Så var det då dags för en dag vid medelhavet efter en vecka av hårt arbete. Morgonen inleddes med att ta alla de mått vi behöver för att bland annat planera uppregling av golvet i salen, vilket jag skall göra nästa gång jag kommer hit i ett så kallat ”accompangement” jobb med hjälp av mina vänner på Apex.

Med en nivåskillnad på 19 cm mellan högsta och lägsta punkt blir behovet av ett golv i våg ganska uppenbart. Andra mått vi tagit är öppningen för nya dörren till terrassen och total längd på det begagnade gjutjärnsräcke vi skall leta upp till terrassen.

Spiselkransens mått har noterats där vi skall söka en marmorvariant från äldre tider som ersättning för den nuvarande i art nouveau stil

Men sen som sagt ”La mer” som Narbonnesonen Charles Trênet så vackert sjöng om. Och just havet vid St Pierre La Mer blev dagens destination beläget utanför Narbonne och på en dryg timmes bilresa från Peyriac-Minervois. Alltså inte vår närmaste medelhavsstrand Porte La Nouvelle, som bara ligger 45 min bort.

29 september med 20 grader i havet och 28 i luften är inget att klaga på och tunt med folk så vi hade hela den enorma stranden nästan för oss själva.

Stranden som har Blå Flagg och är övervakad har klart vatten är ganska långgrund och med imponerande vågor som rullar in kontinuerligt med stor kraft.

På vägen hem hittade vi av en ren tillfällighet ett av dessa reservdelsbutik för gamla hus som sägs vara så ovanliga här.

Ett riktigt Mecka för den medeltida husrenoveraren och vi kom överens med innehavaren att lisat våra behov av saker som vi ju just tagit måtten för och maila honom så han kan höra av sig när det rätta dyker upp!

Ett perfekt avslut på dagen.

Dagen började med en klassisk fransk frukost utomhus hos vår vän på Maison de Margot där vi fick möjligheten att träffa två svenskar på besök.

Sen snabbt tillbaka till huset för att möta upp representanten från Fondation du Patrimoine som hade vänligheten att komma förbi för att titta på huset och projektet och se om det finns möjligheter att söka stöd för några av investeringarna i husets historia. Som övriga officiella franska representanter vi mött var hon mycket kunnig och dedikerad till sin uppgift och visade på detaljer på både vårt hus och grannhusen som ger en tydligare bild av den långa och fascinerande historien. Ett exempel är tidigare igensatta fönster som är en effekt av en skatt baserad på fönsteryta som infördes under revolutionen och fanns kvar ända till 1926. Detta ledde som alltid till medborgarnas kreativitet och mängder av igensatta fönster och blindfönster.

Resten av dagen gick i renoveringens tecken där hustrun pikerade ren väggen bakom den nu rivna duschen på plan 1 (och hittade ett igenmurat fönster!!)

Själv började jag att foga korsvirkesväggens murade ifyllnad.

Våra vänner från APEX fortsatte terrassbygget och murade ett skydd ovan muren framför terrassen samt började förbereda för infästningen i taket.

Dagen avrundades med en utsökt faux-filet med frites och haricots verts i vårt fina hyrda grannhus där vi bor.

Klockan 9.00 exakt som de svenskar vi är, stod vi på plats utanför Foyer Municipal vilket är lite grann som Folkets Hus och finns i alla franska kommuner. Vår Foyer Municipal färdigställdes på 30-talet efter ombyggnation av en tidigare vinlada och har sedan dess tjänat som festlokal, biograf, samlingslokal och mycket annat.

Det hade redan samlats ett antal bybor under ledning av kommunens ungdomsfullmäktige. En nytänkande institution som är en parallellorganisation till det ordinarie kommunalfullmäktige med uppgiften att ge ungas perspektiv på de kommunala frågorna men också att engagera ungdomar i lokalpolitikern.

Vi möttes direkt av vår vän fastighetsmäklaren som sedan köpet förblivit en toppenkontakt och hjälpt oss på olika sätt. Hon är också den som i kommunfullmäktige är den ansvariga för ungdomsrådet.

Sagt och gjort efter ett officiellt inledningstal av en av ungdomarna delades vi in i grupper var och en med en av ungdomarna som ledare och en vuxen som ansvarig för säkerheten.

Försedda med varselväst vänligen sponsrad av varuhuskedjan Leclerc (som väl annars inte framstår som någon ledare inom hållbarhet) och en sopsäck och en ”sac jaune” (förpackningsåtervinningssäck) travade vi iväg i vår grupp som fått området norr om floden l’Argent double fram till begravningsplatsen.

Återigen blir man varse det faktum att nästan allt skräp man hittar längs vägarna är plast. Plast i alla dess former men där det som fortfarande håller ihop i form av flaskor eller delar av bilar eller förpackningar är någorlunda lätt att plocka upp men det som redan blivit molekylärt skräp är spritt i naturen och ej längre möjligt att få bort.

Den andra stora produkten är tomma cigarettpaket med plastfolie runt. Det förefaller som ett otal rökare har oturen att tappa dessa ut genom bilfönstret.

Det var fantastiskt att se allas engagemang och inte minst barnen och ungdomarna som också hade en påfallande bra kunskap och insikt i vårt beroende av en natur i harmoni med och överordnad samhället.

Efter väl förrättat värv som avslutades med en extra runda i den nu helt uttorkade flodbanken (där vi hittade ett och annat att återvinna) så var det dags att köra bort fynden.

Och sedan för oss alla att njuta en lunchbuffé ned charkuterier från den lokala slaktaren Dos Santos ackompanjerad av traktens förträffliga vin, denna gång i form av Château Pautard.

Som omväxling ägnade vi eftermiddagen åt att städa i huset. Efter rivning och byggnation av terrassen var behovet att städa undan påtagligt och det faktum att jag också påbörjat rivningen av duschen på plan 1 gjorde behovet än större.

Men efter fyra timmar av svettig städning hade vi ett 10 tal storsäckar fulla med olika fraktioner som på måndag skall till återvinningen.

Första dagen tillbaka I huset kunde jag redan på morgonen välkomna det fyra man (ja glädjande nog en kvinna och tre män, i en annars ganska mansdominerad bransch) starka teamet från APEX.

APEX, bolaget som börjar etablera sig som ett av de ledande i Sydfrankrike när det gäller traditionella byggtekniker och hållbart byggande. Detta visade sig bland annat då chefen var tvungen att avvika efter lunch för att göra en halvtimmeslång intervju i nationell radio i Carcassonne.

Bygget fortskrider och det är dags att börja passa ihop det i deras verkstad tillverkade regelverket för stommen. Allt gjort av den urgamla ek som vi räddade från  den gamla takstommen och som sedan fått nytt liv efter rensning, putsning och inte minst tillyxning i ett perfekt passande plockepinn som kommer att bli den synliga och vackra stommen för terrassen.

Detta är återanvändning ”réemploi” i verkligheten så som det skett under århundraden här i Aude, och världen över, innan vi förledda av 1900-talets felsyn att material finns i oändliga mängder och kan användas linjärt och kasseras, drabbade oss.

Själv fick jag uppgiften att mura upp ifyllnad i korsvirkesväggen som fallit ur när de gamla takbjälkarna från det lägre lilla taket (nuvarande terrassens golv) revs.

Det känns aningen speciellt att som frimurare inte minst, stå och mura i sitt eget medeltida hus i Frankrike med fyra franska proffs på äldre byggnation som då och då kastar ett öga på ens arbete. Men det vill jag understryka att trots ens egen amatörism i sammanhanget ger de professionella och utbildande råd utan att mästra vilket är lite av tekniken i ”accompanemang” som är en av deras grenar, där de hjälper egenbyggare att göra själv och att göra rätt.

Eftermiddagen ägnade jag och en i APEX-gänget åt att skyffla bort omkring 500 kg gravats ned till lastbilen på gatan.

Detta efter att noga ha täckt grannens fönster och bett övriga grannar stänga fönsterluckorna.

Resten av gänget var fullt sysselsatta på terrassen.

Dags att efter väl förrättad dag avnjuta en hamburgare ”à la maison” på Coin d’Armando och en iskall Orangina. Inte svårt att somna efter en dag som denna.

Efter en elegant sväng över Medelhavskusten landade vi i ett blåsigt men varmt Marseille.

Tre timmar senare var jag hemma i Peyriac och kunde inspektera terrassbygget, som verkar bli ännu bättre än jag vågat hoppas på.

Några bilder tagna i den första upphetsningen:

Huset med en traditionell samt en hängbyggnadsställning

Terrassgolvet klart

Så såg det ut innan…

Och så utsikten då – snart dags för första ölen!

Från imorgon startar en dagbok som kommer pågå i 10 dagar- Häng med!

Detta lilla rum med sin märkliga sydvägg, lilla fönster och, tills nyligen, otäta tak är tänkt att bli ”master bedroom”. Ja det är kanske inte den bästa beskrivningen med tanke på storleken (7,5 m2) men iallafall skall det bli ett högkvalitativt sovrum med en redig dubbelsäng av hög kvalitet och i fullängd.

Golvbjälklaget är ju nytt och den första konstruktion vi gjort själva. De 20 cm höga och runt 10 cm breda bjälkarna i fransk termitsäker douglasgran (oregon pine) sitter perfekt i våg och är väl inmurade i de bastanta väggarna. Golvet blir sannolikt ekplank i dimensionen 25 mm och så breda vi har råd med. Vi hoppas hitta sådana med spont, som vi helt enkelt skruvar i bjälkarna.

Det verkar som begagnade ekgolv inte är någon stor produkt i Frankrike och vi har hittills inte kunnat hitta någon byggnadsvårdsaffär typ Gysinge eller Nacka med flera, som vi är vana vid i Stockholm med omnejd.

Då väggen med fönstret är en korsvirkeskonstruktion i delvis dåligt skick (ovan fönstret) har vi funderat lite på att göra ett något större fönster när vi lagar den men inte ännu bestämt oss. Möjligen har denna vägg redan åtgärdats i samband med den pågående terrassbyggnationen. Det får vi veta på onsdag när vi kommer ner till Peyriac-Minervois.

Det är aningen frustrerande att sitta i Sverige och på avstånd följa det spännande bygget av vår takterrass som vår rådgivare och byggare APEX Artisan har inlett.

Det gamla taket rivet

Efter rivning av det befintliga taket som kommer att utgöra golvnivå i den nya terrassen har de fraktat 3 ton av ”gravat” alltså murrester och står nu i begrepp att börja konstruera terrassen.

Kammaren på våning 1 utan tak med synligt fäste för byggställningen i väggen

Bygget som inleddes till och med tidigare än planerat har pågått i 14 dagar och startade med montering av en hängbyggnadsställning och avspärrning av den lilla sidogatan Rue St Martin, av säkerhetsskäl, något som vi redan tidigare inhämtat tillstånd av kommunen att göra.

Det tidigare fönstret vidgat till byggentré

I takt med att vi får bilder kommer vi att beskriva utvecklingen av byggnationen i bloggen och från 21 september finns vi på plats för att följa slutförandet parallellt med att arbeta med andra delar av huset.

Det är spännande men aningen frustrerande att betrakta det hela på avstånd!