För att sätta hela restaureringen ett sitt sammanhang skall jag I ett antal artiklar med bilder beskriva utvecklingen av varje rum i huset, från det att vi tillträdde hösten 2015 till att det hela står färdigt. Denna artikel uppdaterad senast juni 2018.

Dessa artiklar kommer också att finnas under fliken ”om Huset” för att vara lätta att hitta för varje läsare.

Vi börjar på bottenvåningen med det som skall bli vårt kombinerade kök och matsal. Detta rum var som övriga belagt med en PVC matta och med väggar som spacklats upp i mitten på 50-talet för att få en modern och rätlinjig känsla. Efter att ha rivit ut mattan fick köket under ett par månader vara lager för terrakottaplattorna från våning ett och vinden samt för en del som skulle återvinnas.

Den öppna spisen är också från mitten på 1900-talet men ansluten till en äldre rökgång. Överbyggnaden på var sida och ovan öppna spisen förstod vi aldrig vad de hade tjänat till men borta är de nu. Tyvärr är delar av ytterväggen lagad med cementbruk men runt 50 % är stenmur i gott skick med fönster och dörröverstycken i ek. Golvet är en helgjuten cementplatta från 1900-talet.

I juli 2016 är nästan alla väggarna nu ”renpickerade” ned till grundmuren, innertaket som bestod av gips på tunna trälister är rivet och de stora fina ektakbjälkarna som är i mycket god kondition är synliga och skall så förbli.

Spisen är slaktad och det återstår endast det som skall bli fläktkåpa för vår nya köksspis.

Efter en amatörmässig arkeologisk utgrävning av spiselbottnen utan några fynd annat än fyllning av småsten från flodbottnen så gjöts ny golvplatta för att få golvet i nivå med övriga rum i huset samt för att i angränsande badrum täcka de nylagda gjutjärnsavloppen.

Vidare har taket rengjorts med sodablästring och sedan impregnerats Dags att impregnera våra medeltida ektak.med den miljösmarta och nedbrytbara vätska som motverkar såväl termiter som mögel och svamp.

Under våren 2018 har sedan taket fått lister samt spacklats upp med träfylla och grundmålats.

Nästa steg är nu målning med off white för takkasetterna respektive ekbrun färg på bjälkarna!

Redan för snart ett år sedan “hittade” vi vårt medeltida fönster med sittbänken bakom en tunt uppslagen innervägg I masonit. Nu börjar vi närma oss projektet att återställa detta.

Detta är ju ett stort projekt och förmodligen ganska kostsamt så vi har börjat höra oss för om möjliga bidrag för återställande av historiskt värdefulla exteriörer.

Fönstret med sittbänken och numera den återskapade nischen kommer att bli ett medeltida hörn i vår sal för att ge den rätta historiska känslan av närhet till svunnen tid.

Bänken var troligen avsedd att använda för att dra nytta av ljuset för handarbete om aftonen och bänken sträcker sig in i den angränsande väggen som troligen tillkom på 1600-talet. Vi skall titta på möjligheterna att frilägga lite mer av bänken så att den blir sittbar.

Fönstret då, ja som vi tidigare beskrivit så var det troligen ett rombiskt mönstrat blyinfattat fönster i en glasfärg och det mesta talar för att det är de lösning vi kommer att bestämmas oss för, och som kommer att vara genomförbar i diskussionerna med STAP i linje med det bygglov att återskapa fönstret som vi redan erhållit.

Troligen har fönstret haft en tvärgående spröjs i sten något vi kan återfinna på fönstren i angränsande slott (som dock troligen är något 100-tal år yngre) vilken vi skall dokumentera när vi öppnat upp igenmurningen, för att sedan återskapa.

Nästa stora fråga är hur man hanterar materialet bly eftersom det är en tungmetall som skall fasas ut ur samhället och vilka alternativa tekniker som kan finnas. Ett första alternativ är koppar som ju är en mindre dålig men inte bra lösning, sökandet går vidare.

Nedan en liten kavalkad av såväl sakrala som mer världsliga blyinfattade fönster, som inspiration:

Fyra av husets fem fönster skall få nya luckor och som jag tidigare berättat skall jag tillverka dessa på landet i Stockholms Skärgård och skeppa dem till Sydfrankrike. Kanske ett vansinnigt projekt men kul och lärorikt.

Vi vet ju att export och handel med byggnadsmaterial förekom i Europa redan från 1200-talet. Öländsk kalksten och ek från Alperna är några exempel på detta.

I veckan bar det alltså av till Södermanland för att hämta 40 stycken 4,5 cm tjocka och 30-40 cm breda, och under ett par år, utetorkade ekplankor av ypperlig kvalitet. Raskt vidare ännu djupare in i de Sörmländska skogarna där vi med hjälp av min dotters svärfar hittade ett fin gammal såg som kunde hjälpa oss att klyva plankorna och hyvla dem.

Efter en halv dags arbete där vi båda bistod det professionella paret som driver sågen och båda jobbar aktivt i, så hade vi nu 130 m underbart fina lagom torra och 2,2 cm tjocka ekplank i lite olika bredder.

Perfekt utgångspunkt för att tillverka fönsterluckor som kommer att smälta väl in i fasadens medeltida utseende samtidigt som de kommer att utgöra ett säkert och bra skydd för husets fönster.

30 mil senare är så virket plant och torrt upplagt utomhus på landet i skärgården för att börja bearbetas till fina fönsterluckor av medeltida snitt.

Som en hängiven tittare på den brittiska TV serien Restoration Man kan man inte undvika att dra paralleller med vårt eget projekt och det skall väl erkännas att jag kontaktat ett franskt georadarföretag för att se om man kunde gå över vårt golv med denna metod för att utröna om det eventuellt finns något därunder. Jag fick ett jättetrevligt och prisvärt erbjudande av dem men det enda felet ar att de var baserade i Cintré i Bretagne i norra Frankrike och där stöp den idén.

Så mycket roligare är det då att när jag häromdagen berättade för vår vän medeltidsarkeologen om ”Le trou dans le mur” (se denna artikel) och undrade om det var någon idé för oss att gäva lite i det hål i bottenplattan vi hittade under öppna spisen när vi tog bort den massiva gjutjärnsplattan som utgjorde bottnen, så var hans svar direkt att helt klart är det värt att gräva och påfallande ofta hittar men artefakter bara några centimeter under jorden på sedan länge bebyggda platser.

Han bekräftade samtidigt att han just nu inte har någon anledning att revidera sin preliminära datering av husets ursprung till någon gång mellan sent 1400-tal och tidigt 1500-tal.

Nu är det upp till resultaten av våra bägge dendrokronologiundersökningar att komplettera eller vederlägga den bilden.

Idag vra också dagen när vi betalade a-kontot för att starta byggprocessen för vår fina terrass. Detta innebär att APEX kan starta jobbet med att tillverka snickerierna och att byggnationen kan komma igång direkt efter den franska industrisemesterns slut i början av september.

Väggen till vänster om salens eldstad en trappa upp hade vi länge fasat för hur den egentligen mådde. Förvisso hade såväl vår byggare, som hjälpte oss med taket, gjort en översiktlig inspektion av huset innan vi köpte och vår rådgivare och lärare från Apex, vid sin stora genomgång, båda gett klartecken, men ändå…

Denna vägg är insidan av den unika västra gaveln som sannolikt är den äldsta delen av huset och som härstammar som absolut senast från 1500-talet. I salen finns på var sida av öppna spisen två långa sprickor som går från tak och nedåt. Delar av putset har fallit och med det också ett antal mindre stenar ur muren.

Vår rådgivare gav sig på vår förfrågan an muren på torsdagsmorgonen efter att ha berättat att denna typ av sprickor uppkommer när muraren inte lägger stenarna växelvis i förband; som alltid gäller att en mur skall kunna stå även utan bruk. Efter att ha knackat bort ett ganska dåligt sittande yttre murlager med mindre stenar så kom han dock till en urstark stenmur som ansluter mot fönstrets gigantiska stenram.

Men så plötsligt går hackan genom väggen och ett hål öppnar sig. Med viss andakt tittar vi in i detta utrymme som troligen senast sågs av någon tidigare ägare eller murare för många århundraden sedan. Ett ganska fyrkantigt hålrum i vilket vi hittar…

…ingenting, annat än fascinationen över att vara de första som ser dessa så länge gömda och lite sotfyllda, spindelvävar.

Så drömmen om att återfinna Katarernas skatt lever kvar. När jag får frågan om vi inte skall göra detta till en nisch är svaret inte långt borta. Hustrun och jag pratade just häromdagen om att det skulle vara läckert med en sådan att ställa något litet vackert objekt i. Sagt och gjort nischen börjar muras med spillsten från väggen och ”nyfångad” sådan från vår lokala flod l’Argent Double under vår handledares fasta ledning.

På nedan bilder kan ni se nischen växa fram.

Sen fortsätter vi själva och blir nästan klara innan det är dags att åka hem.

Så var det då dags att bestämma oss. Redan förra gången vi var här nere i början av juni fick vi offerten på terrassen på andra våningen. Terrassen, vars godkända bygglovsansökan vi berättat om tidigare och som nu skall bli verklighet.

Alla våra vänner härnere understryker att en terrass är guld värd såväl för oss själva som för de gäster som kommer att hyra vårt hus. Vi har ju förvisso vår lilla gård eller ”puit de lumière”, solbrunn, som fransmännen kallar dem. Att få ytterligare 10 m2 med vid utsikt över Peyriac-Minervois takåsar med fläkten från den berömda Minervoisvinden, det kommer att betyda mycket.

Arbetet kommer att ta upp till två månader och sker med endast naturliga material och traditionell teknik. Det är våra rådgivare Apex som offererat och de har redan de stockar vi räddade från rivningen av yttertaket förra året, i sin verkstad för att rengöras och sedan användas till snickeriet.

Så efter en god lunch var det dags för handslaget och efter semestrarna startar byggnationen. Jag har redan förvarnat Le Mairie att vi kommer att börja och nu återstår bara detaljplaneringen. Mycket talar för att vi kommer att vara på plats del av tiden (om vi kan komma ifrån jobben i Sverige) för att bidra med hantlangning och följa bygget för denna bloggs räkning. Dock har Apex princip om ”chantiers participatifes” vissa begränsningar av säkerhetsskäl i detta fall då arbetet sker på hög höjd och till stor del från byggställning.

”Chantiers participatifes” är i grunden en form av spännande delningsekonomi som utvecklats i Frankrike och övriga Europa där man erbjuder intresserade att delta i bygget och håller dem med mat och logi. Deras uppsida är att få jobba med proffs som lär ut tekniker och delar sin kunskap. Apex system med att hjälpa oss per timme att bygga själva, kan sägas vara en variant av detta. Nyligen har här i Frankrike lanserats en av de första plattformarna för att underlätta kontakt för dem som intresserar sig för detta sätt att bygga: twiza.org

Torsdagen startade direkt med att vår vän från APEX anlände. Bolaget har specialiserat sig på att hjälpa intresserade amatörer som undertecknad med hustru. Principen är att arbeta med oss och lära ut några av alla de trick och den breda kunskap han och hans medarbetare besitter.

Systemet är helt fantastiskt bra då det hjälper oss att utveckla vårt intresse samtidigt som det garanterar en säker konstruktion och sprider kunskap och förståelse för hur viktig yrkeskunskap är.

Halvdagen som vi använde till att ställa diverse frågor kring kvarstående oro kring konstruktionen övertygade oss om att huset är i en mycket bra kondition i grunden och att allt bärande är som det ska.

VI fick en inblick i och tips om stenhuggeri, rekonstruktionsmurning och mycket annat och började att angripa en av de väggar vi varit mest oroliga för, den garanterat äldsta stenmurväggen i salen med en lång spricka. Allt var ok och sprickan ytlig och åtgärdades av oss med hans instruktioner och arbete.

En överraskning fick vi dock men den kommer som en annan historia inom kort.

Dagen avrundades med en fest i samband men invigningen av vår nya park i Peryiac-Minervois, en oas för alla generationer, som tillkommit som ett initiativ för att ge liv åt byar och mindre städer med finansiering från centralt håll på olika nivåer, inklusive staten.

Parken sträcker sig runt byns två gamla brunnar av vilka den ena skall bli en fontän när vi får nästa investeringsbidrag. På tal och gratulationer följde en magnifik buffet som staden bjöd alla sina invånare på.