Planeringstider

Vy med byns försvarsmur från 1000-talet och med vårt hus längst in i fonden på Rue de la Ville.

Om två veckor bär det iväg till Paris med vidare tågresa till Toulouse för att i 14 dagar arbeta med huset i Peyriac-Minervois. Just nu intensiv planeringstid, dels för två studiebesök i Paris med omgivningar, och dels för alla delprojekt i Peyriac.

I Paris blir det först ett besök på ett av världens mest spännande exempel på experimentell arkeologi, nämligen Chateau Guédelon där man bygger ett 1200-tals slott från grunden sedan 23 år. Ett besök jag verkligen ser fram emot och som säkert kommer att rendera flertalet episoder här.

Vidare ett besök på Frankrikes största mässa för byggnadsvård, le Salon International du Patrimoine Culturel som går av stapeln varje år. Även denna en möjlighet att lära, inspireras och knyta kontakter samt naturligtvis också dela med våra läsare här på bloggen.

Därefter ställs kosan mot Peyriac och ett antal projekt för att komma närmare en beboelig undervåning till nästa år. Starten blir nog att sätta de sista golvplattorna i det lilla rummet på bottenvåningen och sedan foga dessa. Plattorna är tillskurna och ligger och väntar på mig.

Sedan dags för montering av IKEA köket som också ligger och väntar att få komma på plats på vår nya köksvägg. Dock blir köksluckorna ett senare projekt då dessa skall tillverkas på Blidö i Stockholms skärgård, förhoppningsvis med hjälp av min vän snickaren från Lönneberga.

Sen blir det stora projektet att lägga golv i lilla rummet på våning 1 som ju tillika blir tak i lilla rummet på bottenvåningen. Virket som är lokal douglasgran (oregon pine) i dimension 27 mm x 200 mm är redan beställt och skall bara hämtas. Handöverfräsen jag fått av hustrun i julklapp är nedsänd till Peyriac med bilburna goda vänner (handöverfräsar är inte att rekommendera att ta med på flyget). Den runda bjälken skall skrapas till jämnhet.

Väl på plats skall jag fräsa not i plankorna och foga med lös fjäder cirka 6-8 mm tjock. Plankorna läggs i golvets längdriktning och spikas med smidd spik av medeltida snitt som jag just nu söker på nätet. Sist blir det dags att besluta om golvbehandling där jag lura åt klassisk såpskurning eller möjligen oljning. För det senare alternativet rekommenderas dock ”golvolja” snarare än kokt linolja och sådan innehåller också ”mineraloljor” vilket är en omskrivning för en produkt gjord av vanlig fossil råolja, något vi inte vill ha i huset.

Det finns en radda med ytterligare potentiella projekt men jag stannar här i beskrivningen med tanken att hinner jag dessa, är jag nöjd.

En bild som porträtterar epicentret av år by nämligen vinproduktionen, här ser vi pressrester en masse.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Sista köksväggen färdig

Ett par dagars arbete med alla detaljer mellan dessa bilder!

Ett stort steg mot ett fungerande kök togs när vår installationstäta köksvägg blev klar.

Vi tog tidigt beslutet att koncentrera alla installationer med vatten och avlopp och viss el till husets mitt för att förenkla det logistiskt.  

Med vår ambition att skapa rum med tydlig medeltidskänsla för att verkligen uppleva en tidsresa när man bor i huset blev det också naturligt att dölja de nödvändiga moderna faciliteterna så mycket det går. Väggen är komplex vad gäller installationer men också konstruktionsmässigt, med våra amatörmått mätt. Vi valde att isolera och då framför allt av ljudskäl och fastnade till slut för hampa som lösning som är den vanligast förekommande förnybara isoleringen här nere.

Vi impregnerar den med Wood Bliss som är ger resistens mot såväl termiter som mögel och svampar samt brand. Det var för övrigt en intressant upplevelse att köra vår lilla bil fylld med en stor bal av hampa (Cannabis sativa) med dess karakteristiska lukt, hem från EcoMaison i Carcassonne. Säljaren försäkrade mig dock att denna variant var odlad för isolering och går inte att röka och polisen skulle inte bli förvånad om det blev kontroll!

Hemgjord distans av loppisinköpta metalldelar. Vi tillverkade fyra stycken.

För att undvika att isoleringen gick ända ned till golv byggde vi fyra små hållare av återanvända metalldelar för att slippa fuktvandring i händelse av läckage eller översvämning. Vattenrören till duschen fick sin kondensisolering och här ett av få tillfällen vi fått kapitulera vad gäller att endast använda naturmaterial. Denna isolering är av polyeten PE, som i och för sig är en tämligen snäll plast och sannolikt med hög återvinningsgrad även i framtiden.  

Sedan var det dags att tillverka, impregnera och montera kortlingar i Douglasgran. Dessa skall vara bas för IKEA-kökets väggskenor att hänga skåp och bänkar på.

Nu gick det inte längre att undvika att montera de mycket tunga men ur alla perspektiv hållbara väggskivorna Fermacell Power panel H2O. Svåra att flytta men väl på plats brandsäkra och fukttåliga samt vid både produktion och användning, miljösmarta.

Väggskivorna som väger runt 30 kg är otympliga men väl på plats, perfekta!

Efter att ha gjort genomföringar för fyra eldosor och uttag gällde det att få dem så rakt monterade som möjligt. Detta var i sig en stor utmaning med tanke på vikten och storleken och att huset inte har en enda rak vinkel. Men efter ganska mycket vedermöda var de båda på plats och kunde skruvas med specialskruvar, var 25:e cm. Nästa gång är det dags att montera köket.

Vi avrundar detta inlägg med två stämningsbilder från vårt kvarter och visst är känslan att det nästan lika kan vara år 1498 när man vandrar runt.           

Vårt hus blånande i kvällsmörkret, med terrassen uppe till höger.
Vänder man i gränden och går åt andra hållet möts man direkt av byns ”nya” slott från 1500-talet!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Kulturarv och stålreglar!

En före- efterbild på väggen från kökssidan!

Med den sydfranska canicule-hettan något avsvalnad kunde arbetet med vår installations-överfyllda mellanvägg fortsätta. Väggen som är konstruerad så sent som på 1900-talet av tegelplattor (parpaings) har ju redan tidigare fått såväl ett lager gobetis som underlag och sedan sin klassiskt vackra och fukthanterande medeltida tadelakt på badrumssidan. Vi har dock hela tiden oroats av väggens vekhet och med en tjocklek på endast cirka 50 mm är det uppenbart att vi måste sala på något på kökssidan för att kunna hänga köksskåp och köksbänkar. Den har dessutom ett otal genomföringar för installationer för el, vatten och avlopp m.m. som vi behöver utrymme för.  

Stålreglar levererade med vår lilla hyrda C3 som precis får plats på Rue de la Ville.

Vi har beslutat att på bottenvåningen endast använda murade ytor och konstruktioner för att säkra mot översvämningsskador och andra fuktskador. Risken för översvämning i husets höga läge härrör dock endast från möjliga hällregn av den nästan tropiska karaktär som börjar bli normalt i dessa klimatförändringstider. Detta ledde till beslutet att när vi nu behövde regla upp en tunn vägg så fick det bli stålreglar istället för fuktkänsliga träreglar.

Sagt och gjort iväg till bygghandeln M+ och inköp av stålreglar på dryga 2,5 meter som med nöd och näppe fraktades i vår lilla hyrda C3. Sen dags att konsultera YouTube i stålreglandets konst, som var ny för oss. Sedan inköp av en smart tång som knipsar ihop reglarna och på så sätt blir materialminimerande då inga skruvar behövs.

Vi fick börja med att gjuta en liten balk som bas för stålskelettet där vi direkt kunde försänka pluggar för (efter lite mätande) göra exakta borrhål i regeln och skruva fast. Samtidigt som vi lade mycket tid på att med laser rikta upp den nya väggdelen. Med inga lod- eller vågräta referenser är lasern verkligen en stor hjälp.  

Efter några timmar med framför allt mätning och otaliga kontroller med vattenpass och laser var så skelettet på plats och det blir nu dags att börja leta isolering. Vi funderade först på att lämna det förhållandevis lilla utrymmer oisolerat men fick rådet av vår granne i prästgården, att isolera för att undvika effekten av klanglåda och dessutom då med en vägg mot ett badrum.

Även om just stålreglar kanske inte är det yttersta beviset på vår strävan att restaurera så nära medeltida original som möjligt och med hållbara metoder, så är vi fortsatt mycket stolta över våra konsekventa val av samtliga material och tekniker ur dessa aspekter för övrigt.

Att vårda ett kulturarv från 1498 är ett uppfordrande ansvar men också magiskt roligt och inspirerande. Att dessutom göra det så att det kan fortsätta leva som ett fungerande hus i nutid ger det hela en extra dimension. Vårt mål är att när vi flyttar in och lever i huset skall det vara lite av en tidsresa var dag för oss och besökande vänner.

Något som är speciellt i fokus nu i september då kulturarvsdagarna pågår under ett antal veckor över hela Europa. I Frankrike sker det huvudsakligen denna helg och då med över 27 000 evenemang!

Vi avrundar denna episod med en bild som kanske om hundra år eller längre fram kan ge en lite svårtydd bild av vårt renoveringsarbete med alla de anteckningar vi gjort på väggen och som nu döljs för och bevaras för framtiden. Ännu en liten tidskapsel.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Från Nynäs Slott till hettan i Peyriac

Just anlända till Peyriac, via Toulouse (som välkomnade oss med 42 grader och en ”canicule” (eller extrem värmebölja till följd av klimatförändrat väder) så blir de första dagarna avsatta för planering då värmen gör det omöjligt att arbeta. Det finns dock vad jag förstår ingen max temperatur för att stoppa arbete i Frankrike men på en privat front är det ett lätt beslut att fatta.

Sista helgen innan vi åkte hit ned lydde vi ett råd från min äldste vän och besökte utställningen Hållbara Hus på Nynäs Slott. En liten men välgjord exposé över de tekniker och material vi kollektivt glömt bort under det senaste halvseklet men som är precis de vi som hållbara husrenoverare söker. Det var lite som att se vår favorithemsida ekobyggportalen.se i verkligheten.

En väl formulerad beskrivning av skillnaderna vill du läsa mer om hållbara fördelar se denna episod!

Genomgående för alla material och lösningar vi söker är bland annat att gå tillbaka till att låta våra hus andas igen och lämna tanken på täta hus och maskinell ventilation. På köpet får man ju då dessutom ett skönare inomhusklimat och slipper den uppsjö av icke nedbrytbara och i många fall toxiska kemikalier som vi annars översvämmas av i det moderna samhället.

Hållbar byggnation är naturligtvis mycket mer än så och det har vi under årens försökt beskriva vår ambition med i denna blogg. Botanisera gärna i gamla episoder med hjälp av sökfunktionen till höger.  

Insiktsfulla och inspirerande texter inte minst gladdes vi åt badrumstankarna som vi ju gjort vår Tadelaktversion av.

Besöket blev en fin bekräftelse på att vi tänkt rätt i så många av våra val i vårt projekt och dessutom gav det fina tips om bland annat isolering som blir aktuellt inte minst på vinden i vårt nya tak framöver. Missa inte denna utställning om du är intresserad av byggnadsvård!

En nyhet väl framme i vår by var att en av de gigantiska platanerna nere vid floden av säkerhetsskäl utsattas för hamling (èlagage eller èmondage som det verkar heta på franska).

Det måste ha känts speciellt för den av våra kommunanställda som satte sågen i detta uråldriga träd.

Nyhamlad platan
Place Bourguet med över 100 års tidsspann men samma plataner

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Tankarna svindlar

Sedan köpet av vårt franska hus för åtta år sedan, har fascinationen för dess medeltida ursprung bara ökat. Det faktum att vi delar ansvaret och underhållet av huset med runt 20 generationer ger en förunderlig känsla av samhörighet med alla dessa människor från 1498 och framåt.

Det hela blir kanske extra tydligt när man ser biskopslängden i katedralen Basilique Saint-Nazaire i Cité de Carcassonne där man bland annat kan konstatera att Pierre d’Aussillon var biskop när vårt hus byggdes. För övrigt en herre jag planerar att forska lite kring framöver.

Inspiration för våra medeltida och hållbara byggnadstekniker och material har vi fått från otaliga källor och då inte minst det praktiska arkeologiprojektet Le Château Fort à Guédelon utanför Paris, som man nära kan följa on-line på deras hemsida men nu också i en 90 minuter lång och mycket sevärd dokumentär på franska Arte.

Guedelon – Rebuilding the Past – Watch the full documentary | ARTE in English

Vi tar nu nästa steg i vår forskning kring husets historia. Vid ett besök nyligen på klassiska Archives Nationales i Maraiskvarteren i Paris fick jag besökslicens och många goda råd av en av deras forskare. I nedan bilder ser vi en exklusiva entrén till Archives Nationales även om jag gick in i en mer blygsam på baksidan. Noteras bör att mannen på entrébilden inte är jag medan jag däremot skymtar avspeglad på i skylten som visar mot de spännande domäner man kan utforska här.

Vi skall åter börja vid källan och fråga om vilka annaler som finns hos vårt Mairie i Peyriac för att sedan ta en förnyad kontakt med Archives Départemental i Carcassonne och denna gång efter det tips jag fick nu, utgå från vår bys slott då det är sannolikt att vårt hus haft en tydlig relation till detta (eller möjligen till det gamla slottet från 1000-tal som idag endast kan spåras till vår bykyrka med anor från 900-tal).

Byns nya slott som är från 1500-talet kan kanske hjälpa oss hitta fakta om vårt hus som ligger strax bredvid.

Parallellt har vi fått tillgång till de källor som gjort publika i Archives Nationales omfattande virtuella läsesal och skall också där leta efter spår som är kopplade till byns slott.

Att ta sig an detta stora projekt gör verkligen att tanken svindlar och husets historia kommer oss än mer nära, om än så länge något dold bakom våra svindlande tankar.

Denna episod får avslutas med min standardfrukost i Paris!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Fogade hermelinsvansar

Runt 200 fogar senare är badrumsgolvet nu klart!

Vårt badrums kanske tydligaste medeltida koppling är det egendesignade mönstret på golvets klinkers. Ett mönster inspirerat av drottningen Anne av Bretagne, vars vapensköld var försedd med tydliga hermelinsvansar. Anne av Bretagne var alltså svärmor till kung Frans I som regerade från 1515 och hade efterträtt Ludvig XII, som var Frankrikes kung när vårt hus stod klart 1498.

Hermelinens päls har under århundraden varit högt värderad och den svarta svansspetsen, ofta på vit botten, har blivit en heraldisk symbol i Europa, inte sällan använd av kungligheter. Kanske kommer ”herminens” popularitet från det faktum att djuret sågs som en symbol för renhet och enligt myten hellre dog än smutsade ner sin päls. Det latinska ordspråket ”Malo mori quam foedari” (hellre död än vanärad), förknippas med den myten.

Hermelinsvansar kan i heraldiken ta otaliga former men vi är nöjda med vår design! Bild: CC Wikipedia

Lite efterforskningar till en tidigare episod visade också att en av vår regions stora män Raymond Roger Trencavel också hade herminer i sitt vapen och enligt ryktet så är han en av förebilderna till Wolfram von Eschenbachs odödlige hjälte Parsifal, så lämpligare mönster är svårt att hitta.

Nyligen noterade vi att vårt mönster tydligen blivit så uppskattat att det nu återfinns som artikel hos en av de stora kakeltillverkarna i södra Frankrike!

Senast kunde jag med stor tillfredsställelse avsluta läggningen av dessa plattor med fogning med en fogmassa bestående av vit cement och vitt marmorpulver. Fogningen av dem var som att foga vanligt kakel, klart nervöst när man kladdar ut fogmassan över de vackra plattorna för att sedan massera ned den i fogarna och torka rent.

När jag i veckan köpte en instruktionsbok för klinkersättning (f.ö. skriven av samma författare som gjort den förnämliga skriften ”Lumiere” som våra läsare gratis kan ladda ned i en av våra tidigare episoder) såg jag att takterna satt i och jag hade gjort i det stora hela, helt rätt.

Läsvärd guide i kaklandets konst!

Slutresultatet blev precis som vi önskat och nu återstår även här att mätta dessa klinker med linolja och frågan är om det räcker med kokt linolja som jag blivit rekommenderad i den trevliga Facebookgruppen ”Vi som älskar linolja” eller om det måste till balsamterpentin, för att få det att tränga in ordentligt. Terpentin ät ju förvisso en naturlig produkt av träråvara men likväl giftig.  

En avslutande fundering i dagens episod blir att ibland hinner historien upp en. I mitt fall blev detta uppenbart när jag häromdagen bläddrade igenom vårt gamla familjearkiv och hittade korrespondens med Deutsche Burgenvereingung.

Jag blev medlem där 1973, 16 år gammal efter en ansökan skriven på min bästa skoltyska och detta med en klar tanke att arbeta med medeltida byggnation. Att 50 år senare kunna konstatera att man är lycklig ägare till ett hus från 1498 som vi renoverar, visar kanske att ungdomlig ambition lönar sig!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Terrassgolvet fogat och klart

Färdigfogad terrass (tittar man riktigt noga på bilden ser man att den togs innan de sista sex fogarna, dock)

När vi 2016 tog det stora steget att bygga en terrass i anslutning till vinden anade vi föga att sista fogen mellan dess antika golvklinkers skulle bli klar först dryga sex år senare. Men vårt fokus på att få bottenplanet beboeligt snart och inte minst ett par år av pandemifördröjning, spelade in.

Nu är i alla fall golvet helt klart och oron för att de byggplattor som utgjort del av golv skulle börja släppa in regnvatten vid de värsta skyfallen här nere, är över. Visst har terrassen tak men när det regnar ordentligt blir det vått överallt.

Fogning är som många vet ett tidsödande jobb och fogning av antika klinkers satta med en  fogbredd på 5 till 10 mm och ett fogdjup på runt 20 mm kräver mycket bruk.

Fog för fog fylls med rinnigt kalkbruk och stryks raka, torkas med svamp direkt samt med 10% vinägerlösning efter 2 timmar

Som vi beskrivit i denna episod om köksgolvet så är det ett ganska pillrigt jobb att foga med löst kalkbruk, i alla fall med den metod vi valt att använda men fint blir det tycker vi.

Lite bruk blir det ju ofta över och då fick det användas till att påbörja mura att igen ett av många hål i väggen från sent 1400-tal. Vi funderar nu på om vi skall såga av en bit på det utstickande ekbjälkarna. Helst vill man ju inte det men de har en påfallande förmåga att träffa smalbenen när man är på terrassen.

Nu återstår att hitta ett runt 8 meter långt järnräcke med en känsla av medeltida design. Men också som uppfyller dagens säkerhetskrav på höjd och bredd mellan spjälor. Vi lär hålla oss till svensk byggnorm som föreskriver bland annat minst 110 cm höjd och högst 10 cm mellan spjälor samt att det inte skall vara ”klättringsbart” för barn. Men den stora utmaningen blir att lita upp den medeltida stil för smide som gällde på sen 1400-tal. Samtidigt skall vi också ta ett snack med Enedis om att dra om en av alla de ledningar som nu går för nära vår terrass (om än isolerad förstås).

Nedan återfinns några av de episoder där vi beskrivit terrassens framväxt:

Dagens episod får avslutas med denna fina gamla skylt med en flaska lokal blanquette mot klar himmel, något vi ser fram emot att dela med många vänner på terrassen, så snart räcket är på plats.           

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Färdigt badrum men utan väggar!

Vi kan inte motstå en liten då/nu bild jämfört med 2015 som inledning på dagens episod!

Det sista vi färdigställde innan återresa till Sverige var badrummet som nu är i princip komplett om man bortser från väggar och tak.

Våra briljanta rörmokare dök upp på utsatt tid och ägnade eftermiddagen åt att tillsammans med mig, få handfatet med möbel och kran på plats. Dessutom att fixa slutjustering av toalettens vattensnåla spolning och färdigställandet av anslutningar för tvättmaskin.Vatten och avlopp för en 40 cm djup och 60 cm bred tvättmaskin är på plats så nu börjar sökandet efter Europas mest vatten- och energieffektiva tvättmaskin med dessa mått!

Monteringen av tvättmaskinsanslutningar för vatten och avlopp.

Så var det, det där med väggar, Vi skall regla upp frontvägg med dörr och sidovägg samt pendla ned ett innertak och sen är det bara att börja använda badrummet.

Handfatet från IKEA som jag nogsamt monterat efter den logiska bruksanvisningen monterades och säkrades med genomgående maskinskruv.

Infästningen av handfatet innebar den sista hoppas jag genomföringen genom tadelaktväggen. Varje gång det skall borras håller man andan men efter fyra nya hål kunde handfatet säkras med skruv och mutter från baksidan (i köksväggen som kommer att vara dold bakom en uppreglad ny vägg för att få bra fäste för köksskåp mm och dessutom utrymme för el och vattendragning).

Toaletten säkrades nu med en andra skruv till väggen, En skruv som efter irrfärder hem till Sverige och en mekanisk verkstad på Lidingö förlängts till 23 cm för att kunna fungera som förankring av vår snedställda toalett.

I detta sammanhang värt att nämna att arbetet med att hitta bästa tillgängliga teknik när det gäller dusch och WC inte har varit det lättaste men nu sitter vår WC där, den spansk-tillverkade ROCA Gap Square, som endast förbrukar 2 respektive 4 liter vid spolningarna. Efter ganska mycket studerande av den med pictogram utförda bruksanvisningen lyckades de mest seniora av våra plombiers att ställa in den med topprestanda.  

Vår dusch som vi hittade efter mycket letande är ju av serien Ecosmart med en vattenförbrukning på 9 liter per minut (jämfört med en klassisk dusch som kan dra uppåt 20 liter minuten och en modern Europeisk som ligger runt 12 liter per minut) vilket vi berättat om i tidigare inlägg.

Justeringar och sammankopplingar av inkommande vatten i vår lilla kopplingscentral som färdigställdes för några år sedan och fungerar perfekt. Läs gärna mer om detta i en tidigare episod.

Vi avrundar dagens renoveringsepisod med lite inspiration från Paris. På vägen hem häromsistens stannade jag till i Paris och tittade till Notre Dame bygget och man börjar nu bli klar att återmontera spiran.

En ytterligt pedagogisk utställning följer runt alla avskärmningar runt katedralen och i nedan video kan man följa det oerhört professionella arbetet med denna restauration. Förmodligen är detta projekt något av det yppersta vi med dagens och gårdagens kunskap kan prestera idag. Följ dem gärna på Facebook via QR koden.

Arbete med spiran och dess konstruktion beskrivs i nedan video – Titta och njut och inspireras!   

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Andra fönstret klart!

Med ett så pass omfattande projekt som detta är för oss, blir det viktigt att fira varje seger. Att nu fönstret i lilla kammaren på bottenvåningen, som vetter mot Rue St Martin, är färdigmålat är en liten milstolpe på vägen till vårt medeltida drömhus här i Sydfrankrike,

Detta fönster som sannolikt är från 50-talet eller däromkring är utan tvivel det mest moderna fönster vi har i huset men inte desto mindre är det ett fantastiskt ljusinsläpp i vårt lilla chambre på bottenvåningen.

Hustrun kastade sig över detta projekt första arbetsdagen vid vårt senaste besök efter att vi under helgen haft förmånen att visa några av våra bästa vänner på besök från Sverige vårt paradis här i Peyriac. De fortsatte därefter till sitt paradis vid Atlantkusten några timmar från oss.

Lagning av den enda sprickan på det runt 70 år gamla fönstret.

Fönstret som är tillverkat av ypperlig träråvara av en skicklig menuisier är stort och mycket stabilt. Vi hängde av det och slipningen tog fart, Sedan köpegenomgången vet vi att detta inte var ett blymålat fönster så vanlig andningsmask var nog. Slipning ned till jämn räcker men även detta krävde sin kvinna, med alla de profiler som fönstret har.

Vidare bortmontering och noga uppmärkning av spanjoletten med alla dess fästen. Därefter dags att måla spanjoletten med en mattsvart vattenbaserad färg med mycket bra miljöprestanda (om än ej miljömärkt) vilket kunde ske i två omgångar med sex timmars mellantid.

Maskning med tejp och dags för grundmålning med vår hållbara vita grundfärg efter fixeringen av flisas som brutits loss.

Därefter följde två strykningar med vår blå linoljefärg vi också använt till vårt betydligt äldre köksfönster tidigare och som inspirerats av den kulör Montagnes Noires antar varje kvällning.

Med 24 timmars torktid mellan varje ”couche” tog detta några dagar men bra grundarbete är A och O för fint resultat.

Precis den yta vi önskar tydligt handmålat och vacker struktur.

Nu dags att hänga upp fönstren och njuta av ännu ett delprojekt klart! Dagen kunde sedan avslutas med en löksoppa på vår favoritrestaurang i La Cité i Carcassonne L’Ostal des Troubadours som varit krog sedan 1200-talet enligt sägen.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Kurviga badrumsklinkers

Efter en halv dags kurvskärande ligger de nu färdiga att sättas med lim.

På plats i Aude och vår lilla by Peyriac-Minervois, så började arbetet direkt. Det var nu dags att kapa till alla resterande av våra egendesignade cementklinkers från Marrakech för att fullborda badrumsgolvet. Först de raka längs väggarna vilket gick ganska snabbt.

Ett antal av dessa skulle kapas med en kurvig sida för att snyggt ansluta till vår nya receveur så det blev att konsultera YouTube men också fråga den kunnige handlaren på bygghandeln Mr Bricolage, hur man gör detta på bästa sätt. Båda hade samma svar. Prova dig fram!

Grundreglerna var också de samma från båda källor, använd en vinkelkap med tunn skiva, antingen diamant eller vanlig avsedd för kakel och klinker. Börja med ett grunt spår och håll kapen helt i 90 garders vinkel mot plattan. Skär lite djupare vart efter men tänk på att risken för att orsaka flisor är överhängande.

Sagt och gjort, jag startade med en vanlig skiva avsedd för klinker men utan diamant och ett par mm tunn. Först en mall i papp och sedan markering med tunn tuschpenna på klinkern. Ett grunt skär med exakt 90 graders vinkel mot plattan längs utsidan på markeringen. Ett andra skär i samma spår och sedan vinklade jag maskinen något och skar ett ytterligare skär en halv millimeter längre ut och djupare. Vände på klinkern och med kantskären som riktmärke ritade jag ut samma spår på baksidan och skar snabbare och djupare.

Med bara någon millimeter kvar kunde man enkelt knäcka plattan helt, längs den skurna formen. Sedan dags att trimma först fortsatt i vinkel på undersidan och sedan med kanten på trissan kunde man enkelt utan större risk för flisor trimma kanten till ganska exakt kurva.

Men ibland går det fel trots att man mäter och mäter men vänder mallen bakfram!

Skyddsglasögon, täckande kläder och handskar är ett måste. Nu ligger alla plattor på plats och nästa steg blir att sätta dessa med lim och sedan slutligt foga och mätta plattorna med linolja.      

Att trä och sten är en perfect match är ju uppenbart för en husrenoverare med ett medeltidshus men man måste ju ändå säga att naturen slår det mesta. Bilden från den magiska medeltidsbyn Minèrve en halvtimme från oss. Ett fäste för katarerna på 1200-talet och sedermera platsen för en av många tragiska massakrer av dessa.


Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!


Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!