Så här ett par dagar innan jag skall ned och jobba en vecka med vårt hus drar jag mig till minnes när svärsonen och jag såg Peyriac-Minervois från ovan i somras, tack vare hans fantastiska drönare. Så för ett ge en ytterligare vinkel av vår by kommer här en översiktsbild där man tydligt kan se den medeltida runda befästningsstrukturen på innerstaden.

I en bild tagen från något lägre höjd ser man tydligt vårt hus som ju ligger precis mitt i stan och i slottskvarteret.

I en skiss ur den förträffliga skriften Le castrum de Peyriac-Minervois (Aude) fortification et épisodes militaires des origines aux guerres de Religion (XIe-XVIe siècle) skiven av vår vän fil. Dr Frédéric LOPPE et al, ser man tydligt de olika husen som är byggda på 1400-1500-talen och vårt hus har nummer 12 och utpekas som ett av de mest historiskt och arkeologiskt intressanta. Skriften finns att köpa on-line.

Där kan man också läsa att den ursprungliga befästa borgen låg i anslutning till vår kyrka (som ju har delar som stammar från 900-talet) och att det ”nya” slottet (5) byggdes först på 1500-talets andra halva.

 

 

Nu är nästa resa bokad och i början av februari bär det av till Peyriac för en vecka av handfast arbete. Men i väntan på det tänkte jag dela med mig ytterligare några boktips nedan för den som vill förkovra sig i Minervois och dess arkitektur och miljö.

För en tid sedan fick vi av våra franska vänner en coffee table book som ger en överblick av de fantastiskt vackra traktera kring Minervois den bygd vi tagit till vårt hjärta.

En annan fin skrift köpte vi redan andra gången vi var nere i Peyriac och den avhandlar vår och alla andra byar i Cantonen Peyriac-Minervois. Cantonsystemet och de mer aktuella indelningarna av Frankrike har jag gett mig på att beskriva i ett annat inlägg.

Igår fick vi en fin och inspirerande present av yngsta dottern på besök från Helsingborg, en avhandling om fransk medeltida arkitektur från 30-talet av den banbrytande svenska arkeologen Berit Wallenberg. En bok som ger oss massor av uppslag till vår restaurering av huset.

Sist men inte minst har jag lusläst ett av de senare numren av magasinet Maisons Paysannes de France som är förenings, med samma namn, huvudorgan och där vinternumret 2017 handlade bland annat om fasader och man kunde läsa om Luc Nèples och hans blogg Patrimoine Facades.

Så nu känner jag mig väl förberedd att åka ner och arbeta en vecka med takimpregnering, elrörsbilning och lite annat roligt.

Vi har sedan vi köpte huset för två år sedan genomgående mötts av mycket väl fungerande och hjälpsamma franska institutioner med hög servicegrad och påfallande personlig service. Så som det ofta var också i Sverige innan så mycket digitaliserades. Från den kommunala bygglovsprocessen till skatte- och byggnadsvårdsmyndigheter har alla fungerat mycket smidigt.

Ett projekt detta år blir att kontakta ENEDIS som är nätägaren och tidigare hette ERDF efter att EDF delats upp (gamla statliga elbolaget som det förefaller mig att fransmannen har lite av hatkärlek till). EDF är fortsatt ett av världens största energibolag men med dem har vi inget att göra då de är fast i kärnkraftsträsket och vi istället för ”fulel” köper förnybar el från ENERCOOP.

ERDF’s installationer lämnar en del i övrigt att önska speciellt på en medeltidsfasad.

Vi skall flytta vår el central 1 m till andra sidan dörren vilket kräver deras medverkan.

Vi skall anhålla om att dra om en starkströmskabel, i och för sig isolerad men som går förbi vår nya terrass, i höjd med räcket.

Vi vill framförallt ta en diskussion kring hur man kan försköna de mycket fula installationer som går över vår medeltidsfasad (se bild överst).

Märklig installation i annan vinkel

Och vi vill tillsammans med kommunen en börja en diskussion kring utbyte av de industriella gatlyktorna från 60-talet till något mer stilenligt för en gammal stad.

Exempel på en vackrare och mer stilfull lampa i annan del av byn.

Det är vår övertygelse att vi kommer att hitta bra lösningar på allt detta över tiden. För att starta upp lite har vi på egen hand börjat flytta den enda svagströmsinstallationen på fasaden som är telefon för att direkt dra in den genom väggen för att slippa 5 meter kabel för detta på fasaden.

Vi har hittat rätt läge men nu saknas bara ett 60 cm långt borrstål för att ta oss igenom väggen.

Nu börjar vår jakt på kunskap och insikt om Tadelakt. Ett ekologiskt hållbart alternativ för våtrum som härstammar från Marocko där Berberna för hundratals år sedan kom fram med denna teknik för att täta sina vattentankar.

Vi har länge funderat på hur vi skall kunna få ett modernt badrum i ett medeltida sammanhang med tekniker som inte innefattar dagens kemikalieintensiva våtrumssystem.

Tadelakt verkar kunna vara svaret på denna vår utmaning och eftersom det använts i hammams och ångbastuar i Mellanöstern i hundratals år känns det som en beprövad teknik som låter väggen andas men ändå inte suger vatten.

Källa: Wikipedia

I korthet verkar det gå ut på att i ett par lager pensla på en blandning av kalkbruk, pulveriserad marmor och färgpigment med vatten och låta torka ett dygn mellan behandlingarna.

Efter andra behandlingen skall ytan ”stängas” genom slipning med sten. Man avslutar gärna med olivolja och bivax som reagerar kemikaliskt med underlaget och ger en helt beständig vattentät och vacker yta.

I den här YouTubevideon delar mäster Jamal Daddis med sig av sin kunskap om teknikens historia och egenskaper:

Jag ser med stor spänning fram emot att få göra väggarna i badrummet i detta material. Golvet kommer vi att lägga med klinker (möjligen med ett lager tadelakt som fuktisolering men detta är ytterligare en fråga att dyka djupare i).

                  Badrummet i nuvarande status med råbetong och strippade väggar.  

Efter att ha producerat över 200 episoder i vår blogg kan man ibland kosta på sig att titta tillbaka på några teman och idag blir det några av de boktips vi skrivit om.

Detta inspirerat av ett nytt tips som vi fick när vi under helgerna tittade på Kevin McClouds ypperliga Grand Designs Abroad, ett av få program av detta format som helt håller sig från förnedrings TV och stelbent identisk dramaturgi och istället gör bra TV av engagerade människors spännande projekt.

I detta avsnitt fick man följa paret Sampson som var pionjärer när det gäller hållbart byggande i såväl UK som Frankrike. Herr Sampson har dessutom skrivit en bok med bra tips för den som står i begrepp att köpa hus i Frankrike, så detta blir vårt första boktips.

En av förra årets julklappar var ”När medeltidens sol gått ned” av Göran Kåring, en exposé över medeltida byggnadsvård i Västeuropa under de två senaste seklen.

I våras köpte jag boken Moyen Âge som ger en fin bild av det dagliga livet på medeltiden i Frankrike.

Och sist men inte minst Peters Mayles charmerande böcker om livet i Provence som britt i exil, som vi fått av grannarna på landet och läst med stor glädje…