Vårt dagliga bröd

16 mars 202416 mars 2024 / husifrankrike.com / Lämna en kommentar

*Medeltida bagare ”talemelier” med sin lärling. CC*

Mitt i allt byggande och frekventa tidsresor till medeltiden kan det vara värt att stanna upp och fundera på hur det dagliga livet för de som var före oss var. Hur fick till exempel de hantverkare som murade och timrade vårt hus, eller de som bodde här först, sitt dagliga bröd. Hur var det att laga mat och baka 1489 när huset stod klart?

Vi går idag till ICA eller Carrefour och möter ett enormt utbud av såväl råvaror som färdiglagat (Värt att notera dock att vi i norr är enormt privilegierade jämfört med många på södra halvklotet).

När jag nu på fredagsmorgon bakade en råglimpa efter ett recept från en medbloggare Vin, mat, Alsace så noterade jag vid sidan av hur gott resultatet blir (och billigt) den möda och kärlek som varje bröd trots allt kräver.

Bröd har ju alltid varit basföda och inte minst i Frankrike. På medeltiden var det vanligt med en samling varierade verksamheter runt slottet i en by, med hantverk av olika slag och absolut en eller flera ”talemeliers”(bagare). Det fanns ofta också en så kallade gemensam bakugn ”un four banal” som drevs kollektivt eller av byns talemelier, var bekostad av slottsherren och kunde användas av alla i byn.

Pedagogiska presentationer från **Chateau Guédelon**

På vår lilla gata i Peyriac-Minervois (som i och för sig var byns huvudgata) fanns på 1930 talet hela tre bagerier! Ugnarna var vedeldade och eldades oftast med kvistar från beskärning av vinstockarna så kallade ”boufaneller”.

*Medeltida spis för matlagning (från Chateau Guédelon) samt motsvarande från 50-talet i vårt hus före renovering.*

Då man i de de flesta hem fortfarande lagade mat över elden i en öppen spis så gick man gärna till bagaren för att gratis nyttja eftervärmen i hans ugn för finare rätter, såsom helstekt fågel eller fisk. Alltså en slags ”four banal” i modernare tid.

I en artikel nyligen i Medievalists.net, min favoritplats på nätet för medeltida tidsresor, behandlades nyligen brödets roll på medeltiden, väl värd att läsa.

En fransk brödepisod blir ju inte komplett utan några ord om baguetten. Dess ursprung är lite oklart med allt från myter om Napoleons soldater som behövde ett bröd som var lätt att bära med i fält eller en wiensk bagare som gjorde en kopia på bröd hemifrån.

Mycket tyder dock på att det tillkom i sin nuvarande form i början av 1900-talet som ett svar på en lag om bättre arbetsmiljö för bagare (mindre nattarbete). Hur som har priset på bröd alltid varit en politisk fokusfråga och baguetten på 250 g som idag kostar 1 euro i snitt, kan man följa priset från 1900-talets början.

Vi rundar av dagens episod med en bild på en av de hundratals baguetter som slunkit med som lunch mitt i arbetet med huset och en länk till några av alla franska ordspråk om bröd.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Luckor i mängder

2 mars 20242 mars 2024 / husifrankrike.com / 3 kommentarer

Så var det dags för en andra snickerihelg i Stockholms skärgård med vännen, snickaren och ena barnbarnet. Under två intensiva dagar tillverkade vi de resterande fem fönsterluckorna till huset.

Fanns det fönsterluckor på medeltiden? Historikerna är nog ej helt säkra men sådana som idag lär ha dykt upp först senare. Medeltida fönster var små och täcktes mot vind och regn kanske av pergament, lin och för de rika i ökande grad, glas. Som skydd mot väder och vind fanns troligen träluckor så kallade ”contrevents” i enkelt format, placerade på utsidan.

Helt klart har vårt hus haft någon form av fönsterluckor de senaste kanske 400 åren så beslutet att bygga nya i traditionell stil var enkelt. Nedan tre avgörande framgångsfaktorer, min morfars hyvel från tidigt 1900-tal, en av ett hundratal ekpluggar i dimensionen 13 mm och min vän och hjärnan bakom konstruktionerna, i full färd med att borra.

Förra gången blev resultatet två stora dubbla fönsterluckor till de två största fönstren i fasaden mot Rue de la Ville. Denna gång blev det först och främst ett par stora luckdörrar till gårdens glasdörr (nedan).

*Dörrluckor till gårdsdörren med kapmån i överkant för exakt inpassning på plats.*

Samma material som sist, väl torkad, högkvalitativ ek inköpt och sågad i Sörmland (söder om Stockholm). Sedan sist har denna blivit högvaluta och mycket svår att få tag på.

Tillverkning med plugg och smidd spik men utan lim. Dessutom förfärdigade vi de två mindre luckorna till toalett- och vindsfönster också mot huvudgatan, Rue de la Ville (nedan) i snarlik teknik.

Sist men inte minst snickrade vi ihop luckan till salsfönstret mot gården, ersättare till den gamla sneda och dåliga som syns på en otydlig bild nedan.

Utöver att alla fönsterluckorna nu är klara för nedtransport till Frankrike fick vi också färdigt uppstyckad ek till köksluckorna i IKEA-köket. Vid ett digitalt morgonmöte med IKEA:s eminenta kundtjänst fick vi tips och råd för att lätt kunna tillverka köksluckor till ett Metodkök.

Bra att veta till exempel är att de två luckorna till ett 80 x 80 skåp båda skall vara 39,6 x 79,7 för att stänga smidigt. Vidare att de finurliga IKEA gångjärnen kan bära upp till 21 mm spånskiva. Kombinerar man den senare insikten med att ek väger mellan 500 och 700 kg per m3 och spånplatta detsamma, så inser man att 19 mm luckor av solid ek inte kommer att vara några som helst problem.

*Äldsta barnbarnet i full förd med att paketera köksluckevirke.*

Nu har ett av paketen med uppstyckad ek följt med min vän till Gnesta för att hitta smartaste sättet att foga dem, det lutar åt limning och fjäder i längstgående not i ovan- och underkant.

Att solid ek passar bra i vårt medeltidsinspirerade kök är utan tvivel och än mer känsla av tidsresa erfor jag när jag åter tittade in i köksregionerna från tidigt 1500-tal i Glimmingehus i Skåne, via deras nya eminenta 3D vision.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Schyssta vägguttag

17 februari 202417 februari 2024 / husifrankrike.com / 1 kommentar

*2000-talets oumbärliga energikälla smidigt monterad i vår 1400-talsvägg i väntan på puts.*

Elinstallationen som vi inledde 2017 då min svåger kom över från Finland och som nu vår lokale elektriker fortsatt utföra, närmar sig slutförandet på bottenvåningen. Arbetet som man kan läsa mer om i fler tidigare episoder nedan knyts nu ihop.

Efter intensivt letande fann vi till slut en serie PVC-fria vägguttag och strömbrytare med också i övrigt smart miljöprofil, i serien Niloé från franska Legrand.

*En serie uttag och brytare från Legrand med tydlig hållbarhetsprofil, men svåra att hitta.*

Efter en sällsynt smidig beställning med snabb leverans från on-line återförsäljaren MatérielElectrique var grejorna på plats.

Ett efter ett kopplades sedan vägguttagen från de olika grupperna in av vår lokale elektriker. Det var en skön känsla när detta möte mellan medeltida hus och modern teknologi tog form.

Efter en halv dags arbete var de nio uttagen/brytarenheterna på bottenvåningen på plats, täckta med Legrands tjusiga röda skydd som de så stolt berättar är i återvinningsbar plast.

*Vår installationstäta köksvägg stoltserar med hela fem enheter.*

Montering av frontdelarna gör jag enkelt själv så snart alla ytskikt är klara och köket monterat.

*Avslutningsvis fick badrummet sitt tvättmaskinsuttag som förstås är IP44.*

El i ett medeltida hus må var en revolution i sig och vi avslutar dagens episod med en liten anekdotisk berättelse från slutet av 1700-talet, strax efter franska revolutionen. Jag fick mig häromsistens tillsänd en så kallad ”Assignat” som gåva; en sedel från ”fjärde året av frihet”.

Alltså från 1795 till 1796 enligt revolutionens nya tideräkning (brutet kalender år med start i september). Noteras bör att när denna sedel pressades nådde vårt hus precis 300-års åldern! Dessa tidiga sedlar var ett förskott från ”la caisse extraordinaire” bestående av intäkterna från statens försäljning av egendom man konfiskerat från prästerskapet.

*I en genomlyst bild anar man vattenstämpeln som medel mot den omfattande förfalskningen av dessa.*

Denna valuta blev kortvarig och försvann i en hyperinflation i samma veva som denna sena variant trycktes. Lite fransk historia som åter tydliggör alla de epoker som vårt hus tronat på Rue de la Ville i Peyriac-Minervois.

Läs gärna mer ur våra tidigare episoder om resan med vår eldragning:

Tack Ahlsells et Merci Brussels Airlines!

Vårt nya jordspett!

Så var elcentralen på plats!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Att hugga i sten!

3 februari 20243 februari 2024 / husifrankrike.com / 3 kommentarer

Den kanske mest mytomspunne hantverkaren vid sidan av den frie muraren var nog stenhuggaren eller ”le tailleur de pierre”. Han (och det var nog nästan uteslutande män på den tiden) var ju den som skapade såväl de rätlinjiga murstenarna som trappsteg, valvstenar och inte minst alla vackra utsmyckningar. Stenhuggarna utgjorde enligt vissa källor lite av aristokrati bland hantverkarskråna.

Yrket att med hammare och huggmejslar forma sten är uråldrigt men utvecklades i bygghyttorna i medeltidens Europa. På Chateau Guedelon, detta enastående experimentella arkeologiprojekt som vi besökte nyligen, har man i nära anslutning till stenbrottet (där ”les carriers” stenbrottsarbetarna, tar fram råvaran) byggt en autentisk stenhuggarhytta. Här kan man följa de olika momenten från rå obearbetad sten till utsökta konstverk färdiga att mura in i slottet. I nedan video får man en fin insikt i stenhuggarens dagliga värv.

Stenhuggarens verktyg som tillverkades i smedjan bredvid var naturligtvis helt avgörande för ett snabbt och kvalitativt arbete. Mästaren ritade upp mallar på marken eller så använde man standardmallar i trä.

Slipning av verktygen utför stenhuggaren själv.

De som var mästare hade också en god kunskap i geometri och kunde på så sätt rita upp och garantera kvaliteten på de färdiga huggna stenarna men också utbilda lärlingarna.

Praktikantsystemet, Les Compagnons du Devoir et du Tour de Frances, finns fortfarande i Frankrike med den klassiska tour som lärlingen har möjlighet att göra för att på bästa sätt få en mångfald av intryck och kunskaper sig till livs. Nuvarande organisation formades 1941 men ursprunget förlorar sig i historiens töcken med rötter hos kung Salomo.

Det finns inte så mycket spår av bearbetade stenar i vårt hus. De kanske tydligaste är sittbänken och den spröjs i sten man bara anar fästena efter, båda i vårt medeltida fönster.

*Vårt fönster till vänster som inför återöppning behöver arbete av en stenhuggare med inspiration från Guedelon, till höger.*

Men även återställandet av spiselkrans och den lilla nisch som finns på höger sida om öppna spisen i salen lär också bli stenarbeten. Den lilla nischen har nu troligen fått sin förklaring och kan ha varit ett förråd för torra späntade stickor och fnöske för att snabbt kunna tända spisen. Vi skall minnas att salen varit dubbel så stor som idag när även grannhuset innefattades i vår fastighet.

*Vår sal till vänster med det lilla hålet i väggen och den förklaring vi fick på Guedelon till höger.*

I svenska språket har vi två uttryck som associerar till detta att ”hugga i sten” som syftar på ett stort misstag och antas komma från misstaget att träffa en sten när man hugger träd med en yxa. Men vi har också det mer positiva, att något är ”hugget i sten” om det inte går att ändra och som mer syftar på stenhuggarens arbete. Nedan en stentavla från Guedelon med huggna signaturer.

Det senare ordspråket återfinns på såväl engelska ”set in stone” som på tyska ”in Stein gemeißelt” och anses anspela på tio Guds bud som var huggna i två stentavlor, även om texten (i alla fall i 1917 års bibelöversättning) lyder ”Och han skrev dem på två stentavlor, som han gav åt mig (Mose)” Nedan en medeltida bild av Moses som får stentavlorna av Gud och med det får avrunda dagens episod.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Ett steg till

20 januari 202420 januari 2024 / husifrankrike.com / Lämna en kommentar

Vid vår senast sejour i vår lilla by i Aude, var ett av de många delprojekten att gjuta ett nytt blocksteg (det större första steget i en trappa) i trappan från hallen till första våningen. Detta hade vi tidigare varit tvungna att riva i samband med nydragningen av vårt avloppssystem och nu var det dags att återställa.

*En ”före och efter bild” som fångar resultatet av allt arbete med detta lilla projekt!*

Efter att ha beslutat om stegets höjd (något lägre än övriga stegs 17 cm) och hur långt fram steget skall sträcka sig för att ge ett bra avstamp men ändå inte ta för mycket plats i vår lilla hall, var det dags att fälla in elröret i väggen och att laga hålet efter avloppsröret från toaletten på våning 1.

Vi hittade som vi tror den optimala stegvinkeln som ger oss en bekväm trappa men fortsatt inte tar för mycket yta av vårt begränsade hallutrymme. Här viktigt att tänka på den snedvägg som kommer att byggas för att få ett schakt för avloppsröret och eldragningarna i hörnet.

Nu kunde vi med lite återanvänt virke snickra en enkel form som skulle hålla de runt 100 kg betong som skulle gjutas till ett steg.

Dags att gjuta. Först hopsamling av stenar att ”procenta” med, för att minska betongåtgången. Iväg till byggmarknaden för att köpa tre säckar betong à 25 kg varefter blandning för hand med bra hjälp av borrmaskinens omrörare.

Åtgången blev ganska exakt dessa tre säckar cement procentade med kanske 15 liter sten och kakel. När formen var fylld upp till kant så glättades ytan lätt och efter en stund lade vi plast över och vattnade sedan med jämna mellanrum det närmaste dygnet.

Två dygn senare rev vi formen och vårt blocksteg var klart i all sin glans. Nu blir det dags att börja med ytskikt för detta och för resten av trappen. Vi har i tidigare episoder utvecklat tankarna kring trappor i allmänhet och lutar åt eksteg med sättsteg i klinker i trappen och vårt nya blocksteg täckt med samma antika klinker (17 x 17 cm) som vi skall ha på hallgolvet.

Läs gärna mer om vår trappor och planeringen av deras renovering i dessa två tidigare episoder:

Trappor har betydelse i ett Town house! | hus i frankrike

Många små steg | hus i frankrike

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Ekollon från 1300-talet

6 januari 20246 januari 2024 / husifrankrike.com / 6 kommentarer

Vår snickares signatur från sent 1400-tal, som finns på flera av våra 20-talet takbjälkar i kök och sal!

Vi har många gånger stått och fascinerats av de två kryss som flera av våra takbjälkar är märkta med. Vi utgår från att det är en signatur som snickaren lämnat för att få betalt för allt arbete med att forma en bjälke av en stock.

*Frilagda och obehandlade bjälkar i salen jämfört med färdiga i köket!*

Tillsammans med muraren var snickaren / timmermannen kanske den viktigaste yrkesmannen i det medeltida bygget. Vi har tidigare skrivit om de olika yrken här i Frankrike som på svenska ofta bara översätts till snickare kort och gott. I dagens episod tittar vi närmare på charpentieren eller byggnadssnickaren.

Vid vårt besök på fantastiska Guedelon nyligen fick vi än djupare insikt i hur ”vår” snickare, för en sådär 526 år sedan, skapat dessa stockar av stora lokalt fällda ekar. Ekar som sannolikt haft en diameter på mint 40 cm vilket lär vittna om en ålder på runt 100 år och med det varit ekollon så tidigt som på sent 1300-tal!

*En födelse som för våra ekar sannolikt tog plats på sent 1300-tal!*

Processen från att klyva till att hugga rent och forma en takbjälke var handarbete med kil, slägga och yxa. Att sedan frakta dessa runt 20 bjässar på 4,7 meters längd med en uppskattad vikt på runt 100 kg stycket från arbetsplatsen till huset var ett projekt i sig.

Snickaren ägandes sig också naturligtvis åt själva konstruktionsarbetet och de hållfasthetsberäkningar som man behärskade väl och ofta höll som yrkeshemligheter inom sitt skrå. Kanske hade ”vår” snickare utbildat sig hos Les Compagnons som vi tidigare berätta om.

De arbetstimmar och den skicklighet som lagts ned bara i detta arbete är god motivation att nu kärleksfullt försöka renovera för de kommande seklen. Vi avrundar dagens episod med en översikt av signaturer som förvisso kommer från stenhuggarnas värld men ger en känsla för bildspråket.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Fogat och klart!

16 december 202316 december 2023 / husifrankrike.com / 4 kommentarer

*Golvet i vårt chambre på bottenvåningen äntligen klart och väntar nu bara på linoljeimpregnering!*

Häromsistens nere i Peyriac blev till slut också golvet i vårt lilla chambre innanför köket på bottenvåningen klart. Det råder inga tvivel om att ju mer man själv färdigställer så växer beundran för professionella hantverkare som dubbelt så snabbt och med ett kanske ännu kvalitativare resultat gör sådant dagligdags.

*Golvet innan de sista 40 tillskurna plattorna längs väggarna.*

Med risk för att en episod som denna blir lite omständlig och en upprepning vill vi ändock beskriva alla de moment som måste till för att få ett fint resultat. Det återstod nu bara ett 40-tal tomettes (antika återanvända klinkers) att sätta i lilla rummet men samtliga skulle beskäras.

Var och en mäts, kapas och märks upp varefter vi sätter dem med vanligt standardkalkbruk med en ganska bred fog och sedan fogar med tunt kalkbruk för att avslutningsvis tvätta bort resterande kalkrester med en 10%-ig vinägerlösning efter att det torkat ett par timmar.

Det hela tar mycket längre tid än man tror men med tanke på att golvet kanske kommer att ligga i ett eller ett par hundra år är det ju bara ett ögonblick i det stora hela. Senast detta golv gjordes var visserligen ganska nyligt, gissningsvis bara 75 år sedan någon gång på 50-talet, av det mönstrade och målade cementgolvet att döma.

Det golv vi sätter nu och som vi nu också hittade referenser till på Guedelon vid vårt besök där, hoppas vi blir kvar länge. Vi visste redan att tuiles och tomettes tillverkats länge och har skrivit om det tidigare men kul att se att det fanns en sådan verkstad och att snarlika golv läggs i deras experimentella arkeologiska projekt.

Vi passar på att avrunda denna episod med bilder från ett besök på ett vinslott vid Canal du midi Chateau Ventenac här i Minervois: Detta är ett gammalt familjeslott med ett fantastiskt museum och ett projekt med renovering av en av Europas äldsta båtar en vinbark Marie-Thérèse, som transporterat vin på kanalen sedan århundranden.

Vi fastnade också för museets omfattande samling av skolaffischer med de lokala druvsorterna som utgör en lektion för varje vinintresserad läsare. Bildsviten avrundad med en vy över utbudet i vår lokala Carrefour!

Santé!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Golvvirke från Pyrenéerna

2 december 20232 december 2023 / husifrankrike.com / 7 kommentarer

Så var det dags för en utflykt till den vackra lilla bergsbyn Quillan som ligger ungefär 8 mil från oss, i början av Pyrenéerna och genomfluten av floden Aude som gett vårt departement (#11), dess namn. Jag hade redan i somras beställt virket för golvet till kammaren och till slut föll valet på douglasgran.

Det är av någon otrolig anledning mycket svårt att hitta ek på sågverken i våra trakter, trots att en stor del av skogsbeståndet förefaller vara ek i västra Occitanie. Hur som, douglasgran är ett ypperligt hårt och fint trä med inbyggd motståndskraft mot termiter bland annat. Plankorna jag beställt skulle vara 20 cm breda och 28 mm tjocka och i fyrameterslängder.

*Som framgår är det stort bestånd av ek i trakterna men det kanske exporteras*. Bild: La forêt Chambaran

Hyrsläp som klarar dessa längder var det inte tal om att finna enkelt, så det blev en 20 m3 lastbil med skåp som jag hyrde på Leclerc i Carcassonne. Efter en snabb incheckning bar det av och det var kul att köra lastbil igen. Tror jag bara gjort det en gång sedan lumpen, då jag bland mycket annat körde Volvo F86 (som förvisso var några storlekar större) när vi satte upp militärsjukhus i fält.

Efter att ha passerat Limoux börjar vägen att smalna av och krokna ju längre upp i bergen man kommer. Quillan dök dock upp ganska snart jag kunde svänga in på sågen och lasta in de 44 metrarna hyvlad douglasgran som väntade. Det visade sig att den blivit hyvlad på bägge sidor så jag tappade ett par mm golvtjocklek men fick än rakare plankor så det blir nog bra.

Samma vindlande vackra väg hem till Peyriac och passerade en ”kollega” med lite större last som ger en insikt i att virkesproduktionen är en viktig näring i dessa bergsområden.

Väl hemma, ingen idé att köra in på Rue de la Ville utan det blev att bära plankorna 2 och 2 från ett litet torg i närheten cirka 250 meter. Bra träning!

Jag stackade upp dem utanför gaveln på huset på vår lilla Rue St Martin som nästan aldrig har trafik och åkte och lämnade tillbaka lastbilen inom de föreskrivna fyra och en halv hyrtimmarna.

Åter i Peyriac var det dag att starta ett litet minisågverk på gatan och korta ned dem till 370 cm som är (med lite mån) det blivande golvets fulla längd i lilla kammaren en trappa upp. In med dem genom fönstret för lagring lutade mot väggen (på grund av längden) några dagar tills jag fick hjälp att lyfta upp dem.

Några dagar senare var det dags att flytta upp plankorna till rätt våning. Som tur var fick jag hjälp av min granne, finsnickaren från New York som numera äger och brygger om byns prästgård till ett unikt B&B för cyklister.

Att flytta de 3,7 meter långa plankorna genom hålet i taket, mellan bjälkarna ut en bit genom det lilla fönstret i rummet däruppe för att sedan vända ned dem på golvet var en operation motsvarande en timme på gymmet och något man inte gör på en man.

Väl klart, ligger de nu och acklimatiserar sig i rummet med distanser emellan för att hitta den lokala luftfuktigheten och bevara sin rakhet innan montering.

Nästa besök nere i Peyriac tar golvläggning vid med målet att skapa ett vackert medeltidsgolv. I nedan bilder den smidda spiken som väntar och en inspirationsbild tagen i Sverige.

Vi avrundar med en vacker bild av vinfälten väst om Peyriac som kryper ända in mot byn. Nu i höstfärger och med vårt romanska kyrktorn i fonden som restes på 1100-talet medan kyrkan började byggas redan på 800-talet.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

En tidsresa 20 mil söder om Paris

18 november 202318 november 2023 / husifrankrike.com / 7 kommentarer

*Château Guedelon cirka 20 mil rakt söder om Paris i departementet Yonne*

Utöver visiten på Nationalarkivets utställning om tempelherrarna så bjöd min Parisvistelse på fler höjdpunkter och inte minst då besöket på Château Guedelon. Detta fascinerande projekt är ett ypperligt exempel på experimentell arkeologi och verkligen så nära den medeltida tidsresa vi drömmer om, som man kan komma.

För drygt 25 år sedan gick ett gäng kunniga arkeologer, byggare och lokala entreprenörer ihop för att bygga ett Château Fort i 1200-tals stil från ”scratch” och idag står det där och har redan utbildat hundratals och informerat 10 000-tals om återupptäckta byggnadstekniker från medeltiden.

Man har också skapat legenden bakom projektet som berättar att det var 1245 som en Guilbert Courtenay beställer slottet som skall passa en séigneur (slottsherre) från den lägre aristokratin.

På slingrande vägar i Bourgognes vackra lövskogar tar man sig ganska snabbt till detta fantastiska ställe som är öppet sommarhalvåret lite drygt. Här kommer vi så nära själen i vårt eget projekt som man kan komma och därav blir det framöver ett antal episoder om detta för att med full respekt dela alla de lärdomar som man kan åtnjuta vid ett besök. Lärdomar om de många yrkesroller som behövdes för att bygga ett medeltida hus.

Direkt vid entrén möts man av en medeltida krönikör som ger en 20 minuters introduktion till projektet som helhet. I bakgrunden tronar Château Guedelon!

*Stenbrytare i arbete med att bryta den järnhaltiga sandstenen i stenbrottet som ligger 50 meter från slottet.*

Denna första episod får fokus på stenbrytarna de som hade det hårda arbetet att bryta sten i det stenbrott som alltid måste finnas i anslutning till byggplatsen (transporter var dyra och svåra att genomföra).

*Informativa tvåspråkiga planscher berättar om de olika hantverkarnas vardag och arbete.*

I Guedelons fall är platsen vald på samma sätt som på medeltiden. Det vill säga att förutom att vara en del av riket eller grevskapet som behövde en befästning så var det nästan lika viktigt att det fanns ett stenbrott, gott om skog att hämta ved och virke i och naturligtvis gärna också rinnande vatten.

Stenbrytaren eller le carrier på franska, använde att antal olika verktyg för sitt tunga arbete att förse murarna med material. Verktyg som också tillverkades lokalt i smedjan.

För oss i Peyriac blir detta ju historiens tydliga vingslag när vi ser och arbetar med alla de stenar som vårt hus är murat med.

*Vårt hus på dryga 200 ton sten, sett från nordväst*

Redan tidigare har vi gjort ett en enkel överslagsberäkning av vikten på gaveln mot väster som hamnade på runt 80 ton och om vi snabbt uppskattar hela husets massa till runt ett par hundra ton och inser man lätt det enorma arbete detta inneburit. Mycket av stenen i vårt hus är natursten men många också huggna. Det är med tacksamhet och respekt man tänker på dessa våra föregångare på 1400-talet.

Produkterna som blir resultat av stenbrytarens hårda arbete kommer i flera typer, allt från fina fyrkantiga stenar som sedan kan bearbetas av stenhuggaren till golvläggningssten men också rester som blir fyllning i slottets tjocka försvarsmurar.

Under dagen som kom att ge många ytterligare insikter hade jag också glädjen att springa på en kontakt sedan tidigare, inom fransk husrenovering och dessutom författare till det mest nedladdade dokumentet från vår blogg. Det blev en trevlig pratstund i den högkvalitativa lunchserveringen med honom och hans son. Med det avslutar vi dagens episod med det stilfulla brickunderlägget från restaurangen!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Tempelherrar och smidd spik

4 november 20234 november 2023 / husifrankrike.com / 4 kommentarer

*Detalj av den över 20 m långa förhörslängden från 1307 inför ”rättegången” mot Tempelherrarna.*

På vägen ned till Peyriac blev det ett stopp i Paris i två fantastiska dagar med mängder av insupen kunskap och träffar med gamla och nya vänner.

Ett kort men minnesvärt besök på Musée des Archives nationales första utställning i serien ”Les Remarquables” förtjänar att beskrivas här, inte minst då det finns en koppling med vårt hus.

Utställningen (som är den första av fyra under de kommande åren) visar objekt som röstats fram av museibesökarna som de yppersta av skatter på nationalarkivet och som förtjänar en egen utställning. Denna första visar förhörslängden från den ”rättegång” Philip IV, Le Bel, höll mot Tempelherrarna 1307. De tre återstående temata blir en bild av Jeanne d’Arc från 1429, kontraktet för byggandet av Eiffeltornet från 1887 samt ett tal av Simone Veil från 1974. Allt i vackra Hôtel de Soubise i Maraiskvarteren.

Utställningen inleds med lite allmän arkivhistoria där jag speciellt fastnade vid montern om pergamentet som skrivunderlag och det faktum att det skrevs och förvarades i rullar av samsydda ark. På medeltiden rullades dessa på längden till skillnad från antiken då de oftast skrevs och rullades på bredden.

När ett dokument blev så omfångsrikt som det här förhörsprotokollet, där ett antal tempelherrars under tortyr framtvingade vittnesmål nedskrevs, kunde det bli väl över 20 meter långt (och brett ungefär som en A4). För detta gick det åt 22 getter som fick släppa till sina hudar.

*Förhörslängden (20+ m!) nogsamt signerade med notariernas symboler på varje pergament.*

Bland de många utställda dokumenten kan man också se påven Clemens V:s bulla där han förklarar ordens fastigheter förverkade och donerar delar av dem till Johanniterorden (de monetära tillgångarna lär han och kungen delat på). Här kommer kopplingen till oss och Peyriac-Minervois, ty byn lät vara ett av dessa många landinnehav som nu kom i Johanniterordens ägo och så förblev fram till revolutionen.

*Påvens bulla ”Ad providam” om Tempelherreordens arv av fastigheter.*

Väl nere i Peyriac blev första aktivitet att hämta en försändelse med 100 handsmidda spikar som skall bli såväl konstruktionsdelar som utsmyckning av det nya plankgolvet i lilla kammaren en trappa upp (och med det tak i kammaren på bottenplan). Spikarna såg precis ut som jag önskat och om allt går som planerat kommer jag få glädjen att slå i dem om några dagar.

Inne i huset stod min nya handöverfräs, en gåva från hustrun som goda vänner som åkt bil ned tagit med sig, så även denna del i den kedja av händelser som skall resultera i ett medeltida trägolv är på plats. Jag skall med den fräsa not på alla planksidor för att fästa dem vid varandra med lösa fjädrar.

*Överhandsfräsen som på måndag skall få ett skär som kan göra 7 mm bred spår längsgående på sidorna.*

På vägen hit stannade jag som vanligt i Carcassonne och passade då på att hyra den sista tillgängliga lilla hyrlastbilen på Leclerc nästa vecka (tisdag) så då blir det plankhämtning.

Imorgon blir en första rolig arbetsdag och vi avslutar denna episod med en av otaliga bilder från den oerhört inspirerande byggnadsvårdssalongen i Paris, som jag kommer att beskriva utförligt i en separat episod.