Huset har fått nytt tak och en fantastiske terrass. Flera ton ”gravats” har fraktats till ”la déchetterie”, duschrum och innerväggar från 50-talet har rivits, vi har ”hittat” vårt medeltida fönster och en hemlig nisch i väggen murad av någon tidigare ägare i svunna tider.

Vi har murat och lagat hål i väggarna och lagt ett provisoriskt golv på första våningen. De två mindre rummen i husets lägre del under terrassen har fått helt nya takbjälklag och bortåt en 40 m2 antika klinkers har räddats för att bli bland annat köksgolv.

Hur har det då gått med ambitionen att göra detta till ett hållbart projekt? Mycket Bra! Vill vi mena, allt konstruktionsvirke är lokalt vuxen douglasgran som har egenskapen att vara beständig mot ohyra och på det sättet ersätter tryckimpregnerat virke full ut. Terrassens snickerier är gjorda av återvunnet medeltida ekvirke från det gamla taket.

All murning har skett med kalkbruk, lokal sand och stenar från flodbädden (de gånger vi behövt komplettera), alltså på samma sätt som man gjort här i över tusen år. Alla rivningsmassor har noggrant sorterats i trä och murbruksrester och återvunnits i dessa fraktioner. Och inte minst har vi återvunnit de asbestdelar huset innehöll enligt de speciella regler som gäller här.

Just nu för vi diskussioner med rörmokaren och elektriker om att dessa installationer skall göras helt PVC-fria. Elavtalet vi slutit är med EnerCoop som levererar 100 % förnybar el i ett land som annars är fast i kärnkraftsfällan.

Men kanske viktigast för oss detta första år som deltidsfransmän är alla de vänner vi fått i trakten. Vi kan verkligen skriva under på att den franska landsbygdens innevånare är välkomnande och öppna för nybyggare. Alla här från vår mäklare, utan vars hjälp detta projekt aldrig blivit av, till stadens kompetenta och drivande borgmästare och vår ypperlige värd på Maison de Margot där vi bott ett antal gånger eftersom vårt hus ännu inte är beboeligt.

Och så förstås våra hantverkare som på ett kompetent och mycket seriöst sätt hjälpt oss med det vi inte kan göra själva. De har effektivt och lyhört utfört varje del i respektive offert till precis det pris som utlovats. Inga negativa överraskningar. Och alla myndigheter som vi varit i kontakt med som gett oss snabb och professionell service däribland STAP som har hand om skyddsvärda byggnader och naturligtvis vårt eget Mairei.

Och sist men inte minst våra grannar och vänner som vi stött på i byn, många fransmän förstås men också en amerikan, en finska, en tysk en australiensiska och ett antal britter, alla behagligt förfranskade och skickligt undvikande att skapa en expatkultur utan istället är de del av det lokala bylivet och som på ett oerhört gästfritt sätt bjudit med oss i gemenskapen.

Vårt första år i Peyriac-Minervois kunde inte varit bättre! Hänger du med och följer vår blogg kan du steg för steg uppleva fortsättningen på vår franska resa!

Joyeux Noël!

JP och Rita