Regionen Occitanie är Frankrikes ledande vinregion med vårt departement Aude som den näst största av dess producenter med 3,6 miljoner hektoliter per år (runt 480 miljoner flaskor!).

Peyriac-Minervois ligger i hjärtat av Minervois, som framgår av kartan.

Vin har odlats i trakterna i 1000 tals år men riktig fart tog det runt förra sekelskiftet då en ökande mängd vinarbetare flyttade in från bland annat Spanien.

I början av nittonhundratalet efter svåra angrepp av svamp och skadedjur hade man sitt eget Ådalen -31 (klassisk mörk episod i svensk historia då svensk militär sköt strejkande hungriga arbetare i Norrland anm. till våra utländska läsare) vid oroligheterna kring vinfusk (sötning och kemikalieinblandning) som resulterade omfattande protester på gatorna och tragiskt nog 6 döda, skjutna av militären.

Positiva resultat blev att Confédération générale de vignerons du Midi bildades med Ernest Ferroul, den socialt engagerade läkaren och borgmästaren i Narbonne som tagit revoltörernas parti, som dess förste president. Vidare ledde det till att  ursprungs- märkningen AOC, appellation d’orgine côntrolée, lagstadgades.

I denna artikel i La Depèche kan man läsa om en av Peyriac-Minervois ledande vignerons idag, Philippe Cost, och också höra honom berätta i den EU finansierade videon nedan:

 

 

 

 

 

 

 

Redan andra dagen vid mitt senaste besök kunde jag med glädje notera att l’Amicale Laïque som är en vänförening i byn arrangerade en konsert med franska sånger i byns ”Folkets Hus” eller Foyern som den kallas. En konsert med byns söner Jean Yves Barthas på sång och gitarr ackompanjerad på bas av Pierre Barthas eller tillsammans med förkortade artistnamnet Jyves.

Barthas är ju ett namn som förpliktigar i byn, en i släkten var borgmästare i många år men framförallt är det ju soldaten och författaren Louis Barthas, som till och med har en gata uppkallad efter sig, som har ju blivit riktigt känd med sin ärliga skildring av krigets helvete som han upplevde som fotsoldat under det som fransmännen kallar La Grande Guerre, första världskriget. Han är väl också mycket skälet till att Peyriac-Minervois är en fredskommun.

De bägge herrarna på scen uppvisade tillsammans en god portion professionalism, musikalitet stor erfarenhet och spelade många välkända och ibland för publiken sångvänliga, stycken ur ”the great French songbook” av bland andra Georges Brassens, Jacques Brel och också nyligen avlidne Johnny Hallyday.

I pausen bjöds på god ”vin chaud” och söta bakverk: Jag var där med min vän den engelske diplomaten som kände var och varannan efter sina 16 år i byn, men vi var nog de enda utlänningarna.

Under aftonen fick vi bland mycket annat höra Jacques Brels’ klassiska Ne me quitte pas…

Som fick mig att minnas min storfavorit, nyligen bortgångne, Rod Mckuens fina version av denna på engelska som ju var en dunderhit på 60-talet. Mckuen och Brel var för övrigt goda vänner.

Avslutningsvis blev det allsång…

Ja mer franskt än så här är det svårt att tänka sig!

Ännu en av dessa fantastiska utflykter i grannskapet som blir som att titta på en blandning av ett rese- och historieprogram på TV. Färden bar söder ut genom milsvida vingårdar som nogsamt denna tid på året beskärs i den kalla vinden.

Vid snart varje vingård ser man en liten Peugeot pick-up av hantverkarmodell eller liknande, snedparkerad i kanten och några väl påpälsade Vignerons med sina sekatörer arbetande sig fram vinstock för vinstock gissningsvis med en perfekt årgång i höst som motiverande och värmande längtan och tanke.

Själv i en varm bil på väg i snålblåsten numera med maxhastigheten 80 km/h på dessa småvägar (tack Monsieur Le President för denna nya lag). Efter 20 minuter närmade jag mig så Moux som dessutom lär uttalas med hörbart ”x” på slutet, kanske för att skilja det från Limoux där ”x” är tyst. Franskan har många egenheter som kanske någon mer erfaren lingvist kan förklara, men inte jag.

Väl framme hittade jag efter en stund den imponerande grinden som ledde till l’Atelier du vitrail. Grinden gled upp automatiskt och inne på gården kom en leende Madame l’artisan och mötte mig.

Vad var då skälet till min visit? Jo att inleda Projekt Medeltidsfönster. Ett projekt som länge stått på önskelistan och som efter alla frikostiga presenter på min 60-årsdag kommit lite närmare sitt uppfyllande.

Det igenmurade fönstret på vårt hus absolut äldsta del, gaveln, skall återskapas till sin forna glans och jag har redan tidigare redogjort för att vi pratat med byggnadsvårdande myndigheterna om detta.

Jag insåg ganska snabbt att jag kommit rätt och att Madame är en legend i branschen med många års erfarenhet av samtida nyskapande glasarbeten men framförallt av renovering av Frankrikes unika kulturarv i uråldriga kyrkor och slott. Bland annat har hon renoverat några av de underbart vackra fönstren i vår medeltida bykyrka i Peyriac-Minervois.

Det första som mötte mig i ateljén var ett imponerande fönster av St. Jaques et le dragon som ju helt enkelt måste vara St. Göran och Draken i den svenska motsvarigheten. Letar man lite på nätet verkar det som han i Portugal bland annat kallades St. Jacques men nu är jag ute på djupt vatten, hursomhelst så lär scenen ytterst symbolisera det godas seger över det onda. Ett fantastiskt konstverk i figurmålat glas, färgat glas och bly.

Utskurna glas med målade bilder på skissen.

Andra halvan där glasen börjat monteras i blyfalsar

Bly ja, hur skall man nu förhålla sig till det när man lyckats att fasa ut PVC, asbest och alla icke nedbrytbara kemikalier i projektet så här långt. Kan man sätta in bly i ett hållbart projekt? Finns det alternativa tekniker? Madame och jag hade en kort diskussion om detta och man kan göra större spröjs av trä och ramen av järn men för skarvarna mellan glasfälten kände hon inte till någon alternativteknik annat än den moderna ”fusing” som ger en helt annan känsla. Jag kommer att leta vidare efter andra tekniker men möjligen blir detta undantaget som bekräftar regeln. Använt bly omges idag av rigorösa regler får demontering men förefaller inte återanvändas och den största boven uppges vara blydammet som uppstår och eftersom inget försvinner och allting sprids kommer blyet över tid ut i naturen som inte klarar av att hantera denna ovanliga metall. Och en del av naturen är ju som bekant vi människor som då kan drabbas av blyförgiftning, skador på de röda blodkropparna och våra nerver.

Glasförrådet med alla kulörer

Nåväl vi fortsatte den fantastiska eftermiddagen i fönstrens värld med att titta på glasfärgprover, arbetsprover och ritningar på tidstypiska fönsterlösningar från medeltiden.

En av otaliga skisser på möjliga mönster

Det var svårt att sluta fråga och sluta lära sig men efter en god stund enades vi om att jag går hem fylld med inspiration och avhandlar med hustrun ungefär hur vi önskar vårt fönster och sen stämmer vi av med byggnadsvårdsmyndigheten att vi är på rätt väg och slutligen ber vi om en offert i detalj från Madame.

Glasfärgprover

Vacker sakralt motiv

Vilken rolig och lärorik eftermiddag!!!

På lördagen var det tryffelmarknad i Talairan, en liten by just där bergen i söder tar sin början. Tack och lov dock inte på någon högre höjd ty på dessa föreskrivs till och med snökedjor denna tid på året.

Min mors favoritblomma till salu lokalt producerad den också (dock odlad inomhus)

När jag anlände till Talairan var marknaden i full gång i det vårkalla vädret och försäljare av lokala specialiteter erbjöd sina varor och smakprov.

Efter att ha köpt en Fouace aux Fritons som är ett bröd med salt och socker på och fyllt med så kallade fritons (hårdstekta småbitar av anka eller fläsk) en annorlunda smakupplevelse, gick jag vidare och beskådade de olika stånden. Högkvalitativa lokalproducerade produkter vid allihop.

Smakprov med tryfferad äggröra på baguette

Även hundar blir sugna när de är på marknad inte minst när man har fåraffisch!

Sen närmade jag mig tryffelns värld, först hos en försäljare av de nödvändiga redskap som behövs för en lyckad tryffelplockning (vid sidan av en hund eller ett svin förstås) och sen kom jag den lilla lucka i väggen där jag såg tryfflarna.

Inte kan man leta tryffel utan denna utrustning!

Ja just det såg dem för här kunde man inte köpa bara betrakta och kolla, allt i väntan på startskottet 11.00 då en ansvarig efter noggrann kontroll av säljarnas små tygsäckar med svamp tutade i luren och en hord av tryffelsugna fransmän vällde fram och köpte i ett osannolikt tempo.

Förberedelsens stund klockan 10.55!

Kontrollören tar fram luren för att tuta klarsignal!

Folkhopen kastar sig fram och bjuder på svamparna!

Ja, just den lilla till höger vill jag ha!

Själv fick jag tag på en liten fin tryffel för 18 euro (motsvarar gissningsvis ett kilopris på 8000 SEK) som överlämnades i en liten plastpåse (gissar att man förpackade på trevligare sätt förr i tiden) med rådet att sedan lägga en bit hushållspapper i påsen för att suga upp den kondens som bildas och på det sättet kunna förvara den i kylen upp till 10 dagar.

På kvällen blev det Cuisse de Canard avec Oeuf Poché, Pâtes et Truffes!

 

Så vaknar man då upp vid 07.30 tiden efter en lite stressig ankomstkväll med resa från Toulouse till Peyriac i en liten fransk hyrbil (och nej, jag har ännu inte hittat någon möjlighet att få tag på en bil som går på förnybart men kanske kan Drivy bli en lösning framöver).

God middag på vår fina bykrog med ägarparet och min vän den engelske diplomaten men sen raskt till huset, som jag hyr av våra australiska vänner, för att få upp värmen.

Efter en god natts sömn så dags för en sån där dag som man så länge planerat att det nästan blir lite antiklimax när man väl skall börja. Men det började bra ändå med huset i perfekt skick utan översvämning från gården eller massa fågelskit på terrassen eller något annat man inte vill se.

Jag kunde alltså dra igång direkt med att impregnera resten av taket i köket med vårt miljösmarta undermedel som jag beskrivit i ett tidigare blogginlägg.

Allt klart

När det är klart syns det knappt att det är brandsäkrat, termitsäkrat och lite annat och dessutom på ett hållbart sätt! Möjligen kan man se en och annan saltutfällning. Detta kommer sedan att laseras. 

Senare på dagen blev det dags att handla mat och då samtidigt en vända till La Déchetterie och också lite byggmaterialspaning hos Mr Bricolage och Union Materiaux där jag hittade en massa spännande…

En parpaing som fransmännen använder för att göra mellanväggar istället för att regla upp och det kommer jag också att göra enligt principen inget trä i konstruktionen på bottenvåningen om det skulle bli översvämning.

Dessutom är detta terre cuite alltså bränd lera och ett hållbart materaial som passar vårt projekt. BioBric är en av många tillverkare.

Och sist men inte minst hittade jag ett exempel på pigment att blanda i kalkbruk till våra väggar för att få en igenomfärgad puts. Denna teknik skall jag titta närmare på att för att hitta ett riktigt hållbart alternativ.