Denna rubrik har blivit lite av ett den föresats vi har med projektet här i Sydfrankrike, för såväl restaureringen av huset som när vi och andra hågade sedan skall bo här, nämligen att kunna göra en tidsresa på riktigt. Att som kontrast till dagens hypersnabba samhälle få stanna upp och förstå de värden som fanns vid den tid då vårt hus först byggdes. Troligen slutet av medeltiden runt 1500-talets början.

Självklart var detta på många sätt en hemsk och otrygg tid med krig, stråtrövare och mycket ohälsa men medeltiden hade sina lite ljusare stunder och dessa stod just vår del av Frankrike för. Det var här som det höviska riddaridealet myntades och den fina trubadurtraditionen uppstod. Det var här som ledare som Raymond Roger Trencavel styrde sina domäner med mångfald och tolerans, värden som många ledare idag i både öst och väst bör ta till sig. Det var här som katharerna spred sin version av Kristendomen präglad av tolerans och god vilja.

På 4 timmars vandringsavstånd (eller en dryg timme med cykel eller endast 24 minuter billedes) finner vi några av de kanske mest magiska katharslotten, nämligen Chateau Lastours med sina fyra slott från tidig medeltid. Detta var vägen till Carcassonne och ett perfekt ställe att hålla kolla på vandrare och handelsmän eller en fientlig här och inte minst tillgången till gruvorna i Montagne Noir.

Jag tog mig dit igår och när man kommit till vägs ände gör man entré genom den gamla ombyggda fabriksbyggnaden som förutom anslutande utställning om Katharerna också huserar en restaurang med en stjärna i Guide Rouge, Au Puits de Trésor, där le chef Jean Marc Boyer håller i grytorna.

Första stegen på en lång vandring…

Tänk om dessa stenar kunde tala? Kyrkväggen till Lastours gamla kyrka där Katharerna hade Gudstjänst.

Första slottet av fyra…

Vacker stensättning som består!

En naturlig grottformation genom vilken vägen till Carcassonne passerade.

Alla fyra slotten på håll fina att betrakta efter fyra timmars vandring och snudd på klättring till dem.

Men det var det värt och jag kan inte låta bli att tänka på hur den tänket som precis som jag satt en sen eftermiddag och såg slottet i motljus på samma sätt men för runt 1000 år sedan. Det är detta som gör att tidsresor i verkligheten blir så fascinerande!

 

 

 

Så var det då dags att börja lägga golvet på vår fina terrass. Efter att i ett par månader (inte oavbrutet förvisso) ha scannat nätet, diskuterat på det förnämliga forumet ekobyggportalen.se och lyssnat med goda vänner hur man med hållbara material gör ett vattentätt terrassgolv så var jag så sent som i morse osäker på exakt vilken teknik som var möjlig.

Min rådgivare från Apex kom till sist med den lösning jag valde efter att han så klokt på min fråga om hur man löste detta i gamla tider, underströk att man inte isolerade terrassgolv förr och att vi idag har ett helt annat krav på byggnation och kvalitet och förvisso också mår bättre och lever längre. Dock invände jag så lever vi ibland kortare när vi drabbas av den nya teknikens baksidor med svårnedbrytbara och toxiska kemikalier.

Hur som nu är terrassgolvet på gång och vi använder SikaLatex PRO som jag tills jag vet mer hanterar som en högrisk produkt. Det känns aningen frustrerande men är den lösning man väljer här för att nå fuktspärr i hus som byggs med ekoförtecken. Jag har beställt produktblad från Sika och kommer att dokumentera detta precis som all övrigt material vi bygger in och detta är första (och enda) gången jag känt mig tveksam hittills.

Det började med latexen som fuktspärr…

Fortsatte med första plattan som min lärare/rådgivare satt med vanligt kalkbruk (kalk och sand) blandat med latex som fuktspärr (cirka 2 dl för en så på 30 liter bruk). Man börjar inte i kant utan ”en platta ut” från väggen och ritar en rak linje som vi valde att låta gå jäms med fasad.

Vi lägger ett cirka 5 cm tjockt lager bruk som exakt följer golvet gjort i board med fall från huset. Innan man lägger på plattan penslar man den med utspädd Latex (50/50 vatten) för att få fäste och trycker sedan ned den varefter man ser till att den hamnar i nivå och väger av med en riktplanka som lägges mot en distans på i detta fall 5 cm i terrassens andra ände.

Vi valde sedan att lägga plattorna om lott efter som det är en enklare och mer förlåtande teknik och hela tiden stämma av att de ligger i våg med golvet för att inte tappa fallet.

Mer bruk på gång

Standarden på terrakotta på 1600-talet (eller 1700-talet, vi vet ej så noga om just dessa) var inte perfekt och plattorna har en charm efter plattmakarens dagsform vilket gör det till en spännande lek att minimera fogarna samtidigt som man håller linjen rak.

Efter en liten stund torkar man rent med vatten för att få bort bruks och latexrester och sedan skall det torka ett antal veckor innan belastning. Därefter kommer det att bli fogning och behandling med linolja.

Dagen avslutades med sauna på vårt lyxiga lokala badhus Bains de Minerve och en välförtjänt Moules Marinière hemma.

 

Snöigt Abrahamsberg i Stockholm

Efter att ha lämnat ett snöigt och vacker Stockholm med -2 grader och flugit genom stormen Doris (skakig landning av skicklig Brussels Airline pilot) med mellanlandning i Bryssel, kom jag så hem till Peyriac sent på torsdagskvällen.

Soligt Peyriac-Minervois med kyrkan (nära vårt hus) i mitten.

En solig förmiddag med 13 grader och vårkänsla mötte här idag och jag kunde med glädje konstatera att vårt hus klarat sig helt helskinnat genom både tromber och översvämning. Och kanske märkligast av allt inte en enda duva på vår nya stora takterrass.

Dagen har bestått i att rensa antika terrakottaklinkers som vi skall lägga terrassgolvet av imorgon. Detta visade sig inte vara så enkelt som de gånger jag gjort det tidigare ty dessa hade något äckligt cementbruk under sig.

Det blev lite som Povel Ramel som inte kunde få upp sin kokosnöt, jag försöket med alla medel, hammare och dorn, pickeringshacka och till sist en nyinköpt vinkelslip från Mr Bricolage.

Jag lyckades att fixa till en knapp kvadratmeter av de åtta som skall till, så det lär bli mycket mer jobb framöver men jag hoppas dessa räcker som start imorgon när vi skall gjuta terrassgolvet, jag och min lärare/arbetskollega från Apex.

När jag dessutom på nätet läste att det under 1900-talet varit poppis att blanda asbest i sättbruk och jag ju känner till fransmännens svaghet för kemikalier och farlig teknik så är jag glad att jag körde med helmask och dessutom höll vinkelslipningen till ett minimum.

Efter en god Flammenkuchen och en Cola light är det nu dags att sova för att vakna utvilad till morgonens arbetsdag.

Vi har tillbringat helgen tillsammans med barnbarnet i vår stuga i Stockholms Skärgård på Blidö. En underbar helg med magisk solnedgång, bastu och bad i vak.

Men också lite jobb med vårt franska hus eftersom vi mätte upp hall, badrum och köket i skala 1:1 i trädgården för att få lite känsla för vilka ytor vi hade att leka med.

Vi måste i veckan ha klar en lite mer genomförd ritning på anslutningspunkter för vatten och avlopp inför starten med det arbete nästa vecka. Så helt perfekt hittade vi efter en stunds surfning på nätet en ypperlig gratis mjukvara för att göra sina egna ritningar. I den kunde vi snabbt och smidigt rita upp en proffsigare ritning är våra tidigare.

Och vips hade vi både en två- och tredimensionell uppfattning om hur vårt nya badrum skall komma att se ut.

Just nu jobbar vi på att hitta en värmepumpsdriven varmvattenberedare och försöka få plats med denna i badrummet också.

Apropå varmvatten kan jag inte låta bli att dela med mig bilden av vaken jag badade i vid bastun, med 4-gradigt vatten, Skönt!

”Mer av allt” är väl en tydlig men skrämmande beskrivning av effekterna av vår konsumtion av fossila bränslen som gett upphov till att klimatsystemets oerhört känsliga funktion är ur balans.

Nu är vi dock äntligen i det paradigmskifte vi så akut behöver och förnybara energikällor vinner mark och ökar med betydande tal varje dag.

Om vi nu bara inte försenar detta genom att välja fler populistiska ledare som är fast i det gamla paradigmet och förmodligen helt ärligt tror att vi kan nå framgång genom att överkonsumera morgondagens resurser med gårdagens energi, så finns det en chans att vi kan rädda världen i varje fall ur detta snäva perspektiv.

I Peyriac-Minervois som är, och historiskt har varit, översvämningsområde blev ”mer av allt” rätt uppenbart i veckan då vår fina å, L’argent Double svämmade över sina breddar efter att det uppe i bergen Montagne Noir hade fallit ett par decimeter regn!

I denna bildsvit vi fick från en av våra vänner i byn ser man förödelsen och detta om något gör en övertygad om att traditionen att inte ha trägolv på bottenvåningen har sin skäl.

Alla foton Carina V, Peyriac-Minervois 2017

I detta sammanhang är det intressant för oss att börja räkna på de vattenvolymer man måste dimensionera sin dagvattenbrunn efter för att kunna svälja sådana regnmängder från hustaket. Dags att plocka fram mattekunskaperna från plugget!

Nästa vecka på torsdag bär det av till Peyriac och då lär det mesta av vattnet runnit undan hoppas jag.

 

 

 

Den 24 februari bär det av ned till Occitanie och Peyriac-Minervois igen.  Jag håller precis på att snickra ihop ett digert program fyllt av arbetsdagar för att ta de första stora stegen att göra huset beboeligt interiört.

Jag har avtalat med rörmokaren om att vi installerar allt vatten och avlopp och det med material helt utan PVC. Vidare står på programmet att lägga terrassgolvet med de urgamla återanvända klinkerplattorna på en fuktspärr utan några persistenta kemikalier.

I bästa fall hinner jag också gjuta köks- och badrumsgolvplattorna och dessförinnan lägga i kanalisation för el (och naturligtvis VA) samt gräva ned ett nytt jordspett och lite annat.

Några ytterligare projekt att också göra under denna tvåveckors sejour är fyra smärre arkeologiska utgrävningar innan bottenplattan kommer på plats men det förutsätter att min vän medeltidsarkeologen har möjlighet att komma förbi.

Sist men inte minst finns ju drömprojektet att rengöra de medeltida taken med kolsyreisblästring och där har jag fått en första offert från ett av de få franska bolag som håller på med denna spännande teknik. Här måste jag dock förhandla vidare så att jag får råd att göra detta.

Men reservdelarna då?

Jo, jag har just skrivit till ett antal av de ganska få företag i Sydfrankrike som tillhandahåller reservdelar för gamla hus och frågat efter räcke och balkongdörr till terrassen och ny spiselkrans i sten till salen, allt i medeltida eller neutral antik stil.

Man inser snabbt att byggprojektledare och byggarbetare samtidigt lätt blir ett heltidsjobb som skall göras på fritiden!

Från start har ju vår glasklara ambition varit att i varje del av arbetet med att restaurera vårt fina hitta de absolut mest hållbara lösningarna ur såväl ett ekologiskt som socialt hållbarhetsperspektiv.

Mycket löser sig automatiskt då vi väljer medeltida tekniker som ju baserade sig på de naturmaterial som fanns på orten.

Men framförallt för de teknologiska lösningar som vi nu i 2000-talet gjort till en självklar del av vårt dagliga liv krävs att man noga tänker igenom varje inköp och ser till att också säkra ordentliga bevis på att produkterna och lösningarna möter våra högt ställda krav.

Några exempel på redan genomförda åtgärder som kanske avviker från dagens normala byggande:

• Impregnerat trä ersatt av lokal Douglasgran som naturligt innehåller ämnen som skadedjur skyr.

• Klassiskt medeltida kalkbruk istället för cement då kalkbruket kan andas och är mer dynamiskt

• Rådgivare (Apex) som har hållbar medeltida byggnation som specialitet
• Vi använder endast lokal sten för murning och till 90% sten som redan finns i huset

• Samtliga 40 m2 terrakottaklinker som låg på våning ett och vinden återanvänds för terrass och kök
• Merparten av ekbjälkarna från det gamla taket återanvända till konstruktion av terrassen

• Självklart har vi källsorterat alla rivningsmassor under dessa första 1,5 år av rivning

Inför vårens första arbeten med vatten- och avlopp, elinstallation, rengöring av alla trädetaljer och läggande av terrassgolvet arbetar vi nu med att finna hållbara alternativ till följande delar:

• Att istället för PVC elkabel använda hållbara material
• Att istället för elrör i PVC finna sådana av hållbar plast
• Att istället för avloppsrör i PVC använda gjutjärn
• Att rengöra allt trä med kolsyreisblästring istället för kemikalier
• Att göra ett badrum utan tätskikt av svårnedbrytbara kemikalier och lösningsmedel
• Att göra golvet på nya terrassens tätt utan skikt av svårnedbrytbara kemikalier och lösningsmedel

En stor hjälp på vår väg har varit den svenska kunskapsplattformen Ekobyggportalen!

Med någon månad kvar tills vi är tillbaka i Peyriac och åter får sätta tänderna i restaureringen är det planering, planering och planering som gäller.

Självklart just nu med fokus på bottenvåningen med vatten och avloppsinstallation, eldragning och golvgjutning som är de första åtgärderna efter en mindre arkeologisk utgrävning på fyra ställen i golvet.

Sen kommer tankarna på kalkputsning av alla väggar och färgval men också rengöring av takbjälklaget som jag beskrev i förra artikeln.

Men är man nu lustdriven så kan det inte hjälpas att man då och då drömmer sig iväg och planerar för vårt medeltida fönster. I avvaktan på slutresultaten av våra dendrokronologiundersökningar och den stundande lilla utgrävningen då vi hoppas få ett byggår som vi kan utgå från i vidare utsmyckning och restaurering så går tankarna åt ett klassiskt medeltida fönster med blyinfattning.

Detta projekt kommer vi att utföra och har fått ett första godkännande av myndigheterna att genomföra men det är trots allt inte första prioritet. Dels behöver vi se om man kan hitta någon form av bidrag och sen måste vi hitta en hållbar teknik och då inte minst se om och hur man kan ersätta blyet med något mindre giftigt.

Men visst kan man tillåta sig att drömma så länge. Drömma om…

…ett fönster som det i vår fina romanska bykyrka

…ett med mer nonfigurativt motiv

..att välja mer världsliga motiv som vinodling

…att välja motiv ur klassiska skrönor

…att avbilda medeltida människor

…att göra målningarna och fönstren själva med skicklig handledning

Ja, det är en värld av möjligheter som öppnar sig på samma sätt som det gjorde för våra föregångare som byggde huset för runt 500 år sedan!

Mycket av arbetet med restaureringen handlar om förberedelser vid skrivbordet. Ett skrivbord som just nu mest täcks av mood boards för bottenvåningen, principskisser för våtrum gjorda med hållbara material och teknik samt manualer för hur man gör en enkel och begriplig elritning.

Ett viktigt steg som skall ske under första kvartalet i år är rengöring av alla träytor. Vi pratar om cirka 40 m2 synligt takbjälklag som nu är fyllt med småspik, färgrester och flisor av bark men också alla fönsterbågar och –ramar samt ett antal andra träytor.

Småspiken blir att dra ut för hand men sedan har vi letat med ljus och lykta efter ett alternativ till att skära rent för hand med kniv eller skrapa som våra vänner från Apex gjorde när de återvann ekbjälkarna som nu är terrasskonstruktionen. Dock skall sägas  att de hade fördelen att arbeta i verkstad och inte i taket när de gjorde detta tuffa arbete.

OCH vi har nu hittat kolsyreisblästring (”dry ice-blasting” på engelska eller ”nettoyage cryogenique” på franska)!

En finurlig teknik som använder sig av kolsyreis med en temperatur på -79 grader Celsius och en välkänd förmåga att gå direkt från fast form till gas. Detta innebär att man till skillnad från vid sand- eller vattenblästring inte får något annat restmaterial än de som blästras bort och som är torrt och lätt kan sopas upp.

Tekniken förefaller hittills mest ha använts till sanering efter bränder och i industri då den inte skadar objekten och ger ett fantastiskt resultat. Nu letar vi med ljus och lykta och inte minst Google efter en uthyrare av denna utrustning eller en utförare av jobbet som är verksam här nere i Sydfranrike.

Det är vår övertygelse att denna teknik kommer att få stor betydelse för ansvarsfull och försiktig restaurering av gamla byggnader.