Hus

Medeltida smide

/ husifrankrike.com / 4 kommentarer

I takt med att golv, väggar och ytskikt börjar bli klara, i alla fall på bottenvåningen, ägnas mer och mer tankar åt möbler, inredning och utsmyckning. Trä och då framförallt ek, är det givna materialvalet. Därutöver kommer vi behöva ett ganska stort antal detaljer av järnsmide.

Vi har några redan införskaffade objekt, takkronan till köket som skall borstas ren och vaxas samt få nya elledningar. Den är gissningsvis från någon gång förra seklet med avsikt att se medeltida ut.

Detalj av takkronan till köket, från 1900-tal i medeltida stil.

De smidda spikarna som vi skall fästa golvplankorna med i lilla kammaren och salen, en trappa upp.

Maskintillverkade (tror jag) kopior på smidd spik för golv i salen och lilla rummet en trappa upp.

Den imponerade eldstadsplattan (plaque de cheminée) av gjutjärn som efter lite forskning visade sig föreställa Frans I:s salamander, omgiven av hans hustrus mors (Anne av Bretagne) symbol, hermelinsvansar.

Frans I föddes just när vårt hus byggdes och blev kung 1515. Europas regenter under åren kan man följa på denna spännande animering där det till exempel framgår att Louis XII blev regent 1498 när han efterträdde Charles VIII.  

En spännande historisk animering att dyka djupare i för den intresserade.

Men mycket återstår att införskaffa och vi har just köpt en kista hemma i Sverige med kanske 50 år på nacken som skall renoveras till medeltida utseende och då bland annat genom att renskrapas och förses med några fler smidda beslag. I bildserien först vår renoveringsobjekt följd av en replik från det tyvärr nyligen nedlagda medeltidsmuseet i Stockholm (nedläggningen är en kulturell skandal tyvärr i tidens anda) och en äkta från historiska muséet i samma stad.

På tal om smidda beslag måste vi också bestämma oss för den rätta medeltida varianten av gångjärn för fönsterluckor och köksluckor. Det finns ju ett antal klassiska varianter. Bildserien visar en av våra egentillverkade köksluckor och exempel på några av de vanligare modellerna. 

Vidare är vi på jakt efter 8 meter balkongräcke till terrassen med en ärligt medeltida look. Vi letar efter begagnat räcke och försöker hitta de utföranden som kan ha varit vanliga på medeltiden.

Samtidigt måste de uppfylla moderna säkerhetskrav som en höjd på 110 cm och max 70 mm i öppningar (för att inte bebisar skall kunna fastna med huvudet).    

En annan detalj vi skall låta tillverka lokalt är ett dekorativt skydd för husets hörn i vinkeln mellan Rue d la Ville och Rue Saint Martin.

Hur var det då med smederna och smidet på medeltiden?  Ja. Återigen får vi bege oss till Guédelon och deras fantastiska ”experimental archaeology” projekt och titta in hos dem för att lära mer.

I en av de många videor på YouTube som levandegör projektet Guèdelon får vi träffa en av smederna och höra hans berättelse från sin tidsresa.

Med detta och en bild på en franska påskliljor vill vi passa på att önska en GLAD PÅSK!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Vårt dagliga bröd

/ husifrankrike.com / Lämna en kommentar
Medeltida bagare ”talemelier” med sin lärling. CC

Mitt i allt byggande och frekventa tidsresor till medeltiden kan det vara värt att stanna upp och fundera på hur det dagliga livet för de som var före oss var. Hur fick till exempel de hantverkare som murade och timrade vårt hus, eller de som bodde här först, sitt dagliga bröd. Hur var det att laga mat och baka 1489 när huset stod klart?

Vi går idag till ICA eller Carrefour och möter ett enormt utbud av såväl råvaror som färdiglagat (Värt att notera dock att vi i norr är enormt privilegierade jämfört med många på södra halvklotet).

När jag nu på fredagsmorgon bakade en råglimpa efter ett recept från en medbloggare Vin, mat, Alsace så noterade jag vid sidan av hur gott resultatet blir (och billigt) den möda och kärlek som varje bröd trots allt kräver.

Bröd har ju alltid varit basföda och inte minst i Frankrike. På medeltiden var det vanligt med en samling varierade verksamheter runt slottet i en by, med hantverk av olika slag och absolut en eller flera ”talemeliers”(bagare). Det fanns ofta också en så kallade gemensam bakugn ”un four banal” som drevs kollektivt eller av byns talemelier, var bekostad av slottsherren och kunde användas av alla i byn.  

Pedagogiska presentationer från Chateau Guédelon

På vår lilla gata i Peyriac-Minervois (som i och för sig var byns huvudgata) fanns på 1930 talet hela tre bagerier! Ugnarna var vedeldade och eldades oftast med kvistar från beskärning av vinstockarna så kallade ”boufaneller”.

Medeltida spis för matlagning (från Chateau Guédelon) samt motsvarande från 50-talet i vårt hus före renovering.

Då man i de de flesta hem fortfarande lagade mat över elden i en öppen spis så gick man gärna till bagaren för att gratis nyttja eftervärmen i hans ugn för finare rätter, såsom helstekt fågel eller fisk. Alltså en slags ”four banal” i modernare tid.

I en artikel nyligen i Medievalists.net, min favoritplats på nätet för medeltida tidsresor, behandlades nyligen brödets roll på medeltiden, väl värd att läsa.  

En fransk brödepisod blir ju inte komplett utan några ord om baguetten. Dess ursprung är lite oklart med allt från myter om Napoleons soldater som behövde ett bröd som var lätt att bära med i fält eller en wiensk bagare som gjorde en kopia på bröd hemifrån.

Mycket tyder dock på att det tillkom i sin nuvarande form i början av 1900-talet som ett svar på en lag om bättre arbetsmiljö för bagare (mindre nattarbete). Hur som har priset på bröd alltid varit en politisk fokusfråga och baguetten på 250 g som idag kostar 1 euro i snitt, kan man följa priset från 1900-talets början.   

Vi rundar av dagens episod med en bild på en av de hundratals baguetter som slunkit med som lunch mitt i arbetet med huset och en länk till några av alla franska ordspråk om bröd.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Luckor i mängder

/ husifrankrike.com / 3 kommentarer

Så var det dags för en andra snickerihelg i Stockholms skärgård med vännen, snickaren och ena barnbarnet. Under två intensiva dagar tillverkade vi de resterande fem fönsterluckorna till huset.

Fanns det fönsterluckor på medeltiden? Historikerna är nog ej helt säkra men sådana som idag lär ha dykt upp först senare. Medeltida fönster var små och täcktes mot vind och regn kanske av pergament, lin och för de rika i ökande grad, glas. Som skydd mot väder och vind fanns troligen träluckor så kallade ”contrevents” i enkelt format, placerade på utsidan.

Helt klart har vårt hus haft någon form av fönsterluckor de senaste kanske 400 åren så beslutet att bygga nya i traditionell stil var enkelt. Nedan tre avgörande framgångsfaktorer, min morfars hyvel från tidigt 1900-tal, en av ett hundratal ekpluggar i dimensionen 13 mm och min vän och hjärnan bakom konstruktionerna, i full färd med att borra.

Förra gången blev resultatet två stora dubbla fönsterluckor till de två största fönstren i fasaden mot Rue de la Ville. Denna gång blev det först och främst ett par stora luckdörrar till gårdens glasdörr (nedan).

Dörrluckor till gårdsdörren med kapmån i överkant för exakt inpassning på plats.

Samma material som sist, väl torkad, högkvalitativ ek inköpt och sågad i Sörmland (söder om Stockholm). Sedan sist har denna blivit högvaluta och mycket svår att få tag på.

Tillverkning med plugg och smidd spik men utan lim. Dessutom förfärdigade vi de två mindre luckorna till toalett- och vindsfönster också mot huvudgatan, Rue de la Ville (nedan) i snarlik teknik.

Sist men inte minst snickrade vi ihop luckan till salsfönstret mot gården, ersättare till den gamla sneda och dåliga som syns på en otydlig bild nedan.

Utöver att alla fönsterluckorna nu är klara för nedtransport till Frankrike fick vi också färdigt uppstyckad ek till köksluckorna i IKEA-köket. Vid ett digitalt morgonmöte med IKEA:s eminenta kundtjänst fick vi tips och råd för att lätt kunna tillverka köksluckor till ett Metodkök.

Bra att veta till exempel är att de två luckorna till ett 80 x 80 skåp båda skall vara 39,6 x 79,7 för att stänga smidigt. Vidare att de finurliga IKEA gångjärnen kan bära upp till 21 mm spånskiva. Kombinerar man den senare insikten med att ek väger mellan 500 och 700 kg per m3 och spånplatta detsamma, så inser man att 19 mm luckor av solid ek inte kommer att vara några som helst problem.

Äldsta barnbarnet i full förd med att paketera köksluckevirke.

Nu har ett av paketen med uppstyckad ek följt med min vän till Gnesta för att hitta smartaste sättet att foga dem, det lutar åt limning och fjäder i längstgående not i ovan- och underkant.

Att solid ek passar bra i vårt medeltidsinspirerade kök är utan tvivel och än mer känsla av tidsresa erfor jag när jag åter tittade in i köksregionerna från tidigt 1500-tal i Glimmingehus i Skåne, via deras nya eminenta 3D vision.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Att hugga i sten!

/ husifrankrike.com / 3 kommentarer

Den kanske mest mytomspunne hantverkaren vid sidan av den frie muraren var nog stenhuggaren eller ”le tailleur de pierre”. Han (och det var nog nästan uteslutande män på den tiden) var ju den som skapade såväl de rätlinjiga murstenarna som trappsteg, valvstenar och inte minst alla vackra utsmyckningar. Stenhuggarna utgjorde enligt vissa källor lite av aristokrati bland hantverkarskråna.

Yrket att med hammare och huggmejslar forma sten är uråldrigt men utvecklades i bygghyttorna i medeltidens Europa. På Chateau Guedelon, detta enastående experimentella arkeologiprojekt som vi besökte nyligen, har man i nära anslutning till stenbrottet (där ”les carriers” stenbrottsarbetarna, tar fram råvaran) byggt en autentisk stenhuggarhytta. Här kan man följa de olika momenten från rå obearbetad sten till utsökta konstverk färdiga att mura in i slottet. I nedan video får man en fin insikt i stenhuggarens dagliga värv.

Stenhuggarens verktyg som tillverkades i smedjan bredvid var naturligtvis helt avgörande för ett snabbt och kvalitativt arbete. Mästaren ritade upp mallar på marken eller så använde man standardmallar i trä.

Slipning av verktygen utför stenhuggaren själv.

De som var mästare hade också en god kunskap i geometri och kunde på så sätt rita upp och garantera kvaliteten på de färdiga huggna stenarna men också utbilda lärlingarna.

Praktikantsystemet, Les Compagnons du Devoir et du Tour de Frances, finns fortfarande i Frankrike med den klassiska tour som lärlingen har möjlighet att göra för att på bästa sätt få en mångfald av intryck och kunskaper sig till livs. Nuvarande organisation formades 1941 men ursprunget förlorar sig i historiens töcken med rötter hos kung Salomo. 

Det finns inte så mycket spår av bearbetade stenar i vårt hus. De kanske tydligaste är sittbänken och den spröjs i sten man bara anar fästena efter, båda i vårt medeltida fönster.

Vårt fönster till vänster som inför återöppning behöver arbete av en stenhuggare med inspiration från Guedelon, till höger.

Men även återställandet av spiselkrans och den lilla nisch som finns på höger sida om öppna spisen i salen lär också bli stenarbeten. Den lilla nischen har nu troligen fått sin förklaring och kan ha varit ett förråd för torra späntade stickor och fnöske för att snabbt kunna tända spisen. Vi skall minnas att salen varit dubbel så stor som idag när även grannhuset innefattades i vår fastighet.

Vår sal till vänster med det lilla hålet i väggen och den förklaring vi fick på Guedelon till höger.

I svenska språket har vi två uttryck som associerar till detta att ”hugga i sten” som syftar på ett stort misstag och antas komma från misstaget att träffa en sten när man hugger träd med en yxa. Men vi har också det mer positiva, att något är ”hugget i sten” om det inte går att ändra och som mer syftar på stenhuggarens arbete. Nedan en stentavla från Guedelon med huggna signaturer.    

Det senare ordspråket återfinns på såväl engelska ”set in stone” som på tyska ”in Stein gemeißelt” och anses anspela på tio Guds bud som var huggna i två stentavlor, även om texten (i alla fall i 1917 års bibelöversättning) lyder ”Och han skrev dem på två stentavlor, som han gav åt mig (Mose)” Nedan en medeltida bild av Moses som får stentavlorna av Gud och med det får avrunda dagens episod.

Cred: NYPL’S public domain archive

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Ett steg till

/ husifrankrike.com / Lämna en kommentar

Vid vår senast sejour i vår lilla by i Aude, var ett av de många delprojekten att gjuta ett nytt blocksteg (det större första steget i en trappa) i trappan från hallen till första våningen. Detta hade vi tidigare varit tvungna att riva i samband med nydragningen av vårt avloppssystem och nu var det dags att återställa.

En ”före och efter bild” som fångar resultatet av allt arbete med detta lilla projekt!

Efter att ha beslutat om stegets höjd (något lägre än övriga stegs 17 cm) och hur långt fram steget skall sträcka sig för att ge ett bra avstamp men ändå inte ta för mycket plats i vår lilla hall, var det dags att fälla in elröret i väggen och att laga hålet efter avloppsröret från toaletten på våning 1.

Vi hittade som vi tror den optimala stegvinkeln som ger oss en bekväm trappa men fortsatt inte tar för mycket yta av vårt begränsade hallutrymme. Här viktigt att tänka på den snedvägg som kommer att byggas för att få ett schakt för avloppsröret och eldragningarna i hörnet.

Nu kunde vi med lite återanvänt virke snickra en enkel form som skulle hålla de runt 100 kg betong som skulle gjutas till ett steg.

Dags att gjuta. Först hopsamling av stenar att ”procenta” med, för att minska betongåtgången. Iväg till byggmarknaden för att köpa tre säckar betong à 25 kg varefter blandning för hand med bra hjälp av borrmaskinens omrörare.

Åtgången blev ganska exakt dessa tre säckar cement procentade med kanske 15 liter sten och kakel. När formen var fylld upp till kant så glättades ytan lätt och efter en stund lade vi plast över och vattnade sedan med jämna mellanrum det närmaste dygnet.

Två dygn senare rev vi formen och vårt blocksteg var klart i all sin glans. Nu blir det dags att börja med ytskikt för detta och för resten av trappen. Vi har i tidigare episoder utvecklat tankarna kring trappor i allmänhet och lutar åt eksteg med sättsteg i klinker i trappen och vårt nya blocksteg täckt med samma antika klinker (17 x 17 cm) som vi skall ha på hallgolvet.   

Formrivning är alltid spännande!

Läs gärna mer om vår trappor och planeringen av deras renovering i dessa två tidigare episoder:

Trappor har betydelse i ett Town house! | hus i frankrike

Många små steg | hus i frankrike

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Ekollon från 1300-talet

/ husifrankrike.com / 6 kommentarer
Vår snickares signatur från sent 1400-tal, som finns på flera av våra 20-talet takbjälkar i kök och sal!

Vi har många gånger stått och fascinerats av de två kryss som flera av våra takbjälkar är märkta med. Vi utgår från att det är en signatur som snickaren lämnat för att få betalt för allt arbete med att forma en bjälke av en stock.

Frilagda och obehandlade bjälkar i salen jämfört med färdiga i köket!

Tillsammans med muraren var snickaren / timmermannen kanske den viktigaste yrkesmannen i det medeltida bygget. Vi har tidigare skrivit om de olika yrken här i Frankrike som på svenska ofta bara översätts till snickare kort och gott. I dagens episod tittar vi närmare på charpentieren eller byggnadssnickaren.

Vid vårt besök på fantastiska Guedelon nyligen fick vi än djupare insikt i hur ”vår” snickare, för en sådär 526 år sedan, skapat dessa stockar av stora lokalt fällda ekar. Ekar som sannolikt haft en diameter på mint 40 cm vilket lär vittna om en ålder på runt 100 år och med det varit ekollon så tidigt som på sent 1300-tal!      

En födelse som för våra ekar sannolikt tog plats på sent 1300-tal!

Processen från att klyva till att hugga rent och forma en takbjälke var handarbete med kil, slägga och yxa. Att sedan frakta dessa runt 20 bjässar på 4,7 meters längd med en uppskattad vikt på runt 100 kg stycket från arbetsplatsen till huset var ett projekt i sig.

Snickaren ägandes sig också naturligtvis åt själva konstruktionsarbetet och de hållfasthetsberäkningar som man behärskade väl och ofta höll som yrkeshemligheter inom sitt skrå. Kanske hade ”vår” snickare utbildat sig hos Les Compagnons som vi tidigare berätta om.

De arbetstimmar och den skicklighet som lagts ned bara i detta arbete är god motivation att nu kärleksfullt försöka renovera för de kommande seklen. Vi avrundar dagens episod med en översikt av signaturer som förvisso kommer från stenhuggarnas värld men ger en känsla för bildspråket.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Fogat och klart!  

/ husifrankrike.com / 4 kommentarer
Golvet i vårt chambre på bottenvåningen äntligen klart och väntar nu bara på linoljeimpregnering!

Häromsistens nere i Peyriac blev till slut också golvet i vårt lilla chambre innanför köket på bottenvåningen klart. Det råder inga tvivel om att ju mer man själv färdigställer så växer beundran för professionella hantverkare som dubbelt så snabbt och med ett kanske ännu kvalitativare resultat gör sådant dagligdags.

Golvet innan de sista 40 tillskurna plattorna längs väggarna.

Med risk för att en episod som denna blir lite omständlig och en upprepning vill vi ändock beskriva alla de moment som måste till för att få ett fint resultat. Det återstod nu bara ett 40-tal tomettes (antika återanvända klinkers) att sätta i lilla rummet men samtliga skulle beskäras.

Var och en mäts, kapas och märks upp varefter vi sätter dem med vanligt standardkalkbruk med en ganska bred fog och sedan fogar med tunt kalkbruk för att avslutningsvis tvätta bort resterande kalkrester med en 10%-ig vinägerlösning efter att det torkat ett par timmar.

Det hela tar mycket längre tid än man tror men med tanke på att golvet kanske kommer att ligga i ett eller ett par hundra år är det ju bara ett ögonblick i det stora hela. Senast detta golv gjordes var visserligen ganska nyligt, gissningsvis bara 75 år sedan någon gång på 50-talet, av det mönstrade och målade cementgolvet att döma.

Det golv vi sätter nu och som vi nu också hittade referenser till på Guedelon vid vårt besök där, hoppas vi blir kvar länge. Vi visste redan att tuiles och tomettes tillverkats länge och har skrivit om det tidigare men kul att se att det fanns en sådan verkstad och att snarlika golv läggs i deras experimentella arkeologiska projekt.

Vi passar på att avrunda denna episod med bilder från ett besök på ett vinslott vid Canal du midi Chateau Ventenac här i Minervois: Detta är ett gammalt familjeslott med ett fantastiskt museum och ett projekt med renovering av en av Europas äldsta båtar en vinbark Marie-Thérèse, som transporterat vin på kanalen sedan århundranden.

Vi fastnade också för museets omfattande samling av skolaffischer med de lokala druvsorterna som utgör en lektion för varje vinintresserad läsare. Bildsviten avrundad med en vy över utbudet i vår lokala Carrefour!

Santé!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Golvvirke från Pyrenéerna

/ husifrankrike.com / 7 kommentarer

Så var det dags för en utflykt till den vackra lilla bergsbyn Quillan som ligger ungefär 8 mil från oss, i början av Pyrenéerna och genomfluten av floden Aude som gett vårt departement (#11), dess namn. Jag hade redan i somras beställt virket för golvet till kammaren och till slut föll valet på douglasgran.

Det är av någon otrolig anledning mycket svårt att hitta ek på sågverken i våra trakter, trots att en stor del av skogsbeståndet förefaller vara ek i västra Occitanie. Hur som, douglasgran är ett ypperligt hårt och fint trä med inbyggd motståndskraft mot termiter bland annat. Plankorna jag beställt skulle vara 20 cm breda och 28 mm tjocka och i fyrameterslängder.

Som framgår är det stort bestånd av ek i trakterna men det kanske exporteras. Bild: La forêt Chambaran

Hyrsläp som klarar dessa längder var det inte tal om att finna enkelt, så det blev en 20 m3 lastbil med skåp som jag hyrde på Leclerc i Carcassonne. Efter en snabb incheckning bar det av och det var kul att köra lastbil igen. Tror jag bara gjort det en gång sedan lumpen, då jag bland mycket annat körde Volvo F86 (som förvisso var några storlekar större) när vi satte upp militärsjukhus i fält.

Efter att ha passerat Limoux börjar vägen att smalna av och krokna ju längre upp i bergen man kommer. Quillan dök dock upp ganska snart jag kunde svänga in på sågen och lasta in de 44 metrarna hyvlad  douglasgran som väntade. Det visade sig att den blivit hyvlad på bägge sidor så jag tappade ett par mm golvtjocklek men fick än rakare plankor så det blir nog bra.

Samma vindlande vackra väg hem till Peyriac och passerade en ”kollega” med lite större last som ger en insikt i att virkesproduktionen är en viktig näring i dessa bergsområden.

Väl hemma, ingen idé att köra in på Rue de la Ville utan det blev att bära plankorna 2 och 2 från ett litet torg i närheten cirka 250 meter. Bra träning!

Jag stackade upp dem utanför gaveln på huset på vår lilla Rue St Martin som nästan aldrig har trafik och åkte och lämnade tillbaka lastbilen inom de föreskrivna fyra och en halv hyrtimmarna.

Åter i Peyriac var det dag att starta ett litet minisågverk på gatan och korta ned dem till 370 cm som är (med lite mån) det blivande golvets fulla längd i lilla kammaren en trappa upp. In med dem genom fönstret för lagring lutade mot väggen (på grund av längden) några dagar tills jag fick hjälp att lyfta upp dem.

Några dagar senare var det dags att flytta upp plankorna till rätt våning. Som tur var fick jag hjälp av min granne, finsnickaren från New York som numera äger och brygger om byns prästgård till ett unikt B&B för cyklister.

Att flytta de 3,7 meter långa plankorna genom hålet i taket, mellan bjälkarna ut en bit genom det lilla fönstret i rummet däruppe för att sedan vända ned dem på golvet var en operation motsvarande en timme på gymmet och något man inte gör på en man.

Väl klart, ligger de nu och acklimatiserar sig i rummet med distanser emellan för att hitta den lokala luftfuktigheten och bevara sin rakhet innan montering.

Nästa besök nere i Peyriac tar golvläggning vid med målet att skapa ett vackert medeltidsgolv. I nedan bilder den smidda spiken som väntar och en inspirationsbild tagen i Sverige.

Vi avrundar med en vacker bild av vinfälten väst om Peyriac som kryper ända in mot byn. Nu i höstfärger och med vårt romanska kyrktorn i fonden som restes på 1100-talet medan kyrkan började byggas redan på 800-talet.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

En tidsresa 20 mil söder om Paris

/ husifrankrike.com / 7 kommentarer
Château Guedelon cirka 20 mil rakt söder om Paris i departementet Yonne

Utöver visiten på Nationalarkivets utställning om tempelherrarna så bjöd min Parisvistelse på fler höjdpunkter och inte minst då besöket på Château Guedelon. Detta fascinerande projekt är ett ypperligt exempel på experimentell arkeologi och verkligen så nära den medeltida tidsresa vi drömmer om, som man kan komma.

För drygt 25 år sedan gick ett gäng kunniga arkeologer, byggare och lokala entreprenörer ihop för att bygga ett Château Fort i 1200-tals stil från ”scratch” och idag står det där och har redan utbildat hundratals och informerat 10 000-tals om återupptäckta byggnadstekniker från medeltiden.

Man har också skapat legenden bakom projektet som berättar att det var 1245 som en Guilbert Courtenay beställer slottet som skall passa en séigneur (slottsherre) från den lägre aristokratin.

På slingrande vägar i Bourgognes vackra lövskogar tar man sig ganska snabbt till detta fantastiska ställe som är öppet sommarhalvåret lite drygt. Här kommer vi så nära själen i vårt eget projekt som man kan komma och därav blir det framöver ett antal episoder om detta för att med full respekt dela alla de lärdomar som man kan åtnjuta vid ett besök. Lärdomar om de många yrkesroller som behövdes för att bygga ett medeltida hus.

Direkt vid entrén möts man av en medeltida krönikör som ger en 20 minuters introduktion till projektet som helhet. I bakgrunden tronar Château Guedelon!

Stenbrytare i arbete med att bryta den järnhaltiga sandstenen i stenbrottet som ligger 50 meter från slottet.

Denna första episod får fokus på stenbrytarna de som hade det hårda arbetet att bryta sten i det stenbrott som alltid måste finnas i anslutning till byggplatsen (transporter var dyra och svåra att genomföra).

Informativa tvåspråkiga planscher berättar om de olika hantverkarnas vardag och arbete.

I Guedelons fall är platsen vald på samma sätt som på medeltiden. Det vill säga att förutom att vara en del av riket eller grevskapet som behövde en befästning så var det nästan lika viktigt att det fanns ett stenbrott, gott om skog att hämta ved och virke i och naturligtvis gärna också rinnande vatten.

Stenbrytaren eller le carrier på franska, använde att antal olika verktyg för sitt tunga arbete att förse murarna med material. Verktyg som också tillverkades lokalt i smedjan.

För oss i Peyriac blir detta ju historiens tydliga vingslag när vi ser och arbetar med alla de stenar som vårt hus är murat med. 

Vårt hus på dryga 200 ton sten, sett från nordväst

Redan tidigare har vi gjort ett en enkel överslagsberäkning av vikten på gaveln mot väster som hamnade på runt 80 ton och om vi snabbt uppskattar hela husets massa till runt ett par hundra ton och inser man lätt det enorma arbete detta inneburit. Mycket av stenen i vårt hus är natursten men många också huggna. Det är med tacksamhet och respekt man tänker på dessa våra föregångare på 1400-talet.

Produkterna som blir resultat av stenbrytarens hårda arbete kommer i flera typer, allt från fina fyrkantiga stenar som sedan kan bearbetas av stenhuggaren till golvläggningssten men också rester som blir fyllning i slottets tjocka försvarsmurar.

Under dagen som kom att ge många ytterligare insikter hade jag också glädjen att springa på en kontakt sedan tidigare, inom fransk husrenovering och dessutom författare till det mest nedladdade dokumentet från vår blogg. Det blev en trevlig pratstund i den högkvalitativa lunchserveringen med honom och hans son. Med det avslutar vi dagens episod med det stilfulla brickunderlägget från restaurangen!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Planeringstider

/ husifrankrike.com / 4 kommentarer
Vy med byns försvarsmur från 1000-talet och med vårt hus längst in i fonden på Rue de la Ville.

Om två veckor bär det iväg till Paris med vidare tågresa till Toulouse för att i 14 dagar arbeta med huset i Peyriac-Minervois. Just nu intensiv planeringstid, dels för två studiebesök i Paris med omgivningar, och dels för alla delprojekt i Peyriac.

I Paris blir det först ett besök på ett av världens mest spännande exempel på experimentell arkeologi, nämligen Chateau Guédelon där man bygger ett 1200-tals slott från grunden sedan 23 år. Ett besök jag verkligen ser fram emot och som säkert kommer att rendera flertalet episoder här.

Vidare ett besök på Frankrikes största mässa för byggnadsvård, le Salon International du Patrimoine Culturel som går av stapeln varje år. Även denna en möjlighet att lära, inspireras och knyta kontakter samt naturligtvis också dela med våra läsare här på bloggen.

Därefter ställs kosan mot Peyriac och ett antal projekt för att komma närmare en beboelig undervåning till nästa år. Starten blir nog att sätta de sista golvplattorna i det lilla rummet på bottenvåningen och sedan foga dessa. Plattorna är tillskurna och ligger och väntar på mig.

Sedan dags för montering av IKEA köket som också ligger och väntar att få komma på plats på vår nya köksvägg. Dock blir köksluckorna ett senare projekt då dessa skall tillverkas på Blidö i Stockholms skärgård, förhoppningsvis med hjälp av min vän snickaren från Lönneberga.

Sen blir det stora projektet att lägga golv i lilla rummet på våning 1 som ju tillika blir tak i lilla rummet på bottenvåningen. Virket som är lokal douglasgran (oregon pine) i dimension 27 mm x 200 mm är redan beställt och skall bara hämtas. Handöverfräsen jag fått av hustrun i julklapp är nedsänd till Peyriac med bilburna goda vänner (handöverfräsar är inte att rekommendera att ta med på flyget). Den runda bjälken skall skrapas till jämnhet.

Väl på plats skall jag fräsa not i plankorna och foga med lös fjäder cirka 6-8 mm tjock. Plankorna läggs i golvets längdriktning och spikas med smidd spik av medeltida snitt som jag just nu söker på nätet. Sist blir det dags att besluta om golvbehandling där jag lura åt klassisk såpskurning eller möjligen oljning. För det senare alternativet rekommenderas dock ”golvolja” snarare än kokt linolja och sådan innehåller också ”mineraloljor” vilket är en omskrivning för en produkt gjord av vanlig fossil råolja, något vi inte vill ha i huset.

Det finns en radda med ytterligare potentiella projekt men jag stannar här i beskrivningen med tanken att hinner jag dessa, är jag nöjd.

En bild som porträtterar epicentret av år by nämligen vinproduktionen, här ser vi pressrester en masse.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!