Inte minst för oss som hängivna renoverare. ”Då och nu” har för oss två spår, dels vår kontinuerliga jakt på husets historia från sekelskiftet 1500 till idag och dels en av husifrankrike.com huvudrubriker ”Om Huset” där vi sedan början haft ”då och nu” beskrivningar med bilder av var och ett av husets snart åtta rum och samt den nya terrassen och vår lilla gård.

Det är nu (juni 2018) hög tid att uppdatera dessa vilket kommer att ske i en serie episoder med början med denna.  Och visst har förändringen varit slående, efter nära två år av destruktionsfas är vi nu i konstruktionsfas med grundinfrastruktur i form av vatten, avlopp och el på plats.

Vi kommer i dessa episoder att ge en översikt av utvecklingen per rum och koppla till de relevanta tidigare inläggen där arbetet beskrivs i detalj.

Låt oss börja med köket där vi kommit längst. Golvet är nygjutet och är nu i samma nivå på hela bottenplanet, de första stegen med grundmålning av det återställda original kökstaket är klart och vatten och avlopp framdraget. El från tre olika säkringar är framdragen och skall nu fällas in i väggar.

Så kanske kan man säga att vi kommit mer än halvvägs i just detta rum.

DÅ – 2015:

NU – 2018:

Historiskt vet vi att detta är ett av husets äldsta rum dels för att det ligger i bottenplan men också för att våra en av två dendrokronoligidateringar av takbjälkarna visar (med viss osäkerhet) på ett troligt fällningsår precis före 1500.

Till Om Huset (scrolla sedan nedåt och kilcka på Köket)

Vid vårt senaste besök nere i Aude tog vi ledigt från byggarbetet en eftermiddag och svängde iväg mot Capestang och dess imponerande kyrka St Etienne.

Dåtida målning av detta Guds underverk mitt ute på landet

Capestang är en by ungefär dubbel så stor som vår men också denna med en händelserik historia från romartiden och framåt.  Capestang var sommarställe för ärkebiskopen i Narbonne som här byggde ett befäst palats men också byggde vidare på byns urgamla kyrka som har rötterna i en äldre kultplats men varit kristen kyrka sedan 900-talet.

Kyrkan är lika imponerande idag på 2000-talet

Inte för en sekund blir man förvånad att den lokale bonden som på medeltiden närmade sig denna enorma byggnad insåg att den inte kunde vara skapad av mänsklig hand alena, utan att Gud bör ha haft ett finger med i spelet. Det må vara hur det vill med det men väl därinne är det lätt att bli lika överväldigad som den medeltida bonden och bara tyst och andäktigt betrakta härligheten.

Återigen blir man påmind om den enorma mängd av unika och intressanta historiska platser vi har i vår närmaste omgivning.

Den historiska bakgrunden till biskopens sommarstuga

Ingången som den ser ut idag

Som vi tidigare berättat började planeringen för husets nya fönsterluckor redan för två år sedan med att leta upp fin svensk ek i Sörmland och sedan såga upp densamma i breda och 25 mm tjocka plank.

I julklapp fick jag av min gode vän och dotterns svärfar en finurlig mall för borrning av tapphål samt fina björktappar och smidd spik för att foga samman luckorna.

För några veckor sedan utökade min vän sin julgåva med att komma ut till ön i Roslagen och hjälpa mig att komma igång med de första luckorna.

De nuvarande luckornas ålder har jag ingen aning om men konstruktionen säger att det kan vara allt från original till tillverkade ”bara” för ett par hundra år sedan varav det senare nog är mer troligt.

Första plankan har fått sina exakta hål efter mallen och är redo för björktapparna!

Konstruktionsmässigt har vi valt att plugga ihop plankorna för att sedan spika tvärsgående stödlister med den smidda spiken. Vi kommer inte att använda något lim. Luckorna görs med 2 cm mån åt alla håll för att kunna sågas till exakt på plats nere i Frankrike.

Första paret luckor i grundutseende

Vi kommer att försöka att återanvända de smidda delar som är i gott skick och komplettera med liknande där det saknas. De olika dekorativa modellerna på avslut av gångjärnsdelarna är otaliga i vår del av Frankrike men vi kommer troligen att välja den enkla raka som huset har idag.

Exempel på mer förfinad smidesdetalj från ett grannhus!

Även i matens hemland kan man nu ganska lätt hitta ett bra utbud av ekologiska råvaror. Dels på de otaliga små butiker som säljer lokalproducerat och naturligtvis i specialbutiker men också glädjande nog hos giganten Carrefour som lite börjar ta COOPs roll i Sverige vad gäller bredd i utbudet.

På vårt stora Carrefour i Carcassonne finns i deras enorma matavdelning ett stort utbud av ekologiskt.

Fin ekologisk kyckling

Imponerande ekologisk fiskdisk!

Med sin nye miljöminister, den ganska välkände miljöaktivisten Nicolas Hulot och President Macron ser vi också hur hållbarhetsagendan fått en helt ny dimension och hur Frankrike börjat utmärka sig som ett föregångsland på Europas välbehövliga och oundvikliga resa mot en hållbar framtid.

Detta underlättar för vårt projekt när tillgången på hållbara varor ökar samtidigt som det gör upplevelsen ännu bättre!

Även på vinsidan kan vi se en explosion även om franska vinindustrins klassiska äktenskap med kemiindustrin gör att det går långsammare än nödvändigt.

 

Vårt hus är ännu inte slutligt daterat men mycket pekar på att det började byggas vid 1400-talets slut och det är svårt att inte redan nu börja fundera på vad som hände samtidigt vid denna tidsepok.

Jobbet har denna vecka fört mig till Lettland där jag har lyxen att besöka och rådgiva ett antal hotell med spännande kulturarv som del av ett EU projekt där vi utvecklar en hållbarhetsmärkning med kulturarvsdimension.

Ett av objekten är det magiska Jaunpils Pils, ett slott som byggdes av den Livoniska Riddarorden (vilka senare gick upp i Tyska Orden) vid 1300-talets början.

Brynjerustning som i Baltikum användes fram till sent 1400-tal

I deras fina museum lärde jag mig idag att just när vårt hus byggdes var det av det man uppfann den heltäckande rustningen som fick ersätta de brynjor som tidigare tillsammans med tjock vadmallstyg varit skyddet i strid. Så det var först på 1500-talet som rustningen som vi identifierar med Riddare blev vanlig i Europa.

Heltäckande rustning i plåt som successivt infördes här från 1500-talets början

Den avslutande bilden visar en gargoyle från Jaunpils Slott, som sägs representera en senare greves broder som var en suput och skulle påminnas om detta – ty när vatten rinner genom den utstöter den ljud av kräkningar. Samme greve som lär varit en elak djäkel var nära att döda svenske Carl IX i närkamp men kungen klarade sig precis.

Hotel Richardis för 100 år sedan sisådär!

Vid en av otaliga trevliga luncher på byns bistro Chez la Sosso blev vi av vår vän den Brittiske Diplomaten introducerade för en av ortens vignerons och dessutom ättling till  det tidigare stadshotellets ägare.

Hotellet idag!

Hotel Richardis lades ned för ett antal år sedan men var enligt skriften ”Mon village entre les deux guerres ” (nedtecknad runt 1930) ”ett väldigt populärt hotell vid denna tid och väl frekventerat av affärsresenärer (vinhandlare och uppackare gissar jag) Ägare och hôtelier var då Louis RICHARDIS, anfader till vår värd för en rundvandring på hotellet denna eftermiddag.

Ty direkt efter lunchen blev hustrun och jag (båda gamla hôteliers) bjudna på en rundvisning i det nu nedlagda hotellet. Det blev en fascinerande tur där det kändes som man stängt bara för några dagar sedan och förvisso ett hus med stora möjligheter för den som känner sig hågad, men också mycket jobb.

Här inspekteras städningen av hustrun (housekeeper) i hotellets restaurang.

Restaurangens bardisk

Fin plats för uteservering mot baksidan.

Hotellet har ett 20 tal rum men möjlighet att göra några till.

Olika inredningsstilar blandas

Ett antal av rummen renoverade på 80-talet

Huvudtrappan med fina detaljer

Dekorationsspis i restaurangen

Vackert fönster som vetter mot Le Mairie där den noggranne kan skymta Ègalité, Frater…

Vår värd visar barens entrédörr som fascinerande nog är gjord av glasrutor från byns gamla likvagn!

Avslutar med en bild som på ett fint sätt illustrerar en svunnen tid i vår gamla bransch!

Tack Monsieur Vigneron, för en unik upplevelse denna eftermiddag!

Duvor hör medeltida byar till men ibland kan de bli lite för många eller lite för nära inpå. Att de sitter och kuttrar under takåsen är ju egentligen ganska trevligt men mindre trevligt är att vår lilla gård precis under blir lite som en medeltida toalett där allt föll rakt ned.

Förvisso kallas terrasser som vår ibland lite skämtsamt för pigeonnière (duvslag) men vi vill nog ha den för oss själva.

Vad gör man då när en duva flyttat in?

Tre fack varav det vänstra med nät och det mittre med duva!

För ett par månader sätt monterade jag ett metallnät i den första av tre smattar bredvid balkongen, ty denna kom jag åt. Men nu återstod de två övriga ”duvslagen”. Det slog mig att en lång skruv från insidan i den planka som utgör väggyta vore perfekt så det blev en sväng till Mr Bricolage igen. Med 8 stycken 12cm skruvar i fickan var det så dags att införa ett duvskydd.

Först såg jag till att skrämma iväg duvan så att den inte skulle skada sig och sedan i med fyra skruvar rakt igenom varje platta.

Sen raskt ut och titta från utsidan… och där en satt en jättesur duva taket och insåg att hon just flyttat från vårt hus!

Vår fina terrass i en annan vinkel och med jättesur duva på taken hitom skorstenen!

 

Hustrun var den som har ”gått kursen” och fick börja med slitet att grundmåla vårt kökstak. Värt att veta är att undersidan på urgamla brädorna var tämligen ojämna och under seklerna har ett och annat kryp kalasat på dem vilket gör att ytan som skall målas bli mer än dubbelt så stor som den yta man kan mäta upp.

Det var ett tungt arbete att måla och varje plan yta som dök upp var en källa till glädje. Åtgång på färg blev ganska exakt 50 % mer än beräknat. Men inget ont som inte har något gott med sig; detta ledde till att vi åkte på en utflykt och träffade det trevliga paret som driver Capitaine Bonnet i Magalas och som ju råkar vara inte bara mäklare utan också franska återförsäljare åt avjord.

Efter en rundvisning av deras vackra gamla vinbondehus mitt i den ganska stora byn Malagas helt nära Béziers kunde vi vända hem med ytterligare en påse grundfärgpigment och dessutom svensk avslemmad kallpressad linolja som ändock var något billigare en den matlinolja som vi köpte i Carcassonne (trippelfiltrerad visserligen) för 20 Euro litern.

På morgonen andra målningsdagen svängde vi förbi MR Bricolage och köpte en enkel blomspruta för att se om vi kunde sprutmåla i de mest svåråtkomliga fördjupningarna och glädjande nog fungerade det alldeles utmärkt om man spädde färgen en aning med vatten.

Efter många timmars jobb börjar det täcka.

Nu skall färgen torka ordentligt och det gör den i och för sig direkt men sen kritar den i ett par dar och för att fullt ut oxidera och bli så hård att den håller i flera hundra år behöver den luftomsättning, ljus och en temperatur på mellan 10 och 25 grader under flera månader.

Men känslan av att arbeta med en så naturlig färg med anor från medeltiden är fin bara den för att inte tala om hur vackert det kommer att bli när det är klart!

En fin beskrivning av Äggoljetempera om man bortser från ”miljövänlig” som kanske borde vara miljöbra eller miljösmart.

Vi avrundar med en filmsnutt: