Motsträvigt medeltidsgolv

Redan den första tiden som husägare i Frankrike var vi ganska säkra på att en trappa upp skall vi ha rustika trägolv som komplement till bottenvåningens antika tometter i terrakotta. Vi såg framför oss ek men det visade sig ganska svårt att hitta bra ek på de lokala sågverken så det termitsäkra klassiska lokala alternativet för lilla rummet blev Douglasgran.

Golvet öppnat med fallhörd på 3 meter så viktigt att minnas att det är en ”chantier” byggarbetsplats!

Processen har varit omfattande, vi har rivit och byggt bjälklag; vi har köpt och transporterat virke; vi har rensat och lagat murväggar; vi har fräst och sågat not och fjäder; vi har beställt och fått hem smidd spik, så nu var det dags att lägga golv.

Arbetet börjar och golvläggaren har här fortsatt förhoppning om ett snabbt och enkelt jobb.

Vi hade valt att lägga plankorna som är runt 25 mm tjocka med dubbla not och lös fjäder för ett få maximal ljudisolering och stabilitet utan att ha någon form av trossbotten.

Efter ganska noggranna instruktioner från min vän finsnickaren från New York (som numera ägare och renoverar byns gamla prästgård) var det dags att gå från ord till handling. Första plankan kom snabbt på plats efter att ha kortats till rätt längs 353 cm och så var det dags att sätta första smidda spiken.

Spikarna ör 70 mm långa fyrkantssmidda med så kallade diamanthuvuden (fyra vinklar) som är en klassisk teknik. Förborrning för att inte spräcka plankan (spiken skall bara hålla ned virket inte låsa i sidled) och så i men spiken. Det blev precis så vi ville ha det. Efter ny konsultation med min rådgivare beslöt vi att gå för två spik i varje bjälke för bästa stabilitet.  

Förborrning och ispikning av våra smidda spikar med diamanthuvud.

I med två spikar till att börja med i varannan bjälke och där var första missen. Smart att låta ena sidans spikrad vara islagen bara till del för att ha lite mån att arbeta med när nästa planka skall anslutas. Andra missen var att fräsa not och välja fjäder i det i och för sig platstorkade virket i maj men att montera först nu i september.

Maj torr månad, augusti fuktig månad, trots sommar med upp till 40 grader i luften. Noten hade blivit så tighta så först efter ett ytterligare råd från min vän kom jag på att fräsa ytterligare 1 mm bredd i noten i kombination med nedslipning med någon knapp milimeter av fjädrarna.

Så blev det nödvändigt att slipa alla fjädrarna någon millimeter tunnare.

Nåväl i med not och ihop med plankorna. Nja.. då var det ju det där med absolut raka kanter och våra plankor från Quillan är jättefina men kanske något böjda på några ställen. Douglasgran är ett mycket hårt virke, så vad göra.

Återigen tog min kompetens slut och först efter att min vän snickaren åter kom över, denna gång försedd med två 1 meter långa tvingar kunde vi börja dra ihop virket till det lagom raka och inte perfekta resultat vi önskade för att få full medeltidskänsla.

Kopplade tvingar blev lösningen och vi fick just det rustika golv vi önskar.

Ett par dagar senare efter att jag också på egen hand lärt mig jobba med kopplade tvingar och uppmuntra virket att komma på plats med gummiklubban var så till slut 8 plankor lagda och till nästa gång återstår endast slutplankorna som skall anpassas till väggarna (med en mån på 1 cm för fuktvariationer). Låt oss gissa att jag kommer att fråga om hjälp en gång till.

Att kort beskriva en amatörs slit med att lägga ett golv som detta låter sig inte göras enkelt. Utöver det som dessa bilder visar ingick förstås också att kapa bräder med mall efter stenmurens form och att borra de många hålen för spikarna. Alla spikar är inte på plats ännu men det lär bli uppåt 200 st.

Denna helg är det byggnadsvårdsdagar över hela Frankrike ett initiativ som skapades här redan 1984 och nu är Europeiskt. Det får betydligt större plats här än i Sverige. Evenemangen är otaliga över hela landet och fint presenterade on-line. Snart är det också dags för årets byggnadsvårdsmässa i Paris som är en upplevelse utöver det vanliga och strakt rekommenderas.

Vi rör oss mot Sverige nu precis när skörden skall börja här nere men hoppas vara åter snart!                 

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

En klocka till dörren

Vår ”nya” dörrklocka från 1800-tal.

Här nere i södra Frankrike är för många, oss inräknade, ett söndagsnöje att besöka några av de otaliga loppisar (vide grenier) som erbjuds. Det finns en ypperlig app som snabbt ger en översikt om utbudet vilket idag bestod av fem stycken marknader i vår direkta närhet (inom en radie av 25 km).

Vi gav oss iväg redan halv tio och avverkade fyra av dessa fram till 13.00. Utbudet är en blandning av spännande inredningsdetaljer, plastleksaker, böcker och kläder av alla de slag.

Tredje loppisen av fyra var i Marseilette och det var där fynden gjordes!

Dagens fångst blev först och främst en ”cloche sonette” eller dörrklocka från 1800-tal vilken vi fann ha rätt stil och funktion för att slinka in i vår medeltida stil.

Klocka som troligen är i brons, hänger i en hållare av stål med inbyggd fjäder så att den ger ordentlig klämtning när man med en infästad kedja drar för att ringa på.

Ett annat fynd blev boken Donjons et Castels Au Pays des Cathars av Coincy St. Palais från 1964, med beskrivningar av ett 60-tal slott och slottsruiner i våra trakter.

430 sidor med lokal historia från Pays Cathare.

På sidan 339 hittar en beskrivning av nya slottet i vår by Peyriac vilken vi knappt kan vänta att kasta oss över som förberedande läsning inför vårt besök på Archives Departemental i veckan, då vi skall forska om vårt hus, som ju är granne med slottet.

De två sidorna om slottet i vår by inleds med en teckning av slottet.

Slottet som vi berättat om tidigare är ju också det som ligger bakom vårt vinkooperativs namn och namnet på många av deras viner Tour St Martin och naturligtvis Chateau Peyriac.

En oumbärlig produkt, en elektrisk ostronöpnnare, som vi INTE köpte får avrunda denna korta episod.

Var annars än i Frankrike kan man finna en sådan? Tefal är ju mycket ritkigt en fransk koncern också.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Entréskåpet tar form

Vårt lilla köksskåp återuppståndet, som en gång var husets entré (dock inte den medeltida som lär varit helt annorlunda)

Som vi berättat i några tidigare episoder har vi börjat återställa det skåp som skall bli porslinsskåpet i köket. Dess märkliga historia som en av husets gamla entrér avslöjas av de två grova gångjärn som återfinns inne till höger i skåpet och av en tröskel i trottoargjutningen. Så gissningsvis var detta under 1900-tal. Hur husets ursprungliga medeltida entré var konfigurerad återstår ännu att finna ut.

Mitt på bilden syns det övre av de gamla portgångjärnen, tydligt.

Dörrarna och dörrposterna är målade och har fått ett par nya glas, låsen har varit hemma i Stockholms Skärgård på renovering så nu var det dags att spackla upp de skadade hyllkonsollerna gjorda av gips vilka skall hålla upp fina ekhyllor för glas och porslin. Plâtre de Paris i ett antal lager var kladdigt men fungerade bra.

Hustrun gav sig på att tvätta och handslipa de målade väggarna som består av en salig blandning av puts och cementbruk med olika ytskikt från hela 1900-talet.

Sedan var det dags att måla med en fin linoljefärg i beigegul kulör, inköpt hos ecomaison. Första strykningen klar och ytterligare en strykning kommer skåpets interiör att se ut som… ja, inte nytt men original!

Tvättat, slipat, lagat och klart för två lager färg.

Nu väntar skåpet bara på den sista strykningen och sina fina ekhyllor som ligger på Blidö i Stockholms skärgård för vidare transport ned till Peyriac. Sedan är det dags att fylla med glas och porslin.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Medeltida gobeläng från Paris via New York

Vår vackra gobeläng som väntar att få åka till Frankrike har måtten 95 x 110 cm.

I Paris nyrenoverade och unika medeltidsmuseum, Cluny, på vänstra stranden återfinns sex gobelänger från sent 1400-tal eller tidigt 1500-tal vilka berättar om adelsdamen och enhörningen eller ” La Dame à la licorne”.

Musée de Cluny ligger i resterna av romerska bad vid en av Paris paradgator Boulevard Saint-Michel

Till skillnad från min hemstad Stockholm som just lag ned sitt unika medeltidsmuseum har Paris renoverat sitt för 300 miljoner, vilket kanske säger en del om vad som värderas i våra respektive städer.   

De sex gobelängerna ”återupptäcktes” 1841 av Prosper Mérimée, författare och mångsidig konstnär och vetenskapsman samt medlem i Franska Akademin. Han fann dem skadade i slottet Boussac mitt i Frankrike i Creuse.

År 1844 såg romanförfattaren George Sand dem och uppmärksammade allmänheten på gobelängerna bland annat i hennes verk ”Jeanne” där hon korrekt daterar dem till slutet cirka av 1400-talet. Nedan bilder tagna på Musée de Cluny av deras samling av medeltida gobelänger med några av originalen i sitt fantastiska skick.

1882 köptes de av Edmond Du Sommerard, intendent för Musée de Cluny i Paris, där noggrann konservering har återställt dem nästan till deras forna glans och där de fortfarande visas anses vara ett av västerländsk konsts stora mästerverk. Ganska nyligen genomfördes en undersökning av deras tillstånd som är fascinerande att följa på denna korta video:

Grundmönstret kallas ”millefleurs” (”tusen blommor”) och kännetecknas av ett överflöd av blommor, apelsinträd, tallar, samt ekar, och befolkas av en fridfull uppsättning av djur och en… enhörning!

I denna idylliska naturliga miljö som främjar tankar och eftertankar är enhörningen både en deltagare och en enkel åskådare samt en klassisk symbol för renhet. Tillsammans med ett lejon håller den ett standar med familjen Le Vistes vapensköld i varje scen och de köptes möjligen av Jeanne Le Viste (1510 – 1566) dame d’Arcy.

De visualiserar sex sinnen, känsel, smak, lukt, hörsel och syn samt ytterligare ett, det sjätte sinnet, förklarat endast av inskriptionen ”À mon seul désir” (till min enda önskan). Detta skulle kunna vara en hänvisning till den fria viljan: kvinnan med sin dekorativa huvudbonad och raffinerade kläder, som avsäger sig tidsmässiga nöjen

Familjen Le Vistes vapen.

Första gången vi såg dessa i Paris enades vi direkt om att köpa en kopia att hänga på väggen i salen i vårt hus. Enda problemet var att de ytterst välgjorda kopior från som fortfarande görs i trakterna av Flandern är ganska kostsamma. Men efter en del letande på eBay fann jag en i USA till tredjedel av priset som fick bli en perfekt bröllopsdagsgåva till hustrun.

Högupplöst bild som visar på finessen i detaljerna i väven.

On-line inköp av begagnat är ju alltid en chansning men eBay fungerade perfekt och gobelängen var just den fina kopia vävd i Flandern som jag hade hoppats. Nu gäller bara att enas om vilken vägg den skall hänga på när salen väl är klar.    

Salen för några år sedan och på någon av dessa väggar skall gobelängen hänga.

Vår gobeläng är den som beskriver ”hörseln” avbildande en scen där damen spelar orgel med sin tjänarinna som publik, uppvaktad av lejonet och enhörningen som standarhållare.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Skärmtak i skiffer

Det färdiga skärmtaket (med en Wettexduk kvarglömd)

På vinden har det sedan länge stått ett antal skifferplattor. Kanske kommer de från Dourgen eller Lacaune bägge kända skifferbrott i vår närhet, annars hittar man mest skiffer norröver och lite i Pyrenéerna.

Delar av vårt skifferförråd (blandat med några taktegel).

Skiffer eller ardoise på franska, är ett sedan århundraden populärt takmaterial i Frankrike. den gråblå färgen är ju klassisk inte minst på fina Parishus med sina typiska mansardtak. Men även griffeltavlor, för den som händelsevis vet vad det är numera, gjordes ju av svart skiffer.

Då våra plattor är ganska stora kan de möjligen vara av skiffertypen lauze som är en annan sorts skiffer som också man finner i våra trakter, runt Lot och uppe mot Centralmassivet.

Skifferplattorna rengjorda och oljade.

Vi valde ut två lagom stora skifferplattor som rengjordes med vatten för att sedan oljas in med linolja och återfick en oerhört levande och vacker färg trots sina 400 miljoner år på nacken.

Hållfastheten för skiffer, om än ett ganska flagit material, bedöms vara upp emot 300 år så våra plattor är inte från originalhuset men har nog tjänat som ersättningsplattor för våra tegeltak.

Detalj av vår lilla gårds vid tiden för köpet med plasttak och gjutet skärmtak vi tog bort.

Rester efter ett tidigare skärmtak (som vi direkt efter köpet rev, tillsammans med det plasttak som täckte vår lilla gård från början) i form av ett djupt spår i murverket gjorda det enkelt att sticka in plattorna och vinkla dem rätt för att sedan mura fast dem med kalkbruk. 

Med de bägge skifferplattorna på plats har vi ett i våra ögon stilfullt skärmtak som effektivt skyddar dörren om de talrika skyfallen härnere. En liten detalj men en halv dags arbete.    

Skärmtaket färdigt från ovan!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Napoleons karta

Häromdagen damp det ned ett e-mail från Archives Départemental i Carcassonne med svar på vår förfrågan om dokument som kan kasta ljus över vårt hus långa historia.

Vi har ju sedan tidigare genom en bedömning av vår vän medeltidsarkeologen, byns historia, samt de dendrokronologiprover vi tagit på olika bärande ekbjälkar, dragit slutsatsen att huset bör ha varit klart runt 1498. Precis då medeltiden började gå över i renässansen även långt ute på landet i Sydfrankrike.  

Detalj av kartan över vår by med dess castrum från 1828

I det utförliga mailet från Madame la Directrice för departementsarkivet, översändes ett tiotal kartor över kantonen Peyriac, varav en som täckte själva byn eller ”castrum” alltså det som en gång var den befästa delen av det bebodda området, där vårt hus ligger i mitten. Mest slående är ju hur nästan identisk stadsplanen är idag med det som var verklighet för 200 år sedan.

Slående hur lite stadsbilden förändrats och vårt hus är nummer 12 på dagens karta!

Så nu börjar den mer detaljerade forskningen för att hitta tidigare ägare och förstå vad huset använts till samt hur det utvecklats under dessa drygt 525 år. Redan för ett år sedan fick vi goda råd av Archives National i Paris och dessa kan sammanfattas i korthet med att ”börja gärna så lokalt som möjligt och utgå från det lokala slottet eller kyrkan vilka lär ha flest arkiverade dokument av olika slag”.

Le Mairie berättade för oss senast vi var nere att de precis hade överlämnat ett stort antal historiska dokument till departementets arkiv för att säkra dessa för framtiden.

Denna vår by, som sedan 1000-talet haft runt 1000 innevånare och så har även idag, gömmer naturligtvis otaliga berättelser och nu tar vi helt plötsligt ett första hopp 200 år bakåt i tiden och får en bild av, och en känsla för, hur det såg ut på 1820-talet.

En bild på huvudgatan från tidigt 1900-tal tar oss de första 100 åren bakåt i tiden.

Napoleon Bonnaparte (den förste) initierade tanken att kartera Frankrike och uppdrog åt sina tjänstemän att börja skapa det som är le cadastre eller le plan cadastral, idag (Franska lantmäterisystemet).   

Just våra kartor skapades 1828 på uppdrag av prefekten i Aude, Baron Louis Asselin med hjälp av Monisieur Delorme som var Directeur de Contributions Directes som helt enkelt var ett direkt skattesystem som skapats efter revolutionen.   

Det kallades också “les quatre vieilles” och var skatter på fastighet, byggnad, yrkesverksamhet och en fjärde, som var den beramade progressiva fönsterskatten som lett till så många igenmurade fönster.

Han som gjorde jobbet var Louis Birot som var géomètre du cadastre och allt detta kan man läsa i den kartografiska attributionen på kartan från 1828.

Värt att notera att man glömde tillnamnet Minervois och skrev fel årtal som sedan rättades!

Intressant också att notera att Borgmästare vid tiden för kartans tillblivelse var M Fortanier som också finns omnämnd i ovan attribution!

Listan på borgmästare från revolutionen till idag! Något sned könsfördelning men idag en briljant kvinna!

Vi kan knappt vänta på att komma ned till Peyriac och då få ta del av de dokument om Peyriac och dess hus ännu äldre historia, från 1471 och framåt och som visar sig vara ganska omfattande och vänligt nog redan listats av arkivarierna, se nedan:

– 1471 Archives communales 1 G 1
– 1476 Archives communales 1 G 2
– 1504 3 J 196
– 1521 Archives communales 1 G 3
– 1546 Archives communales 1 G 4
– 1552 Archives communales 1 G 6
– 1558 Archives communales 1 G 7
– 1566 Archives communales 1 G 8
– 1590 (incomplet) Archives communales 1 G 10
– 1601 (incomplet) Archives communales 1 G 11
– 1644 Archives communales 1 G 12
– 1654 Archives communales 1 G 13
– 1655 (brevette) Archives communales 1 G 16
– 1663 (brevette) Archives communales 1 G 16
– 1668 Archives communales 1 G 14
– 1687 3 J 290
– 1699 73 C 391
– 1724 73 C 392
– 1724 (brevette) Archives communales 1 G 16
– 1764 Archives communales 1 G 15
– 1768 (brevette) Archives communales 1 G 17
– 1768 (plans) Archives communales 1 G 19 et 20
– 1769 (brevette) Archives communales 1 G 18
– 1769 73 C 393

Vy över kyrkan såsom de sett ut i evinnerliga tider!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Fönsteröppning!

Då var det dags att öppna ett av våra två igenmurade fönster. Det lilla fönstret i kammaren över dörren till gården. Det stora medeltida fönstret som vi berättat om i flera episoder får vänta ett tag till på att se dagens ljus.

Detta lilla fönster som nog är ganska nygjort och därefter igenmurat bör ha kommit till under 1900-talet i samband med förstärkning av dörröppningen. En kvalificerad gissning är i samma skede som dörren monterades och den var som vi berättat tätad med en tidning från 1933 med en artikel om Hindenburg.

Plötsligt strålade solen åter in för första gången på kanske 50 år!

Fram med slägga och dorn och snabbt var de cirka 5 cm tjocka tegelblocken (parpainger) borta och vårt lilla chambre blev direkt än ljusare.

Förändringen med lite perspektiv!

Efter lite finhuggning så dags att impregnera ovandelen som består av ekbjälkar av okänd ålder med vårt miljösmarta universalmedel mot såväl termiter som brand, svamp och mögel.

Hustrun i impregneringstagen!

Nu har vi en fönsteröppning som vi skall leta ett antikt fönster till. Inte nödvändigtvis öppningsbart men helst i stil med gårdsdörren.

Jag passade också på att smyga in genomföringen för el till gården efter att ha köpt in en 20 cm lång träborr med 22 mm diameter och efter lite trixande var ett av våra specialrör på plats.   

Elröret på plats och synliga delar kommer täckas av ytskikt.

Vi avrundar med en bild från La Cité i Carcassonne, i dessa hemska ofredstider känns spikklubbor i skumgummi som ett vänligare alternativ.

Lämpligheten i vapenleksaker kan verkligen diskuteras men medeltidsromantiken präglades av våld.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Spiselkrans och ett ”piano”

Vinjettbilden får bli en något större modell än den vi nu söker! Men vilken kock blir inte sugen?

Ett av alla små delprojekt denna gång var att rensa en av de många uråldriga bjälkar vi sparat, för att skapa en spiselkrans till vår till medeltidsspiskåpa transformerade, 50-tals spis. Bjälken, ursprungligen från den gamla takkonstruktionen, var kraftigt ytpåverkad av århundraden av odjur, vatten och vind men av solid ek hård som järn i övrigt.

Utgångsläget med en under århundraden kraftigt påverkad stock.

Via en delningsapp för verktyg, Bricolib, hade jag hyrt en ”renovator” eller ”ponceuse” på franska (helt enkelt slipborste på svenska, tror jag). En kraftfull slipmaskin med utbytbara cylinderslipar som kraftigt avverkar gammal smuts och dött material. Uthyraren som var en mycket trevlig kille i en by några mil från oss, lät mig dessutom behålla den i två dygn för samma pris och fick en ny sliptrissa som kompensation.

Maskinen med sandpappersborste monterad, denna var den mest effektiva för detta jobb.

Trots maskinens effektivitet krävdes hårt arbete under en dryg halvdag med de båda olika borsttyperna maskinen erbjöd (sandpappersstrimmor och koppartråd) men efter allt detta arbete började bjälken sakta anta det antika utseende den förtjänar.

Vi avrundade med att hustrun impregnerade den och oljade in den med linolja och har kostat på oss ett lite amatörmässigt bildmontage på hur den kan komma att se ut när den väl är på plats på vår omdesignade spiskåpa från 50-talet som sakta börjar anta formen av en klassik medeltida eldstad. Återstår att hitta rätt ytbehandling för spiskåpan där vi funderar på puts förstås men möjligen som alternativ, gammalt skiffer vi har kvar.     

En annan central del i vårt kök blir spisen (den omdanade öppna spisen kommer att utgöra fläktkåpa för denna) och vi har bestämt oss för att försöka hitta ett ”piano” alltså en stor bred vacker fransk spis. Problemet med dessa är att de ofta ligger i 100.000:- kronors klassen så vårt intresse vänds mot att hitta en begagnad att renovera.

När jag på vägen ner till Peyriac stannade till i Paris ett par dagar innan jag tog tåget till Toulouse, passade jag på att besöka de stora spisfabrikörernas show rooms för att få en bild av utbudet. En snabb scanning på nätet gav vid handen att besök hos Godin, La Cornue och Lacanche vore lämpligt.

Jag började med Godins butik vid Bastiljen men den var nedlagd märkligt nog och fortsatte till vänstra stranden och La Cornues eleganta butik i 7:e och fick en rundvisning av deras modeller och fortsatte sedan längst upp i 19:e för ett besök hos Lacanches återförsäljare och blev lika väl mottagen där.

Försedd med ett par kilo eleganta broschyrer kunde jag konstatera att utbudet är imponerande och dyrt. Vi söker ett piano med elplattor (då vi inte har gas indragen i huset) och en bredd strax under en meter och där är dock utbudet mer begränsat.

Vi lägger med en bild på vår fina eldstadsplatta som möjligen kommer att få utgöra fond för vårt piano!

På min fråga om de också handlar med återtagna spisar och gör renoveringar, fick jag ett något yrvaket, ja. Nästa steg blir att skaffa sig en VPN för att komma in på Leboncoin och börja leta de modeller vi kan tänka oss, men i begagnat skick.    

Denna lite köksrelaterade episod för avslutas med några bilder med riktig Pariskänsla!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

77 meter not

Min vän möbelsnickaren hjälpte mig ställa in överhandsfräsen på 0,1 mm när.

Ja, eller egentligen 154 meter eftersom var och en av de 11 plankor av Oregon pine eller Douglasgran som skall utgöra golvet i vår lilla kammare en trappa upp (och taket i den lilla kammaren på bottenvåningen) är 3,5 meter långa och skall ha en längsgående not på var sida och vi valt att fräsa dessa 6 mm breda men med en 3 mm fräs från var sida (för att det var en sån jag fick tag på).   

Golvplankorna i Douglasgran som är över 3,5 meter långa och legat till sig i sex månader.

Ren tur att man har en god vän med ett livs erfarenhet som professionell möbelsnickare med ateljé i New York, tills nyligen. Numera är han och hans hustru ägare till, och renoverare av, byns före detta prästgård som skall bli vackert övernattningsställe för cyklister.

Han guidade mig i handöverfräsens spännande värld med inställningar på tiondels millimetrar och sedan tricket att föra den med fast hand och absolut i våg.

Snickarmästaren visar prov efter inställningen.

Jag satte upp en workshop i salen med arbetsbänk i ena änden och fönsterkarm i andra. Staplade ett par, tre brädor på varandra för att få ett stabilt underlag. Startade sedan med att fräsa en planka efter att ha markerat uppsidan, vald efter den yta som var snyggast.

Workshop redo och så dags att välja bästa sida upp!

För den som likt jag är helt novis är det en utmaning när man dessutom bara har exakt antal plankor att leka med (jo, jag testade på ett par småbitar först).

Men efter ungefär hälften gjorda med endast smärre skönhetsfläckar i spårningen började jag få in stilen och insåg att dra fräsen emot mig fungerade bättre än att skjuta den framför mig. Mot slutet kom så övermod och två mindre genomslag (men dessa får vi vända nedåt, så syns de ej).

En dag senare och 154 meter fräsning var planken klara och amatörsnickaren utsliten.

Med detta klart blir det framöver dags att lägga golvet och då använda de fjädrar som jag tillverkat av 6 mm MDF board som jag sågat upp i 20 mm breda lister.

Inget lim i fogarna men däremot smidd spik som kommer att hålla ned plankorna mot golvbjälkarna samt utgöra ett dekorativt mönster av medeltida plankgolv.

Läraren visar vartefter jag sågar de 40 metrarna fjäder.

Jag har redan nu börjat fundera på antal och placering för dessa och lutar åt ett ganska stort antal (runt 150 spik). Rent hållfasthetsmässigt rekommenderas att spika i ytterkanterna av planken (kanske 30 mm in) och snyggast blir nog då att spika två spik i varje golvbjälke.

I skissen jag gjorde på en planka ser det först ut som massor av spik men när man markerar ut spiken i dess rätta storlek (runt 10 mm brett huvud) ser det riktigt bra ut på de  190 mm breda plankorna.

Skiss över möjlig spikhålsplacering med den längst till höger valda och också markerade på plankan.

Spikhålen skall sedan förborras med nästintill spikens tjockaste diameter för att undvika sprickor och förenkla islagning. Spikens roll blir endast att hålla ned plankan mot regeln. Mer om trägolvens historia bland annat att lösningen med lös fjäder har amvänts ganska läge kan man läsa i Älvsborgs Länsmuseums intressanta skrift.

En av de vackraste vårblommorna i natursköna Aude är vallmon som får avrunda denna arbetsintensiva episod.      

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

1,5 meter murad vägg

Muraren i full färd med att rensa ur löst bruk, stenar och skräp.

Väl tillbaka i Peyriac är arbetsuppgifterna otaliga och lockande. En mindre detalj men som likväl kräver sina timmar är återställandet av väggarnas nederdel i övre kammaren. Detta fina rum som skall bli vårt sovrum framöver, skall ju nu få sitt golv (som ju också blir nedre kammarens tak).

Kammaren en trappa upp i väntan på golv och vägglagning.

Innan golvläggningen kan begynna måste vi återställa det sår som uppstått när det gamla golvbjälklaget rivits och säkra dessa väggar som till kanske 20% av sitt djup hänger i luften. Det handlar om vanlig murning med sten och kalkbruk.

Med dessa små mängder handblandar vi bruket, här 1 del chaux NHL 5 och tre delar sand 0/4.

Denna gång valde vi NHL 5 för att få ett ännu starkare bruk och med det öka hållfastheten en aning i denna tjocka men inte så välbyggda vägg av oklart ursprung. Denna byggnadskropp med de två kamrarna över varandra och vår nya terrass på toppen är sannolikt inte medeltida såsom huvudhuset utan ett tillbygge någon gång under århundradena över vad som kan ha varit en lite gränd eller ett stall.

Viktig lärdom är att spara mursten, det arbete som gjorts i att bära hit dem är stort och tungt!

Det är nu man är tacksam för att vi har ett redigt lager med natursten av olika storlek och modeller för det blir verkligen ett pussel att få till ett någorlunda snyggt och starkt förband.

Som amatör tar det mig runt 1 timme per halvmeter att rensa, välja sten och mura upp på nytt. Samtidigt passade jag på att börja ta bort en bit av ovansidan som sticker upp på den gamla stock av poppel som sitter kvar som bjälke, för att sedan smidigt kunna lägga golvplankorna på de nya reglerna som vi satte dit för några år sedan.

Den gamla stocken sticker upp aningen över de andra bjälkarna och skall tas ur.

Detta är förvisso inte det mest romantiska delen av projektet ett men en viktig vardag i en medeltidshusrenoverares liv.

3 timmar senare har 1,5 meter av sydväggen återfått sin stabilitet.

Vi rundar av dagens episod med ännu en dörr som hommage till vår senaste episod med dörrkunskap.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!