Så var det då åter dags för ett av alla våra samarbetsprojekt, nämligen renoveringen av fönstret i kammaren en trappa upp. Detta fönster och väggen det sitter, är husets absolut svagaste länk. Väggpartiet är dåligt murat från början (gissningsvis 1700-tal), taket var genomruttet fram tills vi byggde terrassen och i samband med det murade våra vänner från Apex om övre delen av väggen för att få stabilitet. Fönstret var instucket och fastkilat med några stenar så bortmonteringen bestod bara av att lyfta ut det.

Fönsterkarmens underdel var upprutten och måste bytas. Passligt nog hade vi en fönsterkarm över från skåpet i hallen som nu kom väl till pass.

Bra fönstervirke troligen från första halvan av 1900-talet. Bort sågade vi nederdelen och passade in en bit från den andra karmen.

Själva fönstret saknade ett glas och övriga satt alla lösa så dessa togs ut. Fönsterramen rengjordes från gammalt kitt och linoljades. Glasen sattes åter in och ett nyinköpt, tillskuret på Mr Bricolage, kom också på plats. Kittning och rengöring följde och vips fönstret var klart.

Så dags att näst sista dagen mura in det i väggen. En vägg som till skillnad från alla övriga kan plockas ned bit för bit. Så med viss försiktighet rensade jag fram till någorlunda stabil murning och sedan på med vatten och murade en ny fin fönstersmyg under fönstret med klassiskt kalkbruk. En bräda fick agera form och fönsterhålet blev cirka 15 mm större på alla ledder än fönstret.

Den enda fördelen med att mura i 36 graders värme är att det brinner snabbt och med minimal vattning och lite skydd mot solen var smygen hård nog efter tre timmar för inmurning av fönsterbågen. Den inte helt optimala monteringen bestod kort och gott i att mura fast den inifrån och sedan kommer jag att dra i två träskruv i ovanstycket som vetter mot en sedan tidigare inmurad planka ovan.

Dagen efter satt fönstret som berg och hustrun kunde putsa upp det till perfektion. Kvar att göra är säkringen med de två skruvarna och i ett senare skede murning och återställning utifrån också. Med detta lilla projekt är nu huset helt tätt vilket känns verkligt skönt.

Ingen som sett Jaques Tatis legendariska film jour de fête kan väl låta bli att komma med när det blir fest i byn?

Link to clip above:https://youtu.be/09uhbYWbUac

– Inte vi heller, så redan en vecka i förväg investerade vi i fem biljetter för oss, dotter, svärson och barnbarn. ”Vinbaren öppnar 18.00” stod det på affischen så som de svenskar vi är var vi där 18.15 (man vill ju inte hänga på låset!). Men – det var tomt förutom att bord och scen var uppdukade.

Vi gick till Boulodromen som ligger i anslutning och tog en öl och inväntade att klockan skulle bli 18.00 fransk tid. Och mycket riktigt framåt 19.30 var vi nog ett 150-tal Peyriacois som hade samlats. I väntan på maten kunde man handla lite hantverk eller fina chevreostar från trakten. Blev man allt för hungrig fanns tilltugg och dessutom tre food trucks, en med pizza, en med smårätter och en med desserter.

Strax efter 20.00 var det matdags och på klassiska fängelsetallrikar i engångsplast serverades vi paté, tabouleh, kall skivad fläskkarré, bröd och melon och efteråt ost samt glass. Allt detta för endast 5 euro vilket var värde för pengarna och gott. Det finns lite att göra vad gäller hållbarhetsarbetet inte minst att se till att få bort engångstallrikar och bestick. Källsorteringen sköttes dock med järnhand av våra vänners son som såg till att burkar och flaskor sorterades ut. Efter ett tag anslöt sig vår värd på Maison Margot till vårt bord vilket gladde oss.

Underhållningen sköttes av en proffsig sångerska, Cathy som om jag förstod det hela rätt är byns dotter.

Link to clip above:https://youtu.be/bJfu08cvPjU

Sen när mörkret fallit var det dags för fyrverkeri. Ett fyrverkeri som kraftigt förstärktes av en dramatisk bakgrund av åska och blixtar. Nu var fyrverkeriet förvisso nog påkostat utan ovädret och var ett av de mer imponerande jag sett. Som alltid är jag dock tacksam att jag inte är hund eller djur i det vilda vid dessa tillfällen och det är väl det som gör att jag har ett tveksamt förhållande till fyrverkerier.

Link to clip above:https://youtu.be/09uhbYWbUac

Även denna fest höll säkerligen på till sena natta men framåt 23-tiden drog vi oss tillbaka nöjda och glada.

En av flera effekter när man höjer golvet med 12 cm är att den inåtgående ytterdörren måste kapas, så nu var det dags för detta lilla projekt. Med hjälp av våra vänner från Apex häktade vi enkelt av dörren som är gjord i solid mahogny, någon gång på 50-talet gissar jag.

Jag kunde själv bära in den i köket och lägga upp den för avkortning. Nu var frågan om den hade genomgående stålförstärkningar eller ej men jag mätte upp 12 cm och märkte ut var den skulle kapas.

Första utmaningen var att kapningen gick genom det nedersta av dörrens tre gångjärn vilket först gjorde mig bekymrad men när jag insåg att de vitala delarna av gångjärnet med tillräckliga fästpunkter hamnade på det som skulle vara kvar var det bara att skruva loss och kapa gångjärnet också.

Min vanliga sticksåg räckte precis för att nå igenom dörrens bastanta träkonstruktion och den typiska doften av nybryggt kaffe blandat med exotiska kryddor spred sig vartefter sågen åt sig igenom den gamla mahognyn. Inga stålförstärkningar spelade oss något spratt men förvisso var det en solid konstruktion.

Nykapad

Biten som tjänt ut sin tid

Vips så var nu dörren 12 cm kortare och efter återmontering av gångjärnet bara att hänga tillbaka.

Dagen efter fick den så en liten hålkälslist längs ned för att kasta ut regnvatten och sist men inte minst monterade vi en platta längs golvhålet så att inte kvarterets alla katter skulle få en ny samlingsplats i vårt kök innan golvplattan gjuts.

Förresten visade det sig när jag kollade stavningen att hålkäl stavas just så och kommer från tyskans ”Hohlkehle” som verkar betyda just list med konkav profil även om Google Translate översätter det med biff!!

Nu fungerar dörren bra så länge men ett framtida projekt blir helt klart att bygga en ny i ek efter medeltida modell och med bättre ljusinsläpp.

Förebild om än icke vad gäller skicket

Nyligare gjord förebild

En afton begav vi oss tillsammans med vår vän, den engelske diplomaten, i hans bil till grannbyn La Redorte för att njuta paella vid deras byfest. På plats fann vi något som liknade ett resande tivoli från 60-talet samt enorma paellaspisar och uppdukade bord.

I ett myller av engångsmaterial serverades vi först en god sangria med tilltugg och sedan paellan som mycket skickligt furnerades till 100-talet bybor och oss. Därefter en eclair och några ostbitar.

Lokalt vin i massor och en och annan öl till undertecknad. Sedan dags att titta igenom tivoliutbudet som huvudsakligen bestod i olika former av spelmaskiner, inte minst den klassiska finska varianten med mynt man släpper ned som sedan skjuter fram tidigare nedsläppta mynt.

Hustrun och vår vän fångades av denna speldjävul och kunde efter väl förrättat värv lyckligt gå hem ett antal plastsaker som möjligen kan glädja barnbarnet.

Festen lär ha hållit på till småtimmarna med DJ och dans men vi drog oss hemåt Peyriac vid 22.30 tiden eftersom nästa dag var arbetsdag.

En av våra utmaningar är att vi inte har klart för oss elritningen i detalj i detta skede. Eftersom vi vill ha så lite synliga elsladdar som möjligt och absolut inga plastlister på väggarna (dessa var ovanliga på medeltiden!) så valde vi att redan nu göra två grövre kanaler under golvplattan för att kunna dra fram el. I de PVC-fria elrör vi skall köpa får man lägga max 7 ledare tror jag, varför vi behövde en kanal som kan rymma ett antal rör. Vår vän från Apex förslog att vi skulle använda taktegelpannor för att bygga kanalisationen. Sagt och gjort, han köpte ett antal och resten fick jag av min vän den engelske diplomaten, ett par hus bort.

Teglen lades ut och två kanaler med mjuka böjar formades. I varje lades också en dragtråd så att vi kan få in elrör när det blir dags. Lite kalkbruk i fogarna håller det hela på plats i väntan på concassén (ja inte tomatsådan utan grus som skall utgöra underlag för golvplattan). Nu är det bara att hoppas att min svåger som är elektriker och hotat med att komma ned och hjälpa mig framöver kommer att acceptera vår medeltida lösning.

Här mynnar kanalen i samma hål som jordspettet.

Vi avslutade med ett kvarts stående tegel som ”golvdosa” och skall därovan sätta en kopplingsdosa i väggen och sedan bila små kanaler i väggen för eldragningen fram till olika uttag och inkopplingar i de bägge rummen.

Även denna episod avslutas med en lokal miljöbild för att få lite färgprakt.

Återigen dags att lära sig att sätta ut golvnivå. Fördelen när man snart skall fylla 60 år är att det blir lika mycket av rolig nyhet att lära sig var gång vi gör något som ”accompagnement”, nackdelen är att så lite fastnar i huvudet.

Nåväl denna gång var dags att hitta en helt vågrät nivå för hela bottenvåningen att utgå ifrån. Detta skedde utan laser och med medeltida teknik med en 2,5 m lång bräda och vattenpass. Vi startade 120 cm över det vi bedömde vara högsta punkten på befintligt golv och höll på och trixade och markerade tills vi hade en nivå där markeringarna möttes på samma nivå när man gått rummet runtEn av våra lärare från Apex i fullt arbete

Därefter dags att snörslå så att vi har en tydlig nivåmarkering. Sedan valde vi tjocklek på golvplattan som kom att ligga 106 cm under den tidigare uppmätta nivån. 120 cm minus 12 cm för plattan och – 2 cm för klinkern. Vi snörslog även denna nivå och sedan gjordes samma sak i badrummet och hallen.Snörslagning pågår

Ganska snabbt inser man att en golvhöjning får effekter och att det är viktigt att tänka på vilka. I vårt fall motiveras golvhöjningen främst av att vi vill ha ett golv helt i nivå på bottenvåningen av tillgänglighetsskäl. Första effekten var att vi fick korta ytterdörren med 14 cm, något jag kommer att beskriva i en separat episod och en annan att vi får ta bort övre delen på en ändå modern dörrpost mellan köket och kammaren för att få full gånghöjd. Takhöjden är inte i närheten av ett problem då vi har nära tre meter i alla rum.

En rundvandring för att ge en översikt och utgöra början på att detta blir lite av en vlogg.

I trappan upp till våning ett har vi nu bilat bort det första steget som var mer av ett stannplan och kommer att ersätta detta med ett likadant snett steg som övriga och detta bli då något lägre och ger oss lite mer hallgolv. Sist men inte minst har vi angöringen till gatan som från början måste vara nivåskild eftersom det finns ett mindre regndike direkt utanför. Vi får nu två bra tillräckligt djupa trappsteg in från gatan och kommer att lösa detta med en löstagbar ”metallbro” för att få full tillgänglighet, något som vi sett ett antal andra exempel på i byn.

Ibland kan det vara bra att minnas att det finns restaureringsprojekt som är än mer utfordrande än vårt såsom renoveringen av byns romanska kyrktorn…

När vår lokale elektriker installerade vårt enda eluttag (all gammal elinstallation var inte bara i otakt med modern standard utan snudd på medeltida den också, så den har vi rivit ut) så påtalade han att vi bör lägga ned en ny jordledning eftersom den befintliga hade för dålig jordning. En Elektriker som händelsevis läser detta kommer snabbt inse att jag inte riktigt begriper elektricitetens alla hemligheter och därför normalt håller mig ifrån sådana installationer.

Dock kan väl montering av ett jordspett ses mer som ett byggjobb och instruktionen var att lägga en ny jordledning på cirka 1,5 m i ett dike under golvet. Tillfället kunde inte vara bättre än nu när vi hade bilat upp golvet för avloppsrören samtidigt som det kändes som man inte skall lägga jorden mot gjutjärnet.

Jordkabeln just innan den grävdes ned ytterligare 5 cm och bäddades i lerjord

Sagt och gjort, jordspett och jordkabel (kopparkabel utan plasthölje) inköptes och efter tips från butiken som sålde och snabb koll på internet så bestämde vi oss för att slå ned jordspettet i anslutning till den plats vi skall flytta elcentralen och lägga kabeln ut i diket 1,5 m.

Med kabeln på plats kändes det rätt att se till att den hade fuktbärande jord runt sig snarare än småsten samt att den låg en bit ifrån gjutjärnsröret så vi grävde aningen till och bäddade in den i sandjord samt vattnade och tryckte till varefter vi fyllde på med gruslagret som skall vara bädd för bottenplattan.Jordkabeln kommer att ligga cirka 30 cm ned i marken när bottenplattan är på plats.

Efter att ha borrat hålet assisterade vår ”accompagnateur” också med kanalisationen. 

För att få ned själva spettet fick vi assistans med borrning av vår vän från Apex som såg till att vi fick ned spettet ungefär en meter (samtidigt gjorde vi två kanaler som skall gå under nya bottenplattan för huvudelen från nya elcentralen till de bägge rummen).

Kabeln anslöts till spettet och vips var jordningen klar!

Hoppas vi, men om den fungerar vet vi förstås först när elektrikern gjort sin mätning. Men vi har ju i värsta fall kvar den gamla som är godkänd, men dålig.

Ännu en mängd lärdomar av ett miniprojekt som man inte skänkte en tanke att det en skulle uppstå när husets köptes men som är bildande och kul.

För att få lite mer färg i denna episods bilder kommer här en stämningsbild från favoritstad Carcassonne, denna gång med måne över befästningarna.

När undertecknad ägnar sig åt de mer basala och okomplicerade sakerna som att under en dryg timme bila bort ett trappsteg med en slagborr…

…så kastade sig hustrun över ett av våra äldre fönster (troligen sent 1800-tal) för att totalrenovera detta.

Redan inför köpet genomsöktes huset enligt fransk lag för att fastställa ett antal saker bland annat förekomsten av bly. Vi vet att detta och ett par till av våra fönster är målade med blyfärg som förbjöds redan 1949 men ändå fanns att få tag på fram till tidigt 90-tal vilket säger lite om lagstiftningens fördröjning.

Detalj med träplugg

Nåväl bara man låter bli att slicka på fönstret (vilket inte känns särskilt lockande måste jag erkänna) så är faran begränsad i detta skede. Vi kommer senare att sodablästra de målade delarna (ja det går att göra med glas i, om man är försiktig och tejpar kanten på glasytorna) och då får man ha ordentligt andningsskydd och ta hand om resterna som farligt avfall.

Vid detta lilla fönsterprojekts start är två av sex rutor spräckta och en helt borta så vi börjar med att ta ut alla rutor vilket är ganska enkelt då de bara hålls på plats av några av spikarna på ett par ställen samt av något som ersatt fönsterkitt och som man inte vill veta vad det är.

Nåväl med naken karm kan vi så linolja alla delar som inte har någon färg kvar och sedan åka till Mr Bricolage för att köpa några snabbt tillskurna fönsterglas, kitt och spik. Tanken var först att försöka hitta gammalt glas men det visade sig inte vara så enkelt så det fick bli modernt. Värt att nämna att när vi dagen efter var på väg till Limoux stannade vi vid den aningen osannolika ”Brocante 11” strax innan staden. Denna loppis som vid en första anblick ser övergiven ut, har ett osannolikt utbud av allt! Och där såg vi fönsterglas som fanns till mycket billigt pris.

Intressant men kanske inte det mest värdefulla föremålet på Brocante 11

Försedd med allt nödvändigt material kunde så hustrun börja montera fönsterglasen och kitta. Fönsterkitt heter Mastic på franska och är precis som hos oss linoljebaserat om man inte köper något plastskräp på pistol. Skillnaden är väl främst att när det är 30 grader varmt blir det rätt kladdigt.

I en tidigare episod har vi funderat kring energi och energifönster och kommit fram till att behålla dessa.  Man kan riktigt känna hur glada våra gamla fönster är för att återfå sin funktion och stolthet och precis som hemma är gammalt fönstervirke ofta av god kvalitet och kan hålla hundratals år om det får rätt omvårdnad.

Klara

Färdiga

Så var då fönstret på plats och väntar bara på framtida målning.