Denna ser ut som den gjort sedan vi tog över huset och det enda vi hittills gjort är att riva väggen under för att bereda plats åt badrummet.

Trappan som är en självbärande konstruktion i betong från 1900-tal är troligen ytterligare ett bevis på att huset tidigare var dubbelt så stort då det som är grannhuset idag var del av vårt hus och väggen mot vilken trappan vilar var försedd med genomgångar.

Trappan sedd  underifrån

Väggen längs trappen är en korsvirkeskonstruktion och har någonstans alltså en eller flera dörröppningar som satts igen när huset delades i två. På husets takfot kan man ganska tydligt se det tidigare varit ett med grannhuset och att egentligen bara fasadytskiktet skiljer dem åt. Troligen delades de upp under 1800-talet då en stor arbetskraftsinvandring till den snabbt ökande vinproduktionen gjorde behovet av bostäder stort i trakten.

Tanken är att ersätta den nuvarande trappgaveln i klumpig betong med en elegant fransk ledstång i gjutjärn av äldre snitt. Möjligen skall vi i anslutning till trappan också hitta en plats för vår vän vi fick av yngsta dottern.

Planstegen har vi tänkt belägga med ek och sättstegen med återanvända gamla terrakottaklinker inspirerade av en trappa i Raymond Rogers slott i Carcassonne. Blocksteget i trappans början nedtill kommer vi troligen att få bila upp för att dra nytt avlopp och därefter återställa som resten av hallgolvet.

Redan inköpta är några läckra lampor att lysa upp trappan med, förvisso icke antika men tillräckligt sobra för att inte upplevas som kitschiga, hoppas vi. Hur taket och väggarna i trappen skall se ut har vi ännu inte kommit på. En utmaning är att jag som är 190 cm lång bara precis passerar utan att slå huvudet i taket vid trappans början. Men det skall vi nog lösa.

Välkommen till vår 100 episod på husifrankrike.com och vad kan väl vara bättre än att fira med lite mousserande vid ett sådant tillfälle!

Vid en trevlig kväll hos våra australiensiska grannar på Rue de la ville för ett tag sedan, bjöds det på sprudlande kyld Blanquette, och inte bara det utan också historien om hur den ligger bakom en av Frankrikes största exportsuccéer genom tiderna, Champagnen.

Notera att den fotograferande författaren syns i flaskan! Vill du prova på Antech Limoux Blanquette hittar du det här i beställningssortimentet.

Ordet Blanquette kommer från Occitanskan och betyder just “den lilla vita” och klart är att Blanquetten är det första mousserande vita vinet i produktion och det omnämns första gången 1531 i ett dokument från Benediktinermunkarna i klostret Saint-Hilaire, strax söder om Carcassonne i trakterna av Limoux. Det finns historiska källor att som visar på att vitt vin odlats i trakterna sedan romartiden.

Med närheten till korkeksskogarna I Catalunya var det enkelt för producenterna i Limouxtrakten att få god tillgång till kork och med det använda tekniken med en andra jäsning på flaska som ju är förutsättningen för att skapa ett bornerande vin.

Den lokala legenden förtäljer att det var just i våra trakter som den välkände munken Dom Pérignon lärde sig att göra mousserande vin och sedan flyttade till Champagne med denna sin unika kunskap och skapade historia.

Bilden visar blåa druvor från vår trakt så den  kreativa läsaren för föreställa sig vita sådana.

Crèmant finns också i Limoux som ett av flera distrikt som har rätt att använda denna beteckning för mousserande vin, speciellt för den är, vid sidan av den klassiska andra jäsningens på flaska, att druvorna måste plockas för hand.

Skål för Limoux och Dom Pérignon!

Jag något ”då” finns det ju egentligen inte då detta idag är en del av hallen, förvisso med ett handfat och varmvattenberedare i utrymmet under trappen. Duschen låg tidigare på den lilla gården (med avlopp ut i floden!) och toaletten har sedan 90-talet legat på våning 1 och tidigare har vi ingen aning om var, eller om den fanns!

Det nya badrummet får entré från hallen och blir dryga 4m2 stort med duschhörna, handfat, toalett och tvättmaskin. Vår entydiga ambition är att göra det tillgängligt för besökare med fysisk nedsättning såsom rullstolsburna gäster, vilket gäller hela första våningen för övrigt. På nedan gräsligt amatörmässiga ritning framgår de initiala tankarna om rumslayouten.

Vi tror att vi kan restaurera det befintliga klassiska franska porslinshandfat och placera i dess nya läge och har också ambitionen att återanvända det badrumsskåp som finns, efter en renovering av det.

Badrummet kommer genomgående ha ytskikt av kakel, klinker och sten och utföras som våtrum enligt svensk standard givet att vi hittar hållbara tekniker och lösningar för detta. Självklart med armaturer och teknik med minimal vatten- och energiförbrukning.

Rummet kommer att sakna fönster och vi letar nu efter smart teknik för dagsljusbelysning (inledning av dagsljus genom väggen från gården medelst optokabel eller prismor).

Duschen blir en duschhörna med välvda väggar och så stor som utrymmet tillåter. Tvättmaskin av högsta energiklass AAA+ och utan torktumlare.

Nästa del av huset i vår serie om alla dess rum, som vi kommer att beskriva i ett antal artiklar för att sätta restaureringen i sitt sammanhang är hallen.

Denna som kanske är ett av de rum som kommer att genomgå mest förändring. Men det är också ett rum som har vana att förändras. Entrén i dess nuvarande form är öppnad under 1900-talet medan husets tidigare entrédörr var det som idag är ett väggskåp i köket.

Hallen kommer att bli avsevärt mindre då cirka 60 % av ytan kommer att bli vårt nya badrum. Själva hallen har ett större traditionellt handfat som vi kommer försöka att återanvända och redan nu har vi rivit väggen under trappan för att öppna upp yta för badrummet och kört den gamla varmvattensberedaren till la déchetterie, Trappan är en självbärande betongkonstruktion från 1900-talet .

Direkt innanför ytterdörren (som i ett senare skede kommer att bytas till en mer medeltida variant) så kommer vi att låta flytta el centralen och öppna upp ett valv i väggen till höger för att få en ingång till köket. Hallgolvet blir av återanvänd klinker och väggarna neutralt släta och taket samma sak.

Trappan och badrummet kommer att behandlas i separata artiklar.

Nästa del av huset som skall behandlas i vår serie av artiklar för att sätta restaureringen i sitt sammanhang blir vår lilla ”puit de soleil” eller ”puit de lumière”, detta var små ljusgårdar som man av praktiska skäl byggde in i medeltida bebyggelse.

Vår lilla gård kan möjligen ha varit fortsättningen på en överbyggd gränd som utgjordes av kammaren på bottenvåningen och fortsatte i den sentida byggnationen i grannhuset.

Hursom så var den vid övertagandet i stort behov av en urstädning som säljaren vänligt nog bistod med. Sedan dess har vi inspekterat dagvattenavloppet som är avgörande i en region som ofta har riktiga skyfall. Dagvattenavloppet är troligen också medeltida och kommunen saknar helt ritningar eller kännedom om hur det är draget men allt tyder på att det mynnar i vår flod l’Argent Double.

Bild på avloppets början

Vi har därefter använt gården som upplagsplats för alla de terrakotta klinkers som vi räddat från golven på våning ett och vinden och som vi skall använda i kök och badrum. Dessa är troligen ”ganska moderna” som våra vänner experterna uttryckte det och kanske gjorda på 1800-talet.

Därutöver har vi också ställt upp bjälkar och plankor som vi skall återanvända av vilka ett stort antal gått till Apex för uppfräschning och användning till konstruktionen av vår nya terrass.

Från att tidigare varit duschrum för länge sedan med tveksamt avlopp och ett korrugerat plasttak skall detta nu blir vår lilla mysiga gård med plats för fyra att dinera ”al fresco” och dessutom med en liten grill och några växter på väggen.

För att sätta hela restaureringen i sitt sammanhang skall jag i ett antal artiklar med bilder beskriva utvecklingen av varje rum i huset från det att vi tillträdde hösten 2015 till att det hela står färdigt om ett par år.

Dessa artiklar kommer snart också att finnas under fliken ”om Huset” för att vara lätta att hitta för varje besökare.

Vi fortsätter på bottenvåningen med det som skall bli ett sovrum och studierum. Även detta rum var belagt med en PVC matta; under vilken en del fukt läckt in dessutom och med väggar som spacklats upp i mitten på 50-talet för att få en modern känsla.

Rummet som har bastanta medeltida väggar mot norr och söder har däremot bara enkla väggar mot väster och öster vilket fått oss att tro, efter diskussioner med våra vänner byggnadsexperten och medeltidsarkeologen, att det möjligen är en överbyggd gränd eller ett gammalt stall. Det senare eftersom den norra väggen har en betydande inbuktning upp till cirka 140 cm som skulle kunnat vara plats för en krubba.

Rummet är det nedre av två i den del av huset som alltså är tillbyggd, och detta med betydligt sämre kvalitet än huvudbyggnaden. Såväl yttertaket som golvbjälklaget på våning 1 var i så dålig kondition att vi i våras bytte bjälklaget och satte in ett nytt.

Hittills har hälften av väggarna befriats från gips och putslagret medan golvet bara blivit av med sin äckliga matta. Golvet har den höjd som vi skall höja övriga golv till för att få en tröskelfri undervåning (en del av tillgänglighetsanpassningen av hela undervåningen).

I den östra väggen finner vi balkongdörren ut till vår lilla uteplats eller ”puit de soleil”. Denna har idag en enorm tröskel för att förhindra översvämning något vi funderar på att byta till en längsgående evakueringsbrunn för att få även gården i plan med resten av bottenvåningen.

Kammaren skall dubblera som väl fungerande sovrum och läsrum samt av nödvändighet, som passage till gården varför en väl genomtänkt inredning kanske med en kvalitativ ”Murphy bed” står på programmet.

Den senaste veckan har vi till vår glädje sett en snabb ökning i de som väljer att dela vårt intresse för husifrankrike.com.

Först min gode vän Pär Holmgren som hade vänligheten att retweeta ett inlägg till sina 7300+ följare på @parholmgren för övrigt ett twitterkonto som jag kan rekommendera er alla att följa för att få del av intressanta sanningar om våra hållbarhetsutmaningar ofta med tydligt klimatfokus och alltid med en trygg vetenskaplig grund.

Och så ett par dagar senare när Aude Flyer hade den första av en serie artiklar om husprojektet som jag fått förmånen att bidra med till deras läsekrets som består av 3450 engagerade läsare med anknytning till Aude och med en viss överrepresentation med brittisk bakgrund.

Sedan tidigare har vi som följare våra digitala vänner med bloggen  coteetcampagne och Murvielklotter samt Franska Smultron som berättat om oss. Bloggar vilka jag alla varmt kan rekommendera om du vill ha ytterligare en dos av franskt lantliv och fransk verklighet blandad med livsstilstankar.

Välkommen att lägga in din mailadress i fältet ovan till höger och följ oss på husifrankrike.com så får du automatisk ett mail när ett nytt inlägg publiceras.

För att sätta hela restaureringen ett sitt sammanhang skall jag I ett antal artiklar med bilder beskriva utvecklingen av varje rum i huset, från det att vi tillträdde hösten 2015 till att det hela står färdigt. Denna artikel uppdaterad senast juni 2018.

Dessa artiklar kommer också att finnas under fliken ”om Huset” för att vara lätta att hitta för varje läsare.

Vi börjar på bottenvåningen med det som skall bli vårt kombinerade kök och matsal. Detta rum var som övriga belagt med en PVC matta och med väggar som spacklats upp i mitten på 50-talet för att få en modern och rätlinjig känsla. Efter att ha rivit ut mattan fick köket under ett par månader vara lager för terrakottaplattorna från våning ett och vinden samt för en del som skulle återvinnas.

Den öppna spisen är också från mitten på 1900-talet men ansluten till en äldre rökgång. Överbyggnaden på var sida och ovan öppna spisen förstod vi aldrig vad de hade tjänat till men borta är de nu. Tyvärr är delar av ytterväggen lagad med cementbruk men runt 50 % är stenmur i gott skick med fönster och dörröverstycken i ek. Golvet är en helgjuten cementplatta från 1900-talet.

I juli 2016 är nästan alla väggarna nu ”renpickerade” ned till grundmuren, innertaket som bestod av gips på tunna trälister är rivet och de stora fina ektakbjälkarna som är i mycket god kondition är synliga och skall så förbli.

Spisen är slaktad och det återstår endast det som skall bli fläktkåpa för vår nya köksspis.

Efter en amatörmässig arkeologisk utgrävning av spiselbottnen utan några fynd annat än fyllning av småsten från flodbottnen så gjöts ny golvplatta för att få golvet i nivå med övriga rum i huset samt för att i angränsande badrum täcka de nylagda gjutjärnsavloppen.

Vidare har taket rengjorts med sodablästring och sedan impregnerats Dags att impregnera våra medeltida ektak.med den miljösmarta och nedbrytbara vätska som motverkar såväl termiter som mögel och svamp.

Under våren 2018 har sedan taket fått lister samt spacklats upp med träfylla och grundmålats.

Nästa steg är nu målning med off white för takkasetterna respektive ekbrun färg på bjälkarna!

Redan för snart ett år sedan “hittade” vi vårt medeltida fönster med sittbänken bakom en tunt uppslagen innervägg I masonit. Nu börjar vi närma oss projektet att återställa detta.

Detta är ju ett stort projekt och förmodligen ganska kostsamt så vi har börjat höra oss för om möjliga bidrag för återställande av historiskt värdefulla exteriörer.

Fönstret med sittbänken och numera den återskapade nischen kommer att bli ett medeltida hörn i vår sal för att ge den rätta historiska känslan av närhet till svunnen tid.

Bänken var troligen avsedd att använda för att dra nytta av ljuset för handarbete om aftonen och bänken sträcker sig in i den angränsande väggen som troligen tillkom på 1600-talet. Vi skall titta på möjligheterna att frilägga lite mer av bänken så att den blir sittbar.

Fönstret då, ja som vi tidigare beskrivit så var det troligen ett rombiskt mönstrat blyinfattat fönster i en glasfärg och det mesta talar för att det är de lösning vi kommer att bestämmas oss för, och som kommer att vara genomförbar i diskussionerna med STAP i linje med det bygglov att återskapa fönstret som vi redan erhållit.

Troligen har fönstret haft en tvärgående spröjs i sten något vi kan återfinna på fönstren i angränsande slott (som dock troligen är något 100-tal år yngre) vilken vi skall dokumentera när vi öppnat upp igenmurningen, för att sedan återskapa.

Nästa stora fråga är hur man hanterar materialet bly eftersom det är en tungmetall som skall fasas ut ur samhället och vilka alternativa tekniker som kan finnas. Ett första alternativ är koppar som ju är en mindre dålig men inte bra lösning, sökandet går vidare.

Nedan en liten kavalkad av såväl sakrala som mer världsliga blyinfattade fönster, som inspiration: