Klockan 9.00 exakt som de svenskar vi är, stod vi på plats utanför Foyer Municipal vilket är lite grann som Folkets Hus och finns i alla franska kommuner. Vår Foyer Municipal färdigställdes på 30-talet efter ombyggnation av en tidigare vinlada och har sedan dess tjänat som festlokal, biograf, samlingslokal och mycket annat.

Det hade redan samlats ett antal bybor under ledning av kommunens ungdomsfullmäktige. En nytänkande institution som är en parallellorganisation till det ordinarie kommunalfullmäktige med uppgiften att ge ungas perspektiv på de kommunala frågorna men också att engagera ungdomar i lokalpolitikern.

Vi möttes direkt av vår vän fastighetsmäklaren som sedan köpet förblivit en toppenkontakt och hjälpt oss på olika sätt. Hon är också den som i kommunfullmäktige är den ansvariga för ungdomsrådet.

Sagt och gjort efter ett officiellt inledningstal av en av ungdomarna delades vi in i grupper var och en med en av ungdomarna som ledare och en vuxen som ansvarig för säkerheten.

Försedda med varselväst vänligen sponsrad av varuhuskedjan Leclerc (som väl annars inte framstår som någon ledare inom hållbarhet) och en sopsäck och en ”sac jaune” (förpackningsåtervinningssäck) travade vi iväg i vår grupp som fått området norr om floden l’Argent double fram till begravningsplatsen.

Återigen blir man varse det faktum att nästan allt skräp man hittar längs vägarna är plast. Plast i alla dess former men där det som fortfarande håller ihop i form av flaskor eller delar av bilar eller förpackningar är någorlunda lätt att plocka upp men det som redan blivit molekylärt skräp är spritt i naturen och ej längre möjligt att få bort.

Den andra stora produkten är tomma cigarettpaket med plastfolie runt. Det förefaller som ett otal rökare har oturen att tappa dessa ut genom bilfönstret.

Det var fantastiskt att se allas engagemang och inte minst barnen och ungdomarna som också hade en påfallande bra kunskap och insikt i vårt beroende av en natur i harmoni med och överordnad samhället.

Efter väl förrättat värv som avslutades med en extra runda i den nu helt uttorkade flodbanken (där vi hittade ett och annat att återvinna) så var det dags att köra bort fynden.

Och sedan för oss alla att njuta en lunchbuffé ned charkuterier från den lokala slaktaren Dos Santos ackompanjerad av traktens förträffliga vin, denna gång i form av Château Pautard.

Som omväxling ägnade vi eftermiddagen åt att städa i huset. Efter rivning och byggnation av terrassen var behovet att städa undan påtagligt och det faktum att jag också påbörjat rivningen av duschen på plan 1 gjorde behovet än större.

Men efter fyra timmar av svettig städning hade vi ett 10 tal storsäckar fulla med olika fraktioner som på måndag skall till återvinningen.

Första dagen tillbaka I huset kunde jag redan på morgonen välkomna det fyra man (ja glädjande nog en kvinna och tre män, i en annars ganska mansdominerad bransch) starka teamet från APEX.

APEX, bolaget som börjar etablera sig som ett av de ledande i Sydfrankrike när det gäller traditionella byggtekniker och hållbart byggande. Detta visade sig bland annat då chefen var tvungen att avvika efter lunch för att göra en halvtimmeslång intervju i nationell radio i Carcassonne.

Bygget fortskrider och det är dags att börja passa ihop det i deras verkstad tillverkade regelverket för stommen. Allt gjort av den urgamla ek som vi räddade från  den gamla takstommen och som sedan fått nytt liv efter rensning, putsning och inte minst tillyxning i ett perfekt passande plockepinn som kommer att bli den synliga och vackra stommen för terrassen.

Detta är återanvändning ”réemploi” i verkligheten så som det skett under århundraden här i Aude, och världen över, innan vi förledda av 1900-talets felsyn att material finns i oändliga mängder och kan användas linjärt och kasseras, drabbade oss.

Själv fick jag uppgiften att mura upp ifyllnad i korsvirkesväggen som fallit ur när de gamla takbjälkarna från det lägre lilla taket (nuvarande terrassens golv) revs.

Det känns aningen speciellt att som frimurare inte minst, stå och mura i sitt eget medeltida hus i Frankrike med fyra franska proffs på äldre byggnation som då och då kastar ett öga på ens arbete. Men det vill jag understryka att trots ens egen amatörism i sammanhanget ger de professionella och utbildande råd utan att mästra vilket är lite av tekniken i ”accompanemang” som är en av deras grenar, där de hjälper egenbyggare att göra själv och att göra rätt.

Eftermiddagen ägnade jag och en i APEX-gänget åt att skyffla bort omkring 500 kg gravats ned till lastbilen på gatan.

Detta efter att noga ha täckt grannens fönster och bett övriga grannar stänga fönsterluckorna.

Resten av gänget var fullt sysselsatta på terrassen.

Dags att efter väl förrättad dag avnjuta en hamburgare ”à la maison” på Coin d’Armando och en iskall Orangina. Inte svårt att somna efter en dag som denna.

Efter en elegant sväng över Medelhavskusten landade vi i ett blåsigt men varmt Marseille.

Tre timmar senare var jag hemma i Peyriac och kunde inspektera terrassbygget, som verkar bli ännu bättre än jag vågat hoppas på.

Några bilder tagna i den första upphetsningen:

Huset med en traditionell samt en hängbyggnadsställning

Terrassgolvet klart

Så såg det ut innan…

Och så utsikten då – snart dags för första ölen!

Från imorgon startar en dagbok som kommer pågå i 10 dagar- Häng med!

Detta lilla rum med sin märkliga sydvägg, lilla fönster och, tills nyligen, otäta tak är tänkt att bli ”master bedroom”. Ja det är kanske inte den bästa beskrivningen med tanke på storleken (7,5 m2) men iallafall skall det bli ett högkvalitativt sovrum med en redig dubbelsäng av hög kvalitet och i fullängd.

Golvbjälklaget är ju nytt och den första konstruktion vi gjort själva. De 20 cm höga och runt 10 cm breda bjälkarna i fransk termitsäker douglasgran (oregon pine) sitter perfekt i våg och är väl inmurade i de bastanta väggarna. Golvet blir sannolikt ekplank i dimensionen 25 mm och så breda vi har råd med. Vi hoppas hitta sådana med spont, som vi helt enkelt skruvar i bjälkarna.

Det verkar som begagnade ekgolv inte är någon stor produkt i Frankrike och vi har hittills inte kunnat hitta någon byggnadsvårdsaffär typ Gysinge eller Nacka med flera, som vi är vana vid i Stockholm med omnejd.

Då väggen med fönstret är en korsvirkeskonstruktion i delvis dåligt skick (ovan fönstret) har vi funderat lite på att göra ett något större fönster när vi lagar den men inte ännu bestämt oss. Möjligen har denna vägg redan åtgärdats i samband med den pågående terrassbyggnationen. Det får vi veta på onsdag när vi kommer ner till Peyriac-Minervois.

Det är aningen frustrerande att sitta i Sverige och på avstånd följa det spännande bygget av vår takterrass som vår rådgivare och byggare APEX Artisan har inlett.

Det gamla taket rivet

Efter rivning av det befintliga taket som kommer att utgöra golvnivå i den nya terrassen har de fraktat 3 ton av ”gravat” alltså murrester och står nu i begrepp att börja konstruera terrassen.

Kammaren på våning 1 utan tak med synligt fäste för byggställningen i väggen

Bygget som inleddes till och med tidigare än planerat har pågått i 14 dagar och startade med montering av en hängbyggnadsställning och avspärrning av den lilla sidogatan Rue St Martin, av säkerhetsskäl, något som vi redan tidigare inhämtat tillstånd av kommunen att göra.

Det tidigare fönstret vidgat till byggentré

I takt med att vi får bilder kommer vi att beskriva utvecklingen av byggnationen i bloggen och från 21 september finns vi på plats för att följa slutförandet parallellt med att arbeta med andra delar av huset.

Det är spännande men aningen frustrerande att betrakta det hela på avstånd!

För precis ett år sedan skrev hustrun och jag under det avslutande köpekontraktet och blev lyckliga ägare till 45 m2 av Frankrike (men i tre våningar).

Sedan dess har mycket hänt och det har inte gått en dag utan att vi med glädje kunnat konstatera att detta är bland det vildaste men bästa vi gjort hittills.

Taket är nytt och tätt och fint.

Vi har kört bort närmare 5 ton rivningsrester till återvinningen och varit på spännande utflykt för att bli av med asbesten.

Vi har genomfört två dendrokronologiundersökningar som vi med spänning väntar svar på.

Vi har fått hjälp av en av Audes ledande medeltidsarkeologer att tidsbestämma huset (honom kunde man sed på svensk TV i förra veckan).

Departementsarkivet i Carcassonne hjälper oss att forska i arkiven efter husets historia.

Vi har fått massor av vänner i Peyriac-Minervois och upplevt en gästfrihet och värme från alla och inte minst vår mäklare vars hjälp varit oumbärlig och vår vän Nicolas som driver traktens bästa hotellverksamhet där vi bott ett antal gånger.

Vi har precis publicerat detta det 105:e inlägget på denna blogg som numera börjar hitta sina former och följare och kommer att uppdateras 2 gånger i veckan samt under byggtiden när vi är i Frankrike med dagliga dagboksanteckningar!

Vi har fortsatt målet att första våningen skall vara beboelig någon gång under den sena delen av 2017.

Tack för att du följer oss på vår hållbara historiska resa!

För att sätta hela restaureringen i sitt sammanhang har vi redan beskrivit alla rum på bottenvåningen och fortsätter nu med våningen en trappa upp. Traditionellt i franska hus av vår typ har våningen en trappa upp varit platsen för de finare rummen. Vi kommer här att inreda salen och med ett anslag av den tidsålder som huset ursprungligen kommer från.

Salen är kanske det rum som redan genomgått mest förändring under vårt första år, som ju mest kännetecknats av destruktion.

Rummet som första gången vi såg det, hade en inredning med 50-tals känsla och var belamrat med skräp har nu tömts, inte bara på en gammal TV och lite annat utan också på klinkergolv, sanden som fyllde bjälklaget och en uppreglad vägg som innehöll ett skåp samt gömde det medeltida fönstret.

Alla tapeter, gipset bakom och putsen på stenmuren är nu nästan helt borta och på samma sätt har det gipsade taket som hölls uppe av ett listverk tagits bort och det medeltida taket med dess stora vackra ekbjälkar är synligt.

Vi hittade inte bara den vackra konstruktionen med ett Andreaskors i korsvirkesväggen mot gården utan också det hål i den tjocka västra gavelväggen, som nu blivit en nisch.

Nästa steg är nu att laga de breda medeltida golvtiljorna så att de kan få utgöra blindbotten för golvet och tak till köket.

Därefter kommer vi att regla upp ett nytt golv i våg (nuvarande golv har en påtaglig lutning) som vi kommer att belägga med ekbrädor. Väggarna kommer att putsas och vissa stenar lämnas synliga och taket skall återskapas som ett medeltida tak med målningar.

Och medeltidsfönstret det blir ett eget kapitel precis som eldstaden.