Veckans episod får ett tema som kopplar ihop vår tapetinventering med min första arbetsdag i en vingård. Att plocka vindruvor är väl var frankofils ultimata dröm och nu fick jag möjligheten tack vare vår vän den franske vinbonden.

Men först inventeringen av tapeter och dess blomranka. Vår övergripande ambition är ju absolut att ge husets inredning en tydlig prägel av medeltid och erbjuda boende och oss själva på en tidsresa på riktigt. Samtidigt har vi varit noga med att dokumentera de inredningsdetaljer vi rivit för att kunna inreda något rum i stil med första halvan av 1900-talet.

Den vanligast förekommande tapeten i salen.

För det ändamålet har vi noga dokumenterat de tapeter, bårder och dekormålningar vi hittade vi rivningen. Renoveringen av dörren till lilla gården är ju också ett exempel på bevarande av senare detaljer än de medeltida.

Värt att notera är ju också att huset faktiskt är byggt i det absoluta slutet av Frankrikes medeltid och när renässansen börjat rota sig men vi gör antagandet att så långt ut på landet som i Peyriac var det nog ganska mycket medeltid kvar på sent 1400-tal och har därför valt medeltid som tema för inredningen.

Dekormålad gipsputsad vägg i kammaren på vån 1 med liten tapetbård av osäker datering.

Tapeter ja, i dessa bilder finner ni de tapeter som vi hittade framför allt i salen en trappa upp. En vild gissning med tanke på tapeters överlevnad är att de är från andra delen av 1900-talet kanske från 50-talet och av enkel lokal tillverkning. Allt var välgjort och med separata eller tryckta bårder i kanterna.

Avslutningsvis en strukturtapet som någon med stolthet satt upp för många år sedan och som tjänat sin roll även om den kanske inte är min favorit.

Vinrankor och riktiga sådana blev det en hel eftermiddag när det så var dags för en unik upplevelse nämligen att komma ut i en vingård och plocka vin.  Följ med på en eftermiddag i soliga Aude i oktober…

Rengöring av transportvagn bredvid en skördemaskin av mer industriell natur!

Nästan mitt i byn låg det fält vi tog oss an denna soliga och varma oktoberdag!

Med vana händer visade min vän vinbonden plocktekniken!

Druvan av muscattyp är utmärkt till vita söta viner bland annat och mycket god! 

Stolt vinbonde efter några timmar skörd.

Efter en eftermiddag med den mest franska av upplevelser man kan tänka sig bar det av för att pressa druvorna men det får bli en egen episod så vi avslutar dagens med en bild av vinfält i solnedgång!

Ett av våra mest lästa inlägg hade titeln ”Fyra slott i Frankrike eller en villa i Bromma” så jag kan inte motstå ovan rubrik när jag vill presentera ett hus som är till salu i vår lilla by.

Nu är det naturligtvis så att snitt priset för ett hus i Peyriac-Minervois kanske snarare ligger på 1,5 miljoner SEK (145,000 Euro) och priserna varierar kraftig som överallt annars men helt klart är att med jämna mellanrum dyker det upp äldre, charmiga och renoveringsobjekt, till osannolika priser. Så egentligen får du ”bara” åtta normala hus för snittpriset av en villa i Bromma – men i alla fall!!

Picture: Google Street View

Ett av flertalet exempel på ”extrapris” är det lilla triangulära huset på vår gata, Rue de la Ville, 50 meter bort mot kyrkan. Det är ett ”town house” som är cirka 25 m2 på mark i tre våningar och helt klart i renoveringsbehov men nästan beboeligt efter kanske ett par veckor av åtgärder. Helt klart måste man se över saker som elinstallationer och en del annat över tid men 20 000 Euro är ju, till och med dagens höga kurs, ett väldigt speciellt pris och det brukar dessutom finnas lite prutmån.

Vi fick en visning av vår vän mäklaren sist vi var hemma i Frankrike och i nedan bildkavalkad ser ni lite olika vinklar ar husets tre våningar.

Bottenvåningen består av ett vardagsrum med kök.

En trappa upp sovrum och duschrum samt toalett.

Duschrum i stort behov av städning och viss renovering.

Rediga takbjälkar mot vinden i gott skick med halvfärdigt tak.

Separat toalett som så ofta i Frankrike.

Själva har vi redan ett så stort projekt på gång att vi valt att inte lägga ett bud även om detta lilla hus ganska snabbt kunde bli ett objekt att bo i men också att hyra ut. Här kan du titta på hela annonsen.

Självklart är detta inte det enda prisvärda objektet så det kan vara värt att lägga upp en bevakning på en mäklarsite som vi beskriver i detta inlägg eller kolla hos en lokal mäklare, som vår vän på Immobillier Minervois.

Mycket talar  för att Minervois inte bara har mycket konkurrenskraftiga priser utan är en oupptäckt juvel som kommer att öka i efterfrågan. Skälen är många, det centrala läget med nära till allt i sydvästra Europa, den hisnande vackra naturen och med en historia på 2000-år som gör sig påmind överallt. Tänk också på att Minervois är en del av Aude och att i hela departementet finns 433 byar och städer (kommuner) och i Frankrike totalt är det 36 680 (!) stycken.

Dagens episod får avslutas av ett Toulouse Lautrec citat från Albi, greven Toulouse-Lautrec föddes i staden Albi i vår närhet och spridde träffsäkra citat omkring sig, som man idag bland annat kan hitta på fönster i Albi.

Jag skall börja dricka mjölk när korna betar druvor. Skribenten med hustru syns i bilden.

Att notera: husifrankrike.com är helt ideell och ingen produktplacering förekommer.

Vi har letat dörr till badrummet en längre tid på olika antika byggvaruaffärer och i byn. Plötsligt frågade vår vän den amerikanske finsnickaren som tagit sig an gamla prästgården om vi inte behövde en dörr.

En annan av dörrarna i prästgården men denna var aningen för stor för vårt badrum.

Jovisst behövde vi det och dessutom hade han bland sin samling av borttagna dörrar en fin trädörr av sekelskiftes modell med karm och lås och allt. Så om vårt överstycke i en tidigare episod kom ”från ovan” alltså som en oväntad gåva så gäller ju detta i ännu högre grad för denna dörr om man betänker dess tidigare hemvist.

Transporten inskränkte sig till en promenad på 50 meter med dörren under armen. Väl på plats var det bara att skölja av den och demontera låset för översyn.

Så nu blir det montering av dörren så snart väggen är plats samt målning.

Dörren i väntan på sin innervägg.

Låset som också lär vara dryga hundra år har fått hänga med hem till Sverige och ligger nu i boden ute i Stockholms Skärgård för renovering.

Renoveringen av prästgården förtjänar en egen episod (eller egentligen en egen blogg) men vi avslutar med en inspirationsbild som ger en hint om omfattningen i det projektet samt en bild på vår fina kyrka med anor från 900-talet.

En av salarna som kommer att bli gästrum i detta bed & breakfast för cyklister.

Det lilla valvet från köket in till kammaren på bottenvåningen har vi i tidigare episoder berättat om.  Hur vi bytt en del av ena dörrposten och skrapat rent resten av träet i denna gamla dörrkarm. Nu var det dags att angripa undertaket och putsa väggarna.

Grundidén var att återanvända en av plattorna i gjutjärn som vi räddat från öppna spisen i köket men det visade sig att det saknades 4 cm i en änden så det fick bli en spånplatta istället. Att såga till den i perfekt i form av en parallelltrapets med olika vinklar var en utmaning bara det.

Plattan fyller bara en kosmetisk funktion då de cirka 20 ton vägg som befinner sig ovanför hålls på plats av sju överstycken av trä i dimensionen 12 x 12 cm och troligen av poppel.

Plattan på plats så nu var det dags att reparera de bägge väggarnas murverk med kalkbruk för att få ett plant underlag för putsen.

Putsen kommer på plats med ungefär 0,5 m2 per timme för en ovan murare som jag och skall talocheras när det torkat lagom efter cirka fem timmar beroende på omgivande temperatur och luftfuktighet.

Vi väljer samma puts som i köket med den gula sandfärgen som harmonierar fint med takbjälkar och trädetaljer vilka kommrr målas med ekbrun äggoljetempera.

Dags att reparera andra sidan.

Den redan tidigare böjda väggformen i lilla rummet passar nu än bättre med de organiska former vi valt på murverket för att skapa en medeltida känsla.

Så känns då slutresultatet riktigt bra och saknas bara spackling och målning av undertaket men det får bli nästa gång.

Putsen torkar snabbt under det första dygnet men fortsätter att torka, ljusna och hårdna i månader och till och med år, framåt.

Valvet klart, sett från kökssidan.

Vi avslutar dagens episod med ett ljus för Santa Rita min hustrus namne bland helgonen och den som man anropar vid ”omöjliga fall och äktenskapsproblem” något som förtäljer om detta helgons inte allt för besvärsfria leverne i Italien cirka 50 år innan vårt hus byggdes.