Montagne Noir i höstklädnad

Efter två och ett halvt år som bloggare där vi följt vårt projekt att med hållbarhetsförtecken restaurera vårt 1500-tals hus i Sydfrankrike, är det med viss tillfredsställelse vi delar med oss lite statistik.

Karta från WordPress som visar de länder där vi har läsare

Med svenska läsare som ohotad etta (vilket inte är så konstigt med tanke på att vi skriver på svenska) har vi glädjande nog haft läsare från 65 länder med Frankrike som god tvåa med 11 % av besöken och därefter UK med 4 %. Tack Google Translate.

Vi har publicerat 214 episoder med runt 1000 bilder som åtnjutit tillsammans över 22000 visningar vid ganska exakt 7000 individuella besök.

Vi har under denna början av vår resa haft ett otal minnesrika upplevelser och lärt känna så många nya vänner. Huset är nu efter att väggarna rensats ned till stenmuren och innertaken rengjorts med sodablästring, färdigt att få nya ytskikt i medeltida stil. Yttertaket är nytt och golvplattan på bottenvåningen nygjuten. Nya installationer för vatten, avlopp samt elektricitet är på plats.

Och sist men inte minst har vi också med snabb och smidig bygglovshandläggning från alla berörda myndigheter lyckats att transformera ett inrasat tak till en fantastisk terrass byggd av medeltida virke av vår specialist på medeltida- och ekobyggande. Denna spännande process kan man följa här.

Vi är sedan två är listade av Bloglovin.com som ger en bra överblick över alla episoder för den som vill botanisera vidare och läsa mer om allt vi gjort.

Med runt en visit per kvartal på en vecka med två personer har vi investerat runt 640 av våra egna arbetstimmar i projektet vilket blir 12 arbetsveckor.

Huset i all dess glans i väntan på framtida renovering av fasad och medeltida fönster!

I ett gathörn strategiskt beläget nära Le Mairie och vid byns anrika huvudgata ligger vår krog. En liten och charmig restaurang av bistrotyp.

Efter att det förra ägarparet flyttade vidare har vår tidigare granne och bekant nu tagit över tillsammans med flickvän och son. Redan tidigare var huvudnumret på menyn tapas något som av dem tagits till nya höjder.

Prisvärda matiga och mycket goda tapas sköljs ned med ett glas Minervoisvin eller en fransk fatöl (som är god men dyr till skillnad från vinet som bara är gott).

Chez La Sosso heter krogen nu efter källarmästarinnans smeknamn och med en lite oväntad VW Kleinbus som logga har man idérikt inrett lokalen med återanvända möbler.

Källarmästarfamiljen bakom disken, sonen som jobbar extra är också brandman i byn.

Vi ser fram emot att uppleva många trevliga stunder i denna krogs hägn såsom så många Peyriacois gjort före oss.

På fasaden kan man tydligt se att stadshotellet då hette ”Hotel Richardis” efter ägaren.

I en liten skrift som heter ”Mon village entre les deux guerres” beskriver en äldre bybo det dagliga livet i mellankrigstidens Peyriac-Minervois.

Här kan man läsa att vi när det begav sig hade ett stadshotell (i byggnaden mittemot Le Mairie) som drevs av Louis Richardis. Därutöver fanns ytterligare ett kafé (osäker på var det låg) och så kaféet ”Bon Coin” som sannolikt var i samma lokal som den ovan beskrivna krogen och då drevs av familjen Lalaque (ett namn som är oss väl bekant enär vårt hus siste innehavare fram till 2008 var en monsieur Lalaque).

En händelse som verkade som en tanke, var att jag första dagen vid mitt senaste besök i Peyriac-Minervois, vår by som är en av fredskommunerna i världen, möttes av en affisch som berättade om en föreläsning om fredssträvandena i Frankrike vid tiden för första världskrigets utbrott.

Jag har intresserat mig en del för stadens son Louis Barthas, som skrev en skrämmande ögonvittnesskildring av krigets vidrigheter under första världskriget, och jag har till och med tittat lite på möjligheten att börja ett projekt att översätta verket till svenska.

På onsdagskvällen smet jag lite tidigare från vårt elarbete och gick till samlingssalen på Le Mairie där ett ganska stort antal bybor samlats för att lyssna till och diskutera ett föredrag om Jean Jaurés och pacifistarena från 1914.

I salen fanns en utställning där kända nobelpristagare och kvinnosakskvinnor från seklets början presenterades på skärmar alla med det gemensamt att de var aktiva pacifister. Traktens son Jean Jaurés var kanske den mest kände i Frankrike, han som grundade tidnigen l’Humanité och som mördades 1914.

Efter en 45 minuters föreläsning där jag förstod ungefär 60 % eftersom jag koncentrerade mig till 100% så följde en ganska livlig debatt varefter jag gick hem lite klokare och mycket hungrig för att äta Confit de Candard.

Skulptur i samlingssalen som jag gissar är Marianne som ju symboliserar republiken

Tjusigt porträtt på President Macron

Frankrikes, EUs och Occitanies flaggor vackert draperade

 

När vi i somras hade glädjen att ha äldsta dottern med familj på besök så var naturligtvis världsarvet La Cité de Carcassonne ett givet besöksmål. Carcassonnes gamla muromgärdade stad och slott som vi ju så många gånger besökt och beskrivit i flera episoder, visade denna gång upp ännu en sträng på sin lyra.

Och vad kan vara bättre än ett tornerspel när man har en femåring som är lika svag för riddarromantik som morfar?

Vi köpte biljetter till hela familjen och ställde oss i kön till utescenen där allt skulle utspela sig. Efter en kvart öppnades dörrarna och alla kunde bänka sig på sidan av en tornerspelsplan liknande den i klassiska storfilmen Ivanhoe.

Med lagom högt ställda förväntningar blev vi snabbt imponerade av den höga kvaliteten på såväl rytteri som akrobatik och skådespeleri.

Vackra och tidstrogna kläder och fina hästar bidrog till en unik upplevelse för oss alla.

Inte minst var stridsscenerna verklighetstrogna men ändock utan att vara för skrämmande för en femåring.

Storyn som berättades på tre språk var en, som vi uppfattade den, ganska fri men historiebaserad tolkning av händelserna under Raymond Roger Trencavels styre under 1100–talet. En period som kännetecknades av vidsynt ledarskap och en för sin tid unik religionsfrihet men som kom till ett abrupt slut 1209 i samband med det albigensiska korståget.

Kort sagt ett var detta en utmärkt familjeunderhållning värdig ett världsarv.

Först monterades grundplattan.

Så började vi då att sista dagen med att ordna alla de elrör vi dragit fram så att det snyggt kan löpa in i elcentralen.

Sen började svågern att koppla, ett noggrant arbete där ju naturligtvis varje kabel måste komma rätt.

Och kontrollmätas, medan jag fick rollen att börja rita upp säkringsschemat i detalj.

Min originalskiss på det som sedan skall bli säkringsschemat

Återigen fick svågern koncentrera sig på att inte bara koppla rätt utan också hela tiden minnas att få ned den extra jordledningen som gör hela vår installation strålningsskärmad.

Slutresultatet!

Parallellt med detta var det dags att återmontera salsgolvet och städa undan på alla våningar.

Så även om kameravinkeln här lurar oss så sitter nya centralen nu helt rakt!

Så var då denna första del av elinstallationen klar och vi kunde med gott samvete läska oss med en pastis!

Samma rutiner men återigen massor av frågor som ställs på sin spets. Skall vi ha strömbrytare eller den nya sortens LED-lampor med närvarodetektor inbyggd i de rum där man bara vistas kortvarigt såsom hall, trappor och badrum. Vi bestämde oss för detta och slopar brytare i dessa rum.

El framdragen för luftvärmepump samt till lilla rummet, båda rören skall fällas in i vägg.

Nästa fråga, var ska värmepumpen sitta? Ett ganska enkelt beslut kan tyckas men här gäller det att tänka snabbt och chansa lite på att vi hittar en sådan med två utblås. Det blev i salen på våning 1, dels därför att den vägg vi valde vetter mot gården så att den yttre enheten kan sitta där och dels för att denna vägg lämpligt nog är en korsvirkesvägg som bara är 20 cm tjock till skillnad från våra standardväggar som är mellan 50 och 65 cm solid stenmur.

Vid dagens slut hade vi nästan samtliga rör klara och det var en redig härva fastknuten på hallväggen. Nästa dag var det dags att åka och köpa elcentralen i Carcassonne och det hela började närma sig fulländning.

Det nu man är glad att man tydligt märkt upp alla rör!

Byggmarknaden hade ett brett utbud av materiel och kunniga och vänliga medarbetare. Svågern hittade snabbt alla de delar vi behövde och vi kunde konstatera att det var billigare än i Norden.

Ser nästan mer ut som ett apotek men här fanns det mesta.

Så snabbt hem och förbereda för morgondagens montering av elcentralen och inkopplingen av de mängder av kablar som löper i alla rören.

Elcentralen uppackad och förberedd för montering på vägg.    

Vi avslutar denna episod med ännu en av dessa charmiga franska vinetiketter. Salut!