Detta lilla rum med sin märkliga sydvägg, lilla fönster och, tills nyligen, otäta tak är tänkt att bli ”master bedroom”. Ja det är kanske inte den bästa beskrivningen med tanke på storleken (7,5 m2) men iallafall skall det bli ett högkvalitativt sovrum med en redig dubbelsäng av hög kvalitet och i fullängd.

Golvbjälklaget är ju nytt och den första konstruktion vi gjort själva. De 20 cm höga och runt 10 cm breda bjälkarna i fransk termitsäker douglasgran (oregon pine) sitter perfekt i våg och är väl inmurade i de bastanta väggarna. Golvet blir sannolikt ekplank i dimensionen 25 mm och så breda vi har råd med. Vi hoppas hitta sådana med spont, som vi helt enkelt skruvar i bjälkarna.

Det verkar som begagnade ekgolv inte är någon stor produkt i Frankrike och vi har hittills inte kunnat hitta någon byggnadsvårdsaffär typ Gysinge eller Nacka med flera, som vi är vana vid i Stockholm med omnejd.

Då väggen med fönstret är en korsvirkeskonstruktion i delvis dåligt skick (ovan fönstret) har vi funderat lite på att göra ett något större fönster när vi lagar den men inte ännu bestämt oss. Möjligen har denna vägg redan åtgärdats i samband med den pågående terrassbyggnationen. Det får vi veta på onsdag när vi kommer ner till Peyriac-Minervois.

Det är aningen frustrerande att sitta i Sverige och på avstånd följa det spännande bygget av vår takterrass som vår rådgivare och byggare APEX Artisan har inlett.

Det gamla taket rivet

Efter rivning av det befintliga taket som kommer att utgöra golvnivå i den nya terrassen har de fraktat 3 ton av ”gravat” alltså murrester och står nu i begrepp att börja konstruera terrassen.

Kammaren på våning 1 utan tak med synligt fäste för byggställningen i väggen

Bygget som inleddes till och med tidigare än planerat har pågått i 14 dagar och startade med montering av en hängbyggnadsställning och avspärrning av den lilla sidogatan Rue St Martin, av säkerhetsskäl, något som vi redan tidigare inhämtat tillstånd av kommunen att göra.

Det tidigare fönstret vidgat till byggentré

I takt med att vi får bilder kommer vi att beskriva utvecklingen av byggnationen i bloggen och från 21 september finns vi på plats för att följa slutförandet parallellt med att arbeta med andra delar av huset.

Det är spännande men aningen frustrerande att betrakta det hela på avstånd!

För precis ett år sedan skrev hustrun och jag under det avslutande köpekontraktet och blev lyckliga ägare till 45 m2 av Frankrike (men i tre våningar).

Sedan dess har mycket hänt och det har inte gått en dag utan att vi med glädje kunnat konstatera att detta är bland det vildaste men bästa vi gjort hittills.

Taket är nytt och tätt och fint.

Vi har kört bort närmare 5 ton rivningsrester till återvinningen och varit på spännande utflykt för att bli av med asbesten.

Vi har genomfört två dendrokronologiundersökningar som vi med spänning väntar svar på.

Vi har fått hjälp av en av Audes ledande medeltidsarkeologer att tidsbestämma huset (honom kunde man sed på svensk TV i förra veckan).

Departementsarkivet i Carcassonne hjälper oss att forska i arkiven efter husets historia.

Vi har fått massor av vänner i Peyriac-Minervois och upplevt en gästfrihet och värme från alla och inte minst vår mäklare vars hjälp varit oumbärlig och vår vän Nicolas som driver traktens bästa hotellverksamhet där vi bott ett antal gånger.

Vi har precis publicerat detta det 105:e inlägget på denna blogg som numera börjar hitta sina former och följare och kommer att uppdateras 2 gånger i veckan samt under byggtiden när vi är i Frankrike med dagliga dagboksanteckningar!

Vi har fortsatt målet att första våningen skall vara beboelig någon gång under den sena delen av 2017.

Tack för att du följer oss på vår hållbara historiska resa!

För att sätta hela restaureringen i sitt sammanhang har vi redan beskrivit alla rum på bottenvåningen och fortsätter nu med våningen en trappa upp. Traditionellt i franska hus av vår typ har våningen en trappa upp varit platsen för de finare rummen. Vi kommer här att inreda salen och med ett anslag av den tidsålder som huset ursprungligen kommer från.

Salen är kanske det rum som redan genomgått mest förändring under vårt första år, som ju mest kännetecknats av destruktion.

Rummet som första gången vi såg det, hade en inredning med 50-tals känsla och var belamrat med skräp har nu tömts, inte bara på en gammal TV och lite annat utan också på klinkergolv, sanden som fyllde bjälklaget och en uppreglad vägg som innehöll ett skåp samt gömde det medeltida fönstret.

Alla tapeter, gipset bakom och putsen på stenmuren är nu nästan helt borta och på samma sätt har det gipsade taket som hölls uppe av ett listverk tagits bort och det medeltida taket med dess stora vackra ekbjälkar är synligt.

Vi hittade inte bara den vackra konstruktionen med ett Andreaskors i korsvirkesväggen mot gården utan också det hål i den tjocka västra gavelväggen, som nu blivit en nisch.

Nästa steg är nu att laga de breda medeltida golvtiljorna så att de kan få utgöra blindbotten för golvet och tak till köket.

Därefter kommer vi att regla upp ett nytt golv i våg (nuvarande golv har en påtaglig lutning) som vi kommer att belägga med ekbrädor. Väggarna kommer att putsas och vissa stenar lämnas synliga och taket skall återskapas som ett medeltida tak med målningar.

Och medeltidsfönstret det blir ett eget kapitel precis som eldstaden.

I söndags kom min gode vän finsnickaren med en present, en borrhålsmall för konstruktionen av ekfönsterluckorna.

Virket hittade vi i de sörmländska skogarna och det var också där vi fick hjälp med att såga upp det till rätt tjocklek. Efter transport till Stockholm Skärgård är det nu redo att omvandlas till genuina fönsterluckor i medeltida stil.

Nu när jag fått borrmallen som skall se till att de träpluggar som skall sammanfoga bräderna hamnar rätt är det dags att börja tillverka.

Träpluggar ja, dags att köpa 12 mm rundstav i ek eller björk ty de skall vara av ett starkt träslag de också. Pluggarna skall alltså ha samma dimension som hålen och passa precis och inte limmas utan sitta med rörlighet. Dock kommer vi kanske att fuska lite på slutet och skruva fast de sammanhållande tvärslåer som också kommer att vara basen för gångjärnsinfästningen.

Våra befintliga fönsterluckor som vi skall av ha som förlagor:

Och ett par inspirerande exempel på fönsterluckor av äldre stil:

Denna ser ut som den gjort sedan vi tog över huset och det enda vi hittills gjort är att riva väggen under för att bereda plats åt badrummet.

Trappan som är en självbärande konstruktion i betong från 1900-tal är troligen ytterligare ett bevis på att huset tidigare var dubbelt så stort då det som är grannhuset idag var del av vårt hus och väggen mot vilken trappan vilar var försedd med genomgångar.

Trappan sedd  underifrån

Väggen längs trappen är en korsvirkeskonstruktion och har någonstans alltså en eller flera dörröppningar som satts igen när huset delades i två. På husets takfot kan man ganska tydligt se det tidigare varit ett med grannhuset och att egentligen bara fasadytskiktet skiljer dem åt. Troligen delades de upp under 1800-talet då en stor arbetskraftsinvandring till den snabbt ökande vinproduktionen gjorde behovet av bostäder stort i trakten.

Tanken är att ersätta den nuvarande trappgaveln i klumpig betong med en elegant fransk ledstång i gjutjärn av äldre snitt. Möjligen skall vi i anslutning till trappan också hitta en plats för vår vän vi fick av yngsta dottern.

Planstegen har vi tänkt belägga med ek och sättstegen med återanvända gamla terrakottaklinker inspirerade av en trappa i Raymond Rogers slott i Carcassonne. Blocksteget i trappans början nedtill kommer vi troligen att få bila upp för att dra nytt avlopp och därefter återställa som resten av hallgolvet.

Redan inköpta är några läckra lampor att lysa upp trappan med, förvisso icke antika men tillräckligt sobra för att inte upplevas som kitschiga, hoppas vi. Hur taket och väggarna i trappen skall se ut har vi ännu inte kommit på. En utmaning är att jag som är 190 cm lång bara precis passerar utan att slå huvudet i taket vid trappans början. Men det skall vi nog lösa.

Välkommen till vår 100 episod på husifrankrike.com och vad kan väl vara bättre än att fira med lite mousserande vid ett sådant tillfälle!

Vid en trevlig kväll hos våra australiensiska grannar på Rue de la ville för ett tag sedan, bjöds det på sprudlande kyld Blanquette, och inte bara det utan också historien om hur den ligger bakom en av Frankrikes största exportsuccéer genom tiderna, Champagnen.

Notera att den fotograferande författaren syns i flaskan! Vill du prova på Antech Limoux Blanquette hittar du det här i beställningssortimentet.

Ordet Blanquette kommer från Occitanskan och betyder just “den lilla vita” och klart är att Blanquetten är det första mousserande vita vinet i produktion och det omnämns första gången 1531 i ett dokument från Benediktinermunkarna i klostret Saint-Hilaire, strax söder om Carcassonne i trakterna av Limoux. Det finns historiska källor att som visar på att vitt vin odlats i trakterna sedan romartiden.

Med närheten till korkeksskogarna I Catalunya var det enkelt för producenterna i Limouxtrakten att få god tillgång till kork och med det använda tekniken med en andra jäsning på flaska som ju är förutsättningen för att skapa ett bornerande vin.

Den lokala legenden förtäljer att det var just i våra trakter som den välkände munken Dom Pérignon lärde sig att göra mousserande vin och sedan flyttade till Champagne med denna sin unika kunskap och skapade historia.

Bilden visar blåa druvor från vår trakt så den  kreativa läsaren för föreställa sig vita sådana.

Crèmant finns också i Limoux som ett av flera distrikt som har rätt att använda denna beteckning för mousserande vin, speciellt för den är, vid sidan av den klassiska andra jäsningens på flaska, att druvorna måste plockas för hand.

Skål för Limoux och Dom Pérignon!