I en tidigare episod berörde jag två fina matsvampar en fransk och en svensk. Nu när vintertryffelsäsongen närmar sig är det fint att dra sig till minnes besöket på La Maison de la Truffe som ligger i grannbyn Villeneuve-Minervois.

När vi hade äldsta dottern med familj på besök i somras styrde vi en dag kosan mot detta museum som på djupet beskriver hur tryffeln har påverkat och fortfarande påverkar regionen.

Det lokala tryffelsällskapets baner.

Bland de 20-talet tryffelvarianter som lär finnas i Frankrike är den svarta Tuber Melanosporum eller populärt ”Mélano” den mest eftersökta och också den som trivs bäst i våra trakter.

Tryffeln växer i symbios med ett antal olika träds rotsystem.

Även om tryffeln varit använd i över 4000 år så var det först i och med renässansen (efter ett förbud på medeltiden) som den vita tryffeln först började uppskattas bland överklassen och på 1500-talets mitt det tog riktig fart när kungen François 1er fattade tycke för den svarta varianten.

Saint Roche med sin hund och ett antal tryfflar.

Hundarnas skyddshelgon Saint Roche sägs också vara tryffelns helgon och ”när det regnar på Saint Rochs dag, 16 augusti, föds tryffeln i marken” citerar Jean Pagnol som bland annat skrivit boken La Truffe (och för övrigt var kusin med Marcel Pagnol).

Ett antal recept finns trevligt presenterade på tallriksbottnar.

Eller varför inte bara svänga ihop en enkel omelett efter lokalt recept?

Tryffelhunden och tryffelsvinet har ju sedan länge varit våra hjälpredor i jakten.

Och som framgår av museets pedagogiska årscykel är det snart dags för skörd!

 

Nu är det dags att fortsätta installationerna med eldragningen efter det första viktiga steget med vatten och avlopp.

Den befintliga installationen var bara att riva bort.

Redan för över ett år sedan rev vi hela den gamla elinstallationen och bad den lokale elektrikern att dra in ett uttag som sitter vid elcentralen så att vi haft byggel. Elen skal nu dras i hela huset och då behöver man en elritning. Efter att ha tittat på några dataprogram som skall förenkla detta insåg hustrun och jag att det var väl över vår nivå och gjorde en egen enkel elritning ur ett användarperspektiv.

Hemmagjord ”elritning”

Konstruktion innebär också inköp och med det fortsätter vår spännande resa att skapa ett av de mest hållbara projekten inom europeisk turism. Vad gäller elen är det precis som med VVS, primärt en fråga om att inte använda PVC med alla dess negativa effekter men också att titta lite närmare på strålningsproblematiken i dagens elintensiva rum.

När det gäller elmateriel är Frankrike en ledande producent och det gäller glädjande nog också PVC-fria lösningar och vi har hittat både PVC fri installationskabel och flexrör som produceras i Frankrike och som vi skall beställa.

En annan utmaning vi diskuterat är det stora antalet transformatorer som dyker upp i och med det självklara valet av LED belysning med lågvoltsystem. Vi har ännu inte hittat något system där man drar lågvoltskablage parallellt med vanlig ström för att lösa detta men letar vidare.

En ytterligare dimension i detta är vår jakt efter dagsljussystem för att maximera nyttjandet av medelhavssolen i vårt delvis lite dunkla medeltidshus. Helst vill vi hitta en dagsljusarmatur som kanaliserar dags-  och solljus utan allt för stora förluster och som dessutom kan ha funktionen som traditionell armatur nattetid.

Rent arbetsmässigt kommer vi att dra all kanalisation i de redan förberedda kanalerna under det nya betonggolvet samt i golvbjälklag mellan våningarna medan alla kanaler i väggar kommer att fällas in i murväggen för att helt slippa synliga kablar så långt någonsin möjligt. På något sätt känns elkabel inte som bidragande till en sann medeltida upplevelse.

Vi avrundar dagens episod med en vaktkatt på rue Marcel Pagnol i vår by; gatan namngiven efter Marseille-sonen och tusenkonstnären Pagnol som bland annat skrivit Jean de Florette och har kallats Frankrikes Wilhelm Moberg, av oss svenskar! Den romanen har filmats i en underbar version med en åldrad Yves Montand samt Gerard Depardieu.

I somras tog vi ledigt från byggandet en dag och reste upp mot Pyrenéerna och haute vallée de l’Aude för att besöka en ”bio” mässa med fokus på mat, dryck och byggnation.

Haute vallée är lite av en hippietrakt med roliga existenser och många innevånare som skapat små samhällen med hållbarhetsförtecken.

Festivalen var ett föredöme vad gäller såväl social som ekologisk hållbarhet och i snart sagt varje detalj hand man tänkt till och gjort rätt. Med ett imponerande utbud av ekologiska varor av alla de slag och hållbara byggtekniker i massor var det en ren glädje för en hållbarhetsrådgivare att botanisera runt.

Imponerade bokutbud

Inga engångsglas men hyrmuggar!

Förtjusande nunna som sålde oljor och essenser

Inga engångstallrikar utan diskstation för porslin

Förevisning av lerteknik av vår vän Gael

Dendrokronologisnitt som del av träutställning som blir en egen episod framöver

I år missar vi skörden i Minervois men man kan njuta av den på avstånd. Till exempel i Stockholm den 20 oktober då det “svenska” vinslottet precis utanför Peyriac-Minervois, Domaine d’Escapat, har en vinprovning på hemmaplan.

Domaine d’Escapat drivs av en svensk och vi hade i somras glädjen att besöka deras cave och vingårdar, testa några viner och inte minst träffa hundarna. Den franska värdinnan gav oss en intressant rundvandring som smakade mer.

Att skörden är årets höjdpunkt i trakten är uppenbart och sysselsätter och påverkar på olika sätt nästan alla.

Man kan nu också glädjande nog se hur fler och fler vingårdar över hela Frankrike bryter den sedan 60-talet heta kärlekshistorien med kemiindustrin och byter till ”bio” och hyllorna med ekologiska viner. Andelen ökar i snabb takt precis som på Systembolaget i Sverige där vi idag ligger på glädjande 20% ekologiskt av total vinförsäljning.

”Bio” utbudet på vår lokala Carrefour

Byns vin har ännu inte tagit det steget tyvärr men man hoppas på en framsynt beslut där också för Chateau de Peyriac är ett gott vin och förtjänar att åter bli oförgiftat.

Salut!

 

 

Redan när vi guidade av vår mäklare första gången kastade blickarna på det som skulle bli vårt hus noterade vi det igenmurade fönstret på den imponerande västra gaveln.

Lite visste vi då att vi skulle köpa huset och än mindre att vi efter ett antal månader skulle hitta en väl bevarad fönsteröppning bakom 40-talsväggarna i salen en trappa upp och omgående bestämma att vi skulle återskapa det till sin forna glans.

När vi vant oss vid tanken och också insett att det troligen inte finns så många möjligheter till bidrag för detta (de flesta franska bidrag bygger på rabatt på inkomstskatt och vi betalat bara andra typer av skatt) så beslöt vi oss för att starta en liten fond i all enkelhet för vårt fönsterprojekt.

I samband med min (JPs) nyligen timade 60-årsdag fick fonden en flygande start tack vara alla vänner som gästade mig och vänligen bidrog.

Vi har redan börjat titta på hur men med en hållbar teknik kan återskapa ett blyinfattat fönster (det finns alternativ till bly) eller hur vi möjligen kan hitta något begagnat. Hela processen innefattar en god dialog med kulturvårdande myndigheterna STAP i Carcassonne som vi har den bästa kontakt med.

Hustrun hos STAP i Carcassonne

Projektet innefattar också stenarbeten då det bland annat saknas en ”stenspröjs” satt horisontellt i övre delen av fönstret men som är borta.

Ett oerhört spännande projekt som nu verkligen kommit igång!