Tillbaka i varma, vackra Aude efter ett uppehåll på nästan två år. Spänningen var stor när vi öppnade dörren till vårt medeltida hus och till vår glädje kunde konstatera att det såg ut som när vi lämnade det senhösten 2019.
En skillnad var den gula och blinkande (nu när strömmen är påslagen) Linky elmätaren som så smidigt rapporterar elförbrukningen automatiskt. En dröm för en deltidsfransos men inte lika populär här visar det sig (bland de som fruktar övervakningssamhället).
Inför yngsta dotterns, med fästman, besök blev det en snabb städning av huset så att det, trots att det är en byggarbetsplats skulle se så fint ut som möjligt. Huvudnumret fick bli att efter nära tre år ta bort täckelset för det äggoljetemperamålade kökstaket och för första gången få en känsla för hur köket kommer att vara.
Halva täckelset borta – täckelset som suttit där för att skydda det nymålade taket under putsningen av väggarna.Det nu helrenoverade medeltida taket i all sin hållbara glans. Ekbjälkar med dryga 500 år på nacken!
Resultatet blev till vår glädje över förväntan och när vi fick den ännu orenoverade takkronan från Orsans, på plats så infann sig den medeltida känsla vi eftersträvar. Förvisso massor av jobb kvar innan vi är där men ett viktigt steg och när dottern och hennes fästman nu drar vidare till Sète för lite föräldrafri semester börjar jobbet för det strävsamma gamla paret!
Återstår golv, skåpinredning med vitvaror, putsning av spiskåpa och nischskåp samt renovering av takkrona.
Under deras besök hann vi naturligtvis med ett av våra världsarv La Cité de Carcassonne, vilket får illustreras med detta antika vykort i A4 storlek som vi hittade i en brocante och kommer att göra en tavla av. Det visar Carcassonne antingen på sent 1800-tal (efter Viollet le Ducs restauration) eller kanske snarare en fantasi över hur det kan sett ut runt 1600-talet eller tidigare; men efter dess storhetstid på medeltiden.
Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!
Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!
Klicka gärna på länkarna i texten som tar dig till relaterade tidigare episoder.
Efter en lång och skön semester i Stockholms Skärgård då även bloggandet fått vila är det nu dags att slutföra detalj-planeringen av köket och badrummet inför kommande arbetsbesök i vårt Peyriac-Minervois i vackra Aude.
Skillnaden mellan att romantiskt drömma fram en medeltidsinspirerad inredning till att detaljplanera bygget med flera personer inblandade och material som skall införskaffas blir snabbt påtaglig. Detta dessutom 250 mil söderut, på franska OCH med tydliga hållbarhetsförtecken.
Köksmiljö från från Skokloster, olja av R Londius 1565, alltså runt 70 år yngre än vårt hus. Foto: Jens Mohr/Wikipedia
Låt oss först ta en titt på köket efter det körschema vi satt ihop. E-mail är avsända till våra specialisthantverkare. Rörmokaren i byn, en elektriker och våra två murare, tadelaktmästaren från Atelier Pittoresque i Apt och vår kvinnliga mäster från grannbyn Peyrolles, som vi arbetar med för golv och väggar.
Nu blir det digitalt planeringsmöte med IKEAs köksrådgivare för att sammanställa inköpslista. Som vi tidigare berättat är prioriteringen ur ett hållbarhetsperspektiv följande:
Uteslut det vi inte behöver
Återanvänd och köp på Loppis
Köp miljömärkt när det finns
Köp IKEA produkter
Vi har ju länge funderat och skissat på olika lösningar och sammanställt flera mood board som beskriver den känsla vi vill uppnå inspirerade av ovan målning och liknande från senmedeltid.
Ett av våra mood boards
Taket är renoverat och klart sedan tidigare, de putsade väggarna är klara medan väggen mot badrummet bakom diskbänk och kylskåp kommer att kläs med en platta som heter Powerpanel H20 och som har mycket bra miljö-prestanda samt är robust och vattentålig.
Kökstaket nyblästrat DÅ, och målat NU
På golvet blir det återvunnen klinker från huset kompletterad med inköpt återvunnen sådan, i dimensionen 23 x 23 cm (ungefär) tillverkade vid olika tidpunkter under de senaste seklerna.
Dessa ”tomettes” finns vanligen i en färgskala som sträcker sig från blekgult rött till orangebrunt allt beroende på vilken lera som använts och tiden de bränts. Man lägger dem traditionellt i ett ojämnt mönster oberoende av färgskiftning.
Väggar och golv DÅ vid köpet 2015 och NU
Vill du läsa mer om kökets utveckling så kasta ett öga på någon av nedan episoder eller sök på kök i sökfunktionen ovan.
Husifrankrike.com fyller sex år och kan se tillbaka på 367 episoder om vårt renoveringsliv i södra Frankrike. Allt som allt beskrivet med 102,000 ord, alltså som en tjock skönlitterär roman i omfång!
Den intresserade som kanske vill veta mer om kalkbruk, stenhuggare eller dendrokronologi och vad vi lärt oss om dessa, för att nämna några ämnesord, kan lätt söka i sökfältet till höger ovan och får då relevanta träffar att botanisera bland.
Kasta också gärna en blick på ”Om Huset” i menyn ovan där de olika rummen beskrivs mer i detalj.
Köket på bottenvåningen som det ser ut idag.
Med lite tappat tempo det senaste pandemiåret kommer vi nu med förnyade krafter att färdigställa bottenvåningen under tidig höst. I kommande episoder skall vi beskriva detaljplaneringen av detta men nu får det vara lite fortsatt semester först.
Att vi rundar av dagens episod med en kort berättelse om ett av de helgon man träffar på ganska ofta därnere beror inte på att hennes ansvarsområde är de hopplösa utan att hon är min hustrus namne. Hon har ett kapell i många av våra kyrkor härnere och har dessutom två ”egna” kyrkor namngiva efter henne en i Nice och en i Marseille. Den i Nice erbjuder en fascinerande 360 tour on-line, något vi kommer att göra för vårt hus framöver.
Hon föddes i Cascia i Italien 1381 som barn till fromma föräldrar. Dessa ville dock att hon skulle gifta sig med en Paolo Mancini med vilken hon fick två söner. Maken var våldsam mot henne och omvärlden men hon lyckades till del få fason på honom. Han blev dock dödad senare och sönerna hämnades då fadern trots Ritas böner att de skulle låta bli, och inom ett år hade de båda dött också.
Rita ägnade sitt liv därefter åt välgörenhet, men nekades tre gånger inträde i Augustinernas Maria Magdalenakloster på grund av de våldsamma omständigheterna runt makens död. Hon medlade då mellan makens familj och den familj som dödat honom och hennes söner och hon kunde därefter antas som nunna, i vilken egenskap hon fortsatte sitt liv i fyrtio år fram till sin död 1457 (41 år före vårt hus byggdes). Rita anropas vid omöjliga fall och äktenskapsproblem.
Staty i St:a Ritas kapell i Albi, på vilken man tydligt ser såret i pannan hon lät fått från Jesu törnekrona.
Det lär för övrigt finnas över 10.000 helgon inom katolska kyrkan och skall man som hållbarhetsrådgivare som jag, tillbe sin professions skyddshelgon så får det istället bli Sankta Kateri Tekakwitha som är vårt helgon.
Hon har indianskt ursprung och var född och levde i trakterna av New York på 1600-talet. Möjligen kan man också vända sig till superhelgonet Franciskus av Assisi om man betitlar sig ekolog. Han blev så sent som 1979 utnämnd till ekologins beskyddare av påven Johannes Paulus II.
Vill du leta upp ditt skyddshelgon oaktat du arbetar som klockgjutare, flygvärdinna, motorcyklist eller något helt annat så sök i listan här!
Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!
Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!
I våra trakter i granndepartementet Ariège ligger det kanske mest klassiska katarslottet, Chateau Montségur. En förebild för oss, dels som byggnation då ”Montsegur III” den nuvarande byggnaden, byggdes under samma era som vårt hus.
Men också en förebild vad det gäller att presentera en levande bild av den medeltida verkligheten. Både i det lokala museet men också i den här nyligen publicerade 3D videon som på ett fascinerade sätt levandegör känslan från 1200-talet.
Att besöka Montségur är i sig en upplevelse med den långa, tunga och mycket branta vandringen med 170 meters höjdskillnad upp till toppen av berget med tunnare och tunnare luft tills man till sist är dryga 1200 m över havet.
Det blir tämligen uppenbart när man är på toppen att detta är det som på occitanska heter en puòg eller puèg som betyder ”bergstopp” och dessutom bekräftar det verkligen namnets innebörd Montségur – trygg bergstopp!
Det lilla lokala museet vid bergets fot ger också en spännande och skrämmande inblick i denna våldsamma del av historien, med de vapen man använde vid belägringen även om det troligen var just belägringen i sig som till slut knäckte katarerna när maten och vattnet tog slut.
Kopia på armborst med pilar som hittats vid berget
Stenar som slungades med en blida upp mot slottet.
Krig var grymt då precis som nu och hur en Blida (trebuchet) som var ett populärt vapen vi belägringar, fungerar kan man med all önskvärd tydlighet se på nedan klipp. Den användes förstås för att skjuta sönder murar men också som eldkastare och för bakteriologisk krigsföring genom att skjuta in smittade djurkroppar t ex.
Belägringen av Montségur med de sista resterna av de fritänkande katarerna inleddes år 1243 för att sedan efter 10 månader sluta med att alla de återstående avrättades (runt 200 här namngivna) på ett bål vid bergets fot den 16/3 1244, när de gav upp allt utom sin tro.
En suggestiv bild av skräcken och terrorn när katolska kyrkan och franske kungen och katolska kyrkan tillsammans belägrade slottet, ger Iron Maidens stycke nedan, från deras album Dance of Death som släpptes 2003.
Château Montségur och katarerna har under århundradena inspirerat tänkare, författare och drömmare och fått kopplingar till allt från Graalslegenden till Parsifal och naturligtvis katarernas skatt, vilket beskrivs fint i denna ypperliga artikel från the Guardian.
Minnesstenen över tragedin vid bergets fot har fortfarande 775 år senare några färska blommor från besökare. Stenen restes på 1960-talet på initiativ av den lokala katarkännaren och esoterikern Déodat Roché.
Andra episoder på husifrankrike.com med koppling till katarerna hittar du här!
Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!
Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!
Nu är den inköpt vår dörrklapp i ringformat. En heurtoir på franska, en vanligt förekommande detalj på ytterdörren sedan medeltiden. Den fungerade som dörrknackare men också som ett sätt att visa status allt efter design och arbete. Som vi berättat tidigare är den ringformade kläppen en uråldrig tradition för att hålla djävulen utanför huset, då hen har svårt för cirkelns runda form som kan anses fulländad och med det gudomlig.
Tubal-Cain i sin smedja, medeltida bild från Musée de Cluny i Paris, credit: Wikpedia
Smidesarbete var då, som idag, ett tungt hantverk och krävde lång träning som lärling innan man blev mästare. Redan i Bibeln berättas om Tubal-Cain som var den förste smeden och som enligt sägnen var sjunde generationen efter Adam och Eva. Han koncentrerade sig dock på att utveckla vapen så traditionen är lång och som så ofta är det människans obegripliga och olycksaliga förmåga att fokusera på krig, precis som idag, som drivit utvecklingen framåt.
Interiör från smedja av Francicso Goya, credit: Wikipedia
I vår jakt på rätt form på det dekorativa smidet så kan det unika liturgiskåpet från klostret i Aubazine, beläget 30 mil norrut från Peyriac, ge oss lite ledtrådar. Detta kloster var för övrigt Coco Chanels hem i barnaåren och hon lär ha inspirerats av ett av klostrets blyinfattade fönster när hon själv designade sin ikoniska logo. Skåpet som alltså är ett så kallat ”conditoria” anses för övrigt vara det äldsta bevarade skåpet i Europa, då det snickrades ihop på 1100-talet i solid ek och förseddes med smidda gångjärn och lås.
Det förefaller som den enkla klassiska stilen med figurer lika bockhorn har funnits sedan urminnes tider. Så vår dörrklapp kan räkna sitt ursprung tillbaka till i alla fall 1100-talets Frankrike i stil, även om den är smidd i vårt grannland Estland, som också har en lång och fin tradition av briljant smide.
En insikt i hur det kan ha varit i en smedja på medeltiden kan man få genom att besöka Château Guèdelon som nu åter öppnar, eller i varje fall genom att titta på nedan video.
I trakterna när oss på vägen mot staden Albi hittade jag på nätet denna firmasom helt klart kommer att få ett besök när vi skall leta fler smidesdetaljer av medeltida karaktär men redan nu har jag läst och lärt om medeltida dörrklappar vilket jag kan rekommendera varje intresserad att göra.
Vi avrundar dagens episod med en bild av en ytterligt komplicerad medeltida dörr från påvepalatset i Avignon.
Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!
Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!
Föga anade jag som ung tonåring vid 70-talets början när jag med stor ansträngning byggde denna modell att jag tillsammans med hustrun, femtio år senare skulle äga ett hus i Södra Frankrike vilket byggdes just när dessa gotiska rustningar var högsta mode. Tanken svindlar när man ser framför sig den lokale riddaren som kanske bodde just i vårt hus och levde sitt dagliga liv där för att plötsligt klädas i rustning och ge sig ut på slagfältet.
Byns ”nya” slott som är byggt på 1500-talet och gränsar till vårt kvarter.
Det ”nya” slottet i byn som ligger i änden av vårt kvarter och som förresten just fått ny ägare, vad jag läst i tidningen, kom till under tidigt 1500-tal när den gotiska rustningen var högsta mode och den beridne riddaren den mest fruktade krigsmaskinen.
Just denna modell av en klassisk byggsats från tyska Revell, heter The Golden Knight of Nice och var en av deras mer framgångsrika produkter på 60-talet. Nice var del av röran av små hertigdömen mellan Italien och Frankrike och blev riktigt franskt först på 1500-talet. Släkten Grimaldi som vi idag återfinner i Monaco var inblandade i de politiska turerna tillsammans med många andra innan Côte d’Azure till slut blev franskt. I nedan bildspel ser du vår vän Riddaren i olika poser och avslutningsvis modelltillverkaren Revells text om honom noga inramad av en fascinerad tonåring.
Redan på 1300-talet gjorde den tilltagande slagkraften hos vapnen att behovet av skydd i fält ökade för både riddare och häst och man började smida hela bröst- och ryggharnesk varefter utvecklingen av rustningarna fulländades under övergången till 1500-talet en heltäckande rustning helt i metall som dessutom kunde användas både i strid och vid tornerspel, blev standard. Med insikten att plåten om den formades med veck blev en starkare konstruktion, kunde man göra tunnare och lättare rustningar och den gotiska rustningen var född! Hur den ser ut i detalj kan man se här och dessutom beställa sig en om önskan skulle uppstå!
Att klä på en riddare var inte det enklaste och detta var ett av skälen att man behövde en väpnare!
Låt oss hoppa 400 år framåt i tiden, efter otaliga krig var det så dags för det som kom att kallas Det Stora Kriget 1914. Krig vare sig de skedde under medeltiden eller i modern tid är ett otyg.
En kort video som ger en insikt i vad Korpral Louis Barthas berättar om i sina dagböcker.
Skönt därför att vår by idag som ett resultat av vansinnet under första (och andra) världskriget är en Commune pour la PAIX! Detta är mycket beroende på byns store son, Louis Barthas som vi också tidigare berättat om och som skrivit över 500 sidor ocensurerade berättelser om krigets helvete i skyttegravarna under det första världskriget.
En lite fredligare bild får avsluta dagens aningen krigiska episod och då en bild av St Rita (min hustrus namne) ett av de runt 10,000 katolska helgon som lär finnas. St Rita var Augustinernunna på 1400-talet och är skyddshelgon för ”omöjliga fall” och vid äktenskapsproblem!
Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!
Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!
En illustration med en modifierad bild med ett inkopierat fönster från grannbyn Caunes-Minervois i vår fasad, som ögonöppnare!
Vi har i tidigare episoder berättat om det förestående projektet med vårt ännu så länge igenmurade medeltida fönster. I dagarna har vi råkat på ett flertal inspirerande källor för detta projekt.
Louvren on-line är den första. I dagarna har det världskända museet i Paris lagt ut över 480,000 av sina objekt på nätet i denna gigantiska databas med texter på såväl franska som engelska. Här kan man som ett exempel hitta St. Martin (han med gässen ni vet, som vi också berättat om tidigare här och som namngett vår ena gata) avbildad i ett fönster och för sig från 1628 men fantastiskt vackert.
Det andra inspirerande exemplet får då istället bli från 150 år innan vårt hus födelse och då med ett helt annat material, nämligen pergament (renskrapad djurhud) som fram till och med 1300-talet användes för fönster.
Det är från det unika Château Guédelon i norra Frankrike som där slottsherrens sal får ett fönster med en placering ganska lik vårt. På köpet får vi oss också förklarat, på franska och med engelsk text, vad experimentell arkeologi egentligen är.
Det tredje inspirerande exemplet kommer från Wales och The Landmark Trust. Llwyn Celyn är ett medeltida hus lika gammalt som vårt och som kärleksfullt restaurerats för framtida generationer dock med en aningen större budget än vår måste medges. Detta till trots tror jag att många av oss känner igen oss i magin som ett byggnadsvårdsprojekt skapar, oaktat budget eller var i världen det sker.
Denna Channel 4 serie går just nu att se på SVT under namnet Uppdrag: Rädda gamla hus (kan tyvärr bara ses i Sverige) vilken rekommenderas å det varmaste. Se trailer nedan där arkeologen Anna man i slutet upptäcker ett medeltida igenmurat fönster vilket för oss för tankarna till oktober 2017 när vi fullt ut upptäckte vårt medeltida fönster.
Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!
Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!
Vem är han? Gargoyle, Grotesque, Green man eller en apotropaisk skulptur?
I det medeltida dagliga livet med mindre utbredd läskunnighet och stor religiös närvaro var symboler och avbildningar centrala. När vi i en nyligen publicerad episod berättade om den troliga innebörden av en smidd ring på ytterdörren påmindes vi om skulpturen av ansiktet på husets hörn.
Portar, fönster och vägkorsningar ansågs som extra känsliga för onda makter och kanske var det därför en stenhuggare lät detta ansikte titta fram just här.
I våra trakter kryllar det av Gargoyles, Grotesquer och Green Men. Denna är troligen dock det man kallar en apotropaisk skulptur (med ett ytterligt ovanlig ord). En skulptur med samma roll som en amulett nämligen att skydda husets boende från det onda.
En liten tjusig vattenkastande drake från någonstans i Occitanie.
Som vi skrivit om tidigare är Gargoyles figurer med mänskligt, djurlikt eller draklikt utseende som fungerar som vattenutkastare. Grotesker är alla övriga figurer som ofta finns på fasader och inte minst i religiösa byggnader. Båda hade funktionen att se så skrämmande ut att djävulen och hans anhang höll sig borta.
En Green Man från Anjou i Frankrike. Bild CC Creative Commons
The Green Man är en av de vanligaste och med sitt uråldriga hedniska ursprung omfamnades denna kretsloppssymbol av kristendomen och återfinns i många medeltida kyrkor. Som hållbarhetsrådgivare känner man ju lite extra för honom och jag har en kopia av en Green Man från tempelherrarnas vackra kapell i Rosslyn utanför Edinburgh. Han kommer att hamna på väggen ute på vår lilla gård. Det påstås för övrigt att det finns över 100 Green Men avbildade ute och inne i Rosslyn Chapel.
Men vad kan då vårt skulpterade ansikte vara och framförallt är det medeltida eller nygjort?
Ja enligt vad vår vän medeltidsarkeologen bedömer så är den äkta och han skriver om den i sin vetenskapliga artikel om Peyriac-Minervois (på sid 80). Den har dock som resten av första våningens fasad drabbats av en cementputs någon gång under 1900-talets andra hälft. Detta gör det svårt att bedöma vem det föreställer men en gissning kan vara en vaktpost som håller utkik för att varna folk i huset och i slottet i samma kvarter för yttre faror av alla de slag.
När vi förhoppningsvis under hösten färdigställer bottenvåningen kommer vår fina vakthund som det nästan bär emot att kalla grotesk, att ta hand om bevakningen inomhus.
Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!
Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!
Häromdagen mailade vår goda vän mäklaren och frågade om vi ville att hon skulle ta en titt på vårt hus så att allt var i god ordning och dessutom ta några bilder och skicka över.
Många är väl vi frankofiler som nu i över ett år längtat till att komma ner och ta tag i våra hus där nere, njuta av maten, vännerna och vädret så vi tackade ja med glädje och tacksamhet att kunna få en doft av Languedoc, Aude och Peyriac-Minervois.
Samtidigt ger dessa korta filmer en överblick och ögonblicksbild av hur långt (eller hur mycket som återstår av) vi kommit med vår hållbara, historiska renovering av vårt hus från 1498. Dessutom hisnar tanken om den gamle byggmästaren som byggde huset för över 500 år sedan, kan se från sin himmel (eller var han nu hamnade) hur vår vän kan skicka rörliga bilder via en smartphone 240 mil tvärs över Europa på någon sekund; något som för honom skulle inneburit alternativen en skiss med kolstift och en vandring på ett par månader, men för oss är det självklart idag!
Tack Google Maps
Först då nedan le rez-de-chaussee, bottenvåningen där vi på videon ser köket med den nya golvplattan, det renoverade och målade och ännu täckta medeltidstaket och de rensade och putsade väggarna samt i det lilla rummet ett helt nytt bjälklag som ersatte det gamla, rensade väggar och avslutningsvis den helrenoverade dörren mot vår lilla gård.
På 1er étage ser vi salen med det sodablästrade urgamla ekbjälkarna i taket som väntar på målning och de rensade väggarna och uppriktat golv som skall få återvunnen ek på sig framöver. I det lilla rummet ett renoverat fönster, golvet på det nya bjälklaget och taket som är terrassens undersida.
På le grenier, vinden, har vi bara städat ur och tagit upp dörrhålet mot terrassen samt vid sista besöket hängt våra tvättade lakan som döljer det mesta på filmen men som vid det här laget torde vara rätt torra.
I väntan på att åka ned och kunna fortsätta renoveringen som till stora delar görs av oss själva kan vi dessutom numera se hur mycket (just nu ingen alls) av vår förnybara elektricitet från Enercoop som vi gör av med eftersom vi äntligen fått vår Linky med distansavläsning on-line! En perfekt lösning för oss deltidsboende i annat land.
Vi kröner denna episod med en bild av vår jättefina klassicistiska gatlykta som nu ersatt den fula gamla 60-talsvarianten. Vi var lyckliga att få en sådan som del av utbytesplanen, då vårt hus ligger i hörnet av gränden upp mot det ”nya” slottet.
Vårt badrumslås som är antikt och nu restaurerat och kommer från byns prästgård
”Djävulen sitter i detaljerna” är ett ordspråk som i korthet pekar på att vad som kan verka enkelt till en början kan vara mer komplext än man anat. En sanning som väl kan beskriva ett medeltida renoveringsprojekt med hållbarhetsförtecken. Ordspråket är tillskrivet tyskt 1800-tal men kan möjligen härledas till det lite mer positiva Gud finns i detaljerna (Le bon Dieu est dans le détail) som lär vara myntat av Gustave Flaubert, ni vet han som skrev Madame Bovary (1857), bland mycket annat.
Detalj av medeltida dörr till sakristian i Bromma Kyrka
Det slog mig häromsistens när jag vid en rundvandring i min församlingskyrka Bromma Kyrka, från sent 1100-tal, av min vän Kyrkoherden fick mig berättat om den runda ring som finns på en av kyrkans medeltida dörrar. Ett beslag format som en rund ring hade inte som huvuduppgift att fungera som dörrklocka utan tvärt om, att skydda mot djävulens intrång. Cirkeln symboliserar det fullkomliga, det gudomliga som djävulen undviker att passera. Så helt klart blir det ett smitt beslag i form av en rund ring på vår nya dörr av medeltidsstuk, som är under planering.
Men detta är förvisso inte den enda detaljen vi tror kommer att tillsammans bilda en helhet av medeltida känsla och fascinerande historia. Här följer en liten retrospektiv blandning av detaljer i vardande.
Ovan ses stommen till vår terrass sammanfogad med dymlingar och tillverkad av återbrukat antikt stenhårt ekvirke från den tidigare vindskonstruktionen. Dymlingarna har sparats lite utstickande för att visa på lösningen och tydligen också enligt en lokal tradition.
Denna finurliga krok i en av takbjälkarna får tjäna som nästa exempel på en detalj från husets långa och spännande historia, vem kan det varit som kom på tanken att såga av en överbliven nyckel och göra om till krok. Kanske avsedd att hänga kryddor på tork i kökstaket, vem vet? Och när – nycklar av liknande typ har funnits större delen av husets levnad sedan 1498.
Frans I’s Salamander platsar även om det är en större detalj. Motivet med ursprung från husets födelse även om denna troligen gjutits förts på sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal. När vi fortsätter restaureringen av salen en trappa upp kommer denna att hamna i eldstaden. Läs mer om denna här!
En artikel vi söker med ljus och lykta är en vattenutkastare av typen ovan vilken kommer att komma till användning när vi får ordning på vårt regnvattensystem. Tyvärr fungerar det ej att beställa saker på leboncoin.fr när man har svensk IP adress (det går fint att söka och titta dock) vilket är ett faktum som försvårar pryljakten när man inte är i Frankrike.
I någon av de små rummen kommer vi att dekorera väggarna, efter att vi kalkputsat dem, med målningar som vi berättat om bland annat i den här episoden Troligen skall vi då också försöka återskapa inramningen ovan med färg och bård som vi fann i det lilla rummet en trappa upp. Visserligen var kanske inte bård så vanligt på medeltiden men det får bli en eftergift till husets långa historia i övrigt.
Ytterligare en detalj vi är sugna på är att kopiera denna underbara spegel från vår favoritrestaurang i Maraiskvarteren i Paris, Robert et Louise. Spegel ger en ypperlig känsla av rymd i ett annars lite slutet rum och är tidlös. Det blir ett bra hobbyprojekt i skärgården i vår i väntan på att åter kunna åka ned till södra Frankrike.
Som en avslutning på denna episod väljer vi en detalj från vår fina bykyrka, (kyrkan med anor från 900-talet) som väl får anses bära syn för sägen på att ordspråket Le bon Dieu est dans le détail stämmer!
Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!
Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!
hus i frankrike 