Från start har ju vår glasklara ambition varit att i varje del av arbetet med att restaurera vårt fina hitta de absolut mest hållbara lösningarna ur såväl ett ekologiskt som socialt hållbarhetsperspektiv.
Mycket löser sig automatiskt då vi väljer medeltida tekniker som ju baserade sig på de naturmaterial som fanns på orten.
Men framförallt för de teknologiska lösningar som vi nu i 2000-talet gjort till en självklar del av vårt dagliga liv krävs att man noga tänker igenom varje inköp och ser till att också säkra ordentliga bevis på att produkterna och lösningarna möter våra högt ställda krav.
Några exempel på redan genomförda åtgärder som kanske avviker från dagens normala byggande:
- Impregnerat trä ersatt av lokal Douglasgran som naturligt innehåller ämnen som skadedjur skyr.

- Klassiskt medeltida kalkbruk istället för cement då kalkbruket kan andas och är mer dynamiskt

- Rådgivare (Apex) som har hållbar medeltida byggnation som specialitet
- Vi använder endast lokal sten för murning och till 90% sten som redan finns i huset

- Samtliga 40 m2 terrakottaklinker som låg på våning ett och vinden återanvänds för terrass och kök
- Merparten av ekbjälkarna från det gamla taket återanvända till konstruktion av terrassen

- Självklart har vi källsorterat alla rivningsmassor under dessa första 1,5 år av rivning

Inför vårens första arbeten med vatten- och avlopp, elinstallation, rengöring av alla trädetaljer och läggande av terrassgolvet arbetar vi nu med att finna hållbara alternativ till följande delar:
- Att istället för PVC elkabel använda hållbara material
- Att istället för elrör i PVC finna sådana av hållbar plast
- Att istället för avloppsrör i PVC använda gjutjärn
- Att rengöra allt trä med kolsyreisblästring istället för kemikalier
- Att göra ett badrum utan tätskikt av svårnedbrytbara kemikalier och lösningsmedel
- Att göra golvet på nya terrassens tätt utan skikt av svårnedbrytbara kemikalier och lösningsmedel
En stor hjälp på vår väg har varit den svenska kunskapsplattformen Ekobyggportalen!












Våra vänner som bor i ett fantastiskt hus vid byns gamla brunn berättade livfullt om riskerna för att hamna under vatten, i varje fall på bottenvåningen. Det är ju ingen tillfällighet att de flesta hus härnere har sten och klinkerkonstruktion på bottenvåningen.







Nu börjar detaljplaneringen och de första skisserna på de ”mood boards” vi skall ta fram för de 8 rummen och två uteplatserna. En avgörande faktor är att hitta bästa ekologiskt och socialt
Ett av de första stegen nu blir att hitta den bästa tekniken för att lättvindigt och skonsamt rengöra de bägge medeltida taken och alla andra träytor. Det mest lutar åt
Vårt andra kort är en vy över floden l’Argent Double, som rinner längs byn längs dess norra sida och rinner upp i de delar av Montagne Noir där man funnit guld i svunna tider vilket kan vara en förklaring till namnet (dubbelt silver=guld).
Även denna bild, precis som den från ett tidigare inlägg, är troligen från tiden strax efter förra sekelskiftet eller möjligen en bit in på 10-talet. Man kan se en lastbil på torget och att det som idag är ortens allmänna samlingslokal,
Herrarna på det gamla vykortet poserar stolt på flodbädden och det är vinter (inga löv på träden och ingen vårflod i den nästan uttorkade rännan). Till vänster ser man trädgården som idag tillhör våra engelska vänner och vid gångbrons fäste något som verkar vara en första variant av dagens ställverk som ligger på samma ställe.
Vi har murat och lagat hål i väggarna och lagt ett
All murning har skett med kalkbruk, lokal sand och stenar från flodbädden (de gånger vi behövt komplettera), alltså på samma sätt som man gjort här i över tusen år. Alla rivningsmassor har noggrant sorterats i trä och murbruksrester och återvunnits i dessa fraktioner. Och inte minst har vi återvunnit de asbestdelar huset innehöll enligt de speciella regler som gäller här.
Marmorn återfinns inte bara i lokala spiselkransar, mortlar eller statyer utan kan beundras över hela Frankrike och Europa på så olika platser som Versailles, den klassiska Garnier Operan i Paris och Vatikanen.

Den har exporterats till såväl Spanien som Italien men förekommer flitigt i medeltida lokala byggnader. Le Roi-Soleil, Ludvig XIV blev så förtjust i denna marmor att han under en tid belade den med kungligt monopol.
Att arbeta i marmorbrotten och sågningsverkstäderna har nog alltid varit en hård syssla och förvisso blev inte alla som var verksamma i stadens industri så framgångsrika att de kunde köpa aktier i marmorbolaget.
