Balustradjakt och en sista strykning

26 oktober 2024 / husifrankrike.com / 7 kommentarer

*Ett av hundratals räcken hos M Espinossa och som merparten med design från 1800- eller 1900-tal.*

Vårt så kallade entréskåp som skall bli porslinsskåp i köket och en gång i tiden varit dörrhålet i väggen, som vi nyligt berättat om har nu fått sina sista strykningar och har antagit en beigegul färg som vi tycker harmonierar fint med de bruna nyanser vi har på alla trädetaljer i köket.

*Nu väntar skåpet bara på sina ekhyllor!*

Bjälkar och bärande konstruktioner är målade med äggoljetempera och snickerierna i en EU Blommanmärkt linoljefärg av snarlik kulör.

*Klart och stängt med lite byggbelysning som ger insidan en osann färgton.*

Lite extra kul att lyfta fram de gamla smidda ytterdörrsgångjärnen och måla dem i klar svart färg. När vi framöver kör ned all ekinredning som vi tillverkat på egen hand i Stockholms Skärgård, så finns det tillräckligt med ekplankor att göra fina hyllor av och med det kommer vårt entréskåp att vara klart med originallås och allt.

*Det rediga gångjärnet i järn på vilket en ytterdörr häng i en svunnen tid.*

Sedan var det dags för en utflykt där vi över dagen besökte en av Frankrikes mest välförsedda försäljningsställen för återanvändning av smidesdetaljer, beläget i granndepartementet Aveyron.

*Översikt över M Espinossas imponerande anläggning i Couvertoirade*.

Vi är på jakt efter ett balkongräcke eller balustrad till vår terrass med medeltida stil på smidet. Allt som allt 9 m räcke behöver vi. Jag blev rekommenderad av en läsare att besöka Michel Espinossas unika anläggning utanför den lilla tempelherrebyn La Couvertoirade i Aveyron (12).

*Vår fina terrass som nu väntar på ett räcke i järn med medeltida snitt och modern, säker höjd*

Vilken fullträff! Utbudet är enormt och bildspelet nedan visar bara ett urval. M. Espinossa själv är lite till åren och kommunicerar inte gärna digitalt så vi enades om att jag skulle skriva ett brev om exakt vad vi söker så lovade han att hålla ett öga på när det rätta dyker upp.

Hur såg då smidda räcken ut på sent 1400-tal? Ja det är inte helt lätt att komma fram till trots efterforskning on-line och fler samtal med smeder specialiserade på historiskt smide. Det förefaller som man höll sig till ganska raka fyrkantiga ståndare sammanhållna av en horisontal handledare, ståndarna dessutom ofta vridna 45 grader så att hörnen pekade framåt och inte sidan. De var ofta avslutade med pilspetsar i toppen. Det senare kanske inte helt optimalt för ett balkongräcke. Vi letar vidare och hoppas på att just vårt medeltida räcke dyker upp.

Två CC bilder från Internet som kanske kan ge en känsla för vad vi söker.

Vi rundar av med bilder på mat och vin. En ”plateau de fruits de mer” från en trevlig lunch i grannbyn med vännen vinbonden och ett stilleben med mogna druvor precis klara att skördas!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

En klocka till dörren

8 september 20248 september 2024 / husifrankrike.com / 2 kommentarer

Här nere i södra Frankrike är för många, oss inräknade, ett söndagsnöje att besöka några av de otaliga loppisar (vide grenier) som erbjuds. Det finns en ypperlig app som snabbt ger en översikt om utbudet vilket idag bestod av fem stycken marknader i vår direkta närhet (inom en radie av 25 km).

Vi gav oss iväg redan halv tio och avverkade fyra av dessa fram till 13.00. Utbudet är en blandning av spännande inredningsdetaljer, plastleksaker, böcker och kläder av alla de slag.

*Tredje loppisen av fyra var i Marseilette och det var där fynden gjordes!*

Dagens fångst blev först och främst en ”cloche sonette” eller dörrklocka från 1800-tal vilken vi fann ha rätt stil och funktion för att slinka in i vår medeltida stil.

Klocka som troligen är i brons, hänger i en hållare av stål med inbyggd fjäder så att den ger ordentlig klämtning när man med en infästad kedja drar för att ringa på.

Ett annat fynd blev boken Donjons et Castels Au Pays des Cathars av Coincy St. Palais från 1964, med beskrivningar av ett 60-tal slott och slottsruiner i våra trakter.

*430 sidor med lokal historia från Pays Cathare.*

På sidan 339 hittar en beskrivning av nya slottet i vår by Peyriac vilken vi knappt kan vänta att kasta oss över som förberedande läsning inför vårt besök på Archives Departemental i veckan, då vi skall forska om vårt hus, som ju är granne med slottet.

*De två sidorna om slottet i vår by inleds med en teckning av slottet.*

Slottet som vi berättat om tidigare är ju också det som ligger bakom vårt vinkooperativs namn och namnet på många av deras viner Tour St Martin och naturligtvis Chateau Peyriac.

En oumbärlig produkt, en elektrisk ostronöpnnare, som vi INTE köpte får avrunda denna korta episod.

*Var annars än i Frankrike kan man finna en sådan? Tefal är ju mycket ritkigt en fransk koncern också.*

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Medeltida gobeläng från Paris via New York

13 juli 202413 juli 2024 / husifrankrike.com / 7 kommentarer

*Vår vackra gobeläng som väntar att få åka till Frankrike har måtten 95 x 110 cm.*

I Paris nyrenoverade och unika medeltidsmuseum, Cluny, på vänstra stranden återfinns sex gobelänger från sent 1400-tal eller tidigt 1500-tal vilka berättar om adelsdamen och enhörningen eller ” La Dame à la licorne”.

*Musée de Cluny ligger i resterna av romerska bad vid en av Paris paradgator Boulevard Saint-Michel*

Till skillnad från min hemstad Stockholm som just lag ned sitt unika medeltidsmuseum har Paris renoverat sitt för 300 miljoner, vilket kanske säger en del om vad som värderas i våra respektive städer.

De sex gobelängerna ”återupptäcktes” 1841 av Prosper Mérimée, författare och mångsidig konstnär och vetenskapsman samt medlem i Franska Akademin. Han fann dem skadade i slottet Boussac mitt i Frankrike i Creuse.

År 1844 såg romanförfattaren George Sand dem och uppmärksammade allmänheten på gobelängerna bland annat i hennes verk ”Jeanne” där hon korrekt daterar dem till slutet cirka av 1400-talet. Nedan bilder tagna på Musée de Cluny av deras samling av medeltida gobelänger med några av originalen i sitt fantastiska skick.

1882 köptes de av Edmond Du Sommerard, intendent för Musée de Cluny i Paris, där noggrann konservering har återställt dem nästan till deras forna glans och där de fortfarande visas anses vara ett av västerländsk konsts stora mästerverk. Ganska nyligen genomfördes en undersökning av deras tillstånd som är fascinerande att följa på denna korta video:

Grundmönstret kallas ”millefleurs” (”tusen blommor”) och kännetecknas av ett överflöd av blommor, apelsinträd, tallar, samt ekar, och befolkas av en fridfull uppsättning av djur och en… enhörning!

I denna idylliska naturliga miljö som främjar tankar och eftertankar är enhörningen både en deltagare och en enkel åskådare samt en klassisk symbol för renhet. Tillsammans med ett lejon håller den ett standar med familjen Le Vistes vapensköld i varje scen och de köptes möjligen av Jeanne Le Viste (1510 – 1566) dame d’Arcy.

De visualiserar sex sinnen, känsel, smak, lukt, hörsel och syn samt ytterligare ett, det sjätte sinnet, förklarat endast av inskriptionen ”À mon seul désir” (till min enda önskan). Detta skulle kunna vara en hänvisning till den fria viljan: kvinnan med sin dekorativa huvudbonad och raffinerade kläder, som avsäger sig tidsmässiga nöjen

Första gången vi såg dessa i Paris enades vi direkt om att köpa en kopia att hänga på väggen i salen i vårt hus. Enda problemet var att de ytterst välgjorda kopior från som fortfarande görs i trakterna av Flandern är ganska kostsamma. Men efter en del letande på eBay fann jag en i USA till tredjedel av priset som fick bli en perfekt bröllopsdagsgåva till hustrun.

*Högupplöst bild som visar på finessen i detaljerna i väven.*

On-line inköp av begagnat är ju alltid en chansning men eBay fungerade perfekt och gobelängen var just den fina kopia vävd i Flandern som jag hade hoppats. Nu gäller bara att enas om vilken vägg den skall hänga på när salen väl är klar.

*Salen för några år sedan och på någon av dessa väggar skall gobelängen hänga.*

Vår gobeläng är den som beskriver ”hörseln” avbildande en scen där damen spelar orgel med sin tjänarinna som publik, uppvaktad av lejonet och enhörningen som standarhållare.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Skärmtak i skiffer

29 juni 202429 juni 2024 / husifrankrike.com / 4 kommentarer

*Det färdiga skärmtaket (med en Wettexduk kvarglömd)*

På vinden har det sedan länge stått ett antal skifferplattor. Kanske kommer de från Dourgen eller Lacaune bägge kända skifferbrott i vår närhet, annars hittar man mest skiffer norröver och lite i Pyrenéerna.

*Delar av vårt skifferförråd (blandat med några taktegel).*

Skiffer eller ardoise på franska, är ett sedan århundraden populärt takmaterial i Frankrike. den gråblå färgen är ju klassisk inte minst på fina Parishus med sina typiska mansardtak. Men även griffeltavlor, för den som händelsevis vet vad det är numera, gjordes ju av svart skiffer.

Då våra plattor är ganska stora kan de möjligen vara av skiffertypen lauze som är en annan sorts skiffer som också man finner i våra trakter, runt Lot och uppe mot Centralmassivet.

Vi valde ut två lagom stora skifferplattor som rengjordes med vatten för att sedan oljas in med linolja och återfick en oerhört levande och vacker färg trots sina 400 miljoner år på nacken.

Hållfastheten för skiffer, om än ett ganska flagit material, bedöms vara upp emot 300 år så våra plattor är inte från originalhuset men har nog tjänat som ersättningsplattor för våra tegeltak.

*Detalj av vår lilla gårds vid tiden för köpet med plasttak och gjutet skärmtak vi tog bort.*

Rester efter ett tidigare skärmtak (som vi direkt efter köpet rev, tillsammans med det plasttak som täckte vår lilla gård från början) i form av ett djupt spår i murverket gjorda det enkelt att sticka in plattorna och vinkla dem rätt för att sedan mura fast dem med kalkbruk.

Med de bägge skifferplattorna på plats har vi ett i våra ögon stilfullt skärmtak som effektivt skyddar dörren om de talrika skyfallen härnere. En liten detalj men en halv dags arbete.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Napoleons karta

21 juni 202421 juni 2024 / husifrankrike.com / 8 kommentarer

Häromdagen damp det ned ett e-mail från Archives Départemental i Carcassonne med svar på vår förfrågan om dokument som kan kasta ljus över vårt hus långa historia.

Vi har ju sedan tidigare genom en bedömning av vår vän medeltidsarkeologen, byns historia, samt de dendrokronologiprover vi tagit på olika bärande ekbjälkar, dragit slutsatsen att huset bör ha varit klart runt 1498. Precis då medeltiden började gå över i renässansen även långt ute på landet i Sydfrankrike.

*Detalj av kartan över vår by med dess castrum* *från 1828*

I det utförliga mailet från Madame la Directrice för departementsarkivet, översändes ett tiotal kartor över kantonen Peyriac, varav en som täckte själva byn eller ”castrum” alltså det som en gång var den befästa delen av det bebodda området, där vårt hus ligger i mitten. Mest slående är ju hur nästan identisk stadsplanen är idag med det som var verklighet för 200 år sedan.

Slående hur lite stadsbilden förändrats och vårt hus är nummer 12 på dagens karta!

Så nu börjar den mer detaljerade forskningen för att hitta tidigare ägare och förstå vad huset använts till samt hur det utvecklats under dessa drygt 525 år. Redan för ett år sedan fick vi goda råd av Archives National i Paris och dessa kan sammanfattas i korthet med att ”börja gärna så lokalt som möjligt och utgå från det lokala slottet eller kyrkan vilka lär ha flest arkiverade dokument av olika slag”.

Le Mairie berättade för oss senast vi var nere att de precis hade överlämnat ett stort antal historiska dokument till departementets arkiv för att säkra dessa för framtiden.

Denna vår by, som sedan 1000-talet haft runt 1000 innevånare och så har även idag, gömmer naturligtvis otaliga berättelser och nu tar vi helt plötsligt ett första hopp 200 år bakåt i tiden och får en bild av, och en känsla för, hur det såg ut på 1820-talet.

*En bild på huvudgatan från tidigt 1900-tal tar oss de första 100 åren bakåt i tiden.*

Napoleon Bonnaparte (den förste) initierade tanken att kartera Frankrike och uppdrog åt sina tjänstemän att börja skapa det som är le cadastre eller le plan cadastral, idag (Franska lantmäterisystemet).

Just våra kartor skapades 1828 på uppdrag av prefekten i Aude, Baron Louis Asselin med hjälp av Monisieur Delorme som var Directeur de Contributions Directes som helt enkelt var ett direkt skattesystem som skapats efter revolutionen.

Det kallades också “les quatre vieilles” och var skatter på fastighet, byggnad, yrkesverksamhet och en fjärde, som var den beramade progressiva fönsterskatten som lett till så många igenmurade fönster.

Han som gjorde jobbet var Louis Birot som var géomètre du cadastre och allt detta kan man läsa i den kartografiska attributionen på kartan från 1828.

*Värt att notera att man glömde tillnamnet Minervois och skrev fel årtal som sedan rättades!*

Intressant också att notera att Borgmästare vid tiden för kartans tillblivelse var M Fortanier som också finns omnämnd i ovan attribution!

*Listan på borgmästare från revolutionen till idag! Något sned könsfördelning men idag en briljant kvinna!*

Vi kan knappt vänta på att komma ned till Peyriac och då få ta del av de dokument om Peyriac och dess hus ännu äldre historia, från 1471 och framåt och som visar sig vara ganska omfattande och vänligt nog redan listats av arkivarierna, se nedan:

– 1471 Archives communales 1 G 1
– 1476 Archives communales 1 G 2
– 1504 3 J 196
– 1521 Archives communales 1 G 3
– 1546 Archives communales 1 G 4
– 1552 Archives communales 1 G 6
– 1558 Archives communales 1 G 7
– 1566 Archives communales 1 G 8
– 1590 (incomplet) Archives communales 1 G 10
– 1601 (incomplet) Archives communales 1 G 11
– 1644 Archives communales 1 G 12
– 1654 Archives communales 1 G 13
– 1655 (brevette) Archives communales 1 G 16
– 1663 (brevette) Archives communales 1 G 16
– 1668 Archives communales 1 G 14
– 1687 3 J 290
– 1699 73 C 391
– 1724 73 C 392
– 1724 (brevette) Archives communales 1 G 16
– 1764 Archives communales 1 G 15
– 1768 (brevette) Archives communales 1 G 17
– 1768 (plans) Archives communales 1 G 19 et 20
– 1769 (brevette) Archives communales 1 G 18
– 1769 73 C 393

*Vy över kyrkan såsom de sett ut i evinnerliga tider!*

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Fönsteröppning!

8 juni 20248 juni 2024 / husifrankrike.com / 1 kommentar

Då var det dags att öppna ett av våra två igenmurade fönster. Det lilla fönstret i kammaren över dörren till gården. Det stora medeltida fönstret som vi berättat om i flera episoder får vänta ett tag till på att se dagens ljus.

Detta lilla fönster som nog är ganska nygjort och därefter igenmurat bör ha kommit till under 1900-talet i samband med förstärkning av dörröppningen. En kvalificerad gissning är i samma skede som dörren monterades och den var som vi berättat tätad med en tidning från 1933 med en artikel om Hindenburg.

Plötsligt strålade solen åter in för första gången på kanske 50 år!

Fram med slägga och dorn och snabbt var de cirka 5 cm tjocka tegelblocken (parpainger) borta och vårt lilla chambre blev direkt än ljusare.

Efter lite finhuggning så dags att impregnera ovandelen som består av ekbjälkar av okänd ålder med vårt miljösmarta universalmedel mot såväl termiter som brand, svamp och mögel.

Nu har vi en fönsteröppning som vi skall leta ett antikt fönster till. Inte nödvändigtvis öppningsbart men helst i stil med gårdsdörren.

Jag passade också på att smyga in genomföringen för el till gården efter att ha köpt in en 20 cm lång träborr med 22 mm diameter och efter lite trixande var ett av våra specialrör på plats.

*Elröret på plats och synliga delar kommer täckas av ytskikt.*

Vi avrundar med en bild från La Cité i Carcassonne, i dessa hemska ofredstider känns spikklubbor i skumgummi som ett vänligare alternativ.

*Lämpligheten i vapenleksaker kan verkligen diskuteras men medeltidsromantiken präglades av våld.*

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Spiselkrans och ett ”piano”

25 maj 202425 maj 2024 / husifrankrike.com / Lämna en kommentar

*Vinjettbilden får bli en något större modell än den vi nu söker! Men vilken kock blir inte sugen?*

Ett av alla små delprojekt denna gång var att rensa en av de många uråldriga bjälkar vi sparat, för att skapa en spiselkrans till vår till medeltidsspiskåpa transformerade, 50-tals spis. Bjälken, ursprungligen från den gamla takkonstruktionen, var kraftigt ytpåverkad av århundraden av odjur, vatten och vind men av solid ek hård som järn i övrigt.

*Utgångsläget med en under århundraden kraftigt påverkad stock.*

Via en delningsapp för verktyg, Bricolib, hade jag hyrt en ”renovator” eller ”ponceuse” på franska (helt enkelt slipborste på svenska, tror jag). En kraftfull slipmaskin med utbytbara cylinderslipar som kraftigt avverkar gammal smuts och dött material. Uthyraren som var en mycket trevlig kille i en by några mil från oss, lät mig dessutom behålla den i två dygn för samma pris och fick en ny sliptrissa som kompensation.

*Maskinen med sandpappersborste monterad, denna var den mest effektiva för detta jobb.*

Trots maskinens effektivitet krävdes hårt arbete under en dryg halvdag med de båda olika borsttyperna maskinen erbjöd (sandpappersstrimmor och koppartråd) men efter allt detta arbete började bjälken sakta anta det antika utseende den förtjänar.

Vi avrundade med att hustrun impregnerade den och oljade in den med linolja och har kostat på oss ett lite amatörmässigt bildmontage på hur den kan komma att se ut när den väl är på plats på vår omdesignade spiskåpa från 50-talet som sakta börjar anta formen av en klassik medeltida eldstad. Återstår att hitta rätt ytbehandling för spiskåpan där vi funderar på puts förstås men möjligen som alternativ, gammalt skiffer vi har kvar.

En annan central del i vårt kök blir spisen (den omdanade öppna spisen kommer att utgöra fläktkåpa för denna) och vi har bestämt oss för att försöka hitta ett ”piano” alltså en stor bred vacker fransk spis. Problemet med dessa är att de ofta ligger i 100.000:- kronors klassen så vårt intresse vänds mot att hitta en begagnad att renovera.

När jag på vägen ner till Peyriac stannade till i Paris ett par dagar innan jag tog tåget till Toulouse, passade jag på att besöka de stora spisfabrikörernas show rooms för att få en bild av utbudet. En snabb scanning på nätet gav vid handen att besök hos Godin, La Cornue och Lacanche vore lämpligt.

Jag började med Godins butik vid Bastiljen men den var nedlagd märkligt nog och fortsatte till vänstra stranden och La Cornues eleganta butik i 7:e och fick en rundvisning av deras modeller och fortsatte sedan längst upp i 19:e för ett besök hos Lacanches återförsäljare och blev lika väl mottagen där.

Försedd med ett par kilo eleganta broschyrer kunde jag konstatera att utbudet är imponerande och dyrt. Vi söker ett piano med elplattor (då vi inte har gas indragen i huset) och en bredd strax under en meter och där är dock utbudet mer begränsat.

*Vi lägger med en bild på vår fina **eldstadsplatta** som möjligen kommer att få utgöra fond för vårt piano!*

På min fråga om de också handlar med återtagna spisar och gör renoveringar, fick jag ett något yrvaket, ja. Nästa steg blir att skaffa sig en VPN för att komma in på Leboncoin och börja leta de modeller vi kan tänka oss, men i begagnat skick.

Denna lite köksrelaterade episod för avslutas med några bilder med riktig Pariskänsla!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

77 meter not

11 maj 202411 maj 2024 / husifrankrike.com / 2 kommentarer

*Min vän möbelsnickaren hjälpte mig ställa in överhandsfräsen på 0,1 mm när.*

Ja, eller egentligen 154 meter eftersom var och en av de 11 plankor av Oregon pine eller Douglasgran som skall utgöra golvet i vår lilla kammare en trappa upp (och taket i den lilla kammaren på bottenvåningen) är 3,5 meter långa och skall ha en längsgående not på var sida och vi valt att fräsa dessa 6 mm breda men med en 3 mm fräs från var sida (för att det var en sån jag fick tag på).

*Golvplankorna i Douglasgran som är över 3,5 meter långa och legat till sig i sex månader.*

Ren tur att man har en god vän med ett livs erfarenhet som professionell möbelsnickare med ateljé i New York, tills nyligen. Numera är han och hans hustru ägare till, och renoverare av, byns före detta prästgård som skall bli vackert övernattningsställe för cyklister.

Han guidade mig i handöverfräsens spännande värld med inställningar på tiondels millimetrar och sedan tricket att föra den med fast hand och absolut i våg.

*Snickarmästaren visar prov efter i*nställningen.

Jag satte upp en workshop i salen med arbetsbänk i ena änden och fönsterkarm i andra. Staplade ett par, tre brädor på varandra för att få ett stabilt underlag. Startade sedan med att fräsa en planka efter att ha markerat uppsidan, vald efter den yta som var snyggast.

Workshop redo och så dags att välja bästa sida upp!

För den som likt jag är helt novis är det en utmaning när man dessutom bara har exakt antal plankor att leka med (jo, jag testade på ett par småbitar först).

Men efter ungefär hälften gjorda med endast smärre skönhetsfläckar i spårningen började jag få in stilen och insåg att dra fräsen emot mig fungerade bättre än att skjuta den framför mig. Mot slutet kom så övermod och två mindre genomslag (men dessa får vi vända nedåt, så syns de ej).

*En dag senare och 154 meter fräsning var planken klara och amatörsnickaren utsliten.*

Med detta klart blir det framöver dags att lägga golvet och då använda de fjädrar som jag tillverkat av 6 mm MDF board som jag sågat upp i 20 mm breda lister.

Inget lim i fogarna men däremot smidd spik som kommer att hålla ned plankorna mot golvbjälkarna samt utgöra ett dekorativt mönster av medeltida plankgolv.

Läraren visar vartefter jag sågar de 40 metrarna fjäder.

Jag har redan nu börjat fundera på antal och placering för dessa och lutar åt ett ganska stort antal (runt 150 spik). Rent hållfasthetsmässigt rekommenderas att spika i ytterkanterna av planken (kanske 30 mm in) och snyggast blir nog då att spika två spik i varje golvbjälke.

I skissen jag gjorde på en planka ser det först ut som massor av spik men när man markerar ut spiken i dess rätta storlek (runt 10 mm brett huvud) ser det riktigt bra ut på de 190 mm breda plankorna.

*Skiss över möjlig spikhålsplacering med den längst till höger valda och också markerade på plankan*.

Spikhålen skall sedan förborras med nästintill spikens tjockaste diameter för att undvika sprickor och förenkla islagning. Spikens roll blir endast att hålla ned plankan mot regeln. Mer om trägolvens historia bland annat att lösningen med lös fjäder har amvänts ganska läge kan man läsa i Älvsborgs Länsmuseums intressanta skrift.

En av de vackraste vårblommorna i natursköna Aude är vallmon som får avrunda denna arbetsintensiva episod.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

1,5 meter murad vägg

27 april 2024 / husifrankrike.com / 7 kommentarer

*Muraren i full färd med att rensa ur löst bruk, stenar och skräp.*

Väl tillbaka i Peyriac är arbetsuppgifterna otaliga och lockande. En mindre detalj men som likväl kräver sina timmar är återställandet av väggarnas nederdel i övre kammaren. Detta fina rum som skall bli vårt sovrum framöver, skall ju nu få sitt golv (som ju också blir nedre kammarens tak).

*Kammaren en trappa upp i väntan på golv och vägglagning.*

Innan golvläggningen kan begynna måste vi återställa det sår som uppstått när det gamla golvbjälklaget rivits och säkra dessa väggar som till kanske 20% av sitt djup hänger i luften. Det handlar om vanlig murning med sten och kalkbruk.

*Med dessa små mängder handblandar vi bruket, här 1 del chaux NHL 5 och tre delar sand 0/4.*

Denna gång valde vi NHL 5 för att få ett ännu starkare bruk och med det öka hållfastheten en aning i denna tjocka men inte så välbyggda vägg av oklart ursprung. Denna byggnadskropp med de två kamrarna över varandra och vår nya terrass på toppen är sannolikt inte medeltida såsom huvudhuset utan ett tillbygge någon gång under århundradena över vad som kan ha varit en lite gränd eller ett stall.

*Viktig lärdom är att spara mursten, det arbete som gjorts i att bära hit dem är stort och tungt!*

Det är nu man är tacksam för att vi har ett redigt lager med natursten av olika storlek och modeller för det blir verkligen ett pussel att få till ett någorlunda snyggt och starkt förband.

Som amatör tar det mig runt 1 timme per halvmeter att rensa, välja sten och mura upp på nytt. Samtidigt passade jag på att börja ta bort en bit av ovansidan som sticker upp på den gamla stock av poppel som sitter kvar som bjälke, för att sedan smidigt kunna lägga golvplankorna på de nya reglerna som vi satte dit för några år sedan.

*Den gamla stocken sticker upp aningen över de andra bjälkarna och skall tas ur.*

Detta är förvisso inte det mest romantiska delen av projektet ett men en viktig vardag i en medeltidshusrenoverares liv.

3 timmar senare har 1,5 meter av sydväggen återfått sin stabilitet.

Vi rundar av dagens episod med ännu en dörr som hommage till vår senaste episod med dörrkunskap.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Fransk Entrè!

13 april 202414 april 2024 / husifrankrike.com / 13 kommentarer

Ett av våra mest lästa inlägg förra året var det om franska fönsters historia. En episod som också inkluderade en generös gåva från en av våra läsare, närmare bestämt skriften Lumière om just franska fönster, som hittills laddats ned i 1896 exemplar.

I denna episod med några tankar om hur vi skall bete oss för att förse vårt hus med en vacker ytterdörr med medeltida känsla istället för dagens 50-tals variant inspireras vi av en ny skrift från samme författare.

Vår nuvarande entrédörr från utsida och insida med överljuset i rutigt linjeglas från 50-talet.

När det gäller vår ytterdörr ser vi framför oss att behålla den befintliga dörren som är solid och troligtvis tillverkad av en lokal snickare men att förse den med ett nytt ytskikt i ek i ett utförande som är mer historiskt rätt och tilltalande.

Vi har under åren fotat dörrar av äldre ursprung runt om i Aude och på andra platser som kan ge en känsla och inspiration till att hitta utförandet på vår dörr. Nedan ett urval:

Men så kom då gåvan från Johan Näsström som författat ännu en liten innehållsrik bok om fransk byggnadsvårdshistoria. Ett måste för den frankofile renoveraren, eller för den delen för historikern.

Här fick vi direkt blodad tand och lutar nu åt varianten med liggande, kilsågade ekbrädor som ses längs ned till höger på uppslaget ovan. En tidstypisk och smart lösning där den nedersta brädan kan bytas vartefter den förstörs av regn och annat.

Samtidigt vill vi behålla dörrens överljus eller impost vitrée som vi just lärt oss det heter. En lösning som lär kommit först på 1800-talet, men är praktisk i mörka medeltida hus. Utmaningen blir att inkorporera denna glasöppning i den omgjorda dörren och naturligtvis byta glaset.

Två exempel på mycket tidiga överljuslösningar infattade i fasader.

Du kan ladda skriften Entrè, här i pdf, fritt som en gåva från Johan och husifrankrike.com. (OBS! Endast i svensk version). Önskar du ett tryckt exemplar finns ett fåtal att beställa från Johan på jonasstrom@icloud.com (24 sidor A4 med 58 färgbilder). Den kostar då 180:- SEK plus fraktkostnader, (som inom Frankrike är 4.30€ och till Sverige är 9.85€).

portar-i-provence-original2-nxpowerlite-copy Download

Noterbart är att det ofta fanns mycket smide på äldre dörrar såväl för funktion som utsmyckning (för den som hade råd). Vi ser framför oss att vår dörr får smidd spik vars huvuden kommer utgöra ett dekorativt mönster och sedan naturligtvis vår redan inköpta portklapp som ju dessutom håller den onde borta.

Nästa vecka bär det för oss av ner till Frankrike och Peryiac-Minervois för arbete på riktigt. Kasta gärna ett öga på några av våra tidigare episoder om dörrar:

Blå porten | hus i frankrike

En port till medeltiden | hus i frankrike

En port från La Redorte! | hus i frankrike

Dagens episod avrundas med bilden på vår uråldriga bykyrkas vackra dörr med väl arbetat lås.