer du Midi vilket 1934 gick ihop med Compagnie du chemin de fer de Paris à Orléans och blev PO-Midi. Bolaget förstatligades 1938 och blev då SNCF. Redan 1939 sägs det att persontrafiken lades ned för att stänga linjen definitivt 1969.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Våra senaste episoder…

  • Medeltida trappnosar

    Så var det dags att göra två trappnosar, en för blocksteget på vår trapp till första våningen och en för entréns insteg. Men också att börja fundera på hur trappan som helhet skall restaureras. Vi har i en tidigare episod beskrivit husets alla trappor. I medeltida boningshus var trapporna ofta massiva sten- eller träkonstruktioner utan…

  • Lagt golv ligger

    Åter på plats i vår lilla by blev det direkt dags att sätta golvplattor. Denna gång i hallen och för första gången med trappnos, ja faktiskt två stycken vad det lider men det blir nästa episod. Lyckligtvis hade vi ett hundratal av mindre tomettes (17,5 x17, 5 cm) som vi räddat från ett av de…

  • Penningby slott – medeltid i Roslagen

    Penningby slott i Roslagen utanför Stockholm är en unik representant för senmedeltida svensk borgarkitektur, som vi hade glädjen att besöka nyligen. Nedan ett urval bilder på modeller av byggnadens utveckling sedan 1400-talet till idag (sista bilden från idag cred. CC). Precis som vid vårt besök på Glimmingehus gav detta upphov till ett antal inspirerande idéer…

  • Vårt Årsbarn!

    I förra veckan var vi på ett mycket inspirerande besök på Nordens bäst bevarade medeltida borg, Glimmingehus på vackra Österlen i Skåne, södra Sverige. Borgen byggd av och för den danske herremannen och riddaren Jens Holgersen Ulfstand och hans hustru Margareta Arvidsdotter från Sverige, är imponerande. Vid denna tid var Skåne danskt territorium och grundstenen…

  • Röda hermelinsvansar blir svarta

    Redan för några år sedan designade vi på egen hand, mönstret till våra cementklinker för badrumsgolvet och detta med en tydlig medeltida ansats för att ge en sådan prägel på badrummet. Badrum var ju kanske inte så vanligt förekommande på sent 1400-tal. Mönstret är en stiliserad hermelinsvans och inspirerades av den symbol som drottning Anne…

  • Fogat och klart!  

    Häromsistens nere i Peyriac blev till slut också golvet i vårt lilla chambre innanför köket på bottenvåningen klart. Det råder inga tvivel om att ju mer man själv färdigställer så växer beundran för professionella hantverkare som dubbelt så snabbt och med ett kanske ännu kvalitativare resultat gör sådant dagligdags. Med risk för att en episod…

  • Planeringstider

    Om två veckor bär det iväg till Paris med vidare tågresa till Toulouse för att i 14 dagar arbeta med huset i Peyriac-Minervois. Just nu intensiv planeringstid, dels för två studiebesök i Paris med omgivningar, och dels för alla delprojekt i Peyriac. I Paris blir det först ett besök på ett av världens mest spännande…

  • Terrassgolvet fogat och klart

    När vi 2016 tog det stora steget att bygga en terrass i anslutning till vinden anade vi föga att sista fogen mellan dess antika golvklinkers skulle bli klar först dryga sex år senare. Men vårt fokus på att få bottenplanet beboeligt snart och inte minst ett par år av pandemifördröjning, spelade in. Nu är i…

  • Från Badens till vår terrass, noga övervakad av en get

    Tillbaka i södra Frankrike så blev det rivstart med inköp av ett antal antika/begagnade tomettes för att slutföra golvet på terrassen och i det lilla rummet på bottenvåningen. Väl framme i den lilla byn Badens, hos säljaren, som jag hittat på Facebooks Marketplace, gick vi igenom runt 300 klinkers med det mått på 23 x…

  • På jakt efter en receveur till duschen

    Med en månad kvar till nästa arbetssejour i Peyriac är vi nu fullt sysselsatta med att välja ut de rätta och bästa möblerna för vårt medeltida badrum. Vi har i tidigare episoder berättat om hur vi lagt golvet med handgjorda klinkers från Marocko som skall linoljeimpregneras för att bli vattentäta och att väggarna är klara…