Bland alla de rum vi tagit oss an är utan tvekan vinden det rum som redan förändrats mest. Från att vid köptillfället bedömts vara i så dåligt skick att vare sig mäklaren eller än mindre byggnadsinspektören vågade sig upp för att göra en bedömning, till att idag vara ett stort luftigt rum på 20 m2 med sprillans nytt tak och dessutom nu terrass på dryga 10 m2. Takhöjden är ståhöjd i hela rummet trots att vi sparat två gigantiska takbjälkar av konstruktionsskäl. Mitt upp till takåsen är det hela 3,3 m.

Det hela började i samband med tillträdet till huset för ett drygt år sedan med att kommunens (som ju var säljaren) medarbetar rensade ut allt skräp…

Sedan rev Monsieur BOSC, vår takentreprenör, de små innerväggar som fanns och mest var där för att skapa förvaringsutrymmen. Vidare räddades 20 m2 av 25 x 25 cm antika klinkers och ett antal ton som utgjorde golvutfyllnad skottades ut. Sist men inte minst revs hela taket som ju var bortom all räddning men de uråldriga ekstockarna räddades och är idag vår terrass…

Sen kom så nya taket…

Och vi mätte de unikt breda golvbrädorna som en del av vår historiska kartläggning av huset…

Så var det dags för terrassbygget då vinden blev verkstad

Och nu är den tom och väntar på att få ett golv i våg och inredas, men det blir det sista skedet i projektet.

Med tre fönster allt från en liten glugg i den urgamla gaveln som ge associationer till försvarspost till ett något större i väggen mot rue de la ville som troligen varit intag för det som vinschades upp för förvaring till ett större fönster i korsvirkesväggen som nu får ge plats till terrassdörr.

En spännande historisk detalj är att taket troligen gjorts högre och spetsigare någon gång under husets långa historia, vilket man kan se om man tittar på den äldsta gaveln och två stenar som sticker ut och varit upplag för takkonstruktionen. På den motsatta gaveln har vi dessutom hunnit med att göra en förstärkande konstruktion (också med antikt ekvirke från huset) för att säkra nya takets upplag på ytterväggarna då denna mellanvägg till grannhuset är en ganska svag korsvirkesvägg.

 

I dagarna så skall nu terrassens tak vara klart och täckt med de klassiska sydfranska enkupiga tegelpannorna. Tegelpannor som man alltid återanvänder till minst 50 % vid varje takombyggnation och på så sätt alltid ger en takyta med patina som väl smälter in i omgivningen.

Vi har lite frågor kvar att lösa vad gäller vattenavrinning då de tider på året när de kraftiga regnen kommer (inte minst är nu på hösten) så skulle en takränna och stuprör avleda den lilla del av vattnet som kommer att rinna ut på granngården. Dock är det inte tillåtet enligt byggnadsvårdsmyndigheterna, att montera sådana på husen i ett skyddat område så vi får se vad vi hittar för lösning.

Granntak med några år på nacken

En annan utmaning är att taket vi byggde för ett år sedan saknar taklucka. Ett faktum det delar med många av husen i grannskapet och detta skall väl inte innebära några problem de första 10 åren men sen blir det väl dags att utröna om man kan gå från grannhusens tak (om de har luckor) eller om det blir en sky lift som gäller den dagen man behöver inspektera taket.

Sist men inte minst känns det verkligen skönt att ha fått bort TV antennen som satt monterad på skorstenen, då sådana var väldigt ovanliga på medeltiden!

Redan när vi köpte huset för ett drygt år sedan började vi fundera på möjligheten att anlägga en terrass och än mer övertygade blev vi när våra vänner som har hus på Atlantkusten underströk vikten av att ha tillgång till uteplats.

Vi hade ju den lilla gården men den blir ju lite av en ljusbrunn som fransmännen kallar dem, även om vi är övertygade om att den kommer att blir riktigt trevlig när den bli klar.

Helt klart var dock drömmen att kunna bygga en terrass på taket till den lägre, mindre delen av huset vars tak var utom räddning och ändå måste göras om.

Vid de första kontakterna med STAP (byggandsvårdsmyndigheterna) blev vi varse att inga öppna terrasser var acceptabla inom ett kulturskyddat område som vår bykärna men att ett ”pigeonnerie” eller en loggia kunde vara en möjlighet.

Tre månader senare kom så svaret på vår ansökan. En ansökan med arkitektritningar tjusigt utförda och i två olika varianter, av vår väninna arkitektstuderanden från Sverige.

Och! Det var ett positivt beslut.

I våras vände vi oss till vår vän från Apex som är specialist på såväl hållbart byggande som medeltida tekniker, och bad om en offert. Lite dyrt blev det men å andra sidan får vi en unik terrass och i linje med att hela projektet har en full hållbarhetssträvan är timmerstommen som uteslutande består av återanvänt medeltida virke från det rivna taket ett unikt och värdefullt tillskott till vårt hus.

I september så drog bygget igång och på bildsviten nedan kan ni se terrassen växa fram till nästan färdigt resultat.

Taket på husets lägre, mindre del

Byggnadsställningar

Nya snickeridetaljer i urgammalt virke

Hela gänget från Apex i arbete

Finjusteringar

Börjar bli klar

Taket på plats

Utsikten att njuta över en öl när allt blir helt klart

När nu Apex i dagarna avslutar sitt uppdrag återstår för hustrun och mig att lägga golvet med befintlig återanvänd åldrig klinker samt att hitta ett gjutjärnsstaket av rätt storlek och inte minst rätt utseende som passar vår fina terrass.

Ja så var det då dags för vinårets höjd- och slutpunkt, skörden. Ett vinår innefattar många skeden och åtgärder där en av de viktigaste sägs vara beskärningen som sker för hand ett vid ett antal tillfällen under växtåret och har så gjort i årtusenden.

Själva skörden sker idag automatiserat så vinarbetarna är inte så många som i forna dagar då just byar som vår delade upp husen i mindre lägenheter för att kunna husera alla vinarbetare.

Dessa veckor ser man oupphörligen skördemaskiner och traktorer med släp på väg att leverera nyplockade druvor till närmaste kooperativ för pressning och vidare behandling.

Inte sällan möter man en liten smal traktor med skylten 30 som skall ange maxhastighet med ett fullastat släp svischa förbi i 60 km/h på bygator som för övrigt också ofta har 30 km/h som maxhastighet.

Doften av ny pressat vin ligger tät över trakten dessa veckor och tunga lastbilar med pressrester baxar sig ut på vägen.

Årets skörd förväntas bli ganska bra även om torka gett ganska små druvor. Minervoisvinerna odlas på 5000 hektar vingårdar i trakten och är nästan uteslutande röda.

Tour Saint Martin är huvudvinet som produceras av vårt kooperativ medan ett av prestigevinerna bär byns namn.

Vindruvsklasens bild av en annalkande skördetröska!

…och ännu en varningsskylt att närsomhelst kan det komma en traktor på väg hem med druvor att pressa.

 

 

Är ju ett välkänt begrepp som vi ofta använder i överförd betydelse men i stenhusägarens verklighet blir det ett mera reellt problem. Ja inte så att huset riskerar att falla itu, i varje fall inte på grund av denna spricka och just i detta hus.

Men helt klart störande estetiskt samt kallt och dragigt rent praktiskt var det med den på sina ställen 8 cm breda spricka. Sprickan mellan nordfasaden och västgaveln som sträckte sig cirka två meter, i höjd med våning 1.

Sagt och gjort, efter en kort överläggning med min rådgivare från Apex som just jobbade med terrassen så insåg jag att det bara var att fylla på med murbruk (kalkbruk naturligtvis) och småsten så att sprickan fylldes ut och också något stabiliserade byggnaden ytterligare.

Först var det då dags att städa ur sprickan fylld med mängder av uråldrigt organiskt material; följt av att nogsamt väta alla ytor så att bruket får fäste. Inte alltid blir det den bästa arbetsställningen att stå på en stege halvt vriden och lyckas kasta bruket med en käck snärt så att det hamnar i sprickan. Sedan fylla på med platt småsten eller småbitar av gamla takpannor där det finns plats och avsluta med bruk så att det blir någorlunda jämt.

Och efter ett tag inser man att håller man putsbrädan (plattan med handtag man tar en portion bruk på, i taget) direkt under så fångar man upp det som inte fäster och snart är svinnet betydligt lägre.

Det är kul att mura men för varje timme ökar respekten för de professionella murarnas kunskap både nu och i flydda tider. Och som frimurare inser man att det praktiska frimureriet lär man sig inte på ett par dagar även om resultatet till slut blir godkänt av min Apexinstruktör.

Ja, jag vet denna epsiod riskerar att bli väldigt nördig varför vi lättar upp med en bild på en av de vackra gamla muralskyltar som finns på vår rue de la ville.

Det är ju snabbt gjort tänkte jag, van vid träreglar och gipsskivor. Alltså tog jag mig an detta med ambitionen att på en timme får bort detta dryga kvadratmetern lilla rum på första våningen.

Gipsskivorna i stålreglar gav efter ett tag men eftersom de var täckta på insidan med kakel var motståndet kraftigt och alla skruvhål täckta så det var verkligen fråga om rivning och förstörelse istället för den demontering jag hade tänkt mig.

Dörrväggen hade jag lite mer tålamod med och lyckades där bevara stålreglarna intakta samt hela dörrpartiet naturligtvis.

Nåväl med två väggar borta var det dags att angripa det som skulle vara kvar och befria dem från kakelplattor; och döm om min förvåning när det plötsligt gick att demontera dessa hela.

Så dags för taket som snabbt åkte bort och avslöjade den sista delen av vårt fina medeltida takbjälklag.

Sist så golvet och efter att jag ett tag funderat på att låta det vara eftersom det ändå kommer att hamna under det nya golvets nivå så kom jag på bättre tankar. Dels är det onödig tyngd (säkert runt 125 kg med sand och klinker i dubbla lager). Dels fick jag loss ytterligare en kvadrat av gammal klinker under det övre lagret vilka har ett värde runt SEK 650.

Så efter ett tag var så den sista betydande rivningsfasen över och nästa steg är att regla upp golvet på våning ett.

Så var det då dags för en dag vid medelhavet efter en vecka av hårt arbete. Morgonen inleddes med att ta alla de mått vi behöver för att bland annat planera uppregling av golvet i salen, vilket jag skall göra nästa gång jag kommer hit i ett så kallat ”accompangement” jobb med hjälp av mina vänner på Apex.

Med en nivåskillnad på 19 cm mellan högsta och lägsta punkt blir behovet av ett golv i våg ganska uppenbart. Andra mått vi tagit är öppningen för nya dörren till terrassen och total längd på det begagnade gjutjärnsräcke vi skall leta upp till terrassen.

Spiselkransens mått har noterats där vi skall söka en marmorvariant från äldre tider som ersättning för den nuvarande i art nouveau stil

Men sen som sagt ”La mer” som Narbonnesonen Charles Trênet så vackert sjöng om. Och just havet vid St Pierre La Mer blev dagens destination beläget utanför Narbonne och på en dryg timmes bilresa från Peyriac-Minervois. Alltså inte vår närmaste medelhavsstrand Porte La Nouvelle, som bara ligger 45 min bort.

29 september med 20 grader i havet och 28 i luften är inget att klaga på och tunt med folk så vi hade hela den enorma stranden nästan för oss själva.

Stranden som har Blå Flagg och är övervakad har klart vatten är ganska långgrund och med imponerande vågor som rullar in kontinuerligt med stor kraft.

På vägen hem hittade vi av en ren tillfällighet ett av dessa reservdelsbutik för gamla hus som sägs vara så ovanliga här.

Ett riktigt Mecka för den medeltida husrenoveraren och vi kom överens med innehavaren att lisat våra behov av saker som vi ju just tagit måtten för och maila honom så han kan höra av sig när det rätta dyker upp!

Ett perfekt avslut på dagen.

Dagen började med en klassisk fransk frukost utomhus hos vår vän på Maison de Margot där vi fick möjligheten att träffa två svenskar på besök.

Sen snabbt tillbaka till huset för att möta upp representanten från Fondation du Patrimoine som hade vänligheten att komma förbi för att titta på huset och projektet och se om det finns möjligheter att söka stöd för några av investeringarna i husets historia. Som övriga officiella franska representanter vi mött var hon mycket kunnig och dedikerad till sin uppgift och visade på detaljer på både vårt hus och grannhusen som ger en tydligare bild av den långa och fascinerande historien. Ett exempel är tidigare igensatta fönster som är en effekt av en skatt baserad på fönsteryta som infördes under revolutionen och fanns kvar ända till 1926. Detta ledde som alltid till medborgarnas kreativitet och mängder av igensatta fönster och blindfönster.

Resten av dagen gick i renoveringens tecken där hustrun pikerade ren väggen bakom den nu rivna duschen på plan 1 (och hittade ett igenmurat fönster!!)

Själv började jag att foga korsvirkesväggens murade ifyllnad.

Våra vänner från APEX fortsatte terrassbygget och murade ett skydd ovan muren framför terrassen samt började förbereda för infästningen i taket.

Dagen avrundades med en utsökt faux-filet med frites och haricots verts i vårt fina hyrda grannhus där vi bor.